Från Yuppie Nalle till Mobil

När jag var liten var det inte vanligt att vi ”vanliga döda” hade datorer i huset. Det var en ovanlig ”leksak” som man mest hört talas om. Mobil telefoner kallades yuppie nallar eller yuppies och var stora som tegelstenar. Det var endast få utvalda som hade yuppies på den tiden.

Sen började man skolan och runt 4:e klass började datorerna dyka upp i skolan. Det bildades stora grupper runt en dator på rasterna och alla ville spela Tetris eller solitaire. Vi fick använda datorerna på svenska lektionerna med grammatik övningar, på engelska lektionerna med glos övningar eller på andra specifika lektioner där dator kunde vara ett bra redskap. Att skriva ett projekt eller en berättelse på datorn var inte ett måste och de flesta övade flitigt på handskrivna projekt istället för på dator skrivna. Samtidigt blev mobilen aningen mindre, men ingen utav mina klasskamrater ägde en egen mobil, man bara berättade om sin mamma eller pappa som hade ”en sån där trådlös, mindre telefon”. Bara en per familj såklart, samma med datorerna.

Åren gick och när jag var på högstadiet minns jag en dag när pappa kom hem från jobb med en dator. En egen dator! Alla på hans jobb hade fått beställa en dator som skulle användas mest till deras jobb bruk. Men i och med att min pappa jobbade på Televerket, jobbade han utanför hemmet, och vi fick använda datorn hemma så mycket vi ville. Det blev mer och mer vanligt att man skulle skriva sina projekt för skolan på en dator, vare sig man hade en hemma eller på skolan. Alla gick runt med sina disketter och sparade sina filer här och där, disketter krashade och man förlorade sina skol projekt. För vem hade egentligen lärt sig det där med back up? Mobilen blev ännu lite mindre och de flesta visste nu att det fanns företag om Nokia, Ericsson, Motorola etc. Det var fortfarande inte så vanligt att man hade en egen mobil telefon, och jag var mycket skeptisk till detta nya fenomen i den här åldern. Jag hade ju hört så mycket dåligt om mobil telefonen, som cancer i örat eller i hjärnan, nedsatt hörsel och farlig strålning. Pappa kom ständigt hem med nya mobil modeller i och med att han jobbade på Televerket och jag såg hur de blev mindre och mindre. Det var svårt att komma ihåg begreppet ”mobil telefon” efter att ha kallat dem yuppie nallar, eller yuppies så länge.

Högstadiet. Dator lektioner var ett måste för alla vare sig man gick estet programmet eller natur inriktade programmet. Man kämpade sig fram på dessa lektioner och förstod inte hälften av alla tekniska begrepp. Det blev mer vanligt att en familj hade åtminstone en dator i familjen och alla skol projekt skulle skrivas ut på en data maskin. Igen, inte många hade kommit på det där med att backa upp sina filer och den vanliga ursäkten för att inte ha gjort läxorna i tid gick från ”hunden åt upp den” till ”min diskett, eller min dator, krashade”. Nu hade de flesta en egen mobil. Du kunde ringa med den och sända sms. Sms var som en helt annan värld! Och samtidigt fick skolorna förbjuda mobil telefoner på lektionerna. Man fick låsa in mobilen i sitt skåp och vanligtvis låg den där en hel dag till man slutade skolan och såg om någon hade ringt eller sänt ett sms. Man kanske hade fått 1 sms på hela dagen, om man hade tur.

Tiden gick ännu mer. Tegelstenen till mobil gick ner till mini storlek med knappar man var tvungen att ha förstorings glas för att se. Sen upp i storlek igen när man insåg att mindre mobiler inte skulle fungera. Flera mega pixlar kamera, internet i mobilen, kalender, video, gps.. Datorerna gick från stor skärm , till plattskärm, större minne, större hård diskar, gick bort från disketter till usb minne, och nu har alla sin egna laptop. Små och ”portable”.

Nu sitter jag här, i slutet på 2009, med 2 mobil telefoner. En som fungerar bara i NZ och som hela tiden krånglar. En annan som fungerar i hela världen, men har inte alla inställningar som den andra mobilen och sämre kamera och video. Jag har en stor dator för studering och arbete, och en laptop och massor utav hårddisk utrymme.

Från att från början vara mycket skeptisk till denna nya teknik, har jag nu gått till att bli en teknisk geek. Mitt jobb går ut på att hantera all denna teknik och jag stirrar på en data skärm dagarna i ända. Vi mailar varandra hej vilt, vi textar, sänder meddelanden via facebook, twittrar, chattar, bloggar, pratar över skype med någon på andra sidan jorden… Ingenting fungerar numera utan all denna teknik.

När jag var liten skrev man brev till kompisar runtom i världen. Brevvänner. Man sände med teckningar, bilder och ordpussel. Vi hade engelska brevvänner på mellanstadiet och franska brevvänner på högstadiet. Nu har man hundratals vänner på facebook. All denna teknik… Så fort den kom.

Är all teknik bra, eller har den sina dåliga sidor oxå? Vad tycker du? Finns det nån grej du inte skulle vilja leva utan? Och vad i den tekniska världen skulle du definitivt kunna leva utan?

Tyck till!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s