Saknad

Läste igenom den härliga bloggen anna of sweden.

Hon hade skrivit ett inlägg om att de nu varit tillbaka i Sverige i 6 månader,
och hon berättade vad hon älskar med att vara tillbaka,
och vad hon saknar med Amerika.

Jag tänkte på de små sakerna jag saknar med Sverige:
-Att kunna vara nära familj och vänner! -Ha lunch tillsammans, fika,
kunna fara in till stan och hälsa på brodern i nu och né. =o)
Min syster bor inte i Sverige, men om jag bodde i Sverige kunde jag
kanske flyga och hälsa på henne ofta, ofta. =o)
-Årstiderna
-att faktist ha riktiga årstider vore underbart.
-Maten! -det är så mycket i matväg som jag saknar hemifrån,
att räckna upp allt skulle bli ett väääldigt långt inlägg.
-Fredagsmys -kanske låter konstigt, men fredagsmys har blivit en
riktigt svensk sak, och inget som är lika stort på denna sidan av världen,
så jag saknar det obligatoriska fredagsmyset.
-Och som anna sa; att kunna skämta och bli förstodd! -Något
som jag ibland kämpar med här. De har helt annan humor från mig, så det
är svårt att skämta med folk. De tar allt på större allvar liksom. Och torrare humor.

Sen undrar jag vad jag skulle sakna med Nya Zeeland om jag flyttade härifrån.
Faktist mycket svårare att komma på nåt….
-Kanske att ha nära till Australien -eller till öar som typ
Samoa och Tonga, även fast jag inte varit i Samoa. =o)
-Gott vin -och att kunna köpa vin i mataffären. Mycket lättvint och bra.
-Skulle sakna de få vänner jag har härnere.

Mer än så vet jag inte just nu, men OM vi skulle flytta härifrån kommer man säkert på fler saker man skulle sakna. Är det inte alltid så? Gräset är grönare på andra sidan….

Om ni flyttade ifrån Sverige, vad skulle ni sakna då?
Och ni som redan flytt boet. Vad saknar ni?

Äpplen

Vet inte riktigt vad man ska tro om årstiderna nuförtiden.

Idag har vi haft riktigt vårväder, och folk har traskat runt i lätta sommarkläder och flip-flops.

Sen blev ögonen stora som tefat på mig när jag kom in på mataffären och såg att de sålde äpplen för 98cents/kilo!!
(runt 5sek/kg)
Wow, det är riktigt billigt! Så det blev runt 4kg äpple för mig.
Får nog laga en eller annan äppel paj eller äppelkaka i veckan.
Men jag hör ingen som klagar för det…

Äpplen…då tänker jag på höst. Det var därför det blev lite strul i huvudet på mig när våren lekte utanför och höstens frukt såldes billigt i affären. Men, men… Allt är ju lite upp och ner här i Nya Zeeland. ;o)

Ha en underbar helg!

Vinter

Ena dagen sol, nästa regn.

När ni firar midsommar hemma i Svealand, firar vi midvinter här.

Det är inte som erat firande, men på skolor, hostels etc, firas det ”midwinter christmas”. Jag tyckte det var konstigt mitt första år i landet. Jul firas ju alltid på midvintern! Men…inte i det här landet. Så de ordnar en fejk jul och firar lite mitt i vintern. Inte helt fel. Två julaftnar om året! =o) Nja…de säljer ju inte jul grejer i affärerna eller dekorerar sina hus med jul dekorationer, men det blir ett mini firande i alla fall.
Dessutom går vi ju mot ljusare tider härnere nu, och det firas! Inte officiellt, men jag firade det med ett (eller ett par) glas vin i helgen. Yay!

Ganska höga vågor i Lyall Bay i söndags. Färjan mellan Wellington och Picton fick nog en "rough" tur.

Nya Zeeland, liksom de Skandinaviska länderna är avlångt, och vintern ter sig olika från Norr till Söder. De som vill åka skidor far oftast ner till Sydön, där de får ganska mycket snö. Men man kan oxå få snö på inlandet på Nordön.

Kite Surfing är populärt i Lyall Bay och det blir många tillfällen att öva sin taktik när den långa hösten kommer till stan.

Jag har bott i Wellington under de 5,5 år som jag varit i Nya Zeeland, och här är vintern mest blöt. Regn, vind… fukt överallt. Kan tära på syket. Innan vi fick en värmepump installerad, brukade vi sitta i soffan på kvällarna, med ett täcke över oss och en liten ”kupévärmare” under täcket. Haha! Ja, vad gör man inte för att vara varm.

Vågor och grått väder...

Som jag förklarat innan, är husen i Nya Zeeland för det mesta uselt byggda. Och de hus som är ett par år äldre, har inte isolering eller dubbla glas i fönstrena. Så när temperaturen faller utomhus, kan man nästan med säkerhet säga att det är samma temperatur inomhus. Centralvärme? Existerar inte. Nu har ett par företag börjat sälja nåt liknande, och om man bygger nytt hus är det nog en bra idé att installera, men i de äldre husen blir det svårare.

När vintern lägger sig över landet, går solen upp runt 7.30 på morgonen, och den går ner igen runt 17. Lite som en höst hemma i Mitt-Sverige.

Solnedgång över Lyall Bay. Inte speciellt färgglad....men ändå.

I år har vintern varit mildare än den varit på många år…tydligen. Jag såg till exempel massor av folk i shorts, t-tröja och flip-flops i lördags! I know….! Men det är som en nationaldräkt härnere, och den åker på så fort solen visar sig och temperaturen går över 12 grader.

Och så kan det helt plötsligt komma en sån här härlig dag, med klarblå himmel. Ser man bara på bilden kan man tro att det är mitt på sommaren.

På de åren jag bott i Nya Zeeland, har jag inte använt en vinterjacka, eller vinter kängor en enda gång. Man kommer längre med gummistövlar och en regnjacka, med en varm tröja under och hatt och vantar. Men jag ser ju dem som pälsar på sig stora jackor. Mest asiater faktist.

Och det blommar....mitt i vintern.

Det känns som att Wellington har två säsonger. Sommar, och en väldigt lång höst. Sommar mellan slutet av November till mitten av Mars, och resten höst, med regn och vind mestadels av tiden. Det kan bli lite deprimerande till tiders, men man klarar det.
Anledningen till att det inte känns som vinter, är väl oxå för att det finns så många ”ever green” träd och buskar här. Och buskar som blommar året om.

Är det nåt mer ni vill veta om vinter i Nya Zeeland, fråga bara! =o)

Kram

Mitt Första Minne

Mitt första minne. Vad är ett minne egentligen? Flyktiga bilder från en svunnen tid. Lukter som påminner oss om något vi inte kan sätta fingret på. Ljud som tar oss tillbaka till en tid som sakta tynar bort. Händelser som bara existerar i våra huvuden, som vi egentligen inte kan veta om de har hänt eller ej. Vad är mitt första minne? Jag ser ljus rosa bomulls tyg med små blå, blekta prickar och vita streck. En favorit tröja med massa små hål i efter alltför mycket tvätt. Men är det mitt minne? Eller bara en fabricerad tanke från något en annan person berättat för mig? En kjol i något stelt tyg, med svarta skotsk rutor och guld trådar. Jag vet att jag hade en sådan kjol som barn. Högklackade skor ute i snön. Nej, det är bara något som min mamma har berättat för mig åtskilliga gånger; hur jag gick ut i snön i mina ”klick-klackor” som jag kallade klackskorna. Jag kom hem från en semester och sprang ut i grannskapet, upp på en liten kulle och skrek för full hals ”Kom hit! Kom hit! Jag är hemma nu!” Också en händelse som någon berättat för mig. Så vad är egentligen mitt första minne? Jag ser för mig höga trösklar i ett äldre hus. Jag ser gröna ärtor och god brunsås. En collie valp som slickar mig i ansiktet och nosar på mina flätor. Mormor och min bror i skogen och små fotsteg i snön från skogstomtarna. Jag ser framför mig småfisk uppe i Norrland, Barbie dockor och nycklar i skogen. En alldeles för låg stol vid en skolbänk och sommar morgon på TV. Jag känner lukten av boning och granris runt julen; eller grillat kött och nyklippt gräs på sommaren. Ljudet av glassbilen, ekot på radion på morgonen och det familjära ljudet av pappas bil som kör in på infarten på eftermiddagarna. Alla barn som kom till huset på dagarna som dagbarn, jag ser He-Man och smurfarna. Min syster som fönar mitt hår och gör frisyrer på mig. Jag ser min bror och mig och andra barn från kvarteret plocka famnarna fulla av vitsippor på våren, och plocka hinkarna fulla med blåbär och lingon på hösten. Bilderna är många, och ljud och lukter för med sig mer bilder som jag tar för givet är mina tidiga minnen. Men hur vet vi säkert att de är minnen och inte en saga?

Hur många av oss tar med dessa tidiga minnen till våra vuxenliv? Och hur formar dem minnena oss? Gör de oss starkare eller svagare? Tänker vi tillbaka på vår barndom med glädje, sorg, ett leende eller med tårar brinnande bakom ögonlocken? En del personer blockar minnet så att de inte kan komma ihåg sin barndom på grund av traumatiska händelser. Andra personer, som jag, tänker på sin barndom mestadels med värme i hjärtat och ett leende på läpparna. Alla de där lukterna, ljuden och bilderna som bildade början på våra liv.

Mitt första minne. En varm känsla…

Vad är ditt första minne?

 

Barndom

När jag ser barn leka på gatorna här i Wellington, eller hur deras föräldrar lyfter ut cykeln från kofferten så de kan cykla på gåvägarna i stan, tackar jag gudarna att jag fick växa upp där jag gjorde. I de värmländska skogarna. Man behövde inte oroa sig för tungt traffikerade vägar. Mamma och pappa behövde ine packa ner cykeln i kofferten och ta mig till ett ställe där jag kunde cykla. Vi behövde inte uppsöka badland eller köra bil i flera timmar för att ta oss till stranden på sommaren. Vi somnade inte till bullret av traffik utanför våra fönster, utan hellre från vindens sus i de stora häng björkarna utanför huset, ugglorna i skogen, rävens skrik, golv som knakade och väggar som susade.

Jag kan tänka tillbaka på min barndom med ett leende på läpparna.

Vår:

Min bror och ag och mina två bästa kompis och deras storasyskon gick in i skogen bakom huset, bort mot en glänta där det var alldeles vitt av vitsippor. De växte överallt! Skogen luktade av varma barrträd efter att den varma vårsolen värmt upp dem. Marken var mjuk igen efter att tjärlen släppt och i bakgrunden hördes små fåglarnas kvitter, bäckar som återigen porlade och någon som klippte gräset för första gången den året. Vi sprang igenom de vita, bländade vitsipporna, skrek våra vårskrik, precis som Ronja och sen började vi plocka famnarna fulla. Varje syskon par plockade så mycket de orkade för att kunna ge sina föräldrar den största bukett med vitsippor de någonsin sett. Detta var det bästa tecknet på att våren kommit. Det och tussilago i dikes kanten.

Efter att ha plockat famnarna fulla med vitsippor och överraskat våra föräldrar var det dags att rita hopp hagor på gatan utanför våra hus och hoppa glatt fram och tillbaka i våra seglar skor. Eller så lekte vi kurragömma med våra basket kängor. Jag minns de där skorna som om det vore igår. Jag hade en grej för mina seglar skor i många år. När backen var fri från snö, åkte seglar skorna på. Några år senare var det basket kängor som var i ropet, och inte kunde jag vara sämre än alla de andra i kvarteret.

Medan vi barn tog ut våra cyklar för första gången det året, satte sig granntanterna i varandras trädgårdar eller på balkongerna och drack kaffe och åt nybakade bullar utomhus för första gången det året. Samtidigt droppade det från taken, vinden kylde och barnen skrek av förtjusning.

Sommar:

Jag har gått igenom många skolavslutningar i mitt liv, men den jag minns bäst var nån gång i låg eller mellan stadiet. Min mor jobbade den dagen så det var bara min far, storasyster och storebror som deltog i sommarsånger, hurrarop och musik från barn som precis börjat spela ett instrument. Efter skolavslutningen for vi hem och åt en utmärkt pinoccio tårta som min syster lagat. Jag var så lycklig! Jag älskade när min far kom till skolavslutningar eller konserter som jag deltog i. Jag var så stolt och så lycklig och kände det som att hela världen, just den dagen, var perfekt!

Nästan vart annat år for min mamma, min bror och jag till Norrland för att hälsa på min gammel morbror. Vi for nästan precis efter skolavslutningen och tog tåget till Kalix. Det var ett spännande äventyr. Mamma hade packat med tunnbröd med ost, skinka och sallad och juice i trekantiga tetrapak. Ahlgrens Bilar fick vi till efterrätt och kanske också en choklad boll om vi hade tur. Detta var vår speciella rese mat. Och vi älskade det!

Semester i Kalix var alltid lika underbart. Vi fiskade med metspö, kastspö eller fångade små fisk med håvar. Vi badade i det kalla vattnet, klättrade på hällerna som vattnet finslipat så att de var alldeles lena. Vi hörde om berättelser från förr i tiden, när min gammel morbror ägt renar, när han jobbat på ett stort fartyg, om hur han bara gick i skolan i ett par år, eller hur min mor varit som barn. Det var en härlig uppväxt.

Väl hemma i Värmland igen jag och min bästis ofta ner till badstranden, bara några minuter iväg med cykel. Där badade vi dagarna i ända. Ibland for vi med våra familjer till stränder längre bort, antingen med båt eller bil. Vi sov i tält och åt popcorn och berättade spökhistorier och lyssnade på Ronny & Ragge innan vi somnade i den varma sommar natten. Vi lekte dunken, kurragömma eller vita stenen med kvarterets alla barn. Pappa gjorde en vatten rutshkana i plast i våt trädgård som kvarterets alla barn förtjust for nerför. Vi grillade på kvällarna, vi hade midsommar fest och kräftskivor med grannarna. Vi åt egen odlade grönsaker. Vi for på små äventyr och lekte i den underbara trollskogen brevid vårat hus. Sommrarna var underbara, men alldeles för korta…

Höst:

Skolan började igen. Ofta med spänning. Nya ämnen, kanske en ny lärare, nya saker att lära, nya klasskamrater kanske ellr utflykter att se fram emot.

Vi lekte kurragömma i höstens alla löv eller hoppade i lövhögarna så att grannarna fick göra om sitt ryddings arbete. Vi lekte i regnet, satt inne och spleade spel, filmade oss själva och gjorde små musik videos. Vi såg på shlager festivalen som då hade en orkester oxå, vi diggade Carola och dansade till hennes vinnande låtar.

Hösten var en fin årstid…är en fin årstid, men den kändes alltid som en lång väntan. Väntan till vintern, till julen, och sen till vår och sommar igen…

Vinter:

När snön lagt ett beskydande täcke över vårat landskap, då kom pulkorna, bobben, skärtlapparna, skridskorna, skidorna och sparkarna ut från sina vrår. Vi for med våra pulkor, bobbar och skärtlappar nerför branta backar. Vi strevade uppför backarna och sen skrek av förtjusning nerför backarna igen. Vi gick till hockey rinken eller till den frusna sjön och trevade oss fram på våra ballerina skridskor. Vi åkte långfärds skidor och drack varm choklad och åt prickig korv smörgås på våra turer. Alla barn i området tog på morgonen fram sina sparkar och satte ihop dem till ett långt tåg. Sen for vi tillsammans nerför gatorna till busshållplatsen där vi väntade på att bussen skulle ta oss till skolan. Vi rullade enorma snöbollar upp för backen på vögen hem igen och byggde stora snögubbar i kvarteret.

Men bäst av allt var jullovet. När december gått med alla förberedelser i skolan och i hemmet. När man firat Lucia i alla skolor och kyrkor och knäcken hade kokats, lussekattorna och pepparkakorna bakats och glöggen inhandlats. När fjärde advent närmade sig och julen stod för dörren. Underbar julmat som spred sin doft i varje hus. Ljusen som brann både ute och inne, i ljusstake eller snölykta. Alla tomtar som gick från stuga till stuga och Kalle Anka som spelade på TV:n. Det var jul…

I mellandagarna brukade jag lägga pussel med min mor. Hon fick ofta ett pussel i julklapp. Min far gick runt i nya tofflor som han fick varje jul, min bror spelade nintendo eller tecknade och min syster kom på besök med sin lilla hund.

Sen nyår. Jag vet inte varför, men nyår har alltid känts vemodigt för mig. Man festar med god mat och dryck, umgås, skrattar, pratar minnen… Sen räknar man ner till tolvslaget och så är det plötsligt ett nytt år. Nya förhoppningar, nya drömmar, nya löften som ska uppfyllas… Men jag är alltid lika vemodig. Kanske är det för att man snart är ett år äldre, eller för att barndommen så snabbt for förbi. Eller för att man är rädd för det okända som det nya året har att erbjuda.

En sak är säker… Våren kommer snart igen. Sen sommaren, hösten och ett nytt nyår. Samma sak, varje år…