Kund Service = Noll

Aaarrrgh!!!

Alltså, nu har vi otur med saker och ting. Jag blir så frustrerad och vill bara flytta härirån.

I Nya Zeeland kan man få kabel tv som heter SKY. Då får man alla ”normala” kanaler, plus film kanaler, Documentary Channel, Discovery, National Geographics, E!, Vibe, UKTV, travel TV, Food Channel, etc, etc. Många kanaler blir det.

Sky TV.... Är ju bra att ha när det fungerar...(bild lånad från internet)

Hur som haver…. Igår noterade jag sent på kvällen att SKY inte fungerade. När jag satte på tv:n kom texten ”No Signal Detected” upp på tv-rutan. Visade sig att modemet till tv:n (ungefär som internet modem), inte visade alla ljus som den skulle, och jag ”rebooted” modemet och dekodern många gånger, men inget bättre resultat.

Idag kvarstod problemet. Ringde till Telstra Clear som är företaget bakom vårat internet, SKY och telefon (finns ett till företag i NZ och det är Telecom, som är lika dyra…typ). Efter 25 minuters väntan tog de samtalet. De sa att de skulle sända en tekniker att titta på problemet, för de visste inte vad som orsakade det.

Telstra Clear....När du vill ha dålig kund service. (bild lånad från internet)

Samtal med Telstra Clear (på ett ungefär):

-Ok, när kan jag förvänta mig teknikern? I eftermiddag eller under morgondagen?
-Nej….Nästa vecka.
-Huh? En tekniker? Nästa vecka? Jag bor i Wellington… Huvudstaden. Inte ute i bushen.
-Vi har inga tekniker lediga förrän måndag nästa vecka, nån gång under eftermiddagen. Men vi kommer att ge er kredit för de dagar ni är utan tv.
-Ok, problemet började igår.
-Nej, ni kan bara få kredit från idag, i och med att det var idag ni ringde. Annars kan ni prata med min manager.
-Så jag måste ringa, vänta i kö i 25 minuter till, för att prata med er manager om att få kredit från och mer igår när problemet började?
-Ja, det stämmer. Har du några minuter till övers och vara med i en av våra undersökningar?
-Jag har bättre saker att göra med min tid.

La på luren.

Jag blev SÅ arg!!! Alltså…kund service i det här landet är verkligen bedrövligt. Det finns bara två företag och de tar otroligt mycket i betalt för sina tjänster och båda företagen har hemsk kund service. Vi brukade vara med Telecom, men efter att deras kund service var helt bedrövlig, bytte vi företag. Verkar som att vi kanske måste byta tillbaka. Suck….

Ja, vad gör man.
Tar ett glas vin och sätter sig och ser på tv. Nej, just det….Inte förrän på måndag kväll…
Förhoppnignsvis.

Ta av dig Skorna

Har vi det verkligen så hemma?

Hemma tar man alltid av sig skorna när man kommer hem till någon. Om den man besöker säger att man kan behålla skorna på, känner man sig lite små konstig, men stapplar in ändå, rädd att skita ner golvet.

Här är det tvärtom. Folk bara ramlar in i husen med skor på, vare sig det är torrt eller blött utomhus.

För ett par veckor sen, när jag precis hade städat huset, hade vi en man som kom över för att göra nåt (minns ej vad), och han traskade rätt in, med skitiga skor och lämnade lera efter sig överallt. Jag orkade inte ens säga till honom, i och med att jag efter 5 år är van vid detta fenomen. Men att han inte ens tänkte på det själv!??

(Lånad från internet)

Idag; en regning, blåsig och kall dag, kom mannen från Rentokil (företag som hjälper en få bukt med mus och rått problem i och utanför hemmet) hit för att kolla gift fällorna i huset. Han klev oxå bara rätt in. Jag ska städa imorgon så jag sa inte till honom. Sen gick han ut på baksidan av huset där det blir ganska lerigt på regniga dagar. När han kom tillbaka in i huset säger han: ”Har du nåt jag kan torka fötterna på?”

Jag blev stum, visste inte vad jag skulle säga där han stod i en lerpöl inne på tvättstugan. ”Den där mattan, kan jag ta den?” säger han sen och pekar på en badrumsmatta som jag just tvättat. Jag sa bara blankt nej till honom. ”Ok…jag tar väl av mig skorna då”, sa han. Han tog av sig skorna, gick till framsidan av huset och tog på sig skorna igen innan han gick ut. Men bara minuter senare kom han in igen och klampade rakt in i huset, med sina leriga skor.

Jag menar…. finns det inget vett och etikett bland människor här? Jag blev märkbart irriterad på honom och sa att han skulle ta av sig skorna. Han gjorde det men sen babblade han på om hur kallt det är, fötterna är kalla…bla.bla.bla.
I don’t give a shit!!! Ha lite respekt för andras hus, det är allt jag ber om.

(lånad från internet)

Sen har vi hantverkare, tekniker och alla de andra, som ALDRIG är i tid till en bokad tid. Igår skulle en tekniker komma hem till oss och laga en grej. ”Jag kommer inom en timme”, säger han. En timme senare ringer jag upp honom igen. ”Jag kommer inom en timme”, blir svaret för en andra gång. Geez…. Tror dem att det enda jag gör är att vänta på dem här hemma? Som om jag inte har roligare saker att göra med min tid. Och idag skulle en elektriker komma vid 16.00. Jag glömde tiden och insåg vid 16.50 att han ännu inte dykt upp. Så jag ringde upp företaget han jobbar för. Nej, då hade de dubbel bokat snubben, men inte alls ringt mig för att meddela detta. Skulle jag bara veta det eller vaddå? Konstig kundtjänst i det här landet…

Hur får företagen det att gå ihop; behålla kunder och fortsätta sina tjänster, kanske ni frågar er nu. Jo, för att ingen annan i det här landet bryr sig, eller orkar klaga. Det är invandrarna som klagar, för att de kommer från länder där sånt här inte tolereras. Men det räcker ju inte långt.

Nåja…nog med klaging från den här sidan av jorden för idag. =o)

Vakna!

Alltid är det nåt.

Igår var värmepump installatören 1 timme sen, och inte ringde han innan och sa att han skulle bli sen. Nej, det är nog för svårt.

När vi går på bio på Reading Cinemas i Wellington, NZ, parkerar vi i deras parkeringshus. Enkelt och nära, och man får alltid en parkering, även om det är lite på den dyra sidan. Igår såg vi Pirates of the Caribbean (dålig film för övrigt), och den började kl 22 och slutade runt 00.30.
Vi gick till parkeringshuset och till vår bil. Körde ner till båset där man betalar för parkeringen…. Ingen var där. Allt var stängt. Dörrar hade till och med stängts för utgången. What?? Så vi försökte febrilt hitta ett nummer till nån som kunde komma och släppa ut oss. Till sist hittade vi numret till säkerhets vakterna. När de kom blev de förbannade för oss för att vi inte läst skylten där det står att parkerings huset stänger vid midnatt. Vilken skylt? Den utanför parkeringshuset? Vi såg ingen skylt. Vakten blev oxå arg för att vi kommit in i parkeringshuset över huvudtaget. ”It’s supposed to be locked!” sa han irriterat. Till sist, efter mycket om och men säger vakten att vi måste betala 50 dollar (runt 250 sek) och så kan han släppa ut oss. Vi hade inge pengar på oss, så han tog våra detaljer och sa att han skulle sända en ”invoice”. Yeah, whatever…. Som om vi kommer att betala det. En borttappad parkeringslapp kostar 20 dollar, så varför måste vi betala hela 50 dollar för att bli utsläppta så att vi kan komma hem?
Vi kör ut ur parkeringshuset och letar febrilt efter den där skylten där det står att de stänger vid midnatt. Efter en stund hittar vi den…. Det är en liten, liten skylt som är lite i skymundan. Och de förväntar att folk ska se den skylten när de kör in i parkeringshuset? Whatever… Detta är SÅ typiskt Nya Zeeland, inget tänkande whatsoever, och det börjar bli riktigt gammalt…

Reading Cinemas på Courtenay PLace i Wellington, NZ. (bild lånad från internet)

Till saken hör att det var inte bara vi som var instängda! En annan bil kom till båset oxå, lika förvirrade som vi. Hur ofta sker detta egentligen? Tydligen väldigt ofta enligt den där griniga vakten. SÅ gör nåt åt det! Det är ju tydligt att det är nåt som inte fungerar! ”That’s not my thing to do, I shouldn’t have to tell anyone about this”, sa vakten. *suck* Men om han rapporterar vidare till sina chefer så kanske hela grejen kan gå vidare och de kan investera i en större skylt till exempel!?!

Igår var oxå vårat hus alarm lite knepigt, så jag ringde alarm företaget och de sa att de var tvugna att sända ut någon och omprogramera vårat alarm. Senare sa min partner att telefonen nog inte blivit lagd på som den skulle och då får alarmet fnatt. Så jag ringde företaget igen och sa det. De sa att de ville komma ut i alla fall och kolla för det var kod 6 som felade vårat system, och då måste de om programera. Hade det avrit kod 8 så hade det varit ett kommunikations fel. Så en man skulle komma kl 8 denna morgon och kolla alarmet. Jag var uppe före 8 och väntade. Och väntade. Vid 8.35 ringde jag företaget och frågade vart den där mannen var. ”Och, sorry, it was a communication failure like you said. I should’ve called you yesterday to let you know no one was coming to your house”.
What??? Ja, du skulle ha ringt!!! Vad är det som sker egentligen? Var är ”customer service” i landet? I toaletten eller?

Folk prisar den ”laid back” stilen i Nya Zeeland. ”Åh, det är så laid back och underbart, ingen stress.” Men om man vill ha något gjort, ja då får man banne mig göra det själv!!! Jag är så trött på det här. Vi till och med pratade om att flytta efter de här 3 händelserna. Det är ju bara prat, men man blir ju så irriterad och trött. Alltid måste man vara på folk och pusha dem för att de ska göra sitt jobb.
*suck*

Så här minns jag inte att det var hemma i Sverige, eller i Norge? Fast jag hade ju inte mitt egna hem där heller.

Bygga hus i Nya Zeeland...nja, inte så säker på det. (bild lånad på internet)

När vi för några år sen pratade om att bygga vårat egna hus, då sa vi att om vi gjorde det skulle vi flyga in folk från Skandinavien för att göra jobbet, även om det betyder familj och vänner, för de gör det bättre än byggare i det här landet. Vi har hört om många mardröms liknande projekt från vänner, där huset läcker med en gång efter att det blivit byggt, grannarna hade en vägg som blåste ner under bygget av deras hus, och byggarna ville att dem skulle betala extra för att bygga upp väggen igen. What? Det var ju byggarnas fel!

Ja, sån är det här i landet. Och listan på liknande händelser kan göras hur lång som helst. Jag menar…det tog över 2 år för nån att installera en värmepump till exempel.
Nu har jag väl klagat nog för ett helt år eller? =o)
Vi har i alla fall ännu en fin vinterdag, inte ett moln i sikte. Jag ska njuta en kopp kaffe och frukost, sen blir det jobb i eftermiddag/kväll.

Ta hand om er!

Vad blire….

Glad i hågen for jag på jobb intervju för ett Marketing företag.

Igår fick jag ett samtal från Zest Marketing Ltd. De gratulerade mig för att ha kommit vidare till ”the shortlist” i jobbansökan för en position i deras företag. De frågade om jag kunde komma in dagen efter för en ”Orientation Day”. Alltså ingen vanlig  jobb intervju, utan vara ilag med de som jobbar på företaget för en halv dag och se hur de jobbar och oxå få olika uppgifter att göra tillsammans med dem.

Jag tänkte: Det här kommer att bli super!
Så jag satte på mig lite snyggare, affärs aktiga kläder på morgonen, snitsade till håret och använde make-up (brukar mest bara använda mascara). Marketing är säkert intressant, vad kul att jag får en chans att visa vad jag kan tillföra deras företag!

Men hela fasaden kom ner i ruiner när dagen väl kom igång.

"Apply now" står det...ja, det var det jag gjorde. Kanske hade varit bra med en bättre beskrivning av jobbet i fråga..... (bild lånad från internet)

Vi tog tåg ut till förorten Porirua, och Team Managern och en av hans nya rekryter, förklarade att vi skulle göra arbete för Röda Korset. Jag såg framför mig ett möte med Röda Korsets manager team och hur vi skulle prata om hur de kan marknadsföra sig själva. För det var ju ett Marketing företag jag sökte jobb hos.

Nej, det visade sig att vi stod inne på en mataffär och bad folk att donera pengar til Röda Korset, genom att skriva upp sig till en donering varje månad i minst 2 år. Runt 50 sek eller mer i månaden och så får dem en tidning från Röda Korset 4 gånger om året.

Jag ska vara rättvis och säga att man ganska så snabbt kan arbeta sig uppåt i företaget och inom 1-2 år kan man till och med vara assistant manager, och det är Då som man tjänar normalt med pengar. Alltså vad en medel Svensson tjänar hemma i Sverige. Att jobba med minimilön i 2 år är inte speciellt lockande..... (bild lånad från internet)

Ni vet de där personerna som står med en röd väst (eller liknande) utanför affärer, och ber dig att stanna till en stund så att de kan få dig att donera pengar? De där personerna som vi försöker att inte göra ögonkontakt med för då kommer de bara att fråga om de får prata med en.
Det var det jobbet gick ut på.

Jag gjorde ett mycket bra jobb under dagen. Team Manager Sam blev imponerad, satte sig ned för en mer ingående intervju med mig, sen ringde han den nationella Managern i Auckland och bad henne prata med mig och hon erbjöd mig jobbet.

Tackar och bockar!
Jag bad om att få lite betänketid, och nu tänker jag bara: Tack, men nej tack.

Varför ska det vara SÅ svårt att få ett heltids jobb? Ett Bra heltids jobb? I alla fall ett där jag kan växa som person, lära mig nya saker och ha lite av en utmaning? Ett jobb inom film industrin vore att föredra.
*suck*

Men jag ger inte upp. För varje 20:e till 30:e jobb som jag söker får jag en jobb intervju (sån cirkalisa), så förhoppningsvis har jag ett jobb snart. Heltids jobb menar jag. Det jobb jag har nu är ju bara som timarbetare och de sista 2 veckorna hade jag bara 1 endaste skift! Helt otroligt.

Ok, nock med mina negativa vibbar, dags att gå vidare.
En Smoothie på detta….

Och imorgon installerar vi en Heatpump! Värme i huset! =o)

Förvirrad och Inspirerad

Drömmar är bra att ha, gäller bara att förverkliga dem.
(ett långt inlägg, så gå och värm en kopp kaffe eller te, och kom tillbaka när du är redo för lite förvirrad läsning.)

Skrev ju tidigare om min dröm att ha en Cupcake business. Sälja cupcakes från en websida. Min partner tog med sig massa cupcakes till jobb, och där älskade de mina kreationer. Ska låta honom ta med fler cupcakes snart. Vill bland andra göra salt lakrits cupcakes med vanilj topping. Någon som vet var jag kan få tag på lakrits extrakt, eller lakrits pulver? Kollade i butikerna här i Wellington igår, men fann ingenting. De är inte så lakrits tokiga i det här landet, som hemma i Skandinavien. =o)

Ett cupcake företag kanske?

Vad jag behöver för att starta detta Cupcake företag, är ett himla bra recept på mjuka, saftiga cupcakes (såna bakverk har ofta en tendens att bli torra tyvärr), ett bra icing recept (buttercream eller cream cheese topping), en bra och enkel websida, och kartonger som jag kan lägga cupcakes i. Kanske en kartong för 2 cupcakes, en för 3, en för 4, en för 5, en för 10… Ni vet vad jag menar. Sen måste jag annonsera mina cupcakes, och finna ut hur mycket ingredienser kommer att kosta och var jag kan få tag i dem billigast. En annan viktig grej är att ha kanske 10 olika cupcakes som är mina standard som jag alltid säljer, och kanske några av dem är säsongs tonade. Och så kanske några extra jag säljer runt jul, till sommaren, hösten… Ja…Mycket att planera med andra ord. Jag är bara i prövnings stadiet än så länge. =o)

Oj, vad jag babblar på, men idéerna bara skjuter ut ur skallen på mig och jag har knappt tid att pränta ner allt på papper eller i datorn. =o)
För jag har en andra idé oxå som jag haft en längre tid nu…

Jag tror att jag har berättat för er, om min idé att bli ”wedding videographer”? Alltså filma folks bröllop. Det betyder att filma när de gör sig redo för bröllopet, själva bröllopet, en liten lekfull stund i en trädgård eller så (som de gör med bröllops fotografier, fast jag gör det med video), och själva middagen, med dans, tal, tårta och allt.
Detta är oxå ett företag jag skulle kunna tänka mig att starta. Fast den innebär mer planering, och mycket mer pengar investerade (behöver bra kameror, en bra promotion video för mitt företag, websida etc). Och jag behöver ”hyra in” 2-3 andra videoografer för att kunna filma ett bröllop och allt det andra.

Eller ett bröllops videografi företag? (bild lånad från internet)

*suck*
Svårt att bestämma sig. Eller ska jag satsa på båda delarna? Nej, det blir nog lite mycket jobb det. Baka hela dagarna, plus träffa blivande makar och planera deras bröllops videos.

Jag vet att med bröllops videografering, måste jag jobba många helger. De flesta gifter sig på helgerna. Plus att de flesta gifter sig på sommaren, så jag kan inte åka nånstans under Nov-Mars i princip. Men om jag jobbar hårt det första året så kan jag förhoppningsvis få in några medarbetare så småningom och företaget sköter sig självt i princip. Jag filmar när jag kan, sköter efter produktionen och pappers arbetet.

Med cupcakes företaget jobbar jag oxå helger, i alla fall lördagar. Kankse jag bara har söndag stängt. Fast jag kan med ett sånt företag kanske ha stängt i längre perioder? Nej, då förlorar jag nog kunder. Hmm…. Om jag kan få Weta företagen och Peter Jacksons efter produktions företag till mina kunder, då kan jag nog tjäna en bra hacka på detta cupcake företag! Men med bröllops företaget så får jag åtminstone jobba med att filma och klippa och färg korrigera, vilket jag älskar.

Vad tycker ni? Vilket företag skulle gå bättre? Vilket ”röstar” ni på?
=o)

Nya Smaker

Ok, igen med de där Smoothies! 

Jag gjorde en ny variant idag som är riktigt, riktigt god! Och full med C vitaminer.

1 apelsin
1 kiwi
1 feijoa (ni kan ta 2 kiwi istället)
1 äpple
0.5 tesked kanel
50-100 ml soja mjöl (vatten eller vanlig mjölk går oxå bra)

Kör i din mixer.
En riktigt god Smoothie måste jag säga.

Efter min flygtur till Sydney igår, då mitt vikt helvete änu en gång slog ner som en blixt från klar himmel (otroligt trångt i de där flyg stolarna), så är jag på’an mer än någonsin. Men det är svårt.

Idéer om olika cupcakes far runt i huvudet på mig. Helt otroligt. Jag såg en video på Vimeo (nedan) och blev SÅ sugen på att öppna mitt egna cupcake företag. Jag har idéer som far runt, som jag inte kan dela med mig av än, och som jag har lust att pröva.
Men att pröva recept, betyder smaka recept. Och det kan jag inte riktigt nu. För många kalorier…

Företaget skulle vara kul att starta i Sverige för att vara ärlig, men jag bor ju här nu, så jag får starta här, och så kanske min syster kan starta syster företaget i Norge, och min svägerska kan öppna syster företag i Sverige. Klart! Vilka idéer jag har. =o)

Nu ska jag se på lite recept och drömma mig bort.

Hoppas ni fårmen underbar lördag!

Sviptur till Sydney

Trodde jag väl aldrig när jag växte upp, att jag skulle kunna ta en dagstur till Sydney, Australien! 

4-6 Maj var det Printex Mässa i Sydney. Detta sker bara vart fjärde år! Print och Scan företag, pappers försäljare, Colour Management softwares, textil printers, ink försäljare, grafiska designers, experter i alla områden, samlas på en och samma plats under 3 dagar, och visar vad just deras företga kan erbjuda, eller vad som kommer att komma ut i framtiden.

Printex logo för 2011 (bild lånad från internet)

Min partner och jag pratade om att åka på mässan i ett par dagar, men om man åker så förlorar man ju en dags arbete på jobb (alltså pengar), så i slutändan, hastigt och lustigt, bestämde vi oss för att åka för bara en dag, resa tidigt på morgonen och komma hem sent på kvällen, för att inte spendera pengar på hotell.

Så efter att jag somnade runt 12.3o natten till fredag, gick jag upp igen kl 3 och duschade och gjorde mig iordning. Med internationella flyg måste man checka in 2 timmar innan flyget går, så vi checkade in runt 4 på natten. Flyget tog oss till Sydney kl 6. Vi kom fram vid 8, lokal tid, (flyget tar runt 3 till 3,5 timmar).

Sydney Convention and Exhibition Centre (bild lånad från internet)

Trötta, men positiva, glada och förväntansfulla, tog vi tåg från flygplatsen till Sydney Convention & Exhibition Centre vid Darling Harbour. Sen började våra 6 timmar med att gå från ”bås” till”bås”, och se alla otroliga print och scanning maskiner, laminat maskiner, papper…allt! Det var så mycket att se, att vi bara hann täcka en tredjedel av hela området på hela dagen. Ok, vi stannade och pratade i nån timme med flera av återförsäljarna av olika maskiner, och vi lärde oss en himla massa! Speciellt jag…en otrolig ”learning curve”.

Det bor runt 4.5 miljoner människor i Nya Zeeland. Det bor runt 3.5 miljoner människor bara i Sydney!! Så ni kan ju tänka er att det var bra fullt med folk på mässan, och alla brinner för i princip samma sak. Ganska spännande. =o) Och de kan alla sin sak till 110%.

Denna bild är från Printex mässan 2007. (bild lånad från internet)

Att gå på en sån mässa med min pojkvän, att se all möjligheter vi har med vårat företag, spinna idéer och se hur förväntansfulla och uppsluppna vi blev av alla möjligheter som ligger för våra fötter (och svårigheter); vi var som barn dagen före julafton. =o) Men för att kunna expandera vårat företag måste vi nog först fortsätta i vår egna nisch en stund till och sen fundera på om vi vill lägga mer pengar på att göra andra, mer kommersiella saker i företaget, och undersöka fler av våra möjligheter.

Vi fick spendera tid tillsammans igår, vilket var länge sen. Min pojkvän jobbar nämligen 6 dagar i veckan, 60 timmar minimum, och sen jobbar han hemma med en stundande utställning. Så vi ser inte så mycket av varandra som vi skulle vilja.

Detta är oxå från printex 2007. Om jag inte ser helt fel, tror jag detta är en laminat maskin, alltså man sätter plast runt bilder för att bevara dem bättre, eller kanske använda dem utmohus, som posters eller annat. (bild lånad från internet)

Efter att ha stått upp, och gått runt på hårt golv i flera timmar, hade jag så ont i benen, och vi var tvugna att lämna mässan för att checka in för vårat flyg hem. Flyget gick efter 18.30, och vi var hemma igen vid midnatt, lokal tid.

Minst sagt en sviptur till Australien, men en givande sån. =o)

 P.S Jag hade kameran med mig till mässan, men tog aldrig några bilder, så ni får stå ut med tråkiga bilder från nätet. =o)