Melbourne

Som sagt, det blev en helg i Melbourne som 30-års present.

Skönt att bara komma utanför Nya Zeeland lite (trots att det inte var länge sen vi var på resande fot) för det kan kännas lit klaustrofobiskt i detta lilla land.

Vi kom fram till Melbourne runt 21-22 så det blev ostbricka och frukt på hotell rummet:
Väldigt mysig kväll.

Vaknade vid 6 morgonen efter!! I know… Men i Nya Zeeland var det ju redan 8.
Efter en god, lång hotell frukost, tog vi en promenad i morgon solen, längsmed
Yarra River, bland massa kaféer och restauranger, Melbourne Aquatic Centre, segelbåtar, broar och så firande av det Kinesiska Nyåret.

Rundeln under bron på andra bilden uppifrån, är ett café/bar!! Såg riktigt trevlig ut. =o)

Vid lunchtid for vi med en liten ”cruise” båt på Yarra River och såg saker från ett annat perspektiv. Efter båtturen blev det en busstur runtom Melbourne och så ut till Mount Dandenong där vi fick mata Sulphur-crested Cockatoo. Lite äckligt med deras långa klor och grejer, men oxå häftigt att se hur de åt varje litet frö var för sig.

Crown Plaza var hotellet vi bodde på.

När vi kom tillbaka in till Melbourne City, tog vi en promenad i eftermiddags hettan, tillbaka till hotellet. Väl där var vi helt slutkörda från att ha vaknat upp så tidigt, och ha varit ute i 30 grader plus hela dagen. Melbourne var verkligen SÅ varmt. Somrigt och fint. =o)

Så istället för att duscha, göra sig iordning och gå ut till nån restaurang; beställde vi upp mat till hotell rummet och mös framför en film.
Ok, kanske inte så Party som de flesta har det på sin 30-års dag, men jag njöt i stora drag i vårat fina hotell rum med två separata rum; ett vardagsrum och ett sovrum, under ett svat, mjukt täcke och min man brevid mig.

Det blev en mycket bra födelsedags helg måste jag säga. =o)
Lite sight-seeing, god mat, vila och att bara få vara tillsammans.

Nu är det tisdag och det har varit Back to Reality i två dagar.
Påbörjad veckan med jobb mellan 7-15.30, efter att ha somnat runt 2.30.
Idag jobbade jag till 17 och sen gym. Nu är jag bara så trött.
Men det är dags att laga sallad till min lunch imorgon och sen gå och sova.

Trevlig Vecka!

Tack!!

För alla fina grattis hälsningar!

Och ett speciellt tack till kära syster som grattade
mig på sin blogg, Hjem Kära Hjem.
=o)

Förutom att jag inte kunde spendera en hel dag med min familj eller mina vänner,
så blev det ändå en mycket bra födelsedag.

Jag lagade en Rulltårts Trifle à la Leila på förmiddagen.
Sen kom en väninna på kaffe besök och hade med sig en present
och sin söta lilla dotter Ida. Vi njöt Trifle, kaffe och skvaller.

Min partner sa till mig på morgonen att det skulle bli en överraskning senare på dagen.
Han bad mig packa en väska för vi skulle köra någonstans.
Kanske till nåt fint hus ute i bushen nånstans, tänkte jag.
Han kom hem från jobb runt 14 och vi började köra.
Han körde liksom mot flygplatsen och jag utbrast ”Vi ska flyga nånstans!”
Men nej, min partner sa att han skulle bara stanna lite snabbt vid ”The Warehous” (ett stort varuhus med billiga kläder, möbler, pennor, blommor, dvd´s etc) för han behövde köpa lite underkläder. Han hade tjatat om det i några dagar så jag tänke inte mycket på det.
Men så körde han förbi The Warehouse och då skrek jag igen ”Vi ska flyga nånstans!”

Och visst skulle vi det!
Auckland tänkte jag. Eller kanske Queenstown eller nåt liknande.
Så checkade vi in och då fick jag reda på hemligheten.
Vi skulle spendera helgen i Melbourne, Australien!!!
=o)

Och vilken helg det blev!
Bilder kommer i nästa inlägg.

Just nu får ni njuta av bilder av min första Trifle.

Tänk att jag redan hunnit bli 30!!
Tack igen! =o)

Jehuu!

Om några veckor kommer jag att lämna 20-åren bakom mig,
och välkomna 30-åren.

Lite nervöst nästan, och skrämmande att ta steget in i nästa decennium.

Vad som gör det hela lite lättare, är en helt underbar
födelsedags present från Syster Yster och familjen!!

En Kelly Moore väska från Fotobag.no!

Bilder tagna med iPhone 4.

TUSEN TACK för denna underbara present!
Den kommer att användas mycket flitigt. =o)

Puss!

En Vanlig Dag

Vad är det för dag i dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är min egna födelsedag, Hurra, Hurra, Hurra!!!

Ja, det stämmer, idag är det min födelsedag. =o)

Och vad har jag gjort med denna dag? Det började med en liten ”sleep in” till halv tio. Jag hade en väldigt liten frukost och så dekorerade jag Smörgåstårtan som jag gjort kvällen innan.

Sen hade jag lunch med mina kära vänner Tess och Neil på mitt favvo café Maranui. Det blev sen lite mini-golf i Porirua, en förort till Wellington, som vännerna bjöd på. Jag har inte spelat mycket mini-golf i mina dagar, men det var riktigt skoj! Jag förlorade så klart, men kul var det! =o)

Mini Golf med pirat tema i Porirua, Wellington.

Väl hemma igen tvättade jag alla fönster på nedervåningen. Och nu ska ni höra en läsklig historia… *ryser* Vårat hus ligger på en kulle, så på baksidan av huset är det bara som en bergsvägg, eller vad man ska kalla det. Det finns en liten gång där bak och fönster som vätter ut mot denna vägg, men annars: Nada! Tyvärr älskar spindlar denna baksida av huset och massa spindelnät samlas på fönstrena där bak. *ryser igen* Men jag vågade mig ut med en sopborset och borstade bort alla spindelnät innan jag tvättade fönstren. jag såg några STORA spindlar (eller i alla fall typ 2 cm stor kropp + benen) och jag var noga med att inte borsta dem på mig själv.

Gott att man har vänner som tar ut en på födelsedags partaj på mini golf banan. =o)

Efter att ha tvättat fönstrena utvändigt och invändigt fick jag ett fnatt och började tvätta badrummet och badkaret. Jag stod i badkaret och skrubbade och kände något kittla i nacken. Jag rycker till, och vad trillar ner i badkaret om inte en av de där stora spindlarna!!! AAAAAaaahhh!!!! Jag har sån fobi för spindlar, det är inte kul. Jag spolade och spolade på denna varelse och slog den flera gånger med den där skrapan som man tvättar fönstrena med. Sen försökte jag spola ner spindel, men den var ju för stor för badkarets avlopp. Så när jag var säker på att den var död, tog jag papper och så spolade jag ner allt i toaletten.

ja, långt utlägg om min tvätt och spindeln, men, men… =o)

Skulle ha farit till Botaniska Trädgården ikväll (typ nu) med min pojkvän, men han har ett ”möte” med Steven Spielberg imorgon, så han måste göra klart arbetet på jobb innan han kan komma hem. Han ursäktade sig och så sände han mail där det stod att han köpt två bio biljetter till ”Cinelounge” vilket är den mer lyxiga delen på en biograf, med stolar man kan luta bakåt och man kan handla mat och vin där oxå. =o) Så dit ska vi ikväll!! Inte den bästa filmen vi ska se dock ”The Green Hornet”, men det är den enda vi kan se, för de andra spelar tidigare på kvällen. Bio som bio, ska bli mysigt i alla fall. =o)

Den bästa presenten idag, var ett ljudklipp min syster sände till mig, där min kära syster son säger ”Gratulerar med dagen, tante Tine!” Åh!!! Jag grät och kände mig mer ensam än någonsin, men samtidigt så stolt över min lilla systerson och saknar honom SÅ mycket!!!

Min fina Smörgåstårta! God, men inte samma som mammas. =o)

Nu ska jag nog skära upp en liten bit Smörgåstårta till mig själv och sen sätta på mig lite bättre kläder än mysbyxor, inför bio besöket.

Kram allesammans!

Fotoalbum och hemgjorda kort

Jag känner några personer som tar sig tiden varje år, varje högtid, att göra sina egna kort. Julkort, påskkort, födelsedags kort… De spenderar timmar vid sitt köksbord, musik i bakgrunden, bordet fyllt med bilder, färgglatt papper, guld och silver pennor, klistermärken, kaligrafi boken uppslagen… De finner glädje i att med sina egna händer och fantasi, skapa dessa otroliga kort som de flesta bara drömmar om att skapa. De sänder dem land och rike runt till släkt och vänner och sprider glädje.

De flesta går till snabbköpet i stan och köper pack med 10 julkort i, skriver under och sänder iväg. Och ingen kollar snett på en för att man köpt dessa massgjorda julkort. Det är den tiden vi lever i nu. De flesta är för upptagna med sina liv för att ta tiden att göra sina egna kort.

Hemmagjort julkort

Jag beundrar dem som gör sina egna julkort, de som sysslar med sina scrapbooks och finner tiden att sätta in alla bilder på barn, husdjur och familje semester i album.

För många år sen, säkert 6 år sen nu, spenderade jag mycket tid med att framkalla foton, sätta in dem i album, skriva små noteringar om varje kort, gärna roliga. Jag ritade bilder i albumen och klistrade in små märken. Allt för att göra albumen roliga att bläddra i och för att jag tyckte att det var otroligt kul! Jag antar att detta kallas ”scrapbooking” borta i usa…

Det fanns spänning i att fotografera med sin gamla film kamera, sända iväg rullarna och vänta en vecka innan man kunde se bilderna och inse att bara hälften blev bra. Sen spendera timmar (oftast på kvällarna) med att säta in alla bilder (bra och dåliga) i fina album. Det var en charm i hela processen.

Sen blev den digitala kameran billig nog för var och en och de flesta (inklusive mig själv) slutade framkalla sina foton. Istället lät man bilderna hopa upp sig på datorn. Sällan går man tillbaka och bläddrar igenom alla bilde man tagit. Om en släkt eller vän kommer förbi sätter man dem inte framför datorn och visar bilder. Ok, det händer, men inte så ofta… Förr tog man bara fram albumet och lät släkt och vänner bläddra bäst dem ville medan de slurpade på sitt kaffe och åt sin kaka.

Scrapbooking

Allt fler personer förlorade bilderna på barn, husdjur, familje semestrar, fester etc för att datorn krashade. Många hade knappt hört ordet ”backup”. Nu lägger man in sina bilder på datorn och på en extern hårddisk för ”backup” och där sitter bilderna. År efter år, medan hårddiskarna samlar damm.

Jag har lovat mig skälv att jag ska ta tiden en helg (eller en hel vecka), och gå igenom bilderna jag tagit på semester etc de senaste åren. Välja ut de bästa bilderna och sen skriva ut dem. Köpa fina album och göra som på den gamla goda tiden. För jag tycker att album är charmiga. Jag tycker hemgjorda julkort, påskkort eller födelsedags kort är charmiga. Någon har lagt ner tid på det, någon har spenderat kraft, energi och pengar för att få korten eller albumen att bli fina. Inte bara för oss själva utan för vår släkt och vänner och framtida generationer.

Framkallar du dina foton nuförtien? Sätter du in foton i album? Gör du dina egna kort till släkt och vänner? Eller har tiden och stressen kommit ifatt dig och du gör som de flesta andra och köper färdig gjorda kort och låter fotona ”samla damm” på en hårddisk?

Vad gör du med dina bilder? Gör du dina egna högtids kort? Berätta gärna!

Gammalt fotoalbum