Silda

Utanför Bergsfjord, i nord Norge, ligger ön Silda.

Silda är en ganska stor ö, med flera fjälltoppar och små sjöar som samlats i dalarna.
Det är otroligt vackert på Silda, och under de åren jag bodde i Bergsfjord, fick jag möjligheten genom min kära syster och hennes familj att besöka flera olika delar av ön.

Fiskebåtar i Bergsfjord, med Silda i bakgrunden.

Vid bryggan väntar vi på vår båt skjuts.

Lillemor går ut på bryggan för att sitta med bror.

Fotomodell! =o)

A piece of Bergsfjord.

Den här gången när jag besökte dem, for vi till en plats som jag inte sett förr.
Vi la till med båten och sen fick vi klättra upp en ganska brant backe för att komma till en svacka bland bergen där det fanns en sjö. Det var en svettig tur, med kamera runt nacken och kamera utstyr på ryggen. Men jag kom upp till sist! Och utsikten var otrolig. =o)

Då kör vi mot Silda!
Det är fiskebruket ni ser till vänster.

Kaptenen själv med äldsta sonen.

Och här är en bråkdel av självaste Silda!

Övergivet hus i utkanten av Bergsfjord.

Glada barn på tur. =o)

Utsikt när vi klättrat den första biten.

Däruppe kokade vi bålkaffe (åh, som jag saknat det där bålkaffet), grillade god norsk korv,
och bara kosade oss ordentligt tillsammans, som förr i tiden.

Barnen väntar tålmodigt på att det ska bli glöd till grillning.

Det blev en del rök när lyngen tändes på…

Gött med Körv!

Dags att grilla och kosa sig.

Och så bålkaffe!

Efter att ha fyllt hålen i magen, promenerade vi ännu lite högre upp bland fjällen, och fick en god utsikt över Bergsfjord. Helt magnifikt!

Utsikt från bålplatsen.

Utsitkt ner mot bålplats och sjön, på väg lite högre upp i backen.

Tid för eftertanke…

Sån otrolig natur!

Jag känner mer och mer, att jag älskar naturen.
Städer i all ära, men det är i naturen, med endast vindens sus och havets brus, som jag mår som bäst. Sen kan ju myggor och annat flugfä och kryp hålla sig undan helst… =o)

Mer vacker utsikt.

Utsikt över Bergsfjord!

Bergsfjord

Om ni någonsin får chansen at besöka nord Norge, så gör det!
Ni kommer inte att ångra er, det lovar jag.

Och därnere sitter familjen Worén-Jensen och njuter av tur livet. =o)

Hundarna fick oxå vara med på tur och kosa sig. =o)

Esca

Ilo

Trevlig Helg allesammans!

Aktivitets Utmaning: Vecka 10

10 veckor!

Oj vad tiden har gått fort.
Och det är inte förrän de senaste 3 veckorna som jag verkligen kommit igång med träningen.

Denna vecka blev det bara 380 minuter.
Skulle gå tur idag, eller besöka gymet, men har blivit sjuk.
Tog en vecka för förkylningen att blomma. Konstigt. Kände mig ju lite so-so redan förra veckan, men det var inte förrän jag kom hem från gymet igår som jag kände att jag inte var helt hundra. Ont i kroppen och i halsen och en rethosta som inte vill ge med sig. Har snurrat runt, runt i sängen hela natten och frysit och svettats om vartannat.
Någon som har tips på hur man kommer över en förkylning fort?
Vill inte dras med detta för länge. Vill tillbaka till gymet! =o)

Mina 380 minuter innehöll korta promenader uppför vår hemska backe från bussen upp till huset. Zumba, boxing, BAT (butt,abs,thighs), PT session, swissball och stretch & flex.
Mycket varierande och jag har verkligen fått ut massor från de klasserna.
Trots runt 60-90 minuter på gymet varje gång jag går dit (har avrit där 4 ggr denna vecka), fick jag alltså inte ihop med än 380 minuter. Hur går det ann?Med maten har det gått sådär.
Gick bra i början på veckan när jag varit på jobb, men fredag och lördag blev det bara humbug. Får satsa på bättre mat denna vecka.
Måste oxå väga mig på gymet denna vecka för jag vill inte att det ska gå uppåt på vågen, utan nedåt. Har ju mitt mål fram till jul med runt 15kg.

Ja, det var min tränings vecka.
Hur gick det för dig?

Paddy the Wanderer

På 30-talet, var det en liten flicka i Wellington, som fick en Airedale Terrier av sina föräldrar. Hunden hette Paddy. Flickan och Paddy var oskiljbara. Där flickan var, där var Paddy.

Det sägs att flickans pappa, jobbade nere vid Wellingtons hamn och hade ett kontor där. Flickan spenderade mycket tid därnere tillsammans med Paddy.

Men flickan fick lunginflammation och dog.
Paddy rymde ifrån hemmet, och letade efter flickan nere vid hamnen, dag ut och dag in.

Taxi chaufförer, sjömän och andra arbetare, blev vän med Paddy, och Paddy hoppade av och på båtar och for med på resor. Det sägs att han till och med reste till San Fransisco och tillbaka en gång.

Wellington Harbour Board, gav Paddy titeln Assistant Night Watchman, som höll utkik efter pirater, smugglare och råttor under nattetid.

Efter en köldknäpp i Juli 1937, fann man Paddy död.
Pengar samlades in för att ha en riktig begravning för honom, och han togs till sin viloplats med pompa och ståt. Tolv taxi bilar, trafik officerer och andra åskådare tog farväl av Paddy the Wanderer.

Och alla som älskade Paddy, samlade in pengar till en drickes fontän. En för människor, och så en för hundar. Och den står där än idag.R.I.P.
Paddy the Wanderer.

På G

Jag har inte varit med i Fototriss på ett tag, men den här veckan har jag fått till en triss!

Temat är På G, och här kommer mina tre bilder inspirerade av temat.

För fler triss, klicka Här.

En utav de här båtarna är På G att vinna DragonBoat Festival, Wellington 2011. (det var Dragonboat festival i helgen som var)

Det här paret är På G nånstans, antagligen dit kvinnan pekar...

Den här snubben är På G att bli våt!

Ha en fortsatt bra dag!

Slott och Pingviner

Slott, Albatross, Pingviner, lätt sjösjuk och regn.

Dunedin ligger i Otago på Nya Zeelands Sydö. Det är den näst största staden i Nya Zeeland. Det var oxå den första staden som byggdes i landet. Man har funnit arkeologiska fynd som visar att Maorierna bodde på platsen redan 1250-1300 E.Kr.

Valfångst vilket var en enorm industri i Nya Zeeland på 1830-talet, var en av anledningarna till att staden Dunedin byggdes. Så stor var industrin att man nästan helt utrotade den ”Southern Right Whale” som brukade komma in med sina barn till vikarna i Dunedin. På 1860-talet fann man Guld i området, och det var en annan anledningarna till att Dunedin vaxte och blev en stor stad.

Valfångst var en stor industri i Dunedin, NZ i början på 1800-talet.

I Dunedin finns oxå världens brantaste gata, som heter Baldwin Street. Tyvärr fick vi aldrig tiden att besöka denna gata när vi var i Dunedin, men vi fick anleding att se många andra fina saker i och runtom staden. =o)

Världens brantaste gata, Baldwin Street, i Dunedin, NZ.

I Dunedin finns Nya Zeelands enda slott, som heter Larnach Castle. Historien runt slottet är en lång och invecklad historia, men jag kan i alla fall säga att det var en Australienare, Larnach, som kom till Nya Zeeland, hade lite penagr och bestämde sig för att bygga detta ”slott” som sitt hus för sin familj. Huset byggdes mellan 1873 och 1887. Många tragedier slog till i familjen, alla Larnachs döttrar dog i barnafödsel eller sjukdom, hans första fru dog 38 år gammal och då gifte han sig med fruns syster. Den andra frun dog oxå när hon var 38 år gammal. Larnach gifte sig med en mycket yngre fru. Larnach var inblandada i politik och reste en hel del. Hans näst äldsta son inledde en affär med hans tredje fru. När sonen sände brev till fadern och berättade att han fått frun gravid, tog Larnach livet av sig. Det sägs att Larnach nu spökar i slottet. Folk har känt att de blivit buttade när de gått runt i bygget.

Top bild: Larnach Castle i Dunedin på Nya Zeelands Sydö. Nedre bilder: Utsikt från slottets torn.

Slottet hade nästan helt förfallit när Barry och Margaret Barker, ett nygift par, köpte slottet. Det tog dem många år att få slottet beboligt, och efter allt arbete med restaurering, skilde sig paret. Margaret är fortfarande ägare av slottet som nu är i sitt originalla tillstånd. Margaret har bott i slottet till nyligen och hon har alltid haft turister som kommit och gått. Det är en stor turist attraktion i Dunedin. Ett underbart ställe att besöka, ta en kopp kaffe i balsalen, se utsikten från slottets torn, eller ta en promenad i den underbara trädgården som Margaret fixat till.

Lite fin natur i Otago Peninsula.

Lite fin natur i Otago Peninsula.

När det är lågt tidvatten går det fint att rida på stranden som torrlagts.

Vi var på en ”tour” som tog oss från Larnach Castle, runtom Otago Peninsula och så till Royal Albatross Colony på Taiaroa Head. Vi fick först en liten introducering om Albatross och sen trodde vi att vi skulle få en guidad tur runtom Taiaroa Head. Men vi gick bara uppför en brant, lång backe till ett sorts observatorium och såg ett par albatross på håll genom tjocka fönster. Total antiklimax. =o( Då var det mycket bättre i Kaikoura där vi såg albatross ”up close” från en båt.

Taiaroa Head där man kan se Royal Albatross Colony. När vi for förbi Taiaroa Head med båt såg vi oxå fyren och Fur Seals som latade sig på klipporna.

Nästa stopp på vår tur i Dunedin, var de Yellow Eyed Penguin!!! Oj, vad otroligt det var att se Pingviner för första gången ute i det vilda! =oD Vi var en stor grupp dock, så man fick väldigt lite tid på sig att se dessa otroliga varelser. Vi hade till och med tre svenskar från Boden på turen! =o) I alla fall…. Den Gulögda Pingvinen är cirka 75 centimeter hög, och väger runt 5-8 kg. Den Gulögda Pingvinen är ganska skygg, därför går man i några sorts värn i marken runtom på reservatet och ser på pingvinerna genom mindre hål som är precis ovanför marken. Vi kom riktigt nära pingvinerna! Vi såg baby pingviner som var mindre än 1 meter ifrån oss. Men man får absolut inte sticka ut händerna och klappa dem. De har otroligt vassa näbbar som den äter bläckfisk med och den kan skada dina fingrar rejält. Men de var fina att se på!

Vackra Yellow-Eyed penguins. Både små barn och en vuxen pingvin. =o)

Vi fick se Royal Albatross Colony igen senare på dagen, från en båt. Vi for på en båttur runtom Taiaroa Head och vidare ut på havet. Vågorna var ganska höga, vilket jag kände av i form av illamående. Inte såg vi många Albatrossar heller. Bara ett par som flög högt ovanför oss och såg ut som måsar på håll, förutom att de var typ 6 gånger så stora som måsar! Båtresan fortsatte in mot Dunedins hamn. Då började det regna, men alla passagerare värmde sig med varm choklad, te eller kaffe så det gick fin-fint.

Bara lite fåglar vi såg när vi for på båttur.

Det finns som sagt massor att se i och runtom Dunedin. Se till att du har åtminstone 2 dagar om du besöker området. Och för allt i världen, missa inte Pingvinerna! =o)

Regn och bad

Lurigt väder med regn och solsken samtidigt.

Ända sen vi planerat en resa till Sydön på ”jullovet”, har jag sett fram emot att besöka Abel Tasman National Park. Jag har varit som ett litet barn och sett framför mig solsken och de långa, vita sandstränderna i national parken.

Sånt här såg jag framför mig när jag drömde om Abel Tasman National Park. (Biden är lånad)

Abel Tasman National Park är Nya Zeelands minsta National Park. Parken är döpt efter Abel Tasman som var den första Europeiska utforskaren som såg Nya Zeeland.

Det var ganska fint väder i början på turen genom Abel Tasman National Park.

Lyckan var stor när vi den 27 December tog en båttaxi runtom i national parken. Vi skulle gå av vid ett ställe och gå runt i några timmar och fotografera och filma, se fåglar och annat djurliv, njuta av naturen och självklart bada i det klara vattnet.

Denna stora sten ser ut som ett klyvet äpple, därmed namnet "Split Apple Rock".

Men drömmarna och förhoppningarna regnade bort. Dagen började så vacker, men medan vi for fram på havet i Abel Tasman National Park började det regna. Regnet ökade bara mer och mer och vi fick besluta oss att stanna på båttaxin istället för att gå av och gå en promenad. Inte kul att bli dyngsur och vandra runt med kameror runt nacken. Men vi fick i alla fall se lite av national parken.

Molnigt och dimmigt när vi besökte national parken.

Efter turen på båttaxin stannade vi i Kaiteriteri (där båttaxin stannar) och åt lunch. Då kom solen fram igen och värmde våra frusna kroppar. Vi bestämde oss för att stanna i Kaiteriteri en stund och jag fick bada i det 17 gradiga havet och sola medan fint regn föll över min kropp. En ganska lustig känsla. En stekande sol, och kallt, fint regn samtidigt. Det var så skönt att bada i havet och jag njöt i fulla drag, trots att jag aldrig fick vandra runt i Abel Tasman National Park. Men det får bli en annan gång helt enkelt! =o)

Wellington visar sig från sin Bästa Sida

Sol, sol, sol och bad och mer sol…

I går, lördag, visade sig Wellington verkligen på sin bästa sida. Det finns ett talesätt här som lyder: Nothing beats Wellington on a Good Day, och det är faktist sant!

Wellington Waterfront med små "boat shedsd", segel båtar och grejer. Bilden längst upp till vänster visar den Nya Zeeländska "native" Pohutukawan som blommar nu i December.

Wellington är inte en speciellt stor huvudstad. Det är gå avstånd till det mesta i stan. Bara 5-10 minuters promenad från alla affärer ligger stränderna. Och bara nån minuts promenad från stränderna ligger restauranger, pubar och klubbar. Wellington är bra på det sättet.

Och i nästan en hel vecka nu har vi haft otroligt väder i Nya Zeelands huvudstad. Sol, sol och mera sol. Vinden lyste oxå med sin frånvaro både fredag och lördag. Annars är ju Wellington oxå känt för sin vind. Det är ingen slump att staden kallas för Windy Welly. Men som sagt, i helgen var det underbart!

Oriental Parade är ett populärt tillhåll under Wellingtons soliga dagar

Jag gick en liten promenad utmed The Waterfront och Oriental Parade igår. Massor av folk överallt som njöt av sol och värme. Underbart!

Kramar!