Flour i vattnet

Som liten hade jag ganska ”sköra” tänder och därför gav tandläkaren mig flour tabletter. Men jag blev bara sjuk av de där tabletterna.

För en vecka sen var jag och min sambo på en föreläsning här i Wellington. Professor Paul Connett pratade om fluor i vattnet. Flera länder, tillsätter flour i sitt vatten, något som pågått sen 40-talet. Många länder, inklusive Sverige, slutade den praktiken för många år sen, medan andra länder, som USA, Australien och Nya Zeeland, fortfarande pumpar ut flour i dricksvattnet.

 

Professor Paul Connett (bild lånad från internet)

Anledningen till att ha flour i vattnet, var för att skydda folks tänder, och minska karies, eller tandröta, bland folk. Mycket god idé tyckte många. Men vem såg efter vad folket ville?

 

Skeletal Fluorosis blir mer och mer vanligt i länder som Indien. (bild lånad från internet)

Har du någonsin varit hos en läkare, som tvingat dig att ta en speciell medicin? Eller fått alvedon i ditt drickvatten, direkt ur kranen? Nej. Läkare måste först förklara alla risker, fördelar och nackdelar med en medicin, och sen är det upp till dig att bestämma om du vill ha den medicinen eller inte.
Men sån är det inte i de länder, där flour pumpas ut i vattnet. Däribland, Nya Zeeland.

Nu kommer det många engelska ord så ”bare with me”… Phosphate Gödsel industrier tar phosphate stenar och använder sulphiric acid för att värma upp stenarna och få soluble phosphate, som sen används som gödsel i jorden. När soluble phosphate görs, avges det gaser som hydrogen fluoride och silicon tetraFluoride. Dem två gaserna hamnar i jorden och orsakar invalida boskap och skeletal fluorosis. Vad som är i jorden, det som växer i jorden, skördas och människor äter det… Och allt i jorden sköljs bort med vatten, bort till andra delar av landet. Om man blandar de där flouride gaserna med vatten, får man Hexafluorosilicic acid, vilket är det som tillsätts i vattnet i vissa länder…

Dental Fluorosis orsakat av flour i vattnet. (bild lånad från internet)

Flera tandläkare som tidigare varit förespråkare för flour, är nu emot det. De och andra forskare, har läst fakta, gjort grundliga undersökningar, och kommit fram till att flour i vattnet inte gör någon skillnad när det handlar om tandröta och karies. Folk i länder utan flour och folk i länder med flour, har samma procent av karies. Det som spelar in i vår tandhygien, är hur mycket socker vi äter, hur fattiga vi är (vilket leder till att man kanske inte har råd med tandkräm, eller att gå till tandläkaren), etc.

Det finns flour i tandkräm. Men det är en väldigt liten dos. Plus… på de flesta tandkräms tuber står det att man inte ska använda mer än en ärtas storlek av tandkräm, barn under 6 år ska ej ha tandkräm med flour i och om man råkar svälja tandkrämen ska man direkt kontakta en läkare eller en förgiftnings klinik. Så varför har de flour i vattnet då?

Jag kommer inte ihåg de exakta måtten, men det finns runt 0.9 mg flour i bröstmjölk. Om man i länder där det är flour i vattnet, ger sina spädbarn (och äldre barn för den delen) formula istället för bröstmjölk, får de i sig 250 gånger så mycket flour! Wow… Det är typ 0.9 mg flour i en ärtas storlek tandkräm, som man INTE ska svälja. Det är 1 mg flour i vattnet i till exempel Nya Zeeland, Indien, Australien och vissa stater i USA. Hur många liter vatten dricker du om dagen? Just det….

Hur många liter vatten dricker du varje dag? (bild lånad från internet)

Ungefär 6 månader efter att jag flyttade till Nya Zeeland, började jag få hemska utslag. Jag hade utlsag och eksem när jag var liten, och nu fick jag bara mer och mer, i armvecken och i ansiktet! Jag hade aldrig haft utslag i ansiktet innan. Jag har, efter 5 år, fortfarande problem med eksem och utslag på ögonlocken, brösten, armvecken… Jag är ofta illamående, har ofta huvudvärk, jag har gått upp i vikt, ibland trots att jag ätit ok mat och rört på mig. Jag känner att mitt huvud är som bomull, jag lider av konstant trötthet och en hjärna som inte alls verkar fungera som den ska.

Det visar sig, att alla de ovanstående symptomen, plus ledinflammation, flourosis,”skeletal flourosis” etc, är symptom för folk som är känsliga för flour och har blivit utsatt för flour en stund. Man kan gå hela sitt liv utan att känna någonting alls, eller så kan man vara ganska känslig mot det, och utveckla symptom. Som jag… Dessutom läste jag att symptomen för PRE skeletal fluorosis är stelhet och smärta i lederna. Hmm…

(bild lånad från internet)

Ett par vi känner, fick barn för några år sen. Varje gång de gav sin son ett bad, fick han röda, fnasiga utslag på kroppen. Detta par är ganska måna om sin hälsa, lever organiskt och allt det där. Så de läste om flour och annat som kan vara dåligt för hälsan. De installerade ett dyrt renings filter för deras hem, ett filter som oxå filtrerar ut flour. Nu mår de hur bra som helst, och deras son får inga fler utslag när han badar.

Vi har börjat kolla på filter till vårat hus, men de är så dyra så det ligger en bit in i framtiden att skaffa nåt sånt. Under tiden stödjer vi Fluoride Action Network som försöker få de Nya Zeländska myndigheterna att sluta med Flour i vattnet i Nya Zeeland. Hoppas myndigheterna lyssnar och slutar med de här dumheterna så att folk själva kan få bestämma vad de vill stoppa i kroppen.

Kolla in den HÄR linken för mer information, filmer och intervju med Professor Paul Connett och andra som är emot Flour i vattnet.

På G

Jag har inte varit med i Fototriss på ett tag, men den här veckan har jag fått till en triss!

Temat är På G, och här kommer mina tre bilder inspirerade av temat.

För fler triss, klicka Här.

En utav de här båtarna är På G att vinna DragonBoat Festival, Wellington 2011. (det var Dragonboat festival i helgen som var)

Det här paret är På G nånstans, antagligen dit kvinnan pekar...

Den här snubben är På G att bli våt!

Ha en fortsatt bra dag!

Abel Tasman

Gylle Stränder, Klarblå Vatten, Granit Klippor, Vackra promenad stigar, Kayaker… Abel Tasman National Park, har allt

Och vi besökte Abel Tasman den 12 februari. Förra gången jag var där, regnade det så vi bestämde oss för att inte gå av båten. Den här gången började mulet, men det sprack snart upp och blev strålande sol.

Vackra granit klippor, stränder som är tillkomna av rostat järn och vackert, klart vatten. Underbart!!

Vi tog Aqua Taxi som tog oss förbi alla gyllene stränder, och på vägen tillbaka kan man sen hoppa av vid en strand och bli upphämtas av en annan Aqua Taxi senare på dagen. Det var så vi hade planerat dagen… När de flesta passagerarna hoppat av båten och vår förare sa att han skulle visa oss runt lite extra i national parken…då stannade motorn. Vi drev runt där på ett ganska ”rough sea” och blev lite smått illamående. Vi väntade i nån timma på att en tekniker skulle komma och titta på vår båt. I och med att det var så massa vågor på havet, blev vi först bogserade till en lugnare vik och så fick vi hoppa över till en annan taxi som tog oss till Anchorage Beach.

Vi spenderade 3 timmar på Anchorage Beach. Vi var alla lite urkna efter nån timme på det rullande havet, så vi vilade mest på stranden, försökte få färg på våra skandinaviska kroppar och jag badade i havet såklart! Måste man ju göra. =o) Det blåste en hel del på stranden, men det gjorde inte så massa. Vi fick ju en skön dag på stranden i alla fall!

Att ta Aqua Taxi runtom i parken är ett bra sätt att ta sig runt. I alla fall om man inte vill vandra, utan bara njuta av stränder och havet! =o)

Abel Tasman National Park är en relativt ung national park, som etablerades 1942. Det är oxå Nya Zeelands minsta national park, men en av de mest besökta. Parken är döpt efter Holländaren Abel Janszoon Tasman som var den första europé att upptäcka Nya Zeeland.

Ska du resa till Nya Zeeland och till landets Sydö? Glöm inte att sätta din fot i den här national parken, och njut av klart vatten och gyllene stränder, eller promenera på den kända Abel Tasman Coast Track.

Regn och bad

Lurigt väder med regn och solsken samtidigt.

Ända sen vi planerat en resa till Sydön på ”jullovet”, har jag sett fram emot att besöka Abel Tasman National Park. Jag har varit som ett litet barn och sett framför mig solsken och de långa, vita sandstränderna i national parken.

Sånt här såg jag framför mig när jag drömde om Abel Tasman National Park. (Biden är lånad)

Abel Tasman National Park är Nya Zeelands minsta National Park. Parken är döpt efter Abel Tasman som var den första Europeiska utforskaren som såg Nya Zeeland.

Det var ganska fint väder i början på turen genom Abel Tasman National Park.

Lyckan var stor när vi den 27 December tog en båttaxi runtom i national parken. Vi skulle gå av vid ett ställe och gå runt i några timmar och fotografera och filma, se fåglar och annat djurliv, njuta av naturen och självklart bada i det klara vattnet.

Denna stora sten ser ut som ett klyvet äpple, därmed namnet "Split Apple Rock".

Men drömmarna och förhoppningarna regnade bort. Dagen började så vacker, men medan vi for fram på havet i Abel Tasman National Park började det regna. Regnet ökade bara mer och mer och vi fick besluta oss att stanna på båttaxin istället för att gå av och gå en promenad. Inte kul att bli dyngsur och vandra runt med kameror runt nacken. Men vi fick i alla fall se lite av national parken.

Molnigt och dimmigt när vi besökte national parken.

Efter turen på båttaxin stannade vi i Kaiteriteri (där båttaxin stannar) och åt lunch. Då kom solen fram igen och värmde våra frusna kroppar. Vi bestämde oss för att stanna i Kaiteriteri en stund och jag fick bada i det 17 gradiga havet och sola medan fint regn föll över min kropp. En ganska lustig känsla. En stekande sol, och kallt, fint regn samtidigt. Det var så skönt att bada i havet och jag njöt i fulla drag, trots att jag aldrig fick vandra runt i Abel Tasman National Park. Men det får bli en annan gång helt enkelt! =o)

Barndom

När jag ser barn leka på gatorna här i Wellington, eller hur deras föräldrar lyfter ut cykeln från kofferten så de kan cykla på gåvägarna i stan, tackar jag gudarna att jag fick växa upp där jag gjorde. I de värmländska skogarna. Man behövde inte oroa sig för tungt traffikerade vägar. Mamma och pappa behövde ine packa ner cykeln i kofferten och ta mig till ett ställe där jag kunde cykla. Vi behövde inte uppsöka badland eller köra bil i flera timmar för att ta oss till stranden på sommaren. Vi somnade inte till bullret av traffik utanför våra fönster, utan hellre från vindens sus i de stora häng björkarna utanför huset, ugglorna i skogen, rävens skrik, golv som knakade och väggar som susade.

Jag kan tänka tillbaka på min barndom med ett leende på läpparna.

Vår:

Min bror och ag och mina två bästa kompis och deras storasyskon gick in i skogen bakom huset, bort mot en glänta där det var alldeles vitt av vitsippor. De växte överallt! Skogen luktade av varma barrträd efter att den varma vårsolen värmt upp dem. Marken var mjuk igen efter att tjärlen släppt och i bakgrunden hördes små fåglarnas kvitter, bäckar som återigen porlade och någon som klippte gräset för första gången den året. Vi sprang igenom de vita, bländade vitsipporna, skrek våra vårskrik, precis som Ronja och sen började vi plocka famnarna fulla. Varje syskon par plockade så mycket de orkade för att kunna ge sina föräldrar den största bukett med vitsippor de någonsin sett. Detta var det bästa tecknet på att våren kommit. Det och tussilago i dikes kanten.

Efter att ha plockat famnarna fulla med vitsippor och överraskat våra föräldrar var det dags att rita hopp hagor på gatan utanför våra hus och hoppa glatt fram och tillbaka i våra seglar skor. Eller så lekte vi kurragömma med våra basket kängor. Jag minns de där skorna som om det vore igår. Jag hade en grej för mina seglar skor i många år. När backen var fri från snö, åkte seglar skorna på. Några år senare var det basket kängor som var i ropet, och inte kunde jag vara sämre än alla de andra i kvarteret.

Medan vi barn tog ut våra cyklar för första gången det året, satte sig granntanterna i varandras trädgårdar eller på balkongerna och drack kaffe och åt nybakade bullar utomhus för första gången det året. Samtidigt droppade det från taken, vinden kylde och barnen skrek av förtjusning.

Sommar:

Jag har gått igenom många skolavslutningar i mitt liv, men den jag minns bäst var nån gång i låg eller mellan stadiet. Min mor jobbade den dagen så det var bara min far, storasyster och storebror som deltog i sommarsånger, hurrarop och musik från barn som precis börjat spela ett instrument. Efter skolavslutningen for vi hem och åt en utmärkt pinoccio tårta som min syster lagat. Jag var så lycklig! Jag älskade när min far kom till skolavslutningar eller konserter som jag deltog i. Jag var så stolt och så lycklig och kände det som att hela världen, just den dagen, var perfekt!

Nästan vart annat år for min mamma, min bror och jag till Norrland för att hälsa på min gammel morbror. Vi for nästan precis efter skolavslutningen och tog tåget till Kalix. Det var ett spännande äventyr. Mamma hade packat med tunnbröd med ost, skinka och sallad och juice i trekantiga tetrapak. Ahlgrens Bilar fick vi till efterrätt och kanske också en choklad boll om vi hade tur. Detta var vår speciella rese mat. Och vi älskade det!

Semester i Kalix var alltid lika underbart. Vi fiskade med metspö, kastspö eller fångade små fisk med håvar. Vi badade i det kalla vattnet, klättrade på hällerna som vattnet finslipat så att de var alldeles lena. Vi hörde om berättelser från förr i tiden, när min gammel morbror ägt renar, när han jobbat på ett stort fartyg, om hur han bara gick i skolan i ett par år, eller hur min mor varit som barn. Det var en härlig uppväxt.

Väl hemma i Värmland igen jag och min bästis ofta ner till badstranden, bara några minuter iväg med cykel. Där badade vi dagarna i ända. Ibland for vi med våra familjer till stränder längre bort, antingen med båt eller bil. Vi sov i tält och åt popcorn och berättade spökhistorier och lyssnade på Ronny & Ragge innan vi somnade i den varma sommar natten. Vi lekte dunken, kurragömma eller vita stenen med kvarterets alla barn. Pappa gjorde en vatten rutshkana i plast i våt trädgård som kvarterets alla barn förtjust for nerför. Vi grillade på kvällarna, vi hade midsommar fest och kräftskivor med grannarna. Vi åt egen odlade grönsaker. Vi for på små äventyr och lekte i den underbara trollskogen brevid vårat hus. Sommrarna var underbara, men alldeles för korta…

Höst:

Skolan började igen. Ofta med spänning. Nya ämnen, kanske en ny lärare, nya saker att lära, nya klasskamrater kanske ellr utflykter att se fram emot.

Vi lekte kurragömma i höstens alla löv eller hoppade i lövhögarna så att grannarna fick göra om sitt ryddings arbete. Vi lekte i regnet, satt inne och spleade spel, filmade oss själva och gjorde små musik videos. Vi såg på shlager festivalen som då hade en orkester oxå, vi diggade Carola och dansade till hennes vinnande låtar.

Hösten var en fin årstid…är en fin årstid, men den kändes alltid som en lång väntan. Väntan till vintern, till julen, och sen till vår och sommar igen…

Vinter:

När snön lagt ett beskydande täcke över vårat landskap, då kom pulkorna, bobben, skärtlapparna, skridskorna, skidorna och sparkarna ut från sina vrår. Vi for med våra pulkor, bobbar och skärtlappar nerför branta backar. Vi strevade uppför backarna och sen skrek av förtjusning nerför backarna igen. Vi gick till hockey rinken eller till den frusna sjön och trevade oss fram på våra ballerina skridskor. Vi åkte långfärds skidor och drack varm choklad och åt prickig korv smörgås på våra turer. Alla barn i området tog på morgonen fram sina sparkar och satte ihop dem till ett långt tåg. Sen for vi tillsammans nerför gatorna till busshållplatsen där vi väntade på att bussen skulle ta oss till skolan. Vi rullade enorma snöbollar upp för backen på vögen hem igen och byggde stora snögubbar i kvarteret.

Men bäst av allt var jullovet. När december gått med alla förberedelser i skolan och i hemmet. När man firat Lucia i alla skolor och kyrkor och knäcken hade kokats, lussekattorna och pepparkakorna bakats och glöggen inhandlats. När fjärde advent närmade sig och julen stod för dörren. Underbar julmat som spred sin doft i varje hus. Ljusen som brann både ute och inne, i ljusstake eller snölykta. Alla tomtar som gick från stuga till stuga och Kalle Anka som spelade på TV:n. Det var jul…

I mellandagarna brukade jag lägga pussel med min mor. Hon fick ofta ett pussel i julklapp. Min far gick runt i nya tofflor som han fick varje jul, min bror spelade nintendo eller tecknade och min syster kom på besök med sin lilla hund.

Sen nyår. Jag vet inte varför, men nyår har alltid känts vemodigt för mig. Man festar med god mat och dryck, umgås, skrattar, pratar minnen… Sen räknar man ner till tolvslaget och så är det plötsligt ett nytt år. Nya förhoppningar, nya drömmar, nya löften som ska uppfyllas… Men jag är alltid lika vemodig. Kanske är det för att man snart är ett år äldre, eller för att barndommen så snabbt for förbi. Eller för att man är rädd för det okända som det nya året har att erbjuda.

En sak är säker… Våren kommer snart igen. Sen sommaren, hösten och ett nytt nyår. Samma sak, varje år…