Bidragande Orsaker

Det där med motivation kan vara ”a bitch”.

(ok, ett ganska långt inlägg så gå och hämta en kopp kaffe innan du fortsätter läsa)

med risk för at bli för personlig….
För ett par år sen fick jag kronisk Candida.
Inte alls kul kan jag säga.
Den spred sig i min mage och inälvor och enligt nutritionist och läkare hade min ämnesomsättning saktats ner till nästan obefintligt.
Inte undra på att kilona kom springande på och inte krypande…

(bild lånad från internet)

Så började jag få rätsida på candidan och ämnesomsättning och jag skulle bli SÅ duktig på träning och gå ner alla de där kilona.
Då kom nästa slag. En fot skada.

Läkare och fotspecialister hittade aldrig orsaken.
Gick om varandra och en sa ligament i foten hade nästan gått av. Men det trodde inte nästa läkare på trots att de hade bilder på det hela. Jag fick till och med göra en CT scan av mina fötter. Då visades det att jag har extra ben i fötterna. Endel har det och vissa får inga problem, medan andra kan få ont av de extra benen för att det inte är tillräckligt med plats för dem i fötterna.

Plus att fotspecialister insåg att jag är väldigt plattfot.
Något som jag varit hela livet, men inte vetat om riktigt. Visst, tyckt att jag haft mindre hålfot än andra, men inte ”very flat footed”, som läkarna sa.
Så det blev att gå på treadmill och bli filmad och se på filmen och inse att geez! jag slår ju nästan fötterna i varandra när jag går. Inte undra på att jag snubblar så ofta på mina egna fötter. Inte klumpig, bara otroligt plattfot.

Såna här problem kan man få, vilket jag har och får kämpa med dagligen, om man är plattfot.... Jag har inte ont i hälarna, men ont i skinbenen, stortå, achilles tendon och knän. (bild lånad från internet)

Och de där onda knäna jag haft hela livet…?
Jo, de kommer sig oxå av att de tvingats inåt när fötterna gått inåt och inte hållit knäna på plats. Har inte så mycket med övervikt att göra som att jag är plattfot…tydligen.
Så då vet man det.

Ett helt år gick då jag använde moonboot, kryckor och hela faderallan.
Och kilona sprang sig på.
Ännu mer.

Nu är jag frisk. (eller typ…)
Jag har special skor, (som är ganska otympliga, tunga och osköna),
och jag är medlem på ett gym!!

Men vanor är svåra att bryta.
Och chokladen lockar oftare än moroten så att säga.
Jag VILL så gärna ner i vikt, och jag vet från erfarenhet att om jag tränar varje dag och går massor, och äter ytterst, ytterst lite, då går jag ner i vikt.
Men jag är ju hungrig hela tiden! (eller egentligen inte….)

(bild lånad från internet)

Och så är det motivationen.
Motivationen att sluta äta choklad till exempel, eller hålla sig till en portion till middag och inte två. Motivationen att gå upp kl 5 på morgonen, gå i 40 minuter till gymet (för att det inte går några bussar så tidigt) coh sen träna i 40 minuter med en grupp innan man går hem igen och gör sig klar för jobb.
Motivation is a bitch….

(bild lånad från internet)

Ok.
Måste ändra tankesätt.
Och när jag letade kläder i två dagar på stan insåg jag att jag vill inte vara denna feta blubb längre. Jag orkar inte mer. Jag har fått nog….
Men igen…motivation. Det gäller ju att inte bara tänka att man vill ha en ändring, utan faktist göra det oxå.

Så från och med den 1 Oktober ska jag börja på Fitness Frenzy på gymet.
Det går ut på att man i fyra veckor, i en grupp med 15 personer, tränar 6 dagar i veckan, med olika saker varje dag. Ena dagen styrka, nästa dag cardio osv.
En dag i veckan blir det grupp träning, och så vila varje söndag.
Det är för den där grupp träningen som jag måste gå till gymet för att det är så tidigt på morgonen, innan bussarna börjar gå.

Alla mäts och vägs innan utmaningen börjar, och så mäts och vägs vi igen efter de fyra veckorna. Och den som gått ner mest i vikt, tappat mest fett i procent och såna saker, får ett pris. Och med fast jobb får jag för mig att jag kommer att få mer rutin med mitt ätande oxå. Visst!?!
Detta är min motivation. Detta är min chans at kick-starta min viktnedgång en gång för alla. Detta är min chans att känna att jag KAN!
=o)

Wish me luck!

Aktivitets Utmaning: Vecka 7

Hur får ni tiden att räcka till?

Det frågar jag mig när jag denna vecka jobbat nästan varje dag, och haft mer jobb med vårat företag när jag kommer hem från mitt andra jobb.
Denna vecka har jag oxå hunnit med ett Toastmasters möte, en ”Pizza and Tiramisu – cooking class”, ett bio besök, och skrivit upp mig på ett gym.

Japp, ni hörde rätt.
Jag har äntligen tagit tag i saken och blivit gym medlem!
Fick det ”billigt” oxå. Ingen ”joining fee” (som annars är över 100 nzd), gratis hela första månaden, och sen 16 nzd/vecka, istället för 20 nzd/vecka.
De behöver kanske fler medlemmar…vad säger det om gymet?

Men de har Zumba klasser, pilates, Circuit, X55, Boxing, stretch & flex och mycket mer. Jag får 2 Private Ttrainer sessions och var 6:e vecka ger de mig ett nytt program att träna till. Och jag har bett tjejerna som jobbar på gymet (det är ett gym för bara tjejer) att sms:a mig om jag inte dykt upp op gyet mer än 2 ggr en vecka. Lite press blir bra. =o)
Målet är -1 kg i veckan, och om jag tränar på gymet 3 ggr i veckan minst och går turer så borde jag klara det. Då går jag ner mellan 15-20kg till jul. Wow!

Imorgon ska jag ha min första session på gymet och få ett tränings program att följa som gör att jag inte belastar knäna för mycket, eller axlarna. Blir bra det här!

Men denna vecka blev det bara 145 minuter aktivitet. Inte så bra. hoppas på dubbla nästa vecka. Men som sagt….hur får ni tid till träning?

Hur gick det för er i vecka 7?

Aktivitets Utmaning: Vecka 6

En vecka med alltför lite träning.

Men vad svårt det var att komma igång ordentligt med träningen!
Geez….

Trots knäskada i början av veckan, fick jag ihop 130 minuter med träning.
Inte mycket, men ändå…

Kan meddela att knäna är mycekt bättre. Gick en 30 minuters promenad idag, och trots att det gjorde lite ont, så gick det i alla fall. Ska fortsätta med promenader under vecka 7, och så situps och russian twists såklart. =o)

Jaha, då är vi snart igång med vecka 7.

Lycka till allihopa!

Knäna

Ända sen jag var liten har jag haft problem med knäna.

I tonåren fick jag som små knutar under knäskålarna, och doktorn sa att det skulle växa bort med åren.
Det gjorde de inte. De gör fortfarande ont om jag får en mindre smäll på dem.
(Hittade Detta som låter som de symptom jag hade/har)

Att sitta på knä har alltid varit ganska smärtsamt.
Dessutom sa min podiatrist (fot specialist) att i och med att jag är plattfot, så går mina knän inåt, vilket ger mer tryck på knäna. Inte så bra.

Igår skulle jag gå ur bilen. Hade min väska vid fötterna, och alltför sent insåg jag att ena foten fastnat i väskan. Jag hade händerna fulla med grejer och föll handlöst framåt.

Rakt – ner – på – knäna.
De tog hela smällen.

Jag kunde inte röra på mig. Smärtan vibrerade genom hela kroppen. Min partner kom springande och frågade vad som skedde. Jag kunde inte andas.
”My knees! My knees!” sa jag.
Ingenting syntes på knäna. Inga blåmärken, inga skrapmärken…
Men det gjorde SÅ ont.

Hela natten värkte det i knäna och sömn var ett minne blott.
Under dagen har jag märkt att bara jag håller mig igång, går lite, så är smärtan inte lika stor. Även om vänster knät krånglar och jag haltar en aning.

Jag litar inte på vänster knä riktigt. Har jag aldrig gjort. Det håller inte alltid som det ska och ibland kan det ”kollapsa” under mig och jag faller eller snubblar.
När jag suttit ner en stund och sen ska resa mig upp gör det nu ganska ont.
Men det blir bättre.

På bilden kan ni kanske se dem röda ringarna som visar vart jag vanligtvis har ont, och vart svullnaden är från gårdagens klumsiga fall.

Endast en svullnad på sidan av knät, vittnar om ”the impact” igår kväll.
Så det blir inte lika mycket träning på mig den här veckan som jag hoppats på. Började så bra med 60 minuter Zumba i måndags, och hade träningsvärk i ryggmusklerna igår.

Nu ska jag lägga lite värme på mitt knä och hoppas det blir bättre över natten.

Kram!