Silda

Utanför Bergsfjord, i nord Norge, ligger ön Silda.

Silda är en ganska stor ö, med flera fjälltoppar och små sjöar som samlats i dalarna.
Det är otroligt vackert på Silda, och under de åren jag bodde i Bergsfjord, fick jag möjligheten genom min kära syster och hennes familj att besöka flera olika delar av ön.

Fiskebåtar i Bergsfjord, med Silda i bakgrunden.

Vid bryggan väntar vi på vår båt skjuts.

Lillemor går ut på bryggan för att sitta med bror.

Fotomodell! =o)

A piece of Bergsfjord.

Den här gången när jag besökte dem, for vi till en plats som jag inte sett förr.
Vi la till med båten och sen fick vi klättra upp en ganska brant backe för att komma till en svacka bland bergen där det fanns en sjö. Det var en svettig tur, med kamera runt nacken och kamera utstyr på ryggen. Men jag kom upp till sist! Och utsikten var otrolig. =o)

Då kör vi mot Silda!
Det är fiskebruket ni ser till vänster.

Kaptenen själv med äldsta sonen.

Och här är en bråkdel av självaste Silda!

Övergivet hus i utkanten av Bergsfjord.

Glada barn på tur. =o)

Utsikt när vi klättrat den första biten.

Däruppe kokade vi bålkaffe (åh, som jag saknat det där bålkaffet), grillade god norsk korv,
och bara kosade oss ordentligt tillsammans, som förr i tiden.

Barnen väntar tålmodigt på att det ska bli glöd till grillning.

Det blev en del rök när lyngen tändes på…

Gött med Körv!

Dags att grilla och kosa sig.

Och så bålkaffe!

Efter att ha fyllt hålen i magen, promenerade vi ännu lite högre upp bland fjällen, och fick en god utsikt över Bergsfjord. Helt magnifikt!

Utsikt från bålplatsen.

Utsitkt ner mot bålplats och sjön, på väg lite högre upp i backen.

Tid för eftertanke…

Sån otrolig natur!

Jag känner mer och mer, att jag älskar naturen.
Städer i all ära, men det är i naturen, med endast vindens sus och havets brus, som jag mår som bäst. Sen kan ju myggor och annat flugfä och kryp hålla sig undan helst… =o)

Mer vacker utsikt.

Utsikt över Bergsfjord!

Bergsfjord

Om ni någonsin får chansen at besöka nord Norge, så gör det!
Ni kommer inte att ångra er, det lovar jag.

Och därnere sitter familjen Worén-Jensen och njuter av tur livet. =o)

Hundarna fick oxå vara med på tur och kosa sig. =o)

Esca

Ilo

Trevlig Helg allesammans!

Abel Tasman

Gylle Stränder, Klarblå Vatten, Granit Klippor, Vackra promenad stigar, Kayaker… Abel Tasman National Park, har allt

Och vi besökte Abel Tasman den 12 februari. Förra gången jag var där, regnade det så vi bestämde oss för att inte gå av båten. Den här gången började mulet, men det sprack snart upp och blev strålande sol.

Vackra granit klippor, stränder som är tillkomna av rostat järn och vackert, klart vatten. Underbart!!

Vi tog Aqua Taxi som tog oss förbi alla gyllene stränder, och på vägen tillbaka kan man sen hoppa av vid en strand och bli upphämtas av en annan Aqua Taxi senare på dagen. Det var så vi hade planerat dagen… När de flesta passagerarna hoppat av båten och vår förare sa att han skulle visa oss runt lite extra i national parken…då stannade motorn. Vi drev runt där på ett ganska ”rough sea” och blev lite smått illamående. Vi väntade i nån timma på att en tekniker skulle komma och titta på vår båt. I och med att det var så massa vågor på havet, blev vi först bogserade till en lugnare vik och så fick vi hoppa över till en annan taxi som tog oss till Anchorage Beach.

Vi spenderade 3 timmar på Anchorage Beach. Vi var alla lite urkna efter nån timme på det rullande havet, så vi vilade mest på stranden, försökte få färg på våra skandinaviska kroppar och jag badade i havet såklart! Måste man ju göra. =o) Det blåste en hel del på stranden, men det gjorde inte så massa. Vi fick ju en skön dag på stranden i alla fall!

Att ta Aqua Taxi runtom i parken är ett bra sätt att ta sig runt. I alla fall om man inte vill vandra, utan bara njuta av stränder och havet! =o)

Abel Tasman National Park är en relativt ung national park, som etablerades 1942. Det är oxå Nya Zeelands minsta national park, men en av de mest besökta. Parken är döpt efter Holländaren Abel Janszoon Tasman som var den första europé att upptäcka Nya Zeeland.

Ska du resa till Nya Zeeland och till landets Sydö? Glöm inte att sätta din fot i den här national parken, och njut av klart vatten och gyllene stränder, eller promenera på den kända Abel Tasman Coast Track.

Hej Sydön!!

På bara 2 månader har jag varit på Sydön 2 gånger. Lyx!

Om man reser till Nya Zeeland, måste man besöka Sydön! Den 11 februari for vi med vårat svenska besök till Sydön och gottade oss. Färjan gick från Wellington klockan 8 på morgonen, och vi var framme i Picton runt 11.30. Det tar vanligtvis 3 timmar att resa mellan de båda öarna, men vi var lite sena.

Vi tog Blubridge färjan från Wellington till Picton. Man kan oxå ta the Interislander.

Vi reste på den kringel krokiga vägen Queen Charlotte Drive, från picton till Havelock. Det är så massa fint att se på den vägen. Vi stannade till i Havelock och åt lunch på The Mussel Pot. Det är en restaurang som specialiserar sig på The Green-lipped Mussels, men man kan oxå köpa pasta, hamburgare och stek bland annat. Ett mycket trevligt ställe. Och musslorna fick tummen upp av de som åt av havets läckerheter.

The Mussel Pot är en restaurang i Havelock, som ägs utav italienare. De koncentrerar sig på Green-lipped mussels, men du kan oxå få annan god mat!

När vi väl kom fram till Motueka där vi skulle bo, och efter att vi kommit oss till rätta i den lilla ”stugan”, for vi till Kaiteriteri, som ligger bara cirka 20 minuter från Motueka. Kaiteriteri Beach är en helt otrolig sandstrand, som kommit att bli min favorit. =o) Klockan var runt 19-20 när vi var på stranden, men det var ritkigt varmt ute, och i och med att det var lågt tidvatten, var det vamt och skönt på den grunda delen av havet. Jag tog till och med ett dopp! Tänka sig…

Kaiteriteri Beach är nog min favorit strand i Nya Zeeland...så långt! =o)

Det var en superb start på vår helg!

Svenskt Besök!

Finns det nåt bättre, än besök från vänner (eller familj) som man inte sett på över 1 år?!!!

I månader har jag längtat till den 29 Januari, 2011. Och i helgen var nedräkningen avklarad!

Jag mötte mina svenska vänner på Wellingtons flygplats och omfamnade dem i ett surrealistiskt virr-varr av känslor och tankar.

Uppe på Mt Vic (Mount Victoria), runt 21 på lördagen.

Det kändes som att det var igår jag såg dem senast, men på nåt sätt hade vi förflyttats till Nya Zeeland på andra sidan jorden. Att ha dem hemma i mitt hus kändes underbart och konstigt på en och samma gång. Vilken dröm att få visa nära vänner hur man bor på andra sidan jorden! =o)

Haha! Vi skrattade så massa åt den här mannen som sprungit upp till toppen på Mt Vic och sen stretchade lite roligt på toppen. Roligt...eller var vi bara avundsjuka, månne!?! =o)

Det blev Taco-mys (oj, det var inte igår man hade taco-mys med svenska vänner!) på kvällen, och sen blev det en biltur upp till Mount Victoria och runt i Wellington City medan mörkret sakta la sig.

Söndagen började med bara lite vind, men vind styrkan ökade snabbt och piskade håret i ansiktet.

På söndagen hade vi mysig frukost, innan vi for till marknaden i stan på en kort visit. Sen for vi till Wairarapa regionen, som ligger på andra sidan av Rimutaka bergen. En svindlande resa över bergen, måste jag säga, men en väldigt fin väg som man inte borde missa om man kommer till Nya Zeeland.

Har visat bild på Rimutaka Ranges förut, men...Här är en till! =o)

Vi for först till Paua World, som ligger i byn Carterton. Paua är snäckskal, med otroligt vackra färger och mönster. De har använts både som mat och smycken i många tusen år. Maorierna brukade smycka sina snidade figurer i trä, med Paua Shell som ögon. Du kan köpa halsband, armband, örhängen, broscher, knivar, magneter…ja, allt, utsmyckat med Paua Shell. Till och med toaletterna inne på Paua World affären, hade Paua Shell i sitsen! =o)

Paua World finner du i Carterton, Wairarapa Region. Till och med toalettsitsarna är utsmyckade med Paua skal!

Färden fortsatte vidare genom Masterton och ut till Castlepoint. En mycket fin och mysig plats med en stor sandtrand och en vacker fyr! Det var väldigt massa blåst vid Castlepoint. Mina vänner sa att de aldrig varit med om så massa vind. He-he… =o) ”There’s a first for everything!”

"Home of the Lost Soles", på stranden i Castlepoint, Wairarapa.

Fur Seal som vi kom riktigt nära när vi gick på stigen upp till fyren.

Vi gick på stranden till den lilla stig som leder upp till fyren. Där vid sidan av stigen låg det en ”Fur Seal” och gottade sig! Vi var 3-4 meter ifrån sälen, som gjorde sig till för oss såg det ut som, och posade inför våra kameror. Vi gick upp till fyren, och sen gick vi en liten promenad runt spetsen av klippan, och tillbaka ner till stranden igen, där sälen fortfarande satt kvar.

Fyren i Castlepoint, Wairarapa. Så massa vind att man trodde man skulle flyga bort!

Lite kul skylt som hängde inne på toaletten vid Castlepoint stranden.

Nu de svenska vännerna fortsatt sin tur norrut på Nordön, och deras första stopp är Mount Taranaki i New Plymouth. De får säkert en underbar resa runtom på Nordön. Jag vill bara tacka för 2 underbara dagar med så mycket skratt att käkarna gör smått ont. =o) Men jag kommer ju att se dem igen innan de lämnar Nya Zeeland, och det ser jag fram emot!

Måste ju pröva sig på den nationella ölen när man kommer till ett nytt land. =o) Tui är en populär öl i Nya Zeeland. Det finns en vacker fågel i NZ som heter Tui.

Regn och bad

Lurigt väder med regn och solsken samtidigt.

Ända sen vi planerat en resa till Sydön på ”jullovet”, har jag sett fram emot att besöka Abel Tasman National Park. Jag har varit som ett litet barn och sett framför mig solsken och de långa, vita sandstränderna i national parken.

Sånt här såg jag framför mig när jag drömde om Abel Tasman National Park. (Biden är lånad)

Abel Tasman National Park är Nya Zeelands minsta National Park. Parken är döpt efter Abel Tasman som var den första Europeiska utforskaren som såg Nya Zeeland.

Det var ganska fint väder i början på turen genom Abel Tasman National Park.

Lyckan var stor när vi den 27 December tog en båttaxi runtom i national parken. Vi skulle gå av vid ett ställe och gå runt i några timmar och fotografera och filma, se fåglar och annat djurliv, njuta av naturen och självklart bada i det klara vattnet.

Denna stora sten ser ut som ett klyvet äpple, därmed namnet "Split Apple Rock".

Men drömmarna och förhoppningarna regnade bort. Dagen började så vacker, men medan vi for fram på havet i Abel Tasman National Park började det regna. Regnet ökade bara mer och mer och vi fick besluta oss att stanna på båttaxin istället för att gå av och gå en promenad. Inte kul att bli dyngsur och vandra runt med kameror runt nacken. Men vi fick i alla fall se lite av national parken.

Molnigt och dimmigt när vi besökte national parken.

Efter turen på båttaxin stannade vi i Kaiteriteri (där båttaxin stannar) och åt lunch. Då kom solen fram igen och värmde våra frusna kroppar. Vi bestämde oss för att stanna i Kaiteriteri en stund och jag fick bada i det 17 gradiga havet och sola medan fint regn föll över min kropp. En ganska lustig känsla. En stekande sol, och kallt, fint regn samtidigt. Det var så skönt att bada i havet och jag njöt i fulla drag, trots att jag aldrig fick vandra runt i Abel Tasman National Park. Men det får bli en annan gång helt enkelt! =o)

Färger

Där satt jag i mitt mörklagda kontor. Två hummande skärmar framför ögonen, en surrande dator vid fötterna och radion på i bakgrunden. Mörkret och ensamheten slog sina klor i mig och jag tänkte: ”Är det verkligen det här jag vill med livet?”

Jag sköt bak stolen och ställde mig upp. Ryckte åt mig den bruna och svarta kaffemuggen och gick ut i köket. Jag fyllde på kallt kaffe från pressobryggaren i min kaffemugg, ställde muggen i mikron och satte på timern. När mikrons brummande satte igång gick jag mot de stora fönstrena i vardagsrummet. Jag kunde höra vinden, cikadorna, bilar som for förbi och en granne som klippte gräset. Jag såg de aqua-grön-blå havet med silver toppade vågor nere i viken och färgglada segel från kitesurfarna. Den beige-gula sandstranden var full av folk som stekte sina nu solbruna kroppar i sen sommar solen. Barn lekte med den aubergine färgade tången och hundar hoppade och kissade i det mintgröna vasset som växte längs kanterna av stranden. Himlen var ljusblå, nästan vit i horisonten, men snett ovanför mig seglade små, bomulls färgade moln fram på en kyligt, blek, kobolt blå himmel.

Jag log för mig själv. Färgerna av havet, stranden, himlen, de flerfärgade husen, de smaragd gröna träden… Färger. Alla dessa färger som omger oss, och jag kan konsten att manipulera och leka med färger.

Mikron plingade till och jag gick med bestämda steg och ett leende lekande på läpparna, tillbaka in i köket. Jag tog ut min kaffemugg, hällde en skvätt extra light mjölk i kaffet och gick tillbaka in till kontoret och datorn.

Självklart är det detta jag vill jobba med! Färg korrigering i filmer. Jag älskar det och jag är bra på det. Ibland behöver man bara en påminnelse. =o)