Så här ser det ut där jag är

Fototriss del: 156.
Tema: ”Så här ser det ut där jag är”.

Ett inte helt svårt tema den här veckan.

Mina bilder blev tagna nu ikväll, när jag gick på premiär av The Adventures of Tintin.
Vi var lite tidiga till premiären, så vi tog en snabb fika precis utanför The Embassy Theatre och väntade på att tiden skulle gå. Gick ingen nöd på oss. Solen sken och den stundande sommaren gjorde sig påmind.

Jag vet att Tintin öppnade för nån vecka sen i Europa, men här i Nya Zeeland kommer den ut först på Juldagen. Vi var bjudna på en visning tillsammans med de som jobbat med filmen i flera år. Alltid så kul att få gå med ”the crew” (mestadels post production arbetare) för alla är super glada, klappar i händerna när de ser namnen på folk de känner, klappar i händerna när en lång action scen tagit slut för att de vet hur mycket arbete den scenen krävde, och så glada skrattt under filmen, och långa applåder och busvisslingar under sluttexterna. DET är att gå och se en film på bio det! =o)

För fler trissar, klicka Här.

P.S. Än en gång blir bilderna suddiga när jag laddar upp dem på WordPress.
Vad trött jag blir…..

Crew Screening

Äntligen har jag sett The Rise of the Planet of the Apes.

Och det blev ”crew screening” på Wellingtons biograf The Embassy, där filmer som Sagan om Ringen trilogin och King Kong hade premiär.
Det är en väldigt fin biograf, med sköna stolar och bra ljud.

”Crew Screening” betyder att de som jobbat med filmen bjöds in att se filmen tillsammans och de får alla ta med sig en person. Så därför gick jag med min partner och såg filmen.

(bild lånad från internet)

Den var jätte bra! Tyckte jag i alla fall. Helt i min smak. Otroliga effekter, helt klart Oscars material!
Och kul när man känner så många som jobabt med filmen. =o)
Det blev applåder när filmen började, applåder i slutet av filmen, och applåder när sluttexterna rullade och namnen på alla från Weta Digital rullade på duken. Kul!
Det blir liksom en helt annan känsla när man ser en film tillsammans med de som jobbat i många, många månader med filmen.

Alla fick gratis vin och öl, popcorn, glass, dricka etc.
Det var en MYCKET trevlig kväll. =o)

Nedan kan ni se intressanta filmer som berättar mer om hur filmen gjordes. Filmat på Weta Digital, här i Wellington.

Akten att äta

Rastlöshet = Mat

Nästa år ska min sambo och jag eventuellt resa till Svalbard. Vi håller på och letar efter bra fotograf expeditioner som vi vill resa med.

Foto av Paul Nicklen.

Jag vill gå ner minst 30 kg till resan. 1 kg i veckan är mitt mål. Detta är en enorm morot för mig. Kunna sitta i flygstolarna mer bekvämt (det tar ju över 24 timmar att resa till Norden från NZ), kunna köpa bra, varma kläder i mindre storlek, röra mig mer fritt och därmed filma bättre. Åh, jag ser fram emot det!

Foto av Ole Jörgen Liodden.

Foto av Daniel J. Cox.

Jag började på allvar för en vecka sen, och har därmed gått hungrig i en vecka.
Idag fann jag mig själv i köket, med en skål chokladbolls deg i nävarna. What? Jag frågade mig själv varför. Och jag tror svaret är att jag är så van vid själva akten att äta.

Om jag ska se på tv och inte har nåt att plocka med (äta) då blir jag SÅ rastlös och kan inte koncentrera mig på en film eller tv-serie. Att gå på bio och inte köpa popcorn är ju nästan en kriminell akt.

Därför har jag börjat broderar igen, och lägger patiens medan jag ser på tv. Jag brukade alltid göra det när jag bodde uppe i Norge, och vet att det fungerar. Min partner irriterar sig på att jag inte bara kan sitta där och se en film, men måste göra nåt annat samtidigt. Adhd? Ja, kanske…

Varför är jag så beroende av mat? Av att slänga in den där maten i hålet i skallen och knappt ens tugga? Blir så lättretlig när jag är hungrig har jag insett. När vi var i Indien, på platser dit turister inte kommer så ofta, fick vi väldigt tråkig mat och jag åt knappt alls. Var så hungrig att jag inte kunde sova, jag bara drömde om mat. Hela tiden. Jag gick ner i vikt. Visst. Men när vi kom hem åt jag ännu mer. Som om jag var rädd att jag snart skulle hamna i samma situation igen, med den där hemska hungern.

Har visat bilden förut, men den tåls att visa igen. Detta är i Singapore, precis efter att vi varit i Indien där jag gick ner minst 10kg.

Jag är inte som andra. Om jag är hungrig äter jag inte vad som helst. Det var nåt jag lärde om mig själv i lumpen. Jag kan bara inte. Tycker jag inte om en viss mat spelar hungern ingen roll. Jag äter det bara inte. Och samma skedde alltså i Indien. Så nu hatar jag att vara hungrig, och det är väl därför jag äter så mycket. För att förhindra att hungern ska smyga sig på.

Här ser ni mig när jag var i lumpen.

Oj, blev ett långt, negativt inlägg detta.

Försöker bara få rätsida på mitt problem, och arbeta mig igenom det. Jag ska klara de där kilona innan sommaren 2012. Tänk vad stolt jag kommer att bli av mig själv!

Om ni har tips på hur man håller hungern borta (förutom att skvalpa i sig liter med vatten och tugga på morotstavar) upplys mig gärna! =o)

Kram till er alla!