Shillong, Meghalaya

I en utav Indiens minsta stater, Meghalaya, ligger staden Shillong.

Utsikt över Shillong i staten Meghalaya, Indien.

Vi besökte marknaden i Shillong när vi var på vår resa genom Indien i 2007-2008.
Det blev en dags resa från Assam, genom alla kullar och berg, på små, små kurviga vägar, över till den lilla staten bland bergen.
Och medan vi körde söderut mot Shillong, och högre upp bland bergen,
så sjönk temperaturen.


Staden ligger 1,496 möh, och var från början huvudstaden av staten Assam, men när Meghalaya skapades blev Shillong dess huvudstad istället. Shillong var populär som brittisk semesterort på 1800-talet, och sen dess har staden växt från ca 1300 invånare till ca 260 000 invånare i 2011. Denna tillväxt leder till brist av vatten och sanitets problem.Det är otroligt att se hur folk går runt med tunga säckar och lådor på ryggarna, vilka hänger från huvudet. De måste ha otroliga nack muskler!
Sen klättar de upp på lastbilar med detta på sin rygg/nacke, och packar sina bördor på lastbilarnas tak. Helt otroligt.

Man ser många människor med röda tänder. Detta kan man se i hela Indien, men mest i de norra staterna, och detta var ännu mer tydligt i Meghalaya.
Vad kommer sig detta av då?
Jo, de tuggar något som heter ”paan”. Areca nut slås in i ett Betel leaf, ofta med lite andra kryddor, och sen tuggar man på detta. Det är som ett slags tobak och är oxå beroende framkallande. Det används som en ”palate cleanser”, för att få friskare andedräkt, och för att hjälpa matsmältningen. Det är oxå ett sätt att visa gästfrihet, och erbjuds till gäster och vid festliga tillställningar. Det har använts i över 3 årtusenden och härstammar från ”The Indus Valley Civilization”, vilket är en forntida högkultur som fanns runt floden Indus runt 2600 f.kr. (Indus floden rinner genom Pakistan, indien och Kina).Vi såg inte mycket mer av Meghalaya än detta.
Vi for tillbaka mot Assam på de krokiga vägarna medan mörkret la sig och blev fast i bilkö i flera timmar. Något som vår guide och chaufför var väldigt vana vid, medan jag trodde jag skulle bli tokig av att sitta i den där bilkön i timme efter timme medan vi sniglade oss fram.
That’s India for ya’! ;o)

Akten att äta

Rastlöshet = Mat

Nästa år ska min sambo och jag eventuellt resa till Svalbard. Vi håller på och letar efter bra fotograf expeditioner som vi vill resa med.

Foto av Paul Nicklen.

Jag vill gå ner minst 30 kg till resan. 1 kg i veckan är mitt mål. Detta är en enorm morot för mig. Kunna sitta i flygstolarna mer bekvämt (det tar ju över 24 timmar att resa till Norden från NZ), kunna köpa bra, varma kläder i mindre storlek, röra mig mer fritt och därmed filma bättre. Åh, jag ser fram emot det!

Foto av Ole Jörgen Liodden.

Foto av Daniel J. Cox.

Jag började på allvar för en vecka sen, och har därmed gått hungrig i en vecka.
Idag fann jag mig själv i köket, med en skål chokladbolls deg i nävarna. What? Jag frågade mig själv varför. Och jag tror svaret är att jag är så van vid själva akten att äta.

Om jag ska se på tv och inte har nåt att plocka med (äta) då blir jag SÅ rastlös och kan inte koncentrera mig på en film eller tv-serie. Att gå på bio och inte köpa popcorn är ju nästan en kriminell akt.

Därför har jag börjat broderar igen, och lägger patiens medan jag ser på tv. Jag brukade alltid göra det när jag bodde uppe i Norge, och vet att det fungerar. Min partner irriterar sig på att jag inte bara kan sitta där och se en film, men måste göra nåt annat samtidigt. Adhd? Ja, kanske…

Varför är jag så beroende av mat? Av att slänga in den där maten i hålet i skallen och knappt ens tugga? Blir så lättretlig när jag är hungrig har jag insett. När vi var i Indien, på platser dit turister inte kommer så ofta, fick vi väldigt tråkig mat och jag åt knappt alls. Var så hungrig att jag inte kunde sova, jag bara drömde om mat. Hela tiden. Jag gick ner i vikt. Visst. Men när vi kom hem åt jag ännu mer. Som om jag var rädd att jag snart skulle hamna i samma situation igen, med den där hemska hungern.

Har visat bilden förut, men den tåls att visa igen. Detta är i Singapore, precis efter att vi varit i Indien där jag gick ner minst 10kg.

Jag är inte som andra. Om jag är hungrig äter jag inte vad som helst. Det var nåt jag lärde om mig själv i lumpen. Jag kan bara inte. Tycker jag inte om en viss mat spelar hungern ingen roll. Jag äter det bara inte. Och samma skedde alltså i Indien. Så nu hatar jag att vara hungrig, och det är väl därför jag äter så mycket. För att förhindra att hungern ska smyga sig på.

Här ser ni mig när jag var i lumpen.

Oj, blev ett långt, negativt inlägg detta.

Försöker bara få rätsida på mitt problem, och arbeta mig igenom det. Jag ska klara de där kilona innan sommaren 2012. Tänk vad stolt jag kommer att bli av mig själv!

Om ni har tips på hur man håller hungern borta (förutom att skvalpa i sig liter med vatten och tugga på morotstavar) upplys mig gärna! =o)

Kram till er alla!