272 steg senare

Cirka13 km utanför Kuala Lumpur, i Gombak District, ligger Batu Caves.

Batu Caves är en av de mest populära Hindu templen utanför Indien.

Grottorna ligger runt 100 meter ovanför marken, och för att komma dit
måste man klättra uppför 272 branta trappsteg.Jag är rädd för höjder, och ännu mer rädd för trappor an nån anledning.
Men jag kämpade mig uppför den långa trappan på darrande ben och
tillät mig själv att ta många pauser på vägen. Jag tittade inte ner oftare än
det behövdes för några foton.

Många köper fågelfrön (eller liknande) och matar alla ”flygande råttor” i området. Tror det är en religiös grej, men är inte så insatt tyvärr…

Vägen upp var värt det.
När man väl kommer upp till toppen finns det små affärer som säljer
förfriskningar, men oxå bilder av idoler, rökelse, fågelfrön, leksaker med mera.
Affärerna ligger precis i mynningen till den största grottan som kallas
Katedral, eller Tempel grottan och den har 100 meter takhöjd, och överallt
kan man se gamla Hindu statyer och målningar.

Det enda som kan vara ganska distraherande när man går genom den
enorma grottan, är alla krabbmakaker (eller långsvansad makak) som
bråkar med varandra, följer efter turisterna och tigger mat, eller bråkar
över det som turisterna kastat åt sidan. Det kunde bli ett himla liv därinne.
Nån turist hade gett dem glass, och när de öppnade munnen för att slicka
på glassen, såg man deras stora tänder. Man fick en liten uppväckning då,
med tanke på vilken skada de kan åstadkomma med sina gaddar…

Efter att ha vandrat nerför alla 272 trappsteg igen (och jag tog min tid kan jag säga),
for vi tillbaka till hotellet och tog en välförtjänt dusch.

Det verkar vara viktigt för dem att hålla trapporna rena, vilket är bra!

Tempel vistelsen var vår sista utflykt i Malaysia innan vi for tillbaka till ett vårigt Nya Zeeland. Denna resa var i September 2011. Tänk vad tiden flyger!!
Snart är det ett år sen vi var där, och det känns som om det var igår….

En krånglig resa

Aldrig har en resa börjat så krångligt….

Det är efter en resa som denna som man inser vilken tur vi haft med alla andra resor.
Då pratar jag om själva flyg resan.
Resan till Rwanda tog runt 50-60 timmar allt i allt. Himla långt…

Vi flög från Wellington till Christchurch där vi väntade i många timmar på vårat flyg till Kuala Lumpur. På Christchurch flygplats mötte jag Jon (från Kanada, men bor i NZ), Stephen ”Unter” (från USA, men bor i NZ) och Alicia med sin son Ben (båda Kiwis). De var de första 4 personerna utav 8 som skulle med oss till Afrika på en foto resa.

Vi kom med vårat flyg med Air Asia X och flög till Kuala Lumpur.
Air Asia är billigare än många andra flygbolag, men man får absolut inte samma service. Måltiderna är bara själva huvudmålet, ingen liten sallad, frukt, efterrätt eller kaffe. Heller inget alkohol eller läskedryck etc. Man får huvudmålet och en liten flaska vatten och det är allt. Vill man ha annat får man betala för det. Och under en lång flygresa måste man bara ha massa vatten, så man får hosta upp kosing. Det är så bolaget tjänar pengar. Det finns heller ingen tv, så man måste se till att ta med böcker, iPhone, korsord och grejer för att få den 11 timmar resan att gå. Man kan såklart hyra ett entertainment set, med en liten tv, men batteriet håller bara i 5 timmar. Igen…ett sätt för flygbolaget att tjäna pengar.

När vi väl kom fram till KL, trängdes vi in i ett litet rum utan AC eller någon luft över huvudtaget. Folk trängdes åt alla håll och kanter för att komma fram till de 3 anställda som försökte ge folk biljetter till deras nästa flyg. Bråk bröt ut mellan familjemedlemmar och vi såg hur tiden flög fram och hur vi skulle missa vårat nästa flyg om vi inte kom fram snart.
När vi äntligen kommer fram till kvinnan bakom den lilla disken, säger hon att vi måste ha visum för att göra en transit i Mumbai, Indien. What? Jodå, sån var det. Alla utom de med NZ pass (alltså bara Alicia och lilla Ben) var tvugna att ha visum. Och vi skulle INTE komma ombord flyget utan visum. Och det skulle ta runt 4 dagar att få det. Och ännu konstigare blev det… Det var bara om man flög med Air Asia som man behövde visum, för man var tvungen att byta från en flygplats till en annan. Vi missade flyget. Men inga problem, försäkrade en utav arbetarna som försökte hjälpa oss. Det fanns flera flyg under dagen, nästan ett flyg i timmen. Men det lät ju bra! Vi skulle bara få tag i Indiska Ambassaden coh se vad som kunde göras för oss. Så där satt vi…fast i KL. Och inte fick vi tag i den Indiska Ambassaden heller. Vi frågade en annan Air Asia arbetare om vi kunde i alla fall preliminär boka platser på nästa flyg till Mumbai. Jo, det kunde vi. Nästa flyg skulle gå nästa dag. What? Visade sig att den kvinna som sagt att det gick flera flyg hela dagem till Mumabi, hade helt fel. Det gick bara ett flyg OM DAGEN till Mumbai.
Vi bestämde vi oss för att bita i det sura äpplet och köpa nya flygbiljetter från KL till Mumbai, med ett helt annat flygbolag så att vi kunde förbipassera både en natt på hotell i KL, och visum för transit i Mumbai.

Pool vid Hotel Des Milles Collines

Vi kom äntligen fram till Mumbai, och hade några timmars väntan. Vi träffade Vanessa och Cameron där. Vanessa är Kiwi och Cameron är från Australien. De har bott i Singapore de senaste året, så de kom därifrån. Vårat flyg till Nairobi var försenat en timme. Vi tänkte att det var fortfarande ganska ok, vi skulle precis hinna med flyget från Nairobi till Kigali i Rwanda. När vi väl kom ombord flyget i Mumbai, satt vi fast på landbanan i ännu en timme eller mer. Ni förstår ju vart detta bär hän… Japp, vi missade flyget i Nairobi.
Lyckligt nog fanns det ett till flyg några timmar senare som vi kom med.
Och när vi äntligen kom fram till Kigali, svettiga, skitiga, hungriga efter riktig mat och trötta som bara den, mötte vi de sista två medlemmarna på ”the tour”, nämligen Bryce, från Australien, och Shine, från USA.

Alicia och hennes son Ben.

Vi for till hotellet Des Milles Collines, samma hotell där ”Hotel Rwanda” händelsen tog plats. Inte där filmen filmades, utan där de riktiga händelsera som filmen bygger på, tog plats.
Vi duschade och for sen till ett trevligt kafé och åt lite mat och drack White Chocolate something-something whackaccino. =o) En riktigt god kaloribomb som vi med gott samvete tryckte i oss efter vår lååånga flygresa och boende på flygplatser.

Hotel Des Milles Collines

Ja, sån började vårat äventyr.
Mycket kan gå fel innan det blir rätt!
=o)

Petronas Towers

Oxå kallade Petronas Twin Towers.

Du finner dem i Malaysias huvudstad, Kuala Lumpur.

När vi besökte Kuala Lumpur, såg vi tornen från många olika vinklar.
Från marken, från samma våning på hotellet, från sidan,
framifrån, från Kuala Lumpur Tower…

Här är lite fakta om tornet:
-Tornen är 451.9 m höga (till toppen av spirorna).
-Det var världens högsta byggnad i 6 år, innan Taipei 101 var färdigt i 2004.
-Men Petronas Towers är fortfarande de högsta Twin Towers i världen.
-Vid botten av tornen ligger Suria KLCC, ett 140,000 m2 stort shopping centre.
-Det finns oxå en stor park vid botten av tornen där det finns jogging tracks, pool för barnen och en stor lekplats plus stora gröna områden för picknikar etc.

I alla fall, här är några bilder på tornen