Den där hjärtan dagen…

Ja, idag/igår firas/firades det runt om i världen. En dag som jag egentligen aldrig firat eller förstått varför den firas…

Sankt Valentin dagen firas inte längre till hyllnad av ett helgon, numera är det mest ett jippo och en ursökt att ge bort blommor, kort, ringar, fria till sin kära eller göra mindre lyckligt lottade barn ledsna i klassrummet.

Efter vad jag snabbt läst mig till, så firas Alla Hjärtans Dag, eller Valentin Dagen, eller Sankt Valentin, till minne av ett helgon som hette just Valentin. Ingen vet exakt varför hans dag firas eller vem Sankt Valentin var, men man började fira den 14 februari så tidigt som på 1300-talet.

Ett gammalt Alla Hjärtans Dag kort. (lånat från internet)

Under medeltiden uppstod länken mellan valentin dagen och romantik. Man tror att det uppkom när folk såg att fåglar letade efter partner i februari. Pojkar och flickor började fantisera om vem skulle bli just deras Valentin. Senare blev den 14 februari en dag för parlekar och senare började man skriva kärleksbrev och rimmade dikter till varandra. På 1800-talet kom de första Alla Hjärtans Dag korten ut och det var bara början till den kommersiella dagen vi firar idag.

Jag har aldrig firat Alla Hjärtans Dag. Det har mest varit ångest inför dagen när man gick i skolan. Alla skulle skriva brev och lämna till den man var småkär i, och på dagen kom andra elever runt och delade ut roser till de mest populära i klassen. Aldrig kom det något till ”lilla” Tinefis.

Ett annat vintage kort. (lånat från internet)

I år firade jag inte heller dagen, men jag spenderade den med pojkvän och svenska vänner på Nya Zeelands sydö. Vi körde från Motueka till Picton för vi skulle tillbaka till Wellington efter en mycket underbar helg på Sydön. =o) Men jag berättar mer om den resan ikväll eller imorgon.

Idag skiner solen Deluxe här i Wellington och det är i princip ingen vind! Det blir en varm dag idag. Gott för mitt svenska besök som idag har sin sista dag här i landet. =o)

Glad Alla Hjärtans Dag till er alla!

Presenter

Finns det något bättre än att riva upp ett paket eller sprätta upp ett kuvert? I don’t think so. =o)

BoligDröm, jul utgåva. =o)

När jag kollade min post box igår, fanns där ett kuvert från syster yster. Yay! =o) Så fort jag kom hem sprättade jag upp kuvertet och fann ett presentkort på en prenumerering av tidningen Bolig Dröm. Jaaaa!!! Åh, vad lycklig jag blev!! =oD nu kan jag sätta mig med en kopp kaffe på balkongen med en härlig hem och inrednings tidning och bara njuta. Tack syster!!!

Presentkort från Syster och hennes familj. Tack!!! =oD

När mina svenska vänner kom på besök hade de med sig en present oxå. Jag vecklade varsamt upp pappret (sparar ofta på papper…) och fann en vacker ”godis”skål (man kan ju ha den till vad som helst) i form av en dalahäst!! Den är SÅ fin och jag blev kär på en gång. =oD Fyllde den med svenskt godis (som dem oxå tagit med) och så njöt vi alla av salt lakrits, bilar och annat från den fina skålen.

Dalahäst skål från mina vänner som är på besök i NZ. Tack!!! =oD

Så inte nog med att jag kan sitta på altanen med en härlig inrednings tidning och en kopp kaffe, jag kan njuta godis (eller annat) från dalahäst skålen samtidigt oxå!

Vilka perfekta presenter!!! De känner mig verkligen utan och innan. Ti-hi!! =oD

Fåfänga!

”Fåfänga är överdriven tro på egen förmåga att imponera på andra, med antingen sitt utseende eller sina förmågor.” Wikipedia

I och med att jag jobbar hemifrån så är det inte varje dag som jag klär mig i fina kläder, sminkar mig eller gör iordning håret. Hela den här veckan har jag gått runt i antingen leggings eller mysbyxor med en ”comfy” tröja till och håret uppsatt.

Men idag kände jag att det gått för långt. Dags att piffa upp vardagen lite! Så jag rakade till och med benen, lockade håret lite, sminkade och satte på mig fräscha kläder. Sen tog jag lite töntiga bilder på mig själv oxå, för att dokumentera denna stora händelse. Haha!

Kram allesammans och ha en underbar Torsdag!

Tröjan är från Sussan, här i Wellington, NZ

Glasögonen är Versace.

Smilet är äkta Worén. =o)

Fotoalbum och hemgjorda kort

Jag känner några personer som tar sig tiden varje år, varje högtid, att göra sina egna kort. Julkort, påskkort, födelsedags kort… De spenderar timmar vid sitt köksbord, musik i bakgrunden, bordet fyllt med bilder, färgglatt papper, guld och silver pennor, klistermärken, kaligrafi boken uppslagen… De finner glädje i att med sina egna händer och fantasi, skapa dessa otroliga kort som de flesta bara drömmar om att skapa. De sänder dem land och rike runt till släkt och vänner och sprider glädje.

De flesta går till snabbköpet i stan och köper pack med 10 julkort i, skriver under och sänder iväg. Och ingen kollar snett på en för att man köpt dessa massgjorda julkort. Det är den tiden vi lever i nu. De flesta är för upptagna med sina liv för att ta tiden att göra sina egna kort.

Hemmagjort julkort

Jag beundrar dem som gör sina egna julkort, de som sysslar med sina scrapbooks och finner tiden att sätta in alla bilder på barn, husdjur och familje semester i album.

För många år sen, säkert 6 år sen nu, spenderade jag mycket tid med att framkalla foton, sätta in dem i album, skriva små noteringar om varje kort, gärna roliga. Jag ritade bilder i albumen och klistrade in små märken. Allt för att göra albumen roliga att bläddra i och för att jag tyckte att det var otroligt kul! Jag antar att detta kallas ”scrapbooking” borta i usa…

Det fanns spänning i att fotografera med sin gamla film kamera, sända iväg rullarna och vänta en vecka innan man kunde se bilderna och inse att bara hälften blev bra. Sen spendera timmar (oftast på kvällarna) med att säta in alla bilder (bra och dåliga) i fina album. Det var en charm i hela processen.

Sen blev den digitala kameran billig nog för var och en och de flesta (inklusive mig själv) slutade framkalla sina foton. Istället lät man bilderna hopa upp sig på datorn. Sällan går man tillbaka och bläddrar igenom alla bilde man tagit. Om en släkt eller vän kommer förbi sätter man dem inte framför datorn och visar bilder. Ok, det händer, men inte så ofta… Förr tog man bara fram albumet och lät släkt och vänner bläddra bäst dem ville medan de slurpade på sitt kaffe och åt sin kaka.

Scrapbooking

Allt fler personer förlorade bilderna på barn, husdjur, familje semestrar, fester etc för att datorn krashade. Många hade knappt hört ordet ”backup”. Nu lägger man in sina bilder på datorn och på en extern hårddisk för ”backup” och där sitter bilderna. År efter år, medan hårddiskarna samlar damm.

Jag har lovat mig skälv att jag ska ta tiden en helg (eller en hel vecka), och gå igenom bilderna jag tagit på semester etc de senaste åren. Välja ut de bästa bilderna och sen skriva ut dem. Köpa fina album och göra som på den gamla goda tiden. För jag tycker att album är charmiga. Jag tycker hemgjorda julkort, påskkort eller födelsedags kort är charmiga. Någon har lagt ner tid på det, någon har spenderat kraft, energi och pengar för att få korten eller albumen att bli fina. Inte bara för oss själva utan för vår släkt och vänner och framtida generationer.

Framkallar du dina foton nuförtien? Sätter du in foton i album? Gör du dina egna kort till släkt och vänner? Eller har tiden och stressen kommit ifatt dig och du gör som de flesta andra och köper färdig gjorda kort och låter fotona ”samla damm” på en hårddisk?

Vad gör du med dina bilder? Gör du dina egna högtids kort? Berätta gärna!

Gammalt fotoalbum