Upprepningar

Veckans Fototriss tema är Upprepningar.

Jag använder arkiv bilder den här gången, för jag finner
helt enkelt inte tiden att gå ut och fotografera idag.

Om ni vill få inspiration för veckans tema, så har Helena
lagt till en länk till Flickr gruppen Repetition.
Sen kan ni självklart se andra intressanta, kul och inspirerande bilder
på temat genom att klicka på den Här länken och se andra fototrissare.

Boat sheds down at Wellington Harbour, Oriental Parade. Camera: Canon 550D

Singapore, January 2008. Camera: Canon PowerShot G7

India, November-January 2007-2008. Camera: Canon PowerShot G7

En krånglig resa

Aldrig har en resa börjat så krångligt….

Det är efter en resa som denna som man inser vilken tur vi haft med alla andra resor.
Då pratar jag om själva flyg resan.
Resan till Rwanda tog runt 50-60 timmar allt i allt. Himla långt…

Vi flög från Wellington till Christchurch där vi väntade i många timmar på vårat flyg till Kuala Lumpur. På Christchurch flygplats mötte jag Jon (från Kanada, men bor i NZ), Stephen ”Unter” (från USA, men bor i NZ) och Alicia med sin son Ben (båda Kiwis). De var de första 4 personerna utav 8 som skulle med oss till Afrika på en foto resa.

Vi kom med vårat flyg med Air Asia X och flög till Kuala Lumpur.
Air Asia är billigare än många andra flygbolag, men man får absolut inte samma service. Måltiderna är bara själva huvudmålet, ingen liten sallad, frukt, efterrätt eller kaffe. Heller inget alkohol eller läskedryck etc. Man får huvudmålet och en liten flaska vatten och det är allt. Vill man ha annat får man betala för det. Och under en lång flygresa måste man bara ha massa vatten, så man får hosta upp kosing. Det är så bolaget tjänar pengar. Det finns heller ingen tv, så man måste se till att ta med böcker, iPhone, korsord och grejer för att få den 11 timmar resan att gå. Man kan såklart hyra ett entertainment set, med en liten tv, men batteriet håller bara i 5 timmar. Igen…ett sätt för flygbolaget att tjäna pengar.

När vi väl kom fram till KL, trängdes vi in i ett litet rum utan AC eller någon luft över huvudtaget. Folk trängdes åt alla håll och kanter för att komma fram till de 3 anställda som försökte ge folk biljetter till deras nästa flyg. Bråk bröt ut mellan familjemedlemmar och vi såg hur tiden flög fram och hur vi skulle missa vårat nästa flyg om vi inte kom fram snart.
När vi äntligen kommer fram till kvinnan bakom den lilla disken, säger hon att vi måste ha visum för att göra en transit i Mumbai, Indien. What? Jodå, sån var det. Alla utom de med NZ pass (alltså bara Alicia och lilla Ben) var tvugna att ha visum. Och vi skulle INTE komma ombord flyget utan visum. Och det skulle ta runt 4 dagar att få det. Och ännu konstigare blev det… Det var bara om man flög med Air Asia som man behövde visum, för man var tvungen att byta från en flygplats till en annan. Vi missade flyget. Men inga problem, försäkrade en utav arbetarna som försökte hjälpa oss. Det fanns flera flyg under dagen, nästan ett flyg i timmen. Men det lät ju bra! Vi skulle bara få tag i Indiska Ambassaden coh se vad som kunde göras för oss. Så där satt vi…fast i KL. Och inte fick vi tag i den Indiska Ambassaden heller. Vi frågade en annan Air Asia arbetare om vi kunde i alla fall preliminär boka platser på nästa flyg till Mumbai. Jo, det kunde vi. Nästa flyg skulle gå nästa dag. What? Visade sig att den kvinna som sagt att det gick flera flyg hela dagem till Mumabi, hade helt fel. Det gick bara ett flyg OM DAGEN till Mumbai.
Vi bestämde vi oss för att bita i det sura äpplet och köpa nya flygbiljetter från KL till Mumbai, med ett helt annat flygbolag så att vi kunde förbipassera både en natt på hotell i KL, och visum för transit i Mumbai.

Pool vid Hotel Des Milles Collines

Vi kom äntligen fram till Mumbai, och hade några timmars väntan. Vi träffade Vanessa och Cameron där. Vanessa är Kiwi och Cameron är från Australien. De har bott i Singapore de senaste året, så de kom därifrån. Vårat flyg till Nairobi var försenat en timme. Vi tänkte att det var fortfarande ganska ok, vi skulle precis hinna med flyget från Nairobi till Kigali i Rwanda. När vi väl kom ombord flyget i Mumbai, satt vi fast på landbanan i ännu en timme eller mer. Ni förstår ju vart detta bär hän… Japp, vi missade flyget i Nairobi.
Lyckligt nog fanns det ett till flyg några timmar senare som vi kom med.
Och när vi äntligen kom fram till Kigali, svettiga, skitiga, hungriga efter riktig mat och trötta som bara den, mötte vi de sista två medlemmarna på ”the tour”, nämligen Bryce, från Australien, och Shine, från USA.

Alicia och hennes son Ben.

Vi for till hotellet Des Milles Collines, samma hotell där ”Hotel Rwanda” händelsen tog plats. Inte där filmen filmades, utan där de riktiga händelsera som filmen bygger på, tog plats.
Vi duschade och for sen till ett trevligt kafé och åt lite mat och drack White Chocolate something-something whackaccino. =o) En riktigt god kaloribomb som vi med gott samvete tryckte i oss efter vår lååånga flygresa och boende på flygplatser.

Hotel Des Milles Collines

Ja, sån började vårat äventyr.
Mycket kan gå fel innan det blir rätt!
=o)

Shillong, Meghalaya

I en utav Indiens minsta stater, Meghalaya, ligger staden Shillong.

Utsikt över Shillong i staten Meghalaya, Indien.

Vi besökte marknaden i Shillong när vi var på vår resa genom Indien i 2007-2008.
Det blev en dags resa från Assam, genom alla kullar och berg, på små, små kurviga vägar, över till den lilla staten bland bergen.
Och medan vi körde söderut mot Shillong, och högre upp bland bergen,
så sjönk temperaturen.


Staden ligger 1,496 möh, och var från början huvudstaden av staten Assam, men när Meghalaya skapades blev Shillong dess huvudstad istället. Shillong var populär som brittisk semesterort på 1800-talet, och sen dess har staden växt från ca 1300 invånare till ca 260 000 invånare i 2011. Denna tillväxt leder till brist av vatten och sanitets problem.Det är otroligt att se hur folk går runt med tunga säckar och lådor på ryggarna, vilka hänger från huvudet. De måste ha otroliga nack muskler!
Sen klättar de upp på lastbilar med detta på sin rygg/nacke, och packar sina bördor på lastbilarnas tak. Helt otroligt.

Man ser många människor med röda tänder. Detta kan man se i hela Indien, men mest i de norra staterna, och detta var ännu mer tydligt i Meghalaya.
Vad kommer sig detta av då?
Jo, de tuggar något som heter ”paan”. Areca nut slås in i ett Betel leaf, ofta med lite andra kryddor, och sen tuggar man på detta. Det är som ett slags tobak och är oxå beroende framkallande. Det används som en ”palate cleanser”, för att få friskare andedräkt, och för att hjälpa matsmältningen. Det är oxå ett sätt att visa gästfrihet, och erbjuds till gäster och vid festliga tillställningar. Det har använts i över 3 årtusenden och härstammar från ”The Indus Valley Civilization”, vilket är en forntida högkultur som fanns runt floden Indus runt 2600 f.kr. (Indus floden rinner genom Pakistan, indien och Kina).Vi såg inte mycket mer av Meghalaya än detta.
Vi for tillbaka mot Assam på de krokiga vägarna medan mörkret la sig och blev fast i bilkö i flera timmar. Något som vår guide och chaufför var väldigt vana vid, medan jag trodde jag skulle bli tokig av att sitta i den där bilkön i timme efter timme medan vi sniglade oss fram.
That’s India for ya’! ;o)

Majuli

Majuli island ligger nära Jorhat, i delstaten Assam, i Indien.

Vi besökte Punjab, Rajasthan, Kerala, Tamil Nadu, Assam, Uttar Pradesh, Himachal Pradesh etc när vi var i indien. Utav alla de delstaterna, tyckte jag nog mest om Assam.

Assam ligger i Nordöstra delen av indien.
Staten har en annorlunda kultur och natur mot andra delar av Indien.
Mest känd är nog staten för sitt te. Hur många av er har inte hört om te från Assam?Men det här inlägget handlar inte om te från Assam,
utan om ön Majuli i Brahmaputra river.
Det är den största flodön i världen, men på grund av erosion minskar öns yta varje år.
Över 35 små byar har sköljts bort sen 1991. Forskning visar att ön kan komma att helt sköljas bort inom 15-20 år.Indiens regering godkänt 25 miljoner USD för att rädda ön.
Vad de ska göra exakt för att rädda den, har inte blivit sagt (eller jag har inte funnit information om det). Men de har ansökt till UNESCO om att göra Majuli till world cultural heritage site.

Öns våtmarker lockar till sig sällsynt och utrotningshotat fågelliv.
Även de fåglarna hotas av öns osäkra framtid.

Vi bodde på ett litet vandrarhem eller vad man ska kalla det, helt byggt i bambu. Och det var höjt ovanför jorden en bit. Vet inte riktigt varför om jag ska vara ärlig.
Till och med sängarna var av bambu, med en liten madrass över.
Det kändes ibland som om man skulle stampa igenom golvet eller nåt, men byggnaderna är egentligen ganska starka.
Och så minns jag att man fick kliva ut på baksidan av huset, och in till en sorts ”dushkabin” (oxå gjort av bambu) och tvätta av sig och oxå göra sina behov. Jag vägrade att gå ut dit efter att mörkret lagt sig. Man vet ju aldrig vad man kan finna därute i mörkret…. =o)

Helt säkert är i alla fall att jag rekommenderar alla att besöka Majuli om ni far till Assam.
Ni borde i alla fall besöka Assam om ni far till Indien.

The Golden Temple

”The Gateway to the Guru”

Harmandir Sahib, oxå kallad The Golden Temple, är en plats för andakt, dyrkan eller bön, för Sikhs. Sikhs är följare av Sikhism; en populär religion i Indien, men oxå med följare i Afghanistan, Europa, Nordamerika och Australien.

Gyllene Templet ligger i Amritsar, i staten Punjab i Indien.
Templet ligger mitt i Odödlighetens Sjö, och templet är förgyllt med över 200kg bladguld. Guldet donerades av Sikhs från hela världen.

Från början, när templet byggdes 1574, var det och sjön omringat av skog. Guru Ram Das lät förstora sjön och sen byggdes en stad runtom den.
Guru Arjan Dev lät bygga återstoden av templet, det som omringar sjön och ön.

I 2007 besökte vi templet på vår tur runtom i Indien.
Vi spenderade många timmar med att vandra runt sjön, prata med folk, bli fotograferade och fotografera. Jag behandlades som en turistattraktion med mina 181 cm och blonda långa hår. Lite annorlunda. =o)

Det är ett vackert ställe, folk går lugnt omkring, män badar i sjön och renar sig, shabad sjungs och basuneras ut över högtalare och tusentals, står i kö för att komma in i det Gyllene Templet.
Vi gick aldrig in i själva templet. Kände inte för att stå i kö i flera timmar.Om ni reser till Indien, och delstaten Punjab, då måste ni ta tid för Amritsar och det Gyllene Templet. Det är Magnifikt!

Akten att äta

Rastlöshet = Mat

Nästa år ska min sambo och jag eventuellt resa till Svalbard. Vi håller på och letar efter bra fotograf expeditioner som vi vill resa med.

Foto av Paul Nicklen.

Jag vill gå ner minst 30 kg till resan. 1 kg i veckan är mitt mål. Detta är en enorm morot för mig. Kunna sitta i flygstolarna mer bekvämt (det tar ju över 24 timmar att resa till Norden från NZ), kunna köpa bra, varma kläder i mindre storlek, röra mig mer fritt och därmed filma bättre. Åh, jag ser fram emot det!

Foto av Ole Jörgen Liodden.

Foto av Daniel J. Cox.

Jag började på allvar för en vecka sen, och har därmed gått hungrig i en vecka.
Idag fann jag mig själv i köket, med en skål chokladbolls deg i nävarna. What? Jag frågade mig själv varför. Och jag tror svaret är att jag är så van vid själva akten att äta.

Om jag ska se på tv och inte har nåt att plocka med (äta) då blir jag SÅ rastlös och kan inte koncentrera mig på en film eller tv-serie. Att gå på bio och inte köpa popcorn är ju nästan en kriminell akt.

Därför har jag börjat broderar igen, och lägger patiens medan jag ser på tv. Jag brukade alltid göra det när jag bodde uppe i Norge, och vet att det fungerar. Min partner irriterar sig på att jag inte bara kan sitta där och se en film, men måste göra nåt annat samtidigt. Adhd? Ja, kanske…

Varför är jag så beroende av mat? Av att slänga in den där maten i hålet i skallen och knappt ens tugga? Blir så lättretlig när jag är hungrig har jag insett. När vi var i Indien, på platser dit turister inte kommer så ofta, fick vi väldigt tråkig mat och jag åt knappt alls. Var så hungrig att jag inte kunde sova, jag bara drömde om mat. Hela tiden. Jag gick ner i vikt. Visst. Men när vi kom hem åt jag ännu mer. Som om jag var rädd att jag snart skulle hamna i samma situation igen, med den där hemska hungern.

Har visat bilden förut, men den tåls att visa igen. Detta är i Singapore, precis efter att vi varit i Indien där jag gick ner minst 10kg.

Jag är inte som andra. Om jag är hungrig äter jag inte vad som helst. Det var nåt jag lärde om mig själv i lumpen. Jag kan bara inte. Tycker jag inte om en viss mat spelar hungern ingen roll. Jag äter det bara inte. Och samma skedde alltså i Indien. Så nu hatar jag att vara hungrig, och det är väl därför jag äter så mycket. För att förhindra att hungern ska smyga sig på.

Här ser ni mig när jag var i lumpen.

Oj, blev ett långt, negativt inlägg detta.

Försöker bara få rätsida på mitt problem, och arbeta mig igenom det. Jag ska klara de där kilona innan sommaren 2012. Tänk vad stolt jag kommer att bli av mig själv!

Om ni har tips på hur man håller hungern borta (förutom att skvalpa i sig liter med vatten och tugga på morotstavar) upplys mig gärna! =o)

Kram till er alla!