Nyårsafton vid Kibale Forest

Mitt i Kibale Forest National Park, ligger ett av Ugandas
mest populära och luxuriösa hotell, nämligen Kianynga Lodge.
(kolla in länken för bilder inne i hyddorna och huvudbyggnaden)

Där bodde vi under Nyårsafton 2012.
Hyddorna var stora och vackra, och allt gick på solenergi.
Sängarna var som två dubbelsängar. SÅ stora, och underbara.
Maten var trerätters luncher och middagar och första klass på allt.
Och ägaren, en engelskman, var väldigt välkomnande och intressant
att hålla en konversation med. Allt i allt var detta ställe underbart
och definitivt välförtjänta sina rekommendationer.
Dessutom kändes det som vi bodde i trähyddor, som ewokerna! =o)

På Nyårsafton gick jag en lång promenad med Shain, en utav de som var med oss på resan till Rwanda-Uganda. Ägaren av Kianynga Lodge hade berättat för oss att det fanns en fin stig vi kunde gå på som gick nere vid sjön, och sen hamnade man uppe på ryggen av en kulle innan man kom tillbaka till hotellet. Första biten av promenaden var ganska enkel, och vi såg en massa fint på vägen, och det fanns hundratals av fjärilar som flög runtom oss hela tiden. Kändes som vi var i nåt magiskt land. Men sen blev det bara värre och värre. Hela stigen hade vuxit över med grenar, gräs, rötter… Vi var lite rädda för spindlar och ormar, men vi tog oss sakta framåt, uppför backar och nerför igen. Om och
om igen. Vi svettades i den varma eftermiddagssolen, och vattnet tog slut. Men vi såg oxå mycket vackert på vägen, som det klara, turkos vattnet.
Och så mitt i allt kom vi fram till en glänta där kossor stod och betade! Fast de hade stora horn, så vi var inte helt säkra på om det faktist var kor. Vi smög oss förbi korna och kom till en ny stig som ledde oss förbi två pojkar som samlade ved. Och så kom vi till ett staket. Vi skulle gå under staketet (det var ganska högt), och jag böjde mig ner och ”riiiip!” Mina byxor gick sönder. Hahaha! Som jag skrattade. Efter den långa promenaden med massa klättrande, bränna sig på konstiga växter vi aldirg sett, ramla, bli skitiga, svettiga, törstiga, springa in i kossor… så går byxorna sönder oxå! Ja, vilken resa…
Men vi kom oss tillbaka till Kyaninga Lodge till sist i alla fall!

Efter en skön dusch, blev den en föreställning av en lokal kör/teater/ musik grupp. De framförde traditionella sånger och danser. Det var mycket vackert! Och medan de dansade och sjöng och spelade på sina trummor, bjöd ägaren av Kyaninga Lodge, på lite nibbles och bål. Det var riktigt mysigt och passande för Nyårsafton. =o)

Kvällen avslutades ute på balkongen vid huvudbyggnaden, med några gratis drinkar och trevliga samtal, medan det sjöngs och dansades från musik gruppen, syrsorna sjöng i gräset, och solen vilade under horisonten. Och natten vaggade oss till sömns och drömmarna förnimmade om ännu ett nytt år, i lyckans tecken.

Tänk, nu har halva 2012 gått.
Jag har inte kommit så långt som jag lovade mig själv att jag skulle detta år.
Men än är inte året över!
Än finns det tid för mina drömmar att gå i uppfyllelse. =o)

Afrikanskt regn

I Uganda finner man den världskända Queen Elizabeth National Park.

Här möts Lake Edward med Lake George genom Kazinga Channel.

När jag var i Uganda i början på året,
tog vi en liten cruise på Kazinga Channel.

Kanalen är känd för att attrahera ett stort och varierande utbud
av fåglar och djur. Där finner du oxå världens största koncentration
av flodhästar och ett stort nummer av Nilkrokodiler.

Vi for ut på kanalen i hopp om att få massa vackra bilder
och spännande video på dessa varelser.
Men nästan så fort som båten lämnat sandbanken, rullade regnet in ovan oss,
och STORA droppar regn föll och gjorde alla genomblöta. Jag vet inte om ni
upplevt afrikanskt regn? Det är som att en enda droppe innehåller 100
vanliga regndroppar! Som om nån kastar vattenballonger på en. Duggregn
blir som ett spöregn hemma i Sverige. Det är ganska otroligt…

Det var nästan omöjligt att få en bra bild (i alla fall för mig). Regnet gjorde allt
väldigt mörkt, så jag fick använda en hög ISO. Min kamera (Canon 550D)
klarar inte av mörka situationer så bra, och mina bilder fick en grynig effekt
pga den höga ISOn. Men jag delar i alla fall med mig av några bilder. =o)

Vi fick i alla fall se massa flodhästar och ett par krokodiler!

På vägen tillbaka till vårat hotell körde vi oxå förbi Ekvatorn!
Ett gammalt monument visade att vi nu var vid ekvatorn,
och turistiga bilder togs såklart för att föreviga ögonblicket.
=o)

Akagera National Park

Tänkte ta med er på en snartur till Akagera National Park!

Akagera National Park ligger i Rwanda, vid gränsen till Tanzania.
Det är kanske inte så vanligt att folk far på safari i Rwanda, men när vi
besökte landet i December 2011-Januari 2012, for vi på safari.

Det var ganska annorlunda från safari i Kenya.
I Kenya fann jag det väldigt organiserat och man visste att man skulle i alla fall få
se några intressanta djur och vår guide i Kenya var helt otrolig, visste precis
vart han skulle köra för att vi skulle se mest möjligt, och han visste namnen på
alla arter, kunde härma djuren, var själv fotograf så han kunde ge oss tips och tricks
om hur vi skulle fotografera eller filma och var allmänt intressant att ha med sig! =o)

I Rwanda var det våra vanliga chaufförer som körde runt inne i parken.
Vår chaufför hade aldrig varit på safari, och visste inte att han skulle slå av
motorn så fort vi kommit på plats och uppdagat djuren. Dels för att det är skönt
med lugn och ro, men oxå för att fotografera eller filma från en bil är svårt,
men ännu svårare om man har en massa vibration från bilen!
I Rwanda var det partnern och jag som blev proffsen. Det var vi som visste namnen
på djuren och kunde ge lite anekdoter om dem till de andra pasagerarna.
Med andra ord….
En HELT annorlunda upplevelse!

Men inte en dålig sådan. =o)
Safarin var lite för kort dock. Vi kom iväg för sent och om man är på safari måste
man verkligen vara ute i ottan. Djuren går och sover i skuggan vid lunchtid. Det
är för varmt att vara ute. Och detta resulterade i att vi inte såg så mycket tyvärr.
Men det var en trevlig liten upplevelse, speciellt för lilla Ben, som upplevde safari
för första gången i sitt liv, och som såg lejon överallt hela tiden
(trots att det inte var några där). =oD

Akagera National Park är kanske mest känt för sina många fågelarter!
Och det var en av anledningarna till att vi valde att besöka den parken.
Men tyvärr såg vi inte så mycket som vi hade hoppats på.

Men trots att Akagera National Park är väldigt vackert, och vi fick se både Impalas,
Zebror, och olika fågelarter, tror jag ändå att jag kommer att rekommendera
Kenya eller Tanzania om ni vill ut på safari. De har varit ”in the game” mycket
längre än Rwanda, och de vet vad de pysslar med helt enkelt.

Street Photography

Här kommer en liten bild kavalkad utav bilder
tagna från bilen i Rwanda, den 26 December, 2011.

Bergs Gorillor

Låt mig ta er tillbaka till Rwanda.

Närmare bestämt till Volcanoes National Park, utanför Musanze.

På Juldagen 2011, gick vi upp mycket tidigt, och medan fåglar och annat djurliv
sakta vaknade till liv, körde vi i nån timme mot Virunga Mountains.

Ni har säkert hört talas om Diane Fossey.
Hon var i Virunga Mountains, i Volcanoes National Park och studerade gorillorna.

På väg mot Virunga Mountains och Volcanoes National Park.

När man kommer till parken, delas in i grupper.
En grupp får inte vara större än 8 personer.
Varje grupp tilldelas en guide, och en Gorilla familj.
Sen berättar guiden om Gorillor i allmänhet och om ”din” Gorilla familj i synnerhet.
Man får veta namnet på alla familje medlemmar, hur många det finns i familjen, vad man ska tänka på när man är i närhetem av Gorillorna, vad de äter och andra intressanta saker.
(Jag kommer säkert att berätta mer om hur Gorillorna lever,
vad de äter och annan fakta, i min kommande video.)

Bergs Gorillorna bor, som namnet påpekar, i bergen.
Förra gången vi såg Bergs Gorillorna, gick vi bara över fälten, över en stenmur
och så såg vi Gorillorna med en gång. Mitt i bambu skogen.

Gruppen vi besökte var en av de största uppe i bergen, med hela 18 individer! Familjen hette Amahoro.

Den här gången… vandrade vi upp och nerför bergen, i 3 timmar.
Det var en lerig vandring, minst sagt. Och hemskt jobbig.
Rwanda ligger högt ovanför havet.
Volcanoes National Park ligger hela 2,400 m – 4,507 m höver havet.
Att vandra i berg är jobbigt, vilket ni som prövat, vet om.
När det dessutom ligger så högt upp blir det mycket jobbigare.

Men vi visste ju vad vi hade att vänta!
Så vi pladdrade glatt på under våran 3 timmars hike. =o)
(Turen kunde ha tagit runt 2 timmar, men vi fastnade i leran hela tiden
och gick ganska sakta för att vi inte var vana vid den höga höjden).

Så kommer vi fram till vår Gorilla familjs ”trackers”, under öppen, blå himmel,
mellan två berg, bland en massa buskar och andra djungel-slingrande växter.
”Trackers” följer familjen hela dagarna. För att se att de har det bra, för att skydda dem från ”poachers”, och för att de ska kunna ta turisterna till dessa familjer.
Jag måste tillägga att man bara får spendera 1 timme med Gorillorna.

När man kommer fram till ”the trackers” måste man lämna sina ryggsäckar där.
Man kan bara ta med sig det man får plats med i sina fickor och händer.
Så vi tog alla våra objektiv och kameror och lämnade resten bakom oss.

Sen gick vi sakta, och med andan i halsen, framåt i buskaget,
och väntade på att se vår första Gorillor.
Och det tog inte lång tid.

Först såg jag en liten baby som satt bland buskarna och sög på lite ”celery”.
Och sen såg jag en hona inte långt därifrån, och plötsligt var det
som om hela omgivningen var full av gorillor! Nere på marken och uppe i träden.
Vår familj hade hela 18 individer; en av de största familjerna i Virunga Mountains.

Den första gorillan jag såg var en liten baby som tuggade på celery.

Det går inte att beskriva känslan av att träffa en Gorilla.
Man blir lite rädd, ödmjuk, exalterad, otroligt glad och rörd.
På samma gång.

Förra gången vi såg Gorillorna, fick vi pressa oss igenom bambu djungel, springa fram och tillbaka för att hinna med när de flyttade sig snabbt bland träden. Det var hemskt jobbigt, och även fast jag kunde se Gorillorna klart och tydligt, kunde jag inte ta många bilder, och inte heller filma dem som jag hade velat (fick väldigt lite film från mötet).

En utav hanarna som jag vid några tillfällen kom väldigt nära.

Men denna gång var Gorillorna väldigt synliga, fast under en het middags sol.
Klockan var runt 12 när vi kom fram till gorillorna. Ja, ni kan ju tänka er. Afrikansk, stark sol.
Men jag njöt. Oj, som jag njöt. =o)
Jag kunde ta bilder, och dessutom koncentrera mig på att filma dem. Detaljer och allt!
Det var verkligen helt otorligt.
Plus att jag fick tid till att bara beundra dessa varelser,
som är några utav våra närmaste kusiner.

Man ska egentligen vara 5-7 meter ifrån Gorillorna. Men vid några tillfällen var jag inte mer än nån meter ifrån dem! Jag var riktigt nära en utav hanarna, och fick sån lust att bara ta ett steg fram och krama om honom. Men det hade nog slutat i tårar…

Han såg verkligen rakt på mig flera gånger. Kändes lite skrämmande, men samtidigt helt otroligt! Svårt att beskriva. =o)

En utav hanarna i Amahoro familjen, hade blivit av med en utav sina händer.
Han hade fastnat i en snara i skogen, och blodtillförseln till hans hand hade stannat upp, vilket till slut ledde till att han ”tappade” handen. Detta på grund av ”poachers” som försökt fånga Gorillorna. Detta är ett pågående problem, men som tur är finns det många ”trackers” i bergen som följer med familjerna och ser till att dem allt som oftast är skyddade. Men det är bara på Rwandas sida av bergen. På Kongos sida finns inte samma system, och man vet inte hur många Gorillor som finns på Kongos sida, eller hur många som dödas av Poachers varje år. En sorglig historia…

Celery är gott!

Timmen går förbi på några sekunder.
När vår guide sa att vi var tvugna att ta våra sista foton och sen skulle vi börja
vår vandring tillbaka över bergen, började vi allesammans ta hundratals av
foton på samma gång. Det bara smattrade av slutare som arbetade med att
ta det sista fotot av en fascinerande varelse.
Riktigt komiskt faktist. =o)

Ja, sen började vi vår vandring tillbaka.
En vandring då vi plötsligt kände vad trötta vi var, hungriga, varma, svettiga och törstiga.
Men samtidigt så fyllda av glädje och berättelser om vad vi nyss upplevt.
En otrolig känsla.
Något jag önskar att alla fick uppleva.
För det är verkligen ”an experience of a lifetime!”
=o)

Utsikten från vår väg tillbaka. Detta är när vi kommit ut från bambu djungeln och ner från bergen, och börjat vandra genom fälten, tillbaka til Headquarters. De odlar dessa blommor (tror det är prästkragar, eller nåt liknande i alla fall), och gör "insect repellents" med dem. Säljs i hela världen.

En film från detta mötte kommer vid ett senare tillfälle.
Nu får ni njuta av bilderna istället.

På Väg

Detta inlägg blir mer en bild kavalkad från Rwandas vägar.

För att kunna se så mycket som möjligt, och uppleva varierat natur- och djurliv,
körde vi endel från plats till plats i både Rwanda och Uganda.

När vi kör fram på de små och stora vägarna, på landet och i städerna,
tar vi alltid en massa bilder från bilen.

Här är ett urval av bilder, tagna i Rwanda.
Lägg oxå märke till kvinnornas otroliga tyger! Försökte få tag i mer färgglatt tyg,
men det var inte det lättaste. I alla fall inte där vi letade…

Det var lite kul att Ben ville vara med på en bild. =o) En utav de andra pojkarna ser lite skeptisk ut. Eller kanske nyfiken?

Fortfarande kan jag inte fatta varför bilderna blir så ur folkus när jag laddar upp dem!
Typiskt…..

Nyungwe Forest National Park

Ett ställe jag kom att älska förra gången vi var i Rwanda,
var Nyungwe Forest National Park.

Därför var det med stor lycka, som vi återvände till denna gröna,
levande och spännande plats.

Nyungwe Forest ligger söder om Lake Kivu, vid gränsen till Burundi.
I parken kan du hitta 13 olika Primater, det är 25% av Afrikas totala Primate arter.
Det finns många hundra olika fågelarter, reptiler, groddjur och däggdjur.

Nyungwe är en regnskog och klimatet är varmt, fuktigt
och man kan vänta regn nästan när som helst.

Vi gick ut tillsammans med den otroliga guiden (som vi oxå hade förra gången) Claver.
Han har varit ”ranger” i Nyungwe i 11 år, men växte upp i området och har alltid varit ute i skog och mark och vet numera namnet på otroligt många fågel arter och andra djur, och kan härma fågel ljud.
Claver tog oss till en plats i skogen där 3 trackers, som följer med Schimpanser i området, väntade på oss. De följer schimpanserna dagligen för att se att de har det bra, för att skydda dem mot ”poachers”, och för turister som oss, som hoppas kunna se skymten av en Schimpans. =o)

De tre "trackers" som hjälpte Claver och oss att hitta Schimpanserna inne i djungeln. De fortsätter följa schimpanserna hela dagarna. Väldigt "fit" män kan jag säga!

Haha! Såg så kul ut när Claver stod där med en massa stora objektiv. =o) Han hjälpte några av oss att bära vår kamera utrustning medan vi gick nerför och uppför bergen i djungeln. Tack Claver!

Claver ville ge oss lite information om Schimpanserna, innan vi gick in i regnskogen för att hitta dem. De var inte långt borta, the trackers hade sett dem ganska nyligen i området.
Medan Claver stod där på grusvägen och pratade, springer plötsligt en Schimpans över vägen! Och så en till, och en till! En hel Schimpans familj sprang över vägen. =o) Claver sa att vi var väldigt lyckligt lottade. Man kan inte alltid garantera att turister ska få se schimpanserna. Vi vandrade nerför ett berg, i regnskogen, bland bitande myror (som inte alls visste att det finns ”private parts one wants to keep private…). Och efter kanske 20 minuter kom vi fram till Schimpanserna. De var högt uppe i träden, så det var aningen svårt att fota och filma. Jag koncentrerade mig på filmningen, så jag fick inga bra bilder på dem, tyvärr. Men, men… Man måste ju koncentrera sig på det ena eller andra för att få något bra. =o) Spännande var det i alla fall att få se Schimpanserna ute i det vilda!

Svårt att ta nån bra bild på Schimpanserna uppe i träden. Man måste över exponera bilderna så att himlen blir över exponerad, annars blir Schimpanserna under exponerade och då ser de bara ut som svarta klumpar bland träden. Till och med den här bilden är lite under exponerad... Wildlife Photography och Videography är INTE enkelt!

Vi bodde på ett underbart lodge i Nyungwe Forest National Park. Nämligen Nyungwe Forest Lodge. Verkligen så vackert, lyxigt och inbjudande. Med stora rum, som fjäll stugor nästan, med bras kamin och grejer. Efter den långa flygresan till Afrika, behövde vi lite lyx.
Och trerätters luncher och middagar, och super trevlig och professionell personal.

Underbara Nyungwe Lodge! Ser ni hur idylliskt det ligger? Mitt ibland "the tea plantations". =o)

Älskade väggarna inne i huvudbyggnaden. Jon och Bryce sitter och äter härlig frukost med det absolut bästa kaffet Ever! Och så vår fin-fina efterrätt. =o)

Bilder från the lodge´s hemsida. Det är bilder på hur rummen såg ut, och på pooln, matsalen och massage centret. Jag fick en underbar relaxing massage en utav dagarna. Underbart!

Vi såg oxå Colobus Monkeys, precis vid vårat lodge.
Svart-vita apor, högt uppe i träden. De är riktigt söta, och det fanns många av dem!
Igen, det blev mer filmat av mig, än foton. Men ni får se filmer längre fram, när jag fått råd att skaffa några fler hårddiskar så jag kan börja klippa ihop mina filmer. Fått slut på plats på de hårddiskar vi har hemma, tyvärr…

Freddie och Shine posar för kameran.

Claver kommer gående mot oss vid té växterna, precis vid vårat lodge.

En utav dagarna besökte vi oxå en té fabrik i närheten av vårat lodge!
Rwandan Mountain tea. Riktigt gott! Och det luktade ljuvligt inne på fabriken.
Det var mörkt därinne, för téet ska inte utsättas för alltför mycket ljus när det väl plockats.
Men jag kunde filma lite i alla fall, trots att det blev en hel del ”grain” i klippen.

Gisakura Tea Plantation Factory.

Té bladen torkas med varm luft. Arbetarna vänder på bladen emellanåt så att allt kan lufttorkas.

Vår sista dag i Nyungwe, vaknade vi upp till tugnt regn som smattrade mot taket.
Vi hade planerat en vandring och ”bird watching” den morgonen. Vi träffades vid frukost och det bestämdes att vi skulle vänta och se om det slutade regna och då gå och kolla efter fåglar i skogen. Och efter nån timme eller två slutade det regna! Vi gick ut och gick en promenad i skogen. Inte lika lång som planerat, men vi kom oss ut i alla fall! Och såg lite fåglar, men inte alls så mycket som vi hoppats på i och med att vi nu kommit ut senare än planerat. Fåglar är ju som bekant mer aktiva på morgonen och kvällen.
Men det var en trevlig promenad i alla fall! =o)

Det var vår lilla tid i Nyungwe Forest National Park!
Vill tillbaka dit Nu! =o)