Katastrofen i Japan

Jag vet att de flesta av er läser nyheterna och uppdateras dagligen om nyheter om Japan, men jag kna inte låta bli att uppdatera lite här oxå.

Sökandet efter kroppar och eventuellt överlevande, har bara börjat.

Som ni kanske har hört, har det varit en andra explosion i Fukushima Daiichi kärnkraftverk. En japansk tjej som vi känner, sa att hennes familj och vänner (är inte helt hundra på var de bor, men tror det är i Tokyo) har blivit tillsagda att hålla sig inomhus och om de rör sig ute måste de ha speciella hattar på sig, munskydd och grejer, i risk för strålning. Herregud… Tror jag lämnat området med en gång! Tänk på alla följder av strålningen. Som alla de tusen personer som fick cancer på grund av strålning i Chernobyl på 80-talet.

De 54 kärnkraftverken i Japan, står för 30% av landets elektricitet. Vore det inte på tiden att avveckla de där kärnkraftverken? Bara undrar…

Trots att man fortfarande letar igenom spillrorna i Christchurch, så har Nya Zeeland sänt iväg en tredjedel av sina styrkor för att hjälpa till i Japan. Japanska myndigheter frågade Nya Zeeland personligen om de kunde hjälpte till, på grund av deras expertis i det här området.

I Kamaishi letar de igenom kollapsade byggnader.

Jag vet inte hur det är för er, men jag får nästan mardrömmar av alla bilder som spelas på nyheterna dagarna i ända från Japans drabbade områden. Det är så hemskt… Hörde i bakgrunden, på radio idag, att jordbävningarna i området runt Nya Zeeland, kan ha sänt signaler runt jorden om att något är på g, och så skapar det mer oroligheter i jorden, vilket i sin ordning orsakar jordbävningar i andra av världen. Så… om det är sant, då är alltså inte det här skalvet i Japan, det sista. Eller? Ja, vem vet…

4 thoughts on “Katastrofen i Japan

  1. Ja, jag får också ont i magen av allt som händer, och av maktlösheten man känner. Det känns nästan oförskämt att bo där man bor, än så länge så tryggt och långt borta från allt vad naturkatastrofer heter, och oroligheter människor emellan. Å så gnäller vi lite (och jag hör dit…) över att vintern är lång och att våren aldrig kommer…man borde veta bättre!! Sen tänker man på så mycket vi har utvecklats och kan kontrollera och även bota, men när det verkligen gäller, då är vi ganska små och vilsna!! Sen håller jag helt med dig angående kärnkraften, den kan vi alldeles för lite om för att kunna kalla säker. Vi betalar ett väldigt högt pris för att leva i våran välfärd, är vi verkligen villiga till det och medvetna om de verkliga riskerna??
    Stort av Nya Zeeland att mitt i all sin egen bedrövelse kunna bistå Japan med expertishjälp när det gäller räddningsarbetet, då är vi alla människor på samma planet.
    Ha´en fortsatt bra dag!!
    Kram

    • Man anar inte hur stark moder jords vilja är, förrän man är mitt uppe i det.
      Vårat ”neighborhood” har satt ihop en plan för om det blir jordbävning och/eller tsunami i Wellington. Tror alla områden runtom i satde har gjort likadant. Det handlar i princip om att endel personer, eller en person från vartannat hushåll ska samlas på en samlingspunkt dagen efter en jordbävning/tsunamioch hjälpa varandra och sånt. Himla bra att ha nåt sånt på plats tycker jag. På det sättet kan man oxå räkna vilka som saknas, vilket är bra!
      Ha en bra dag!

  2. Usch, vilken tagedi…helt obeskrivligt trist.
    Enig med Rigmor, vintern är lååång, våren sen osv osv.
    Aldrig är ”man” nöjd :o/

    Klem Anna

    • Verkligen.=o(
      Vintern är alltid för lång och sommaren för kort. Sån tycker jag att det alltid har varit… Och man får lov att klaga på det tycker jag. =o)
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s