Vakna!

Alltid är det nåt.

Igår var värmepump installatören 1 timme sen, och inte ringde han innan och sa att han skulle bli sen. Nej, det är nog för svårt.

När vi går på bio på Reading Cinemas i Wellington, NZ, parkerar vi i deras parkeringshus. Enkelt och nära, och man får alltid en parkering, även om det är lite på den dyra sidan. Igår såg vi Pirates of the Caribbean (dålig film för övrigt), och den började kl 22 och slutade runt 00.30.
Vi gick till parkeringshuset och till vår bil. Körde ner till båset där man betalar för parkeringen…. Ingen var där. Allt var stängt. Dörrar hade till och med stängts för utgången. What?? Så vi försökte febrilt hitta ett nummer till nån som kunde komma och släppa ut oss. Till sist hittade vi numret till säkerhets vakterna. När de kom blev de förbannade för oss för att vi inte läst skylten där det står att parkerings huset stänger vid midnatt. Vilken skylt? Den utanför parkeringshuset? Vi såg ingen skylt. Vakten blev oxå arg för att vi kommit in i parkeringshuset över huvudtaget. ”It’s supposed to be locked!” sa han irriterat. Till sist, efter mycket om och men säger vakten att vi måste betala 50 dollar (runt 250 sek) och så kan han släppa ut oss. Vi hade inge pengar på oss, så han tog våra detaljer och sa att han skulle sända en ”invoice”. Yeah, whatever…. Som om vi kommer att betala det. En borttappad parkeringslapp kostar 20 dollar, så varför måste vi betala hela 50 dollar för att bli utsläppta så att vi kan komma hem?
Vi kör ut ur parkeringshuset och letar febrilt efter den där skylten där det står att de stänger vid midnatt. Efter en stund hittar vi den…. Det är en liten, liten skylt som är lite i skymundan. Och de förväntar att folk ska se den skylten när de kör in i parkeringshuset? Whatever… Detta är SÅ typiskt Nya Zeeland, inget tänkande whatsoever, och det börjar bli riktigt gammalt…

Reading Cinemas på Courtenay PLace i Wellington, NZ. (bild lånad från internet)

Till saken hör att det var inte bara vi som var instängda! En annan bil kom till båset oxå, lika förvirrade som vi. Hur ofta sker detta egentligen? Tydligen väldigt ofta enligt den där griniga vakten. SÅ gör nåt åt det! Det är ju tydligt att det är nåt som inte fungerar! ”That’s not my thing to do, I shouldn’t have to tell anyone about this”, sa vakten. *suck* Men om han rapporterar vidare till sina chefer så kanske hela grejen kan gå vidare och de kan investera i en större skylt till exempel!?!

Igår var oxå vårat hus alarm lite knepigt, så jag ringde alarm företaget och de sa att de var tvugna att sända ut någon och omprogramera vårat alarm. Senare sa min partner att telefonen nog inte blivit lagd på som den skulle och då får alarmet fnatt. Så jag ringde företaget igen och sa det. De sa att de ville komma ut i alla fall och kolla för det var kod 6 som felade vårat system, och då måste de om programera. Hade det avrit kod 8 så hade det varit ett kommunikations fel. Så en man skulle komma kl 8 denna morgon och kolla alarmet. Jag var uppe före 8 och väntade. Och väntade. Vid 8.35 ringde jag företaget och frågade vart den där mannen var. ”Och, sorry, it was a communication failure like you said. I should’ve called you yesterday to let you know no one was coming to your house”.
What??? Ja, du skulle ha ringt!!! Vad är det som sker egentligen? Var är ”customer service” i landet? I toaletten eller?

Folk prisar den ”laid back” stilen i Nya Zeeland. ”Åh, det är så laid back och underbart, ingen stress.” Men om man vill ha något gjort, ja då får man banne mig göra det själv!!! Jag är så trött på det här. Vi till och med pratade om att flytta efter de här 3 händelserna. Det är ju bara prat, men man blir ju så irriterad och trött. Alltid måste man vara på folk och pusha dem för att de ska göra sitt jobb.
*suck*

Så här minns jag inte att det var hemma i Sverige, eller i Norge? Fast jag hade ju inte mitt egna hem där heller.

Bygga hus i Nya Zeeland...nja, inte så säker på det. (bild lånad på internet)

När vi för några år sen pratade om att bygga vårat egna hus, då sa vi att om vi gjorde det skulle vi flyga in folk från Skandinavien för att göra jobbet, även om det betyder familj och vänner, för de gör det bättre än byggare i det här landet. Vi har hört om många mardröms liknande projekt från vänner, där huset läcker med en gång efter att det blivit byggt, grannarna hade en vägg som blåste ner under bygget av deras hus, och byggarna ville att dem skulle betala extra för att bygga upp väggen igen. What? Det var ju byggarnas fel!

Ja, sån är det här i landet. Och listan på liknande händelser kan göras hur lång som helst. Jag menar…det tog över 2 år för nån att installera en värmepump till exempel.
Nu har jag väl klagat nog för ett helt år eller? =o)
Vi har i alla fall ännu en fin vinterdag, inte ett moln i sikte. Jag ska njuta en kopp kaffe och frukost, sen blir det jobb i eftermiddag/kväll.

Ta hand om er!

Slott och Pingviner

Slott, Albatross, Pingviner, lätt sjösjuk och regn.

Dunedin ligger i Otago på Nya Zeelands Sydö. Det är den näst största staden i Nya Zeeland. Det var oxå den första staden som byggdes i landet. Man har funnit arkeologiska fynd som visar att Maorierna bodde på platsen redan 1250-1300 E.Kr.

Valfångst vilket var en enorm industri i Nya Zeeland på 1830-talet, var en av anledningarna till att staden Dunedin byggdes. Så stor var industrin att man nästan helt utrotade den ”Southern Right Whale” som brukade komma in med sina barn till vikarna i Dunedin. På 1860-talet fann man Guld i området, och det var en annan anledningarna till att Dunedin vaxte och blev en stor stad.

Valfångst var en stor industri i Dunedin, NZ i början på 1800-talet.

I Dunedin finns oxå världens brantaste gata, som heter Baldwin Street. Tyvärr fick vi aldrig tiden att besöka denna gata när vi var i Dunedin, men vi fick anleding att se många andra fina saker i och runtom staden. =o)

Världens brantaste gata, Baldwin Street, i Dunedin, NZ.

I Dunedin finns Nya Zeelands enda slott, som heter Larnach Castle. Historien runt slottet är en lång och invecklad historia, men jag kan i alla fall säga att det var en Australienare, Larnach, som kom till Nya Zeeland, hade lite penagr och bestämde sig för att bygga detta ”slott” som sitt hus för sin familj. Huset byggdes mellan 1873 och 1887. Många tragedier slog till i familjen, alla Larnachs döttrar dog i barnafödsel eller sjukdom, hans första fru dog 38 år gammal och då gifte han sig med fruns syster. Den andra frun dog oxå när hon var 38 år gammal. Larnach gifte sig med en mycket yngre fru. Larnach var inblandada i politik och reste en hel del. Hans näst äldsta son inledde en affär med hans tredje fru. När sonen sände brev till fadern och berättade att han fått frun gravid, tog Larnach livet av sig. Det sägs att Larnach nu spökar i slottet. Folk har känt att de blivit buttade när de gått runt i bygget.

Top bild: Larnach Castle i Dunedin på Nya Zeelands Sydö. Nedre bilder: Utsikt från slottets torn.

Slottet hade nästan helt förfallit när Barry och Margaret Barker, ett nygift par, köpte slottet. Det tog dem många år att få slottet beboligt, och efter allt arbete med restaurering, skilde sig paret. Margaret är fortfarande ägare av slottet som nu är i sitt originalla tillstånd. Margaret har bott i slottet till nyligen och hon har alltid haft turister som kommit och gått. Det är en stor turist attraktion i Dunedin. Ett underbart ställe att besöka, ta en kopp kaffe i balsalen, se utsikten från slottets torn, eller ta en promenad i den underbara trädgården som Margaret fixat till.

Lite fin natur i Otago Peninsula.

När det är lågt tidvatten går det fint att rida på stranden som torrlagts.

Vi var på en ”tour” som tog oss från Larnach Castle, runtom Otago Peninsula och så till Royal Albatross Colony på Taiaroa Head. Vi fick först en liten introducering om Albatross och sen trodde vi att vi skulle få en guidad tur runtom Taiaroa Head. Men vi gick bara uppför en brant, lång backe till ett sorts observatorium och såg ett par albatross på håll genom tjocka fönster. Total antiklimax. =o( Då var det mycket bättre i Kaikoura där vi såg albatross ”up close” från en båt.

Taiaroa Head där man kan se Royal Albatross Colony. När vi for förbi Taiaroa Head med båt såg vi oxå fyren och Fur Seals som latade sig på klipporna.

Nästa stopp på vår tur i Dunedin, var de Yellow Eyed Penguin!!! Oj, vad otroligt det var att se Pingviner för första gången ute i det vilda! =oD Vi var en stor grupp dock, så man fick väldigt lite tid på sig att se dessa otroliga varelser. Vi hade till och med tre svenskar från Boden på turen! =o) I alla fall…. Den Gulögda Pingvinen är cirka 75 centimeter hög, och väger runt 5-8 kg. Den Gulögda Pingvinen är ganska skygg, därför går man i några sorts värn i marken runtom på reservatet och ser på pingvinerna genom mindre hål som är precis ovanför marken. Vi kom riktigt nära pingvinerna! Vi såg baby pingviner som var mindre än 1 meter ifrån oss. Men man får absolut inte sticka ut händerna och klappa dem. De har otroligt vassa näbbar som den äter bläckfisk med och den kan skada dina fingrar rejält. Men de var fina att se på!

Vackra Yellow-Eyed penguins. Både små barn och en vuxen pingvin. =o)

Vi fick se Royal Albatross Colony igen senare på dagen, från en båt. Vi for på en båttur runtom Taiaroa Head och vidare ut på havet. Vågorna var ganska höga, vilket jag kände av i form av illamående. Inte såg vi många Albatrossar heller. Bara ett par som flög högt ovanför oss och såg ut som måsar på håll, förutom att de var typ 6 gånger så stora som måsar! Båtresan fortsatte in mot Dunedins hamn. Då började det regna, men alla passagerare värmde sig med varm choklad, te eller kaffe så det gick fin-fint.

Bara lite fåglar vi såg när vi for på båttur.

Det finns som sagt massor att se i och runtom Dunedin. Se till att du har åtminstone 2 dagar om du besöker området. Och för allt i världen, missa inte Pingvinerna! =o)

Video på mitt Pepparkakshus

Äntligen är den här! Videon ni alla har väntat på (eller var det bara jag?).

Min Pepparkakshus Video. Från mig, till er, en Riktigt God Jul! ☃

Pepparkakshus!!!

Äntligen står pepparkakshuset i all sin prakt på vardagsrums bordet!

Det har tagit sin tid, men idag fick jag äntligen tid att sätta ihop mitt Pepparkakshus. Yay!

Smärtan i min nacke har nästan försvunnit helt och jag kan röra på den igen. Så jag slog slag i saken, smälte socker, satte upp kameran och satte igång med bygget.

Vad kul det var! =o) Trodde jag väl aldrig. Och jag är så stolt av mig själv och mitt fina pepparkaks hus. Hehe… Jo, jag använde smält socker för att sätta ihop huset. Sen gjorde jag Royal Icing och använde som kristyr. Använde några M&M’s som pynt oxå. Hade jag haft gelé hallon hade jag nog använt de oxå, men sånt säljer de inte i NZ.

Filmen kommer tidigast på måndag. Datorn är okuperad ikväll och i helgen ska jag bort. Men jag har i alla fall lagt upp ett par bilder här på bloggen så ni kan se underverket. =o)

Smaskiga köttbulle mackor och julmust till kvälls.

Efter att ha satt ihop pepparkakshuset blev det mys med julmust och smörgåsar med köttbullar. Jag gjorde några smörgåsar med lingonsylt, inlagd gurka och köttbullar, och några smörgåsar med senap, ost och köttbullar. Det var så gott! Nam-nam-nam… Nu blir det natta.