Aktivitets Utmaning: Vecka 11

Oj vilken bra vecka!

Eller inte…..

0 minuter på mig den här veckan.
Har bara legat på soffan eller i sängen hela veckan. Inte en endaste minut blir det på mig.
Gud så tragiskt.
Jag får mycket att ta igen den här veckan.

Men jag ska inte dit imorgon. Bara jag gick uppför en rulltrappa till biografen idag så fick jag en host attack. Trodde lungorna skulle komma upp.
Så jag tror gymet får vänta ännu ett par dagar.

Imorgon blir det ”Cultural Awareness” kurs med jobb.
Vi har ju Européer (pakeha), Maorier och andra ”Pacific Islanders” inom jobb, både som kollegor och klienter, och då gäller det att vara medveten om andra kulturer.
Vi ska nog mest prata om Maoriernas kultur tror jag. Som att man inte får sitta på ett bord och såna ”små saker” som är viktiga för dem och som vi måste vara medvetna om.

Kram på er allihopa!

Knäna

Ända sen jag var liten har jag haft problem med knäna.

I tonåren fick jag som små knutar under knäskålarna, och doktorn sa att det skulle växa bort med åren.
Det gjorde de inte. De gör fortfarande ont om jag får en mindre smäll på dem.
(Hittade Detta som låter som de symptom jag hade/har)

Att sitta på knä har alltid varit ganska smärtsamt.
Dessutom sa min podiatrist (fot specialist) att i och med att jag är plattfot, så går mina knän inåt, vilket ger mer tryck på knäna. Inte så bra.

Igår skulle jag gå ur bilen. Hade min väska vid fötterna, och alltför sent insåg jag att ena foten fastnat i väskan. Jag hade händerna fulla med grejer och föll handlöst framåt.

Rakt – ner – på – knäna.
De tog hela smällen.

Jag kunde inte röra på mig. Smärtan vibrerade genom hela kroppen. Min partner kom springande och frågade vad som skedde. Jag kunde inte andas.
”My knees! My knees!” sa jag.
Ingenting syntes på knäna. Inga blåmärken, inga skrapmärken…
Men det gjorde SÅ ont.

Hela natten värkte det i knäna och sömn var ett minne blott.
Under dagen har jag märkt att bara jag håller mig igång, går lite, så är smärtan inte lika stor. Även om vänster knät krånglar och jag haltar en aning.

Jag litar inte på vänster knä riktigt. Har jag aldrig gjort. Det håller inte alltid som det ska och ibland kan det ”kollapsa” under mig och jag faller eller snubblar.
När jag suttit ner en stund och sen ska resa mig upp gör det nu ganska ont.
Men det blir bättre.

På bilden kan ni kanske se dem röda ringarna som visar vart jag vanligtvis har ont, och vart svullnaden är från gårdagens klumsiga fall.

Endast en svullnad på sidan av knät, vittnar om ”the impact” igår kväll.
Så det blir inte lika mycket träning på mig den här veckan som jag hoppats på. Började så bra med 60 minuter Zumba i måndags, och hade träningsvärk i ryggmusklerna igår.

Nu ska jag lägga lite värme på mitt knä och hoppas det blir bättre över natten.

Kram!