När man var liten tyckte man att tiden gick så sakta.
Dagarna var långa och åren en evighet.
Nu dammar det bara till så är en dag över,
och åren skyndar sig förbi i en väldig fart.
Värst är det när tiden går fort när man är med sin familj…
Jag har precis varit uppe i nord Norge och besökt min syster och hennes familj.
10 dagar var jag där uppe och myste.
Men det kändes som jag bara gick in i deras hus, vände på klacken och for hem igen.
Tiden går för fort!Men jag ska suga på den här karamellen genom foton och videon lääänge!
Tänkte dela med mig av några foton från vår andra dag tillsammans i skön natur.Tack för en underbar tid tillsammans syster yster.
Hoppas vi ses snart igen!
Vilka fina bilder!! Tänk att jag bor så vackert o har en så härlig familj. Underbart att du vill dela den med mig.
Ja det ska iaf inte ta 3 år till nästa gång vi ses c”,)
Kramis!
Du bor ju supervackert!
Men man blir hemmablind, som vi pratade om. Kanske med kameran i handen att du finner fler smultronställen utanför dörren, som forsen. =o)
Kramar!
Man blir ju tårögd…dels av alla vackra bilder och sen av att ni bor så långt ifrån varandra…ibland är världen lite för stor…
Kram kram
Ja, fy… Det är SÅ svårt att säga hej då till familjen. Finns nog inget som är värre…
Världen är för stor.
kram
Vilka vackra foton Tine från Annas sagolika hemmiljö! Förstår att ni njuter av tid tillsammans!
Kram Anna
Tack, Anna!
Ja, vi njuter alltid när vi är tillsammans. Synd att det blir så sällan bara. =o/
kram