Choklad

I know, right!?!

Det har gått SÅ bra för mig med mat och träning i det sista.
Så idag…efter jobb…efter träning…gick jag till affären för att köpa lite
grejer som vi fått slut på hemma.

Och sen går jag ut ur affären…
Med choklad i kassen.

Ja, men SUCK!

Men jag åt den så glatt.

Ja, ja… Bara att träna hårdare imorgon (fastän jag skulle skippa gymet imorgon),
och ”get back on track”.

Ciao!

Bidragande Orsaker

Det där med motivation kan vara ”a bitch”.

(ok, ett ganska långt inlägg så gå och hämta en kopp kaffe innan du fortsätter läsa)

med risk för at bli för personlig….
För ett par år sen fick jag kronisk Candida.
Inte alls kul kan jag säga.
Den spred sig i min mage och inälvor och enligt nutritionist och läkare hade min ämnesomsättning saktats ner till nästan obefintligt.
Inte undra på att kilona kom springande på och inte krypande…

(bild lånad från internet)

Så började jag få rätsida på candidan och ämnesomsättning och jag skulle bli SÅ duktig på träning och gå ner alla de där kilona.
Då kom nästa slag. En fot skada.

Läkare och fotspecialister hittade aldrig orsaken.
Gick om varandra och en sa ligament i foten hade nästan gått av. Men det trodde inte nästa läkare på trots att de hade bilder på det hela. Jag fick till och med göra en CT scan av mina fötter. Då visades det att jag har extra ben i fötterna. Endel har det och vissa får inga problem, medan andra kan få ont av de extra benen för att det inte är tillräckligt med plats för dem i fötterna.

Plus att fotspecialister insåg att jag är väldigt plattfot.
Något som jag varit hela livet, men inte vetat om riktigt. Visst, tyckt att jag haft mindre hålfot än andra, men inte ”very flat footed”, som läkarna sa.
Så det blev att gå på treadmill och bli filmad och se på filmen och inse att geez! jag slår ju nästan fötterna i varandra när jag går. Inte undra på att jag snubblar så ofta på mina egna fötter. Inte klumpig, bara otroligt plattfot.

Såna här problem kan man få, vilket jag har och får kämpa med dagligen, om man är plattfot.... Jag har inte ont i hälarna, men ont i skinbenen, stortå, achilles tendon och knän. (bild lånad från internet)

Och de där onda knäna jag haft hela livet…?
Jo, de kommer sig oxå av att de tvingats inåt när fötterna gått inåt och inte hållit knäna på plats. Har inte så mycket med övervikt att göra som att jag är plattfot…tydligen.
Så då vet man det.

Ett helt år gick då jag använde moonboot, kryckor och hela faderallan.
Och kilona sprang sig på.
Ännu mer.

Nu är jag frisk. (eller typ…)
Jag har special skor, (som är ganska otympliga, tunga och osköna),
och jag är medlem på ett gym!!

Men vanor är svåra att bryta.
Och chokladen lockar oftare än moroten så att säga.
Jag VILL så gärna ner i vikt, och jag vet från erfarenhet att om jag tränar varje dag och går massor, och äter ytterst, ytterst lite, då går jag ner i vikt.
Men jag är ju hungrig hela tiden! (eller egentligen inte….)

(bild lånad från internet)

Och så är det motivationen.
Motivationen att sluta äta choklad till exempel, eller hålla sig till en portion till middag och inte två. Motivationen att gå upp kl 5 på morgonen, gå i 40 minuter till gymet (för att det inte går några bussar så tidigt) coh sen träna i 40 minuter med en grupp innan man går hem igen och gör sig klar för jobb.
Motivation is a bitch….

(bild lånad från internet)

Ok.
Måste ändra tankesätt.
Och när jag letade kläder i två dagar på stan insåg jag att jag vill inte vara denna feta blubb längre. Jag orkar inte mer. Jag har fått nog….
Men igen…motivation. Det gäller ju att inte bara tänka att man vill ha en ändring, utan faktist göra det oxå.

Så från och med den 1 Oktober ska jag börja på Fitness Frenzy på gymet.
Det går ut på att man i fyra veckor, i en grupp med 15 personer, tränar 6 dagar i veckan, med olika saker varje dag. Ena dagen styrka, nästa dag cardio osv.
En dag i veckan blir det grupp träning, och så vila varje söndag.
Det är för den där grupp träningen som jag måste gå till gymet för att det är så tidigt på morgonen, innan bussarna börjar gå.

Alla mäts och vägs innan utmaningen börjar, och så mäts och vägs vi igen efter de fyra veckorna. Och den som gått ner mest i vikt, tappat mest fett i procent och såna saker, får ett pris. Och med fast jobb får jag för mig att jag kommer att få mer rutin med mitt ätande oxå. Visst!?!
Detta är min motivation. Detta är min chans at kick-starta min viktnedgång en gång för alla. Detta är min chans att känna att jag KAN!
=o)

Wish me luck!

Akten att äta

Rastlöshet = Mat

Nästa år ska min sambo och jag eventuellt resa till Svalbard. Vi håller på och letar efter bra fotograf expeditioner som vi vill resa med.

Foto av Paul Nicklen.

Jag vill gå ner minst 30 kg till resan. 1 kg i veckan är mitt mål. Detta är en enorm morot för mig. Kunna sitta i flygstolarna mer bekvämt (det tar ju över 24 timmar att resa till Norden från NZ), kunna köpa bra, varma kläder i mindre storlek, röra mig mer fritt och därmed filma bättre. Åh, jag ser fram emot det!

Foto av Ole Jörgen Liodden.

Foto av Daniel J. Cox.

Jag började på allvar för en vecka sen, och har därmed gått hungrig i en vecka.
Idag fann jag mig själv i köket, med en skål chokladbolls deg i nävarna. What? Jag frågade mig själv varför. Och jag tror svaret är att jag är så van vid själva akten att äta.

Om jag ska se på tv och inte har nåt att plocka med (äta) då blir jag SÅ rastlös och kan inte koncentrera mig på en film eller tv-serie. Att gå på bio och inte köpa popcorn är ju nästan en kriminell akt.

Därför har jag börjat broderar igen, och lägger patiens medan jag ser på tv. Jag brukade alltid göra det när jag bodde uppe i Norge, och vet att det fungerar. Min partner irriterar sig på att jag inte bara kan sitta där och se en film, men måste göra nåt annat samtidigt. Adhd? Ja, kanske…

Varför är jag så beroende av mat? Av att slänga in den där maten i hålet i skallen och knappt ens tugga? Blir så lättretlig när jag är hungrig har jag insett. När vi var i Indien, på platser dit turister inte kommer så ofta, fick vi väldigt tråkig mat och jag åt knappt alls. Var så hungrig att jag inte kunde sova, jag bara drömde om mat. Hela tiden. Jag gick ner i vikt. Visst. Men när vi kom hem åt jag ännu mer. Som om jag var rädd att jag snart skulle hamna i samma situation igen, med den där hemska hungern.

Har visat bilden förut, men den tåls att visa igen. Detta är i Singapore, precis efter att vi varit i Indien där jag gick ner minst 10kg.

Jag är inte som andra. Om jag är hungrig äter jag inte vad som helst. Det var nåt jag lärde om mig själv i lumpen. Jag kan bara inte. Tycker jag inte om en viss mat spelar hungern ingen roll. Jag äter det bara inte. Och samma skedde alltså i Indien. Så nu hatar jag att vara hungrig, och det är väl därför jag äter så mycket. För att förhindra att hungern ska smyga sig på.

Här ser ni mig när jag var i lumpen.

Oj, blev ett långt, negativt inlägg detta.

Försöker bara få rätsida på mitt problem, och arbeta mig igenom det. Jag ska klara de där kilona innan sommaren 2012. Tänk vad stolt jag kommer att bli av mig själv!

Om ni har tips på hur man håller hungern borta (förutom att skvalpa i sig liter med vatten och tugga på morotstavar) upplys mig gärna! =o)

Kram till er alla!

Food Show

Lik en spindel, är jag äntligen tillbaka på nätet!

Hade problem med internet i helgen, och ingen kunde komma och hjälpa oss med det. De kan ta våra pengar 24/7, men de har inte kundservice 24/7. Ja, sån är det i detta land….

I alla fall… Jag gick på The Food Show i lördags! Jag hade sett fram emot det i flera veckor, och skramlat ihop pengar till en biljett. Jag började med att gå på ”chef shows”, där kända kockar lagar ett par rätter framför en publik. Jag såg på när kockarna Ray McVinnie och Simon Gault, båda från Masterchef New Zealand, lagade några underbara rätter (som ni snart kan finna recept på Här), drog några skämt och publiken ställde frågor. Mest frågor om Masterchef. =o)
Det var riktigt kul att se dem ”chop away”, och faktist få känna lukten av deras rätter. Mmmm…

Ray McVinnie - domare på Masterchef New Zealand

Det enda som var lite negativt med den upplevelsen var att ljudet var så dåligt. De har mikrofoner på sig, men i och med att flera tusen går runt på området och prövar mat och pratar och skrattar och dricker vin, så blir det väldigt högljutt utanför demonstrations området. Men, men…man kan inte få allt.

Simon Gault - domare på Masterchef New Zealand

Så vad är The Food Show? Det är en massa, helt tillägnad mat och dryck! Ja, inte bara ät- och drickbart, men oxå kaffe apparater, köksmaskiner etc. Man får provsmaka olika sorters mat och dryck som pesto, kaffe, vin, ostar, kött, bröd, sylt, marmelader, kakor, choklad, te, godis…allt du kan tänka dig!

The Food Show hölls inne på Westpac Stadium i Wellington. Man går på en ramp från busstationen eller tågstationen, till Westpac Stadium. Det är tåg rälsar ni ser på den vänstra bilden, som går under The Stadium, eller runt den, inte helt säker.

Jag har varit på några Food Shows, men årets var den mest tröttsamma. SÅ otroligt massa folk att man knappt kom fram för att pröva nån mat eller dryck. Jag ble så tröttt i huvudet av allt folk omkring mig och det slutade med en hemskt bultande huvudvärk och illamående. Efter 2 timmar med matlagnings demonstration, och 2 timmar att gå runt och försöka pröva olika saker, tog jag bussen hemåt, och blev liggande i soffan hela eftermiddagen/kvällen, med en bultande huvudvärk. Men jag fick se stjärnkockarna från Masterchef New Zealand i alla fall! =o)

Från rampen man går på for att komma från/till Westpac Stadium från/till buss stationen, ser man denna utsikt över Wellington, och The Beehive, parlaments byggnaden; överst.

Vad gjorde ni i helgen som var?

Hypotyreos??

När jag gick igenom skafferi och kylskåp häromdagen för att skriva veckans inköps lista, insåg jag att jag nästan helt slutat med pasta.

De påsar jag köpt när det var nedsatt pris för e par månader sen, låg fortfarande där. Oöppna.

Detta har jag inte gjort medvetet. Jag har bara valt sundare matvanor, och jag antar att jag slutade med pasta på vägen mot ett sundare liv, utan att ens tänka på det. En period i mitt liv åt jag nästan inga kolhydtrater för att få ordning på en infektion i min kropp. Fastän jag kämpade medt hålla mig borta från pasta och bröd, gick det ändå bra i runt rn månad. Denna gång har det gått av sig självt…

Potatis äter jag sällan.Är inte speciellt förtjust i kokt potatis, så de få gånger jag lagar potatis blir den stekt i panna eller i ugnen helt enkelt. Tyvärr äter jag fortfarande bröd regelbundet. Kanske en smörgås till frukost eller kvällsmat, eller en ägg smörgås till lunch. Det blir nog minst 1 smörgås om dagen, i snitt.

 

IMG_3320_small

Ungsrostade grönsaker med feta ost

 

Trots denna omedvetna, sunda livsstil, så ökar vikten på mig, eller så står den stil. Det senaste året har jag gått ner runt 4kg och det trotsa en hel del långa promenader 2-6 gånger i veckan (beroende påmotivationen), mest uppförsbacke och ett medlemskap i viktklubb.se. Det är så frustrerande och humöret dalar i samma takt som vikten stiger.

Min kära moder sände mig ett urklipp ur en tidning som kom fram igår. Det handlade om ”sjukdomen” hypotyreos. Min kusin har detta, och tydligen ska det vara en ärftlig hormon rubbning. Sköldkörteln producerar inte tillräckligt med hormonerna T3 och T4, vilka styr kroppens ämnesomsättning. Kroppen går liksom på sparlåga. Förra året gick jag hos en näringsfysiolog som sa att min ämnesomsättning var nästan lika med noll efter en candida infektion som spridit sig til inälvorna och magen. Min vanliga kroppstemperatur är runt 2 grader lägre än för ”vanliga” människor och jag fryser konstant. Min blodcirkulation är väldigt dålig, min kropp börjar svullna ungefär 3 timmar efetr att jag vaknat och på kvällarna tter alltid jeansen åt över lår och midja och mysbyxorna åker på.

Symptomen för hypotyreos är:

– trötthet (check)

– depression (en lätt en i alla fall. Check)

– ökat sömnbehov (check)

– långsammare hjärtslag (vet ej)

– svårt att koncentrera sig (definitivt check)

– minnessvårigheter (check)

– långsamt tal (hmm…vet ej…)

– frossa (definitivt check)

– yrsel (check)

– heshet (nope)

– förstoppning (check)

– kraftig viktuppgång (definitivt verkligen CHECK!)

 

Nu måste jag bara få tag på en pålitlig läkare som kan ta mina prover och finna ut om jag lider av Hypotyreos, eller om jag bara har otrolig otur och går upp i vikt för att jag intre rör på kroppen 10 timmar om dagen. Enda gångerna i mitt liv som jag lyckats gå ner i vikt, är när jag haft ett väldigt fysiskt arbete och samtidigt tränat 1-2ggr om dagen…. Men då skulle nog vem som helst tappa i vikt…

 

Skriver inte detta för att få medkänsla. Mer som en notering för mig själv och mina egna tankegångar.

Är det någon av er därute som lider av hypotyreos eller liknande?  Hur fick ni reda på att ni hade det, och togs ni på allvar av läkarna. Nu är ju jag i Nya Zeeland, och så långt h jag haft lite otur med läkare som mest verkar vilja ha sina patienter ut från sina kontor såsnabbt som möjligt. Otroligt stressade antar jag…

Ha en fortsatt bra dag ni 2 trogna läsare. =o)