Frukost

Ni som läst min blogg en stund, vet att jag bara ÄLSKAR frukost.

Och efter att jag gjorde min egna Tiger Chow Granola,
har frukosten blivit ännu bättre. ;o)

Och så en kopp kaffe till det…och lite bloggande.Försöker äta mycket nyttigare nu, för att ta bättre hand om min kropp,
och för att försöka gå ner i vikt.

Måste än en gång tipsa om detta muesli.
Absolutely delicious!Ha en bra dag allesammans,
och hoppas ni fick liet god och nyttig frukost i er!

Bidragande Orsaker

Det där med motivation kan vara ”a bitch”.

(ok, ett ganska långt inlägg så gå och hämta en kopp kaffe innan du fortsätter läsa)

med risk för at bli för personlig….
För ett par år sen fick jag kronisk Candida.
Inte alls kul kan jag säga.
Den spred sig i min mage och inälvor och enligt nutritionist och läkare hade min ämnesomsättning saktats ner till nästan obefintligt.
Inte undra på att kilona kom springande på och inte krypande…

(bild lånad från internet)

Så började jag få rätsida på candidan och ämnesomsättning och jag skulle bli SÅ duktig på träning och gå ner alla de där kilona.
Då kom nästa slag. En fot skada.

Läkare och fotspecialister hittade aldrig orsaken.
Gick om varandra och en sa ligament i foten hade nästan gått av. Men det trodde inte nästa läkare på trots att de hade bilder på det hela. Jag fick till och med göra en CT scan av mina fötter. Då visades det att jag har extra ben i fötterna. Endel har det och vissa får inga problem, medan andra kan få ont av de extra benen för att det inte är tillräckligt med plats för dem i fötterna.

Plus att fotspecialister insåg att jag är väldigt plattfot.
Något som jag varit hela livet, men inte vetat om riktigt. Visst, tyckt att jag haft mindre hålfot än andra, men inte ”very flat footed”, som läkarna sa.
Så det blev att gå på treadmill och bli filmad och se på filmen och inse att geez! jag slår ju nästan fötterna i varandra när jag går. Inte undra på att jag snubblar så ofta på mina egna fötter. Inte klumpig, bara otroligt plattfot.

Såna här problem kan man få, vilket jag har och får kämpa med dagligen, om man är plattfot.... Jag har inte ont i hälarna, men ont i skinbenen, stortå, achilles tendon och knän. (bild lånad från internet)

Och de där onda knäna jag haft hela livet…?
Jo, de kommer sig oxå av att de tvingats inåt när fötterna gått inåt och inte hållit knäna på plats. Har inte så mycket med övervikt att göra som att jag är plattfot…tydligen.
Så då vet man det.

Ett helt år gick då jag använde moonboot, kryckor och hela faderallan.
Och kilona sprang sig på.
Ännu mer.

Nu är jag frisk. (eller typ…)
Jag har special skor, (som är ganska otympliga, tunga och osköna),
och jag är medlem på ett gym!!

Men vanor är svåra att bryta.
Och chokladen lockar oftare än moroten så att säga.
Jag VILL så gärna ner i vikt, och jag vet från erfarenhet att om jag tränar varje dag och går massor, och äter ytterst, ytterst lite, då går jag ner i vikt.
Men jag är ju hungrig hela tiden! (eller egentligen inte….)

(bild lånad från internet)

Och så är det motivationen.
Motivationen att sluta äta choklad till exempel, eller hålla sig till en portion till middag och inte två. Motivationen att gå upp kl 5 på morgonen, gå i 40 minuter till gymet (för att det inte går några bussar så tidigt) coh sen träna i 40 minuter med en grupp innan man går hem igen och gör sig klar för jobb.
Motivation is a bitch….

(bild lånad från internet)

Ok.
Måste ändra tankesätt.
Och när jag letade kläder i två dagar på stan insåg jag att jag vill inte vara denna feta blubb längre. Jag orkar inte mer. Jag har fått nog….
Men igen…motivation. Det gäller ju att inte bara tänka att man vill ha en ändring, utan faktist göra det oxå.

Så från och med den 1 Oktober ska jag börja på Fitness Frenzy på gymet.
Det går ut på att man i fyra veckor, i en grupp med 15 personer, tränar 6 dagar i veckan, med olika saker varje dag. Ena dagen styrka, nästa dag cardio osv.
En dag i veckan blir det grupp träning, och så vila varje söndag.
Det är för den där grupp träningen som jag måste gå till gymet för att det är så tidigt på morgonen, innan bussarna börjar gå.

Alla mäts och vägs innan utmaningen börjar, och så mäts och vägs vi igen efter de fyra veckorna. Och den som gått ner mest i vikt, tappat mest fett i procent och såna saker, får ett pris. Och med fast jobb får jag för mig att jag kommer att få mer rutin med mitt ätande oxå. Visst!?!
Detta är min motivation. Detta är min chans at kick-starta min viktnedgång en gång för alla. Detta är min chans att känna att jag KAN!
=o)

Wish me luck!

Perfekt snacks!

Här kommer bara ett snabbt tips!

Ta 1 banan, ett halvt äpple, ett par deciliter soja mjölk (precis hur mycket du själv vill ha), några iskuber, lite vanilj socker och kanel.

Lägg allt i en mixer (eller i nåt annat och använd en stav mixer), och mixa ihop din egna, relativt hälsosamma, Smothie! =o)

(bild lånad från internet)

Jag vet att jag tjatat om detta förut, men varje gång jag gör en sån smoothie slår det mig vad otroligt gott det är! Kan ju inte vara många kalorier i en sån!?!

Enjoy!

Dagens Träning

Nytt år och dags att börja ta hand om kroppen.

Jag har lovat mig själv att vara mer hälsosam detta år. Jag ska bland annat träna minst 3 ggr i veckan, om det så bara är en promenad.

Det har gått sådär hittills. Träning har bestått mer i husarbete och grejer, men det är ju oxå sånt som måste göras.

Igår tog jag tag i tvätt utav vår altan. Det behövdes verkligen! Vi har inte tvättat av altanen sen vi flyttade in i huset för 2 år sen. Jag var tvungen att använda högtryck spolare för att få bort all skit och alger och grejer. Det tog runt 4-5 timmar, men det blev fint!

Nu ska vi bara skaffa nånting som vi kan smörja på altanen så att den håller sig fin.

Idag blev träningen inställd. Kom upp för sent och sen har dagen gått utav bara farten med en massa måsten. Men imorgon ska jag gå hem från jobbet, så det känns bra. =o)

Bästa Vän, eller Värsta Fiende?

Bästa Vän, eller Värsta Fiende?

Ok, detta är ingen blogg om viktnedgång, men… Jag bara måste skriva av mig lite.

Jag har alltid varit en överviktig tjej. Förutom de 2-3 ggr i livet då jag verkligen lyckats gå ner i vikt.
Jag har alltid vetat att jag har ett problem med min vikt, och alltid klagat på maten, på allt socker, på all fett i maten, på att jag inte trimmat tillräckligt, inte har tid att trimma, har ett stillasittande jobb etc.

Idag, av alla dagar, efter att obeskrivligt gråtit för minsta lilla och känt mig ovanligt nere, har jag kommit till en insikt. Jag träffade min pojkvän och vi pratade i timmar om mina känslor, mitt förhållande till mat och annat. Det var då det klickade till i huvudet, det var liksom då paljetten slog ner och jag insåg varför jag är överviktig. Jag har fått det sagt till mig många gånger, men det var som sagt inte förrän idag som jag tog det till mig och verkligen förstod hela sammanhanget.

Jag är rädd. Jag tänker hela tiden på vad andra ska tycka om mig och tänka om mig, säga om mina kläder, om min överviktiga hydda, mitt leende, mitt sätt att gå, hur jag äter, vad jag äter, varför jag äter, varför jag sitter ner, varför jag är ute och går, säga negativa saker om mitt arbete, hur jag fotograferar, hur jag filmar, hur jag använder min kamera, kommentera mina kläder eller min övervikt etc. etc. Jag är rädd för allt! Och jag dövar denna rädsla med mat. Jag äter när ingen annan är runtom mig för då kan ingen kommentera något om mitt ätande. Jag äter ibland otroliga mängder med mat, nyttig eller onyttig, när jag är ensam, bara för att jag inte ska äta så mycket när jag är med folk. Jag börjar med en chokladbit till kaffen, men det slutar i en hel choklad kaka.

Jag tycker om att göra alla andra glada, och jag ”please others”. (Kommer ej ihåg vad det heter på svenska). Men även detta gör jag på grund av rädsla. Rädsla att inte vara god nog åt andra. Men aldrig att vara god nog åt mig själv. Jag kommer alltid i andra hand. Först och främst ska alla andra ha det bra. Rädsla för att om de andra inte har det bra så kanske de börjar klaga. Kanske de börjar klaga på mig…. Och under hela den tiden som jag varit rädd, har min kropp sakta men säkert byggts på mer och mer, vaddat min kropp, dövat mina känslor och vågen har visat alarmerande siffror och självförtroendet har i samma takt blivit sämre och sämre. Men vem f**n bryr sig? Huh? Vem bryr sig om hur jag ser ut, klär mig, går, äter, sitter, inte sitter, fotograferar….? Ingen! Alla är fullt upptagna med sig själva. De kanske tittar till och funderar sanbbt för sig själva varför den där personen valde rosa kläder när det absolut inte är hans/hennes färg. Men sen tänker de inte mer på det. Och som min pojkvän sa. De som bryr sig om hur andra ser ut, är, tänker, går, äter, sitter… de har problem själva! Precis som jag….. Så nu försöker jag lura ut varför jag är rädd, vad som är grunden till mitt känslosamma ätande och därmed viktuppgång.

Detta är mitt liv! Jag kan leva det precis som jag vill och jag är värd det allra bästa här i livet! Jag ska nå min karriär och jag ska gå ner i vikt. Inte för någon annan, utan för mig själv. Det är dags för mig att kasta in handduken som statist och ta rollen som huvudperson i mitt egna liv. Jag har varit min värsta fiende i alldeles för många år.

NU är det bäst att jag blir min bästa vän.

Kommentarer jag fick på detta inlägg:

Hej vännen! vill bara säga att du är grym!!! Saknar dig! Kramelikram

Skrivet av Linnea 2009-10-07 kl 20:19

Wow bra skrivet. Och visst är det så att DU precis som alla andra underbara människor är värd det bästa i livet! Men det där är nog vanligt att man vill vara andra till lags hela tiden, en tjejgrej.. att alltid se till att andra har det bra före sig själv. MEN det är nog bra att bli lite mer egoistisk ibland! 🙂 Fokusera på allt som man är bra på! Bäst på! Skit i va alla andra tycker, viktigast att man mår bra! Och man vet aldrig när livet förändras eller tar slut..? Inte vill man väl då ha slösat bort massa tid på att må dåligt!? Eller att inte ha vågat göra saker för man är rädd för vad andra ska tycka. Inte tänker man på hur andra ser ut hela tiden och bryr sig om det. man e ju som sagt upptagen med sig själv 😉

Du e skitsnygg tycker jag!!! Och grymt duktig på det du gör! Det har du alltid varit, teckna, skriva, dansa, spela o sjunga! Gissa hur många gånger jag önskat att jag var lika bra på det som du!!

Puss o kraaaam!!!!

Skrivet av sofia 2009-10-06 kl 00:01

Tinefis svarade 13 oktober 2009 klockan 06:42:

Wow! =o) Tack för peppningen! Inte visste jag att du önskat att du var ”lika bra som jag”. Jag har önskat så många ggr att jag var lika bra som DU! =o) Har tagit tag i mig själv och känner mig så mkt bättre. Jag tror på mig själv mer och jag vet att jag kan nå mina mål. Kram!