Scary!!

Ok, så där ligger jag i sängen och läser min bok i lugnan ro. Min partner sitter bredvid mig och arbetar på datorn.

Vi hör ett rumlande ljud men kan inte riktigt sätta fingret på vad det kan vara.
Sen känner vi det. Den rullande, overkliga känslan av en jordbävning.

”Ut ut huset”, ropar min partner och vi springer ut mot hallen, med täcket i högsta hugg utifall vi blir fast utomhus en längre tid.

När vi kommer ut i hallen har allt tystnat. Allt. Inga natt djur, ingenting. Bara tystnad. Och tavlan i hallen svajar olycksbådande.

Sen går vi in och sätter på oss kläder. Här gäller det att vara förberedd.
Så nu sitter vi i sängen fullt påklädda. Man vet ju aldrig om det blir ett efterskalv, eller om det skalvet var ett sorts förskalv…

Läste på geonet.org.nz att jordbävningen var som följer:
Magnitude: 7.0
Depth: 230 km
Center: 60 km south of Opunake

Tackar gudarna för att jordbävningen inte var grundare och närmare Wellington… Det hade kunnat slutat illa.

Nu ska jag väl försöka sova då.

Natta!!

Svenskt Julbord 2011

Att det ska vara så gott med svenskt julbord!

Och aldrig lär man att kontrollera sig heller….

Jag är med i kommitén för Swe-NZ Association.
Därför samlades vi cirka 2 timmar innan festen skulle börja, för att duka och dekorera.
Vid sju anlände gästerna.

Knappt hade alla fått lite mousserande vin i handen, innan en jordbävning skakade hela byggnaden. Först mullrade det bara lite och folk såg sig småskraja omkring. Sen började det skaka rejält och alla sprang mot utgången. Men innan vi hann ut hade jordbävningen slutat. Där stod vi, utanför lokalen och skrattade nervöst. Vajrar i taket på byggnaden gungade fortfarande. En kvinna vägrade att gå tillbaka in i byggnaden och hennes man fick köra henne hem. Vi andra… Ja, vi gick in, tog en snaps och fortsatte firandet.
Helt i svensk anda…

Och så var det ju det där med maten.
Första tuggan transporterade mig tillbaka genom tid och rum, till barndomen,
med mammas köttbullar, pappas skinka, julmusik i bakgrunden,
fjärilar i magen och väntan på tomten.
Ljuvligt!

Sen tar man gärna en till portion och i slutet på den säger man till sig själv:
”Nu blir det inge mer förrän nästa år”, och man klappar sig på sin runda mage.
Men så blir det efterrätt oxå och det måste man ju ha innan ringdansen kommer igång.

Förra året dansade vi innan efterrätten, för att reta apptiten lite, men i år glömdes det bort i julmat ätandet, snaps drickandet och nubbesångs sjungandet.

Det var en sån trevlig kväll!
Jag tog en snabb bild på all mat på långbordet, sen glömde jag kameran. Tog upp det för en bild på en halvt äten tallrik och sen var jag lite för ”glad” för att få några bra bilder på ringdansen. Ja, sån kan det gå…

Det var min julfest för i år det!

Jordbävningen då?
Ja, det var en 5.6 på richterskalan, med epicentret i Picton, inte långt från Wellington,
på 60 kms djup. Men läskigt var det! Det är tydligen den största jordbävningen i Marlbourough området på 45 år!
Fönster splittrades i några kontors byggnader i Wellington och saker föll i marken.
Inget hade skadats i vårat hus som tur var.

Hur firar man jul i Nya Zeeland?
Kolla in det Här inlägget.

Vi har i alla fall väder

Det började med solsken på morgonen.

Sen fick vi massa vind, regn och hagel som övergick i STORA snöflingor som dalade ner mot backen. Och smälte inte bort!

Men regn, hagel och snö fortsatte att byta plats med varandra utöver dagen och vinden ökade.

På eftermiddagen kom åskan och ett par timmar senare lystes hela huset upp av blixtrar och snabbt efter kom fler dånande åsk knallar som skakade hela huset.
Jag trodde seriöst det var jordbävning.

Nu ska jag strax ut i ovädret. Ska ta bussen in till stan.

6.5 Jordbävning

Ännu en jordbävning…

En jordbävning, 6.5 på Richterskalan, skakade Nya Zeelands Nordö för 30 minuter sen.

Bilden visar jordbävningens effekt.

Epicentrumet låg 30km väst om Taupo, och den var 150km djup. Tur var det. Skaket kändes från Wellington i söder till Coromandel i norr.

Men jag kände inget. Som vanligt. Vet inte om det är bra eller dåligt…

Jordbävningen kändes runtom på Nya Zeelands Nordö, och även på Sydön.

Inga skadade och inga skador på hus eller dylikt har rapporterats. Nu hoppas vi bara att en jordbävning närmare ytan inte ska komma. Men man vet aldrig. Bara att vara ”prepared”.

Christchurch

Bättre sent än aldrig…

I måndags, 14.20 lokal tid, upplevde de ett nytt stor efterskalv nere i Christchurch. 6.3 på Richterskalan och bara 9 kilometer djup.

Fort kom tv-apparaterna på på jobb, och alla lyssnade vi till de hemska nyheterna. Flera skadade och förda till sjukhus, byggnader som föll samman och ännu en gång likvidation.

Jag tror inte jag hade stannat kvar i området ens efter den första stora jordbävningen. Svårt att gå vidare, bygga upp sitt hem igen och så drabbas av ännu fler efterskalv. Men detta kommer tydligen att pågå i många år. Så flytta därfirån säger jag bara…. Fast det är inte alltid så lätt…

Likvidation ännu en gång på gatorna i Christchurch. (bild lånad från internet)

Forskare säger nu att de senaste efterskalven kan orsaka skalv upp emot 6.9 att slå till de kommande 12 månaderna. Under morgonen har flera små skalv skakat området, de har legat runt 3-4 på Richterskalan.

Måndagens jordbävningen klassas som en ”new event” och folk kan gå till sina försäkrings bolag och få pengar för vad som skadades i den senaste jordbävningen. De mindre skalven gick inom den händelse i februari.
Måndagens skalv har lagt till 6 biljoner nzd i kostnad i skador. Denna kostnad är i tillägg till de 15-20 biljoner som beräknats från skador och försäkrings pengar  i  jordbävningen i februari.

Ja, ni… Det är skakiga tider vi lever i…

Minnestund i Christchurch

Igår, den 18 Mars, hölls en minnestund för alla drabbade i Christchurchs naturkatastrof.

Det var tio tusentals som Över 200 familjemedlemmar och vänner som förlorat någon i jordbävningen i Christchurch den 22 Februari, 2011, satt längst fram vid scenen under gårdagens minnesstund. En 14 minuters lång video visades, med bilder på olika platser runtom i det drabbade området; bilder på kollapsade byggnader, stora sprickor i gatorna, och den övergripande förödelsen.

Tiotusentals personer kom till minnestunden i Christchurch. (bild lånad från internet)

Både Christchurch Borgmästare, och Nya Zeelands Premiär Minister John Key, försäkrade Christchurch borna om att staden kommer att byggas upp igen, starkare och vackare än tidigare beskådats.

Prins William visades runt i det drabbade området. (bild lånad från internet)

Christchurch fick till och med besök av Prins William. Han höll ett rörande tal till alla som samlats, efter att han fått en rundtur i staden i ruiner, och planterat ett träd i staden, som en symbol för den växande framtiden i området.

Prins William besökte Christchurch. (bild lånad från internet)

”Today I represent the Queen”, började Prins William sitt tal. ”My granmother ones said, that grief is the price we pay for love. Here today, we love and we grief.”

Se Prins Williams tal Här. (eller Här)

Det var ett viktigt möte för många, att någon från den Kungliga familjen hade tagit sig tid att besöka dem efter katastrofen. Oftast glöms Nya Zeeland och Australien bort, och det är inte ofta som kungligheterna kommer över till andra sidan jorden, för att besöka sina kolonier.

Prins Williak hongi (näsa mot näsa) med "Maori elder", ben Hutana, när han besökte Greymouth, pike River Mine. (bild lånad från internet. Photo: Martin hunter)

Prins William besökte oxå Pike River Mine i Greymouth på Nya Zeelands Sydö, innan han fortsatte till Queensland i Australien för att besöka det översvämmade området. Det är mycket hemskt som hänt på den här sidan jorden det senaste året.

Endel visste inte om denna minnestund var bra att ha så nära inpå katastrofen, men majoriteten av folket uppskattade den stilla stunden i solen, i Christchurch.

Kia Kaha. Be strong.

Katastrofen i Japan

Jag vet att de flesta av er läser nyheterna och uppdateras dagligen om nyheter om Japan, men jag kna inte låta bli att uppdatera lite här oxå.

Sökandet efter kroppar och eventuellt överlevande, har bara börjat.

Som ni kanske har hört, har det varit en andra explosion i Fukushima Daiichi kärnkraftverk. En japansk tjej som vi känner, sa att hennes familj och vänner (är inte helt hundra på var de bor, men tror det är i Tokyo) har blivit tillsagda att hålla sig inomhus och om de rör sig ute måste de ha speciella hattar på sig, munskydd och grejer, i risk för strålning. Herregud… Tror jag lämnat området med en gång! Tänk på alla följder av strålningen. Som alla de tusen personer som fick cancer på grund av strålning i Chernobyl på 80-talet.

De 54 kärnkraftverken i Japan, står för 30% av landets elektricitet. Vore det inte på tiden att avveckla de där kärnkraftverken? Bara undrar…

Trots att man fortfarande letar igenom spillrorna i Christchurch, så har Nya Zeeland sänt iväg en tredjedel av sina styrkor för att hjälpa till i Japan. Japanska myndigheter frågade Nya Zeeland personligen om de kunde hjälpte till, på grund av deras expertis i det här området.

I Kamaishi letar de igenom kollapsade byggnader.

Jag vet inte hur det är för er, men jag får nästan mardrömmar av alla bilder som spelas på nyheterna dagarna i ända från Japans drabbade områden. Det är så hemskt… Hörde i bakgrunden, på radio idag, att jordbävningarna i området runt Nya Zeeland, kan ha sänt signaler runt jorden om att något är på g, och så skapar det mer oroligheter i jorden, vilket i sin ordning orsakar jordbävningar i andra av världen. Så… om det är sant, då är alltså inte det här skalvet i Japan, det sista. Eller? Ja, vem vet…