Hult

En sak jag älskar med att vara hemma i Sverige,
är att njuta av naturen man numera inte är van vid.

Jag har hunnit med en hel del natur njutande så långt på min resa,
och jag räknar med att det blir mer.

Under den första veckan jag var hemma, bestämde min bror och jag för att gå upp till Hultberget, som ligger inte långt från mina föräldrars hus. Det är egentligen inget berg, bara en kulle. Men det är en liten bit att gå. Och det finns numera ingen stig (inte vad vi fann i alla fall) för efter att en massa skog har huggits ner är stigar och vägar vi kommer ihåg som barn, helt borta eller begravda under en massa ris.Vi gick genom gammal trollskog, där mossan låg tjock på marken och över
stenarna och en liten bäck trillade lågmält över stock och sten. Sen blev det
att hitta en väg genom tätvuxen ”ny” bladskog innan vi klättrade uppför backen
som blivit hal efter regn och stenar rullade på sig oroligt under våra fötter.
Så kom vi upp på toppen och undrade… Vart är Hultberget?Det visade sig att vi gått helt fel. Vi hade till och med klättrat högre upp än vi behövde.
Men Hultberget låg på andra sidan av en dal, och vi insåg då att vi inte skulle hinna dit innan solen gick nedanför horisonten. Så vi avslutade vår tur med att traska nerför, mot grusvägen, igen. Lyckliga, småskitiga, svettiga och med blöta skor gick vi hemåt, med kamrorna fulla av kort och huvudet fulla av minnen. Det var en mkt fin dag samman med bror. =o) Önskar man kunde ha flera såna dagar på ett år och inte bara ett par nu och då.Ett äventyr blev det i alla fall!
Och förhoppningsvis kan ni njuta lite av vår promenad, genom mina bilder.=o)

Ut på Tur…

…aldrig sur.

Kanske det ligger något i det gamla talesättet. Man får mer energi av att vara ute i friska luften och röra lite på fläsket.

Gick en timmes tur idag, upp och nerför en massa backar. Southern Walkway, heter den väg jag gick. Både stigar, trappor, backar och sen hamnar man ute på vägen igen. Inte så illa! Det var första gången jag gick den rundan. Kul att göra liten upptäcksfärd.

Här är några bilder från min tur.

Först tog jag bussen in till Kilbirnie (en utav Wellingtons förorter) och lämnade in en film jag lånat.

Hjärtformat löv på vägen.

Här jobbar jag. Två hus med 12 inneboende. I huset närmast på bilden, bor de 5 som kan ta mer vara på sig själva. I huset bakom bor de 7 som behöver mer hjälp och kontor och "staff room" ligger på nedervåningen i samma hus. Jag gick dit idag för att hämta min vattenflaska som jag glömt där.

Sen tog jag Southern Walkway hemåt. Man kan oxå gå in till Wellington City eller upp till Mount Victoria, men det får jag göra en annan gång. Bilden nere till vänster visar utsikten från toppen av den första kullen jag gick uppför.

Hamnade mitt i en tall skog på toppen av en annan kulle. Mysigt att gå i skogen tycker jag. Om än en liten skog. =o) Och nån fin blå blomma växte i en glänta!

Ja, sen kommer man ut på vägen och kan se ut över Lyall Bay och havet och grejer. Inte helt fel utsikt när man går tur. =o)

Gå Promenad med Mig

Jag ska gå på tur. Häng med!

Först går vi uppför en backe.

Det blir sedan nerför en annan backe.

Nästa steg är uppför en längre väg.

Vi stannar och luktar på fina blommor vid vägen och ser på lite folk som går tur med sina hundar.

Sen fortsätter vi uppför backen.

Till sist går vi på en relativt plan väg en stund och kan se vacker utsikt över Wellington Airport och Lyall Bay.

Detta är inte balkonger, utan en sorts bil balkong/altan! I och med att Wellington har så massa kullar och det är svårt med plats för bygge, så är det många som har dessa bil balkonger/altaner. Lite fiffigt! Men det ser inte ut att kunna hålla ett par bilar!!

 

Vi avslutar den korta promenaden nerför en sista backe.

Tack för turen! =o)