Mitt Wellington

Jag håller på med en timelapse över Wellington.

Ju mer jag jobbar med min timelaspe, desto fler platser
kommer jag på att jag vill ha med i min film.

När jag gjorde en timelapse vid the skatepark, uppstod ett gräl och polisen tillkallades. Otroligt vad man kan få med på sina filmer. =o)

Detta är nere vid Wellington Waterfront.

Idag insåg jag tyvärr att en fin solnedgång jag fick med mig från Mt Vic hade försvunnit.
Jag måste ha helt glömt att spara bilderna på min hårddisk och sen raderat kortet. Typiskt.
Så imorgon hoppas jag på fint väder så jag kan gå upp till Mt Vic och göra om det hela.
Man lär så länge man lever.

En liten pojke är nyfiken på en staty vid vattnet. Vad finns det där framme?

Många som vill fotografera sig med statyn.

Man kan göra massa kul nere vid the waterfront. Såna här cyklar är mkt populära att hyra och köra runt i.

Visar några enstaka bilder från min timelapse.
Visar er mer en annan gång för det blir så himla massa bilder och olika platser.

Detta är Te Papa, landets största museum.

Te Papa Tongarewa

Detta är the lagoon, oxå nere vid Wellingtons waterfront.

Kafé nere vid vattnet, och så kan man hyra trampbåtar och trampa runt i, i lagunen. =o)

Segling är en väldigt populär sysselsättning.

Inser mer och mer hur ”stort” Wellington är och rikt på platser att besöka.
Den lilla huvudstaden (”the little big city” som den kallas på engelska) har en större
plats i mitt hjärta än jag någonsin kunnat tänka mig.
Jag älskar denna stad på sitt egna sätt. Trots dess dåliga customer service, dåliga väder,
och det faktum att det är så långt från hemlandet.

Husen på kullarna…så är många hus byggda i NZ. Särskilt i Wellington som är så fullt av kullar. Ser lite kul ut med de vit stänka kullarna.

Många älskar att sitta ute en solig vårdag. Detta är en populär plats där folk samlas och tar ett glas öl.

Detta är på en bro som tar dig från the waterfront till stadens kärna.

Vid Civic Square ligger både biblioteket, ett galleri, plats för barn och ungdommar, turist byrå, och så är det en fin plats att ha sin lunch på.

Tack för att ni blev med på en runda i Wellington.
Kommer mer snart. =o)

Silda

Utanför Bergsfjord, i nord Norge, ligger ön Silda.

Silda är en ganska stor ö, med flera fjälltoppar och små sjöar som samlats i dalarna.
Det är otroligt vackert på Silda, och under de åren jag bodde i Bergsfjord, fick jag möjligheten genom min kära syster och hennes familj att besöka flera olika delar av ön.

Fiskebåtar i Bergsfjord, med Silda i bakgrunden.

Vid bryggan väntar vi på vår båt skjuts.

Lillemor går ut på bryggan för att sitta med bror.

Fotomodell! =o)

A piece of Bergsfjord.

Den här gången när jag besökte dem, for vi till en plats som jag inte sett förr.
Vi la till med båten och sen fick vi klättra upp en ganska brant backe för att komma till en svacka bland bergen där det fanns en sjö. Det var en svettig tur, med kamera runt nacken och kamera utstyr på ryggen. Men jag kom upp till sist! Och utsikten var otrolig. =o)

Då kör vi mot Silda!
Det är fiskebruket ni ser till vänster.

Kaptenen själv med äldsta sonen.

Och här är en bråkdel av självaste Silda!

Övergivet hus i utkanten av Bergsfjord.

Glada barn på tur. =o)

Utsikt när vi klättrat den första biten.

Däruppe kokade vi bålkaffe (åh, som jag saknat det där bålkaffet), grillade god norsk korv,
och bara kosade oss ordentligt tillsammans, som förr i tiden.

Barnen väntar tålmodigt på att det ska bli glöd till grillning.

Det blev en del rök när lyngen tändes på…

Gött med Körv!

Dags att grilla och kosa sig.

Och så bålkaffe!

Efter att ha fyllt hålen i magen, promenerade vi ännu lite högre upp bland fjällen, och fick en god utsikt över Bergsfjord. Helt magnifikt!

Utsikt från bålplatsen.

Utsitkt ner mot bålplats och sjön, på väg lite högre upp i backen.

Tid för eftertanke…

Sån otrolig natur!

Jag känner mer och mer, att jag älskar naturen.
Städer i all ära, men det är i naturen, med endast vindens sus och havets brus, som jag mår som bäst. Sen kan ju myggor och annat flugfä och kryp hålla sig undan helst… =o)

Mer vacker utsikt.

Utsikt över Bergsfjord!

Bergsfjord

Om ni någonsin får chansen at besöka nord Norge, så gör det!
Ni kommer inte att ångra er, det lovar jag.

Och därnere sitter familjen Worén-Jensen och njuter av tur livet. =o)

Hundarna fick oxå vara med på tur och kosa sig. =o)

Esca

Ilo

Trevlig Helg allesammans!

Ut på Tur…

 

Det blir endel inlägg om Skandinavien nu känner jag.

Den här gången vill jag bara dela med mig av några bidler från en promenad i Lunedet.
Lunedet är ett naturreservat, bara några kilometer från där mina föräldrar bor i Kyrksten.
Man kan bada, campa, fika, gå på auktion, åka slalom på vintern, gå på skogspromenader, tipspromenad, leka på lekplatsen, spela minigolf, besöka
lite djur, handla på loppis… Det finns massor att göra i Lunedet och det blir
många turer dit på sommaren.

Detta är i Knappfors, Lunedet, där man kan besöka en gammal kvarn, se djur, besöka loppis etc. Väldigt mysigt i Knappfors.

Slussen i Knappfors, Lunedet.

Liten hackspett. =o)

shallow depth of field…

Det var inte direkt en varm sommar i år…

Omogna enbär.

Stilla och fint på sjön.

Min vackra brorson, William. =o)

Kära bror och sonen, Lukas.

Lite rallarosor mellan träden.

Älskar dessa härliga skogstigar.

Solnedgång…

 

Blåbärspaj

 

Hejsan!

Först vill jag bara be om ursäkt för att jag inte uppdaterat min blogg på en halv evighet!
Det är väldigt mycket som pågår nuförtiden, och jag
kommer att bli flitigare på bloggen när allt har lugnat ner sig lite.

Utsikt från Dalen i Bergsfjord (nord Norge) där vi plockade blåbär.

Som ni kanske vet så har jag varit och besökt vänner och familj i sköna Skandinavien!
Det var en helt underbar tur som jag kände var alldeles för kort såklart. Fick inte tillräckligt med prat tid med vänner och familj. Fick inte tillräckligt med tid i skogen, bara ett fåtal café besök, och för lite tid att bara sitta hemma och umgås som om man varit hemma hela tiden. Tiden springer iväg när man kommer hem på ett ”kort” besök.

Bror och syster ska plocka blåbär.

I alla fall…
Idag vill jag dela med mig av en liten video.
När jag besökte min kära syster och hennes familj i nord Norge, gick jag en dag upp med mina systersöner och systerdotter upp i dalen och plockade blåbär. Jag filmade de små medan de ”plockade” blåbär och sen lagade en god blåbärspaj. Och idag visar jag er resultatet av den filmningen! =o)
Hoppas ni tycker om videon.

Underbara barn! =o)

Så vacker. =o)

Vi hörs snart igen,
lovar att det inte tar lika lång tid igen. =o)

 

 

 

 

Försöka sig på en Timelapse

Nu när jag varit uppe i Nord Norge, har jag prövat mig på Timelapse!

För er som inte vet, timelapse är när man ställer upp kameran en plats, bestämmer
sig för hur ofta man ska ta bilder, och så får kameran stå där och ta flera bilder i
kanske flera timmar, som sen när de blir ihopsatta,blir en film! Man kan ta en
timelapse på en blomma som går från knopp till fullfjädrad blomma, eller på
moln som flyger eller himlen, på nordljuset som leker över himlen, en fors som
rinner som mjölk över stock och sten, eller kanske på trafik som skyndar sig
genom en stad, eller naturen som går från vinter- till sommarskrud.Det har varit kul att göra timelapse, men oxå väldigt svårt.
Mycket trial and error.
Min kära syster har varit med mig ute i naturen för att finna det perfekta stället att göra en timelapse på. Och vi fick till några bra filmer. Filmerna visar jag vid ett senare tillfälle.

En utav kvällarna gick vi ut på Skipperneset i Bergsfjord.
Jag satte upp kameran och fotograferade utöver Bergsfjord, och sen satte
vi oss på liggunderlag, hade på oss varma kläder, njöt gott kaffe och choklad
och bara pratade medan solen gick ned. Kallt blev det, kanske runt 5 grader.
Men vi hade det så mysigt! =o)

Alltför fort

När man var liten tyckte man att tiden gick så sakta.
Dagarna var långa och åren en evighet.

Nu dammar det bara till så är en dag över,
och åren skyndar sig förbi i en väldig fart.

Bergsfjord, Northern Norway, August 2012

Värst är det när tiden går fort när man är med sin familj…
Jag har precis varit uppe i nord Norge och besökt min syster och hennes familj.
10 dagar var jag där uppe och myste.
Men det kändes som jag bara gick in i deras hus, vände på klacken och for hem igen.
Tiden går för fort!Men jag ska suga på den här karamellen genom foton och videon lääänge!
Tänkte dela med mig av några foton från vår andra dag tillsammans i skön natur.Tack för en underbar tid tillsammans syster yster.
Hoppas vi ses snart igen!

 

 

 

272 steg senare

Cirka13 km utanför Kuala Lumpur, i Gombak District, ligger Batu Caves.

Batu Caves är en av de mest populära Hindu templen utanför Indien.

Grottorna ligger runt 100 meter ovanför marken, och för att komma dit
måste man klättra uppför 272 branta trappsteg.Jag är rädd för höjder, och ännu mer rädd för trappor an nån anledning.
Men jag kämpade mig uppför den långa trappan på darrande ben och
tillät mig själv att ta många pauser på vägen. Jag tittade inte ner oftare än
det behövdes för några foton.

Många köper fågelfrön (eller liknande) och matar alla ”flygande råttor” i området. Tror det är en religiös grej, men är inte så insatt tyvärr…

Vägen upp var värt det.
När man väl kommer upp till toppen finns det små affärer som säljer
förfriskningar, men oxå bilder av idoler, rökelse, fågelfrön, leksaker med mera.
Affärerna ligger precis i mynningen till den största grottan som kallas
Katedral, eller Tempel grottan och den har 100 meter takhöjd, och överallt
kan man se gamla Hindu statyer och målningar.

Det enda som kan vara ganska distraherande när man går genom den
enorma grottan, är alla krabbmakaker (eller långsvansad makak) som
bråkar med varandra, följer efter turisterna och tigger mat, eller bråkar
över det som turisterna kastat åt sidan. Det kunde bli ett himla liv därinne.
Nån turist hade gett dem glass, och när de öppnade munnen för att slicka
på glassen, såg man deras stora tänder. Man fick en liten uppväckning då,
med tanke på vilken skada de kan åstadkomma med sina gaddar…

Efter att ha vandrat nerför alla 272 trappsteg igen (och jag tog min tid kan jag säga),
for vi tillbaka till hotellet och tog en välförtjänt dusch.

Det verkar vara viktigt för dem att hålla trapporna rena, vilket är bra!

Tempel vistelsen var vår sista utflykt i Malaysia innan vi for tillbaka till ett vårigt Nya Zeeland. Denna resa var i September 2011. Tänk vad tiden flyger!!
Snart är det ett år sen vi var där, och det känns som om det var igår….