Irriterande

Det är några saker som irriterar mig:

Att försova mig.

Att bussen inte dyker upp när den ska.

Att den andra bussen dyker upp för sent.

Att den som kör bussen övningskör, kör sakta och tar fel väg så att vi blir ännu mer försenade.

Bra start på dagen….

 

”Jag kommer aldrig bli som min mamma”…

Men oj, så fel jag hade…

När man är liten, eller snarare mer åt tonåren, är det mesta ens mamma gör, fel. Man älskar henne mer än något annat, och man vill aldrig vara utan henne. Fast många av oss vill inte bli som vår kära mor.

Kaffe andedräkten på morgonen, sättet hon harklar sig på i tid och otid, hur hon lutar sig bakåt när hon skrattar, hur hon ser över glasögonen när hon spanar på grannar, hon kör som en kärring och andvänder färgglatt läppstift som lypsyl. Hon skämmer ut en och får en att vilja sjunka genom marken mer än en gång under uppväxten.

Men moder lagar oxå alltid den bästa maten. Mammas köttbullar är dem bästa. Hon syr de finaste gardinerna och broderar de vackraste dukarna. Hon slavar för att få till den perfekta balklänningen, hon städar med ljudboken i öronen och ser på tv med stickning i händerna.

Jag och mina kära föräldrar!

Jag trodde definitivt att jag skulle bli mer som min pappa när jag blev stor. Mer tystlåten, en allt-i-allo fixare, visslande, gnolande person. Vad fel jag hade… Visst gnolar jag och visslar, men där slutar de flesta likheterna med min far. Idag när jag satt vid datorn och arbetade och bättrade på läppstiftet lite grann, stannade jag upp i mina rörelser. Jag satte sakta tillbaka locket på läppstiftet och log för mig själv med läppstift stänkta tänder. Jag är precis som min mamma!

Jag älskar att laga mat, och min partner prisar mina köttbullar. Jag har kaffe andedräkt på mornarna, jag harklar mig ofta, och har i brist på lypsyl, börjat använda läppstift istället. Dessutom älskar jag att brodera, vill lära mig att sy och sticka och lutar mig bakåt när jag skrattar. Oj, oj, oj…

Barn har jag inga, men jag tror att när barnen kommer, blir jag ännu mer som min mor. Något jag har att se fram till.=o)