Bidragande Orsaker

Det där med motivation kan vara ”a bitch”.

(ok, ett ganska långt inlägg så gå och hämta en kopp kaffe innan du fortsätter läsa)

med risk för at bli för personlig….
För ett par år sen fick jag kronisk Candida.
Inte alls kul kan jag säga.
Den spred sig i min mage och inälvor och enligt nutritionist och läkare hade min ämnesomsättning saktats ner till nästan obefintligt.
Inte undra på att kilona kom springande på och inte krypande…

(bild lånad från internet)

Så började jag få rätsida på candidan och ämnesomsättning och jag skulle bli SÅ duktig på träning och gå ner alla de där kilona.
Då kom nästa slag. En fot skada.

Läkare och fotspecialister hittade aldrig orsaken.
Gick om varandra och en sa ligament i foten hade nästan gått av. Men det trodde inte nästa läkare på trots att de hade bilder på det hela. Jag fick till och med göra en CT scan av mina fötter. Då visades det att jag har extra ben i fötterna. Endel har det och vissa får inga problem, medan andra kan få ont av de extra benen för att det inte är tillräckligt med plats för dem i fötterna.

Plus att fotspecialister insåg att jag är väldigt plattfot.
Något som jag varit hela livet, men inte vetat om riktigt. Visst, tyckt att jag haft mindre hålfot än andra, men inte ”very flat footed”, som läkarna sa.
Så det blev att gå på treadmill och bli filmad och se på filmen och inse att geez! jag slår ju nästan fötterna i varandra när jag går. Inte undra på att jag snubblar så ofta på mina egna fötter. Inte klumpig, bara otroligt plattfot.

Såna här problem kan man få, vilket jag har och får kämpa med dagligen, om man är plattfot.... Jag har inte ont i hälarna, men ont i skinbenen, stortå, achilles tendon och knän. (bild lånad från internet)

Och de där onda knäna jag haft hela livet…?
Jo, de kommer sig oxå av att de tvingats inåt när fötterna gått inåt och inte hållit knäna på plats. Har inte så mycket med övervikt att göra som att jag är plattfot…tydligen.
Så då vet man det.

Ett helt år gick då jag använde moonboot, kryckor och hela faderallan.
Och kilona sprang sig på.
Ännu mer.

Nu är jag frisk. (eller typ…)
Jag har special skor, (som är ganska otympliga, tunga och osköna),
och jag är medlem på ett gym!!

Men vanor är svåra att bryta.
Och chokladen lockar oftare än moroten så att säga.
Jag VILL så gärna ner i vikt, och jag vet från erfarenhet att om jag tränar varje dag och går massor, och äter ytterst, ytterst lite, då går jag ner i vikt.
Men jag är ju hungrig hela tiden! (eller egentligen inte….)

(bild lånad från internet)

Och så är det motivationen.
Motivationen att sluta äta choklad till exempel, eller hålla sig till en portion till middag och inte två. Motivationen att gå upp kl 5 på morgonen, gå i 40 minuter till gymet (för att det inte går några bussar så tidigt) coh sen träna i 40 minuter med en grupp innan man går hem igen och gör sig klar för jobb.
Motivation is a bitch….

(bild lånad från internet)

Ok.
Måste ändra tankesätt.
Och när jag letade kläder i två dagar på stan insåg jag att jag vill inte vara denna feta blubb längre. Jag orkar inte mer. Jag har fått nog….
Men igen…motivation. Det gäller ju att inte bara tänka att man vill ha en ändring, utan faktist göra det oxå.

Så från och med den 1 Oktober ska jag börja på Fitness Frenzy på gymet.
Det går ut på att man i fyra veckor, i en grupp med 15 personer, tränar 6 dagar i veckan, med olika saker varje dag. Ena dagen styrka, nästa dag cardio osv.
En dag i veckan blir det grupp träning, och så vila varje söndag.
Det är för den där grupp träningen som jag måste gå till gymet för att det är så tidigt på morgonen, innan bussarna börjar gå.

Alla mäts och vägs innan utmaningen börjar, och så mäts och vägs vi igen efter de fyra veckorna. Och den som gått ner mest i vikt, tappat mest fett i procent och såna saker, får ett pris. Och med fast jobb får jag för mig att jag kommer att få mer rutin med mitt ätande oxå. Visst!?!
Detta är min motivation. Detta är min chans at kick-starta min viktnedgång en gång för alla. Detta är min chans att känna att jag KAN!
=o)

Wish me luck!

Ta av dig Skorna

Har vi det verkligen så hemma?

Hemma tar man alltid av sig skorna när man kommer hem till någon. Om den man besöker säger att man kan behålla skorna på, känner man sig lite små konstig, men stapplar in ändå, rädd att skita ner golvet.

Här är det tvärtom. Folk bara ramlar in i husen med skor på, vare sig det är torrt eller blött utomhus.

För ett par veckor sen, när jag precis hade städat huset, hade vi en man som kom över för att göra nåt (minns ej vad), och han traskade rätt in, med skitiga skor och lämnade lera efter sig överallt. Jag orkade inte ens säga till honom, i och med att jag efter 5 år är van vid detta fenomen. Men att han inte ens tänkte på det själv!??

(Lånad från internet)

Idag; en regning, blåsig och kall dag, kom mannen från Rentokil (företag som hjälper en få bukt med mus och rått problem i och utanför hemmet) hit för att kolla gift fällorna i huset. Han klev oxå bara rätt in. Jag ska städa imorgon så jag sa inte till honom. Sen gick han ut på baksidan av huset där det blir ganska lerigt på regniga dagar. När han kom tillbaka in i huset säger han: ”Har du nåt jag kan torka fötterna på?”

Jag blev stum, visste inte vad jag skulle säga där han stod i en lerpöl inne på tvättstugan. ”Den där mattan, kan jag ta den?” säger han sen och pekar på en badrumsmatta som jag just tvättat. Jag sa bara blankt nej till honom. ”Ok…jag tar väl av mig skorna då”, sa han. Han tog av sig skorna, gick till framsidan av huset och tog på sig skorna igen innan han gick ut. Men bara minuter senare kom han in igen och klampade rakt in i huset, med sina leriga skor.

Jag menar…. finns det inget vett och etikett bland människor här? Jag blev märkbart irriterad på honom och sa att han skulle ta av sig skorna. Han gjorde det men sen babblade han på om hur kallt det är, fötterna är kalla…bla.bla.bla.
I don’t give a shit!!! Ha lite respekt för andras hus, det är allt jag ber om.

(lånad från internet)

Sen har vi hantverkare, tekniker och alla de andra, som ALDRIG är i tid till en bokad tid. Igår skulle en tekniker komma hem till oss och laga en grej. ”Jag kommer inom en timme”, säger han. En timme senare ringer jag upp honom igen. ”Jag kommer inom en timme”, blir svaret för en andra gång. Geez…. Tror dem att det enda jag gör är att vänta på dem här hemma? Som om jag inte har roligare saker att göra med min tid. Och idag skulle en elektriker komma vid 16.00. Jag glömde tiden och insåg vid 16.50 att han ännu inte dykt upp. Så jag ringde upp företaget han jobbar för. Nej, då hade de dubbel bokat snubben, men inte alls ringt mig för att meddela detta. Skulle jag bara veta det eller vaddå? Konstig kundtjänst i det här landet…

Hur får företagen det att gå ihop; behålla kunder och fortsätta sina tjänster, kanske ni frågar er nu. Jo, för att ingen annan i det här landet bryr sig, eller orkar klaga. Det är invandrarna som klagar, för att de kommer från länder där sånt här inte tolereras. Men det räcker ju inte långt.

Nåja…nog med klaging från den här sidan av jorden för idag. =o)

No more moonboot!!!

Efter 2.5 månader med foten i moonboot ser jag äntligen ljuset i slutet av tunneln.

Som jag skrivit förut så skadade jag foten för ett bra tag sen. För 2 veckor sen när jag såg min sport doktor, Kevin, sa han att om foten fortsätter att bli bättre och jag inte har ont om 2 veckor så kunde jag sluta använda moonbooten.

Idag när jag for till Kevin för återbesök, tog jag med mig min vänstra sko utifall att han skulle säga att jag kan ta av moonbooten.

Kevin tryckte på foten, kollade minflexibilitet och allt sånt. Min fot är ganska stel efter så lång tid i en moonboot. Men precis när jag trodde att jag skulle behöva trä på mig moonbooten igen så säger Kevin: ”I think we can get you out of the boot”. Jag skrek nästan av glädje och jag kände hur mitt leende blev extra stort. Jag blev SÅ lycklig!! =o)

Det är en sån här moonboot jag gått runt med i runt 2.5 månader...

Men Kevin varnade mig för att bli alltför ”excited”. Han sa att jag måste ta det lugnt, gå med skor inomhus, med mina special gjorda sulor, för att gå i strumplästen är inte bra för mina fötter just nu. Känns lite konstigt att gå med skor inomhus, men det ska väl gå bra. Jag får gå korta 20 minuters turer, så det ska jag börja med 3-4 ggr i veckan. Jag måste oxå stretcha foten, massera den och göra andra övningar för den är så stel nu.

Det går framåt! =o) Åh, jag är så lycklig. Jag har väntat på den här dagen en lång tid nu. Jag har bara lite ont i hälsenan. Kevin gjorde nån sorts koll på foten och ryckte till med foten och -pip- det gjorde ont. Han sa att jag nog har en infektion i hälsenan så jag ska äta anti inflammatoriska tabletter i en vecka. Jag känner inte av det onda i hälsenan alls, förutom när jag vinklar foten nedåt.

Men i all fall, jag är på god väg nu att bli bättre. Det värsta är över och nu gäller det bara att ta det lugnt och att gå korta turer, stärka foten, vara positiv och så ska nog det här bli bra. Vatten gympa sa Kevin var bra för då blir det inte så massa vikt på foten. Ska kolla hur mycket det kostar. Måste skaffa ny baddräkt om jag ska göra vattengympa. Huff, mig i badkläder. =o/ Men, men… Åh, jag är så lycklig!

Nu kommer några arbetare hit och ska installera vår ull isolering i taket. Vårat hus ska bli varmare nu äntligen…när sommaren är på väg. Haha! =o)

Träning och skador

2 månader med foten i en moonboot. Gissa om det är tröttsamt.

Här står jag på en kulle på Battle Hill Farm där jag först skadade foten i mitten av April

För runt 4 månader sen var jag ute och gick tur med min pojkvän. Vi var på Battle Hill Farm och gick tur i deras höga kullar. Jag bestämde mig för att springa uppför den branta kullen. Efteråt kände jag en smärta i hälsenan. Tänkte inte mer på det och fortsatte träna zumba och gå turer. Men det blev bara bättre. Tur till läkaren som trodde jag hade Achilles tendinitis. Sen till physio som trodde jag slitit av en sena. Vidare till ultraljud som visade att jag halvt slitit av senor i foten. Till en sport läkare som inte trodde på ultraljudet och jag fick röntgen till foten. Röntgen visade att jag har ett extra ben i foten. Fortfarande ont fick jag gå med kryckor i en vecka och efter det fick jag en moonboot. Till sist blev det MRI som tyvärr inte visade någonting.

Vacker utsikt från en utav kullarna på Battle Hill Farm.

Nu har jag skuttat runt med moonboot i över två månader, träffat en podiatrist och tränat lite med foten. Jag har säkert gått upp 10 kg sen jag skadade foten och inte kunde träna mer. Ja….Det ser mest mörkt ut just nu.

Ska träffa sport läkaren igen på torsdag och då hoppas jag de har en annan lösning på mitt ”problem”. Jag vill kunna gå tur när jag vill, dansa zumba och vandra runt på stan utan att dra på en tung moonboot. Dessutom har min högra fot börjat göra ont nu för att jag i 4 månader har lagt all min överviktiga tyngd på den. *suck* Undrat om detta tagit lika lång tid om jag fått behandling hemma i Sverige.

Nu ska jag i alla fall lägga mig på golvet och köra lite pilates övningar för att få nån sorts träning. Sen blir det tomatsoppa till lunch innan jag fortsätter klippa min nuvarande safari dokumentär.

Kram!