Mitt Första Minne

Mitt första minne. Vad är ett minne egentligen? Flyktiga bilder från en svunnen tid. Lukter som påminner oss om något vi inte kan sätta fingret på. Ljud som tar oss tillbaka till en tid som sakta tynar bort. Händelser som bara existerar i våra huvuden, som vi egentligen inte kan veta om de har hänt eller ej. Vad är mitt första minne? Jag ser ljus rosa bomulls tyg med små blå, blekta prickar och vita streck. En favorit tröja med massa små hål i efter alltför mycket tvätt. Men är det mitt minne? Eller bara en fabricerad tanke från något en annan person berättat för mig? En kjol i något stelt tyg, med svarta skotsk rutor och guld trådar. Jag vet att jag hade en sådan kjol som barn. Högklackade skor ute i snön. Nej, det är bara något som min mamma har berättat för mig åtskilliga gånger; hur jag gick ut i snön i mina ”klick-klackor” som jag kallade klackskorna. Jag kom hem från en semester och sprang ut i grannskapet, upp på en liten kulle och skrek för full hals ”Kom hit! Kom hit! Jag är hemma nu!” Också en händelse som någon berättat för mig. Så vad är egentligen mitt första minne? Jag ser för mig höga trösklar i ett äldre hus. Jag ser gröna ärtor och god brunsås. En collie valp som slickar mig i ansiktet och nosar på mina flätor. Mormor och min bror i skogen och små fotsteg i snön från skogstomtarna. Jag ser framför mig småfisk uppe i Norrland, Barbie dockor och nycklar i skogen. En alldeles för låg stol vid en skolbänk och sommar morgon på TV. Jag känner lukten av boning och granris runt julen; eller grillat kött och nyklippt gräs på sommaren. Ljudet av glassbilen, ekot på radion på morgonen och det familjära ljudet av pappas bil som kör in på infarten på eftermiddagarna. Alla barn som kom till huset på dagarna som dagbarn, jag ser He-Man och smurfarna. Min syster som fönar mitt hår och gör frisyrer på mig. Jag ser min bror och mig och andra barn från kvarteret plocka famnarna fulla av vitsippor på våren, och plocka hinkarna fulla med blåbär och lingon på hösten. Bilderna är många, och ljud och lukter för med sig mer bilder som jag tar för givet är mina tidiga minnen. Men hur vet vi säkert att de är minnen och inte en saga?

Hur många av oss tar med dessa tidiga minnen till våra vuxenliv? Och hur formar dem minnena oss? Gör de oss starkare eller svagare? Tänker vi tillbaka på vår barndom med glädje, sorg, ett leende eller med tårar brinnande bakom ögonlocken? En del personer blockar minnet så att de inte kan komma ihåg sin barndom på grund av traumatiska händelser. Andra personer, som jag, tänker på sin barndom mestadels med värme i hjärtat och ett leende på läpparna. Alla de där lukterna, ljuden och bilderna som bildade början på våra liv.

Mitt första minne. En varm känsla…

Vad är ditt första minne?

 

4 thoughts on “Mitt Första Minne

  1. Ja, vad är mitt första minne….? kan va när jag förbi den efterlängtade cyklen mamma opappa placerat i halle så att jag inte skulle missa den, eller pallen pappa ordande till som en häst, eller när jag trodde att jag var ensam hemma o grät hsteriskt. Mina minnen eller andras berättelser…Hm!!

    • Visst undrar man ibland om man själv kommer ihåg händelsen, eller om det är ett minne som liksom blivit ihopsatt av andras berättelser?!
      Kul ”minne” i alla fall, och jag har oxå hört talas om det från mor och far. =o)

  2. Ett av mina första minnen första minnen är när vi var hos Mormor i kalix Jag var 4 år mina morbröder höll på med en båt som var upplagd vid det som var hönshus en gång bakom ladugården. Såg min Morfars cyckel en med stång tog fram den stack in ena benet under stången hängde på sned och for iväg rakt in i hönshuset. Jag grät INTE för jag skämdes mest. Det är nog mitt första minne ska skriva om fler när jag kommer på mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s