Ett tårfyllt farväl

Finns det nåt värre en att ta farväl av de man älskar?

Att komma hem till min familj är en sån glädje att det känns som att man ska spricka!
Men lika sorgligt blir det när man ska gå skilda vägar igen.

Min sista dag i Bergsfjord, nord Norge, gick jag och min syster en promenad tillsammans i det grå vädret, och fotograferade, filmade och pratade. Försökte liksom få in så mycket prat som möjligt innan det var dags att ta farväl för den här gången.

Fiskebruket som syns, och färjan som jag skulle med några timmar senare.

Rallaros med Silda som skymtar bakom.

Det är konstigt det där när man snart ska ta farväl.
Man liksom pratar på och skrattar och skojar som om inget ska hända.
Man vidrör inte riktigt ämnet om det oundvikliga. Man låtsas som att allt är som det ska.
Men inombords gråter man redan. Bröstet snörps åt och skrattet känns lite ihåligt.
Att ha en familj som är så nära varandra är underbart, men det blir desto jobbigare att
bo så långt ifrån varandra. Fast jag skulle inte för livet vilja ha det annorlunda…egentligen.
Så blev det dags att säga hade för den här gången.
Men nånstans inom mig visste jag att vi snart ska ses igen.
Det får inte bli 3 år den här gången. Men snart…mycket snart.

Ut på Tur…

 

Det blir endel inlägg om Skandinavien nu känner jag.

Den här gången vill jag bara dela med mig av några bidler från en promenad i Lunedet.
Lunedet är ett naturreservat, bara några kilometer från där mina föräldrar bor i Kyrksten.
Man kan bada, campa, fika, gå på auktion, åka slalom på vintern, gå på skogspromenader, tipspromenad, leka på lekplatsen, spela minigolf, besöka
lite djur, handla på loppis… Det finns massor att göra i Lunedet och det blir
många turer dit på sommaren.

Detta är i Knappfors, Lunedet, där man kan besöka en gammal kvarn, se djur, besöka loppis etc. Väldigt mysigt i Knappfors.

Slussen i Knappfors, Lunedet.

Liten hackspett. =o)

shallow depth of field…

Det var inte direkt en varm sommar i år…

Omogna enbär.

Stilla och fint på sjön.

Min vackra brorson, William. =o)

Kära bror och sonen, Lukas.

Lite rallarosor mellan träden.

Älskar dessa härliga skogstigar.

Solnedgång…

 

Alltför fort

När man var liten tyckte man att tiden gick så sakta.
Dagarna var långa och åren en evighet.

Nu dammar det bara till så är en dag över,
och åren skyndar sig förbi i en väldig fart.

Bergsfjord, Northern Norway, August 2012

Värst är det när tiden går fort när man är med sin familj…
Jag har precis varit uppe i nord Norge och besökt min syster och hennes familj.
10 dagar var jag där uppe och myste.
Men det kändes som jag bara gick in i deras hus, vände på klacken och for hem igen.
Tiden går för fort!Men jag ska suga på den här karamellen genom foton och videon lääänge!
Tänkte dela med mig av några foton från vår andra dag tillsammans i skön natur.Tack för en underbar tid tillsammans syster yster.
Hoppas vi ses snart igen!

 

 

 

Jehuu!

Om några veckor kommer jag att lämna 20-åren bakom mig,
och välkomna 30-åren.

Lite nervöst nästan, och skrämmande att ta steget in i nästa decennium.

Vad som gör det hela lite lättare, är en helt underbar
födelsedags present från Syster Yster och familjen!!

En Kelly Moore väska från Fotobag.no!

Bilder tagna med iPhone 4.

TUSEN TACK för denna underbara present!
Den kommer att användas mycket flitigt. =o)

Puss!

Vart var du?

9/11…tio år sen nu.

Har det redan gått 10 år?
Wow….tiden går verkligen fort.

Dagen innan hade min bror och jag tagit flyget mot Nord Norge för första gången.
Vi skulle besöka syster yster med familj och njuta av höst i Bergsfjord, och brodern skulle jobba på fiskebruket..

Dagen D hade min bror och svärbror farit på jobb.
Min syster och jag njöt lång frukost, kaffe, prata med varandra och mysa och leka med mitt första syskonbarn.
Det var en bra morgon.Men så hände det. Attacken på ”The Twin Towers”, ”Pentagon” och hijack av United 93.
Resten av dagen satt vi fastklistrade vid TV:n, kokade mer kaffe och väntade på broder och svärbror. Sen blev det ännu mer TV och chock och funderingar och tankar.
Varför hände detta?

Det var bara början på kriget mot terroristerna.
Men vi vet egentligen inte om det var al-qaeda som stod för förödelsen. Vissa säger att det lika gärna kunde ha varit något annat. Men det får vi nog aldrig veta.

9/11 2001
Vart var du?

P.S. Bild lånad från internet.

Livet är en Lek

Minns ni den sista gången ni lekte?
Det minnet är starkt och klart i mina tankar.

Jag var tretton år gammal. Vid den åldern hade redan de flesta jämnåriga börjat sina vuxna liv, om än lite krackligt, och med många misstag, sömnlösa nätter och tårfyllda kuddöverdrag framför dem. Jag hade inte ens nuddat vid den tiden i mitt liv än.

Jag hade en bästa vännina. Vi umgicks jämt och jag trivdes i hennes sällskap och i sällskap med hennes familj. Tyvärr, med tiden, växte vi ifrån varandra, fick andra vänner, och umgicks inte alls längre.

Den här vänninan och jag växte upp tillsammans, for på semester tillsammans med våra familjer, och vi lekte jämt, antingen med Barbie, dockor, ute i skogen eller i hennes pappas verkstad.
Det var i hennes pappas verkstad, där hennes lillasyster och bästa vännina lekte, som jag hade min absolut sista lek, och oxå insåg att jag och min då bästa vännina, hade vuxit ifrån både lek, och varandra.

De yngre tjejerna lekte för fullt där i verkstaden, och jag och min vännina gick runt och visste inte vad vi skulle göra med vår dag. Vad gör man när man precis slutat leka, men inte stigit in i vuxen världen än? Så efter lite tjat från hennes lillasyster (som vi väldigt ofta lekt med under barndomen) bestämde vi oss för att vara med i deras lek där i verkstaden.

Det blev snabbt lite pinsamt. Vi kände oss obehagliga i denna lek-situation. Saker vi brukat skratta åt, var inte längre roliga. Att vara låtsas mamma eller pappa var inte alls lockande, och de mindre tjejernas lättsamma skådespel, störde oss, och påminde oss bara om att vi aldrig skulle leka så lättsamt igen.

Vi avslutade snabbt leken och jag gick hem. Jag tror att vi båda var lite lätt förvånade över att det inte hade varit kul att leka. Att vi inte riktigt visste hur man gjorde längre. Det var som att vår förmåga, den förmåga som varit en självklarhet i alla dessa år, helt plötsligt hade tagits ifrån oss.
Vi visste inte vad vi skulle göra av oss själva. Vad hände nu?

Den kvällen gick jag hem och sörjde. Sörjde den barndom som jag lämnat bakom mig, mindes de underbara tiderna med lek, skratt och glädje, och såg på min framtid som ett enda stort, svart hål. Vad fanns bakom den där tomma väggen?

Och senare insåg jag, att även fast leken från barndomen var över, så hade den vuxna leken bara börjat.

Hela livet är en lek, ett rollspel, och vi måste alla ha huvudrollen i våra egna liv.

Dröm

Jag har så många drömmar, det blir svårt att välja vilka jag ska visa för er…

Jag hittade precis till en ”blogg” som heter Fototriss-en fotoutmaning. Denna blogg ger dig nya foto utmaningar varje söndag, och veckans tema är just dröm.

En utav mina många drömmar är att spendera tid med min familj igen, hemma i Svealand. Kvittar om det är i Sverige eller Norge, bara vi är alla tillsammans så är jag nöjd. =o)

Sköna Värmland, Sverige, sommaren 2009.

Underbara Bergsfjord, i Finnmark, Nord-Norge. Det kvittar om jag får fara till Sverige eller Norge, bara jag får umgås med min familj!

En annan dröm är att få fara runtom i världen som kameraman och sen klippa ihop dokumentärer; både dokumentärer om människor och om djur. Underbart!!

Två Cheetah bröder i Maasai Mara, Kenya, januari 2010. (Du kan se denna bild bättre HÄR)

En tredje dröm är att få ett jobb som Colorist, först här i NZ och sen får vi se vart jobbet kan ta mig.

Detta är ett DVD-cover som jag gjorde i 2010, till min Colorist Showreel som jag sände ut till olika "post-production" företag i Nya Zeeland.

Det är tre utav mina drömmar som jag hoppas blir verklighet om inte alltför länge!