Memorial

Idag hade vi en Memorial på jobb.

Jag jobbar som ”casual” på ett hem för äldre med mentala sjukdomar.

En utav de inneboende har haft lunginflammation till och från de senaste månaderna och förra helgen var vi mycket uppmärksamma för vi trodde det kommit tillbaka. Saken blev inte bättre av att han oxå är en ”heavy smoker”. I tisdags blev mannen i fråga (vi kallar honom M) märkbart sämre och kördes till sjukhus. Väl där tog det 3 timmar innan någon läkare kunde träffa honom. Läkaren sa att de skulle röntga hans bröst för att se vad som försiggick. Läkaren säger att hon kommer tillbaka strax och går iväg. Sekunder senare blir M stel som en pinne, sparkar i sänggaveln och är borta.

Chock, sorg och ”förlamning” slog in på jobb.
Denna man, trots sin lite våldsamma sida på grund av sin mentala sjukdom, var en otroligt omtänksam, snäll, humoristisk man som alla älskade. Han gick alltid runt och gnolade på nån melodi, rökte sina cigaretter och mumsade på äpplen.

Musik rörde alla till tårar i ena stunden, fick oss att sjunga i den andra, och skratta i den tredje. =o)

Idag hade vi Memorial på jobb. Dagen innan hade hans kropp blivit välsignad av en utav mina medarbetare (som är Maori, för M var delvis Maori), innan han kremerades. Vanligtvis kremerar man inte Maoris, men Ms familj praktiserar inte riktigt de ritualerna. Ms rum välsignades och det stora vardagsrummet och matsalen där vi skulle ha Memorial, välsignades.

Vi lagade mat hela morgonen, jag gjorde cupcakes, och vid tolv skulle Memorial börja. Vi trodde vi skulle bli runt 20 personer eller så inklusive personal, de inneboende och Ms systrar. Men det strömmade in folk! Ms systrar, syster barn, systers barnbarn, folk som jobbat på Wellink för flera år sen, chefen för organisationen jag jobbar för och många fler kom för att ta farväl av M.
Det började med ett fint tal från vår ”team leader”, och sen delade Ms systrar med sig av minnen av M, och ett par av de inneboende delade med sig av sina minnen.

M älskade Elvis Presley, och en kille som tagit med sig gitarren, fick alla att stämma in i ”Love Me tender”. Då strömmade tårarna hos många och jag tog foton i raskt tempo för att inte börja hulka och förstöra stämningen.
Efter lite mer musik blev det dags för lunch med en massa plockmat och alla pratade om M och det var en sån trevlig och mysig stämning mitt i allt det sorgliga.

Glada miner trots den sorgliga stunden.

Enligt Maoriernas tro, får man inte ha några foton av den avlidne, tillsammans med någon som lever, under en Memorial. Alltså, alla foton som sattes upp på M under the Memorial, var tvugna att vara av bara honom. Maorierna tror att om det är en person som lever med på bilden av den avlidne, så betyder det otur, att de oxå kommer att gå bort snart.
Jag vet inte om detta gäller för en kort period, bara under en Memorial, eller hur det går till. Jag vet bara att när vi letade foton på M var vi tvugna att vara noga med att det var foton med bara han på bilden.

Otroligt vad många olika traditioner det finns. Jag frågade om det var ok att jag fotograferade det hela, och det var det. Var tvungen att fråga så att jag inte bröt mot några av ”reglerna” den här speciella dagen.

Jag fick mycket beröm för mina cupcakes. =o) Några kom och frågade vart jag hade köpt dem. När jag sa att jag gjort dem själv kallade de mig ”the cupcake queen” och sa att jag definitivt skulle börja sälja dem. En dam sa att om jag inte börjar sälja mina cupcakes så måste hon få receptet och baka dem själv.
Goda recensioner. =o)

Fick beröm för mina cupcakes, som snabbt försvann från tallrikarna.

Ja…det blev ett långt inlägg. Ett inlägg jag tillägnar kära M, som under min korta tid på Wellink (där jag jobbar), har satt djupa spår i mig.
Kommer att sakna dig M!

Flour i vattnet

Som liten hade jag ganska ”sköra” tänder och därför gav tandläkaren mig flour tabletter. Men jag blev bara sjuk av de där tabletterna.

För en vecka sen var jag och min sambo på en föreläsning här i Wellington. Professor Paul Connett pratade om fluor i vattnet. Flera länder, tillsätter flour i sitt vatten, något som pågått sen 40-talet. Många länder, inklusive Sverige, slutade den praktiken för många år sen, medan andra länder, som USA, Australien och Nya Zeeland, fortfarande pumpar ut flour i dricksvattnet.

 

Professor Paul Connett (bild lånad från internet)

Anledningen till att ha flour i vattnet, var för att skydda folks tänder, och minska karies, eller tandröta, bland folk. Mycket god idé tyckte många. Men vem såg efter vad folket ville?

 

Skeletal Fluorosis blir mer och mer vanligt i länder som Indien. (bild lånad från internet)

Har du någonsin varit hos en läkare, som tvingat dig att ta en speciell medicin? Eller fått alvedon i ditt drickvatten, direkt ur kranen? Nej. Läkare måste först förklara alla risker, fördelar och nackdelar med en medicin, och sen är det upp till dig att bestämma om du vill ha den medicinen eller inte.
Men sån är det inte i de länder, där flour pumpas ut i vattnet. Däribland, Nya Zeeland.

Nu kommer det många engelska ord så ”bare with me”… Phosphate Gödsel industrier tar phosphate stenar och använder sulphiric acid för att värma upp stenarna och få soluble phosphate, som sen används som gödsel i jorden. När soluble phosphate görs, avges det gaser som hydrogen fluoride och silicon tetraFluoride. Dem två gaserna hamnar i jorden och orsakar invalida boskap och skeletal fluorosis. Vad som är i jorden, det som växer i jorden, skördas och människor äter det… Och allt i jorden sköljs bort med vatten, bort till andra delar av landet. Om man blandar de där flouride gaserna med vatten, får man Hexafluorosilicic acid, vilket är det som tillsätts i vattnet i vissa länder…

Dental Fluorosis orsakat av flour i vattnet. (bild lånad från internet)

Flera tandläkare som tidigare varit förespråkare för flour, är nu emot det. De och andra forskare, har läst fakta, gjort grundliga undersökningar, och kommit fram till att flour i vattnet inte gör någon skillnad när det handlar om tandröta och karies. Folk i länder utan flour och folk i länder med flour, har samma procent av karies. Det som spelar in i vår tandhygien, är hur mycket socker vi äter, hur fattiga vi är (vilket leder till att man kanske inte har råd med tandkräm, eller att gå till tandläkaren), etc.

Det finns flour i tandkräm. Men det är en väldigt liten dos. Plus… på de flesta tandkräms tuber står det att man inte ska använda mer än en ärtas storlek av tandkräm, barn under 6 år ska ej ha tandkräm med flour i och om man råkar svälja tandkrämen ska man direkt kontakta en läkare eller en förgiftnings klinik. Så varför har de flour i vattnet då?

Jag kommer inte ihåg de exakta måtten, men det finns runt 0.9 mg flour i bröstmjölk. Om man i länder där det är flour i vattnet, ger sina spädbarn (och äldre barn för den delen) formula istället för bröstmjölk, får de i sig 250 gånger så mycket flour! Wow… Det är typ 0.9 mg flour i en ärtas storlek tandkräm, som man INTE ska svälja. Det är 1 mg flour i vattnet i till exempel Nya Zeeland, Indien, Australien och vissa stater i USA. Hur många liter vatten dricker du om dagen? Just det….

Hur många liter vatten dricker du varje dag? (bild lånad från internet)

Ungefär 6 månader efter att jag flyttade till Nya Zeeland, började jag få hemska utslag. Jag hade utlsag och eksem när jag var liten, och nu fick jag bara mer och mer, i armvecken och i ansiktet! Jag hade aldrig haft utslag i ansiktet innan. Jag har, efter 5 år, fortfarande problem med eksem och utslag på ögonlocken, brösten, armvecken… Jag är ofta illamående, har ofta huvudvärk, jag har gått upp i vikt, ibland trots att jag ätit ok mat och rört på mig. Jag känner att mitt huvud är som bomull, jag lider av konstant trötthet och en hjärna som inte alls verkar fungera som den ska.

Det visar sig, att alla de ovanstående symptomen, plus ledinflammation, flourosis,”skeletal flourosis” etc, är symptom för folk som är känsliga för flour och har blivit utsatt för flour en stund. Man kan gå hela sitt liv utan att känna någonting alls, eller så kan man vara ganska känslig mot det, och utveckla symptom. Som jag… Dessutom läste jag att symptomen för PRE skeletal fluorosis är stelhet och smärta i lederna. Hmm…

(bild lånad från internet)

Ett par vi känner, fick barn för några år sen. Varje gång de gav sin son ett bad, fick han röda, fnasiga utslag på kroppen. Detta par är ganska måna om sin hälsa, lever organiskt och allt det där. Så de läste om flour och annat som kan vara dåligt för hälsan. De installerade ett dyrt renings filter för deras hem, ett filter som oxå filtrerar ut flour. Nu mår de hur bra som helst, och deras son får inga fler utslag när han badar.

Vi har börjat kolla på filter till vårat hus, men de är så dyra så det ligger en bit in i framtiden att skaffa nåt sånt. Under tiden stödjer vi Fluoride Action Network som försöker få de Nya Zeländska myndigheterna att sluta med Flour i vattnet i Nya Zeeland. Hoppas myndigheterna lyssnar och slutar med de här dumheterna så att folk själva kan få bestämma vad de vill stoppa i kroppen.

Kolla in den HÄR linken för mer information, filmer och intervju med Professor Paul Connett och andra som är emot Flour i vattnet.

Givande

Dagen idag, var en mycket givande dag.

Jag jobbar som timarbetare på ett hem där folk med mentala sjukdomar bor. En av de inneboende börjar bli dålig nu, och då måste man ”nypa dem” innan de faller för långt ner, vilket betyder att spendera med ensam tid med dem och såna saker.

Idag spenderade jag massor av min tid med denna inneboende. Hon blir lätt upprörd, arg, gråter, och i nästa stund ler och skrattar hon och blir så pratsam. Hon ville se sin läkare, så jag körde henne dit efter att ha pratat med sköterskan på telefon, och de sa att hennes läkare var upptagen, så det fick bli besök till en utav sköterskorna istället.

För att göra en lång historia kort, vi väntade i över en timme på vårdcentralen, för som sagt, läkaren var upptagen. En sköterska skulle träffa henne, men då blev hon bara arg och väldigt svår att hantera. Men så såg hon sin kära läkare i hallen, och sen var hela dagen gjord. Hon blev så glad, och kunde boka en tid hos honom. Det ska så lite till. Särskilt när de är på det där ”onda” stället i huvudet…

Efter en lång dag, om kändes som en känslomässig berg- och dalbana, gav denna inneboende mig en Stor kram, och bad om förlåtelse för att hon varit lite svår och för att jag väntade med henne på vårdcentralen, trots att det aldrig blev ett riktigt doktor besök.

Då växer man lite! Annars säger hon alltid: Rör mig inte, jag vill inte att ni tar i mig. Så en kram från henne var verkligen stort!
Irritation, stress och allt annat rinner av en, och jag gick hem från jobb med lätta steg. =o)

Träning och skador

2 månader med foten i en moonboot. Gissa om det är tröttsamt.

Här står jag på en kulle på Battle Hill Farm där jag först skadade foten i mitten av April

För runt 4 månader sen var jag ute och gick tur med min pojkvän. Vi var på Battle Hill Farm och gick tur i deras höga kullar. Jag bestämde mig för att springa uppför den branta kullen. Efteråt kände jag en smärta i hälsenan. Tänkte inte mer på det och fortsatte träna zumba och gå turer. Men det blev bara bättre. Tur till läkaren som trodde jag hade Achilles tendinitis. Sen till physio som trodde jag slitit av en sena. Vidare till ultraljud som visade att jag halvt slitit av senor i foten. Till en sport läkare som inte trodde på ultraljudet och jag fick röntgen till foten. Röntgen visade att jag har ett extra ben i foten. Fortfarande ont fick jag gå med kryckor i en vecka och efter det fick jag en moonboot. Till sist blev det MRI som tyvärr inte visade någonting.

Vacker utsikt från en utav kullarna på Battle Hill Farm.

Nu har jag skuttat runt med moonboot i över två månader, träffat en podiatrist och tränat lite med foten. Jag har säkert gått upp 10 kg sen jag skadade foten och inte kunde träna mer. Ja….Det ser mest mörkt ut just nu.

Ska träffa sport läkaren igen på torsdag och då hoppas jag de har en annan lösning på mitt ”problem”. Jag vill kunna gå tur när jag vill, dansa zumba och vandra runt på stan utan att dra på en tung moonboot. Dessutom har min högra fot börjat göra ont nu för att jag i 4 månader har lagt all min överviktiga tyngd på den. *suck* Undrat om detta tagit lika lång tid om jag fått behandling hemma i Sverige.

Nu ska jag i alla fall lägga mig på golvet och köra lite pilates övningar för att få nån sorts träning. Sen blir det tomatsoppa till lunch innan jag fortsätter klippa min nuvarande safari dokumentär.

Kram!

Hypotyreos??

När jag gick igenom skafferi och kylskåp häromdagen för att skriva veckans inköps lista, insåg jag att jag nästan helt slutat med pasta.

De påsar jag köpt när det var nedsatt pris för e par månader sen, låg fortfarande där. Oöppna.

Detta har jag inte gjort medvetet. Jag har bara valt sundare matvanor, och jag antar att jag slutade med pasta på vägen mot ett sundare liv, utan att ens tänka på det. En period i mitt liv åt jag nästan inga kolhydtrater för att få ordning på en infektion i min kropp. Fastän jag kämpade medt hålla mig borta från pasta och bröd, gick det ändå bra i runt rn månad. Denna gång har det gått av sig självt…

Potatis äter jag sällan.Är inte speciellt förtjust i kokt potatis, så de få gånger jag lagar potatis blir den stekt i panna eller i ugnen helt enkelt. Tyvärr äter jag fortfarande bröd regelbundet. Kanske en smörgås till frukost eller kvällsmat, eller en ägg smörgås till lunch. Det blir nog minst 1 smörgås om dagen, i snitt.

 

IMG_3320_small

Ungsrostade grönsaker med feta ost

 

Trots denna omedvetna, sunda livsstil, så ökar vikten på mig, eller så står den stil. Det senaste året har jag gått ner runt 4kg och det trotsa en hel del långa promenader 2-6 gånger i veckan (beroende påmotivationen), mest uppförsbacke och ett medlemskap i viktklubb.se. Det är så frustrerande och humöret dalar i samma takt som vikten stiger.

Min kära moder sände mig ett urklipp ur en tidning som kom fram igår. Det handlade om ”sjukdomen” hypotyreos. Min kusin har detta, och tydligen ska det vara en ärftlig hormon rubbning. Sköldkörteln producerar inte tillräckligt med hormonerna T3 och T4, vilka styr kroppens ämnesomsättning. Kroppen går liksom på sparlåga. Förra året gick jag hos en näringsfysiolog som sa att min ämnesomsättning var nästan lika med noll efter en candida infektion som spridit sig til inälvorna och magen. Min vanliga kroppstemperatur är runt 2 grader lägre än för ”vanliga” människor och jag fryser konstant. Min blodcirkulation är väldigt dålig, min kropp börjar svullna ungefär 3 timmar efetr att jag vaknat och på kvällarna tter alltid jeansen åt över lår och midja och mysbyxorna åker på.

Symptomen för hypotyreos är:

– trötthet (check)

– depression (en lätt en i alla fall. Check)

– ökat sömnbehov (check)

– långsammare hjärtslag (vet ej)

– svårt att koncentrera sig (definitivt check)

– minnessvårigheter (check)

– långsamt tal (hmm…vet ej…)

– frossa (definitivt check)

– yrsel (check)

– heshet (nope)

– förstoppning (check)

– kraftig viktuppgång (definitivt verkligen CHECK!)

 

Nu måste jag bara få tag på en pålitlig läkare som kan ta mina prover och finna ut om jag lider av Hypotyreos, eller om jag bara har otrolig otur och går upp i vikt för att jag intre rör på kroppen 10 timmar om dagen. Enda gångerna i mitt liv som jag lyckats gå ner i vikt, är när jag haft ett väldigt fysiskt arbete och samtidigt tränat 1-2ggr om dagen…. Men då skulle nog vem som helst tappa i vikt…

 

Skriver inte detta för att få medkänsla. Mer som en notering för mig själv och mina egna tankegångar.

Är det någon av er därute som lider av hypotyreos eller liknande?  Hur fick ni reda på att ni hade det, och togs ni på allvar av läkarna. Nu är ju jag i Nya Zeeland, och så långt h jag haft lite otur med läkare som mest verkar vilja ha sina patienter ut från sina kontor såsnabbt som möjligt. Otroligt stressade antar jag…

Ha en fortsatt bra dag ni 2 trogna läsare. =o)