”Useless in the war”

Även om det är utmanande att jobba med mentalt sjuka, äldre personer, så har det sina ljusa stunder oxå.

Härom dagen skulle jag ge medicin till en av våra äldre herrar. Han satt mitt emot mig i ”the meds room” och pratade om Sverige.

”How are the king and queen?” frågade han.
”Just fine, thank you”, svarade jag som om jag skulle vara väldigt nära kungafamiljen.
”What are they up to these days”, fortsatte denna äldre man.
”Oh, I think they´re on vacation at the moment”, svarade jag.

Han fortsatte att säga nåt om Sverige.
Han är ganska svår att förstå, så jag bad honom upprepa sig.
”Do I have to teach you about your own culture?” sa han då.
Jag flinade lite och så återgick vi till medicinerna.

Men så var det nåt som inte var som det skulle. Han ville inte ha sina mediciner.
Helt plötsligt slår han näven hårt i bordet och skriker:
”You were useless in the war!”
Sen stormar han ut ur medicin rummet.

Jag kunde inte annat än att skratta. Mina kollegor kom springande och frågade om allt var ok, och sen skrattade vi tillsammans åt hela händelsen.

Om man någonsin säger ”I don´t know”, till någon av den här mannnens frågor, då svarar han alltid: ”You don´t know much, do you?”

Denna äldre man levde under andra världskriget, och han pratar ofta om att Sverige var neutralt. Inte alls bra, enligt honom. En av mina kollegor föddes i Tyskland (men växte upp i England). Henne kallar han ”the Nazi”. Och en annan av mina kollegor är från Holland. Hon kallas för ”the dutch spy”. Jag är bara ”the swedish girl”.

Ja, endel dagar får man många saker att le åt. =o)

Zumba Love

Skänkte lite pengar till Christchurch igår… genom att vicka på rumpan till härlig musik i 1,5 timme!

Fundraiser för Christchurch, genom Zumba! (bild lånad från internet)

Zumba Wellington hade igår en Fundraising i for av en Master Class med den underbara Enrique Salomao! Pengarna från alla sålda biljetter gick till Christchurch. Med över 150 deltagare, blev det runt $2500 insamlat!! Inte dåligt! =o)

Jag har inte dansat Zumba på över ett år, sen innan jag skadade min fot. Jag var faktist lite orolig att jag skulle kola vippen, men det gick bra! Enrique Salomao höll tempot och temperaturen uppe i salen, och folk skrek och ropade, klappade i händerna och bara njöt av att få svettas lite och skaka på rumpan (och fläsket).

Enrique Salomao är född i Rio de Janeiro, men bor nu i Australien där han är Zumba instruktör. (bild lånad från internet)

Jag älskade det! Det var SÅ kul. =o) Hade nästan glömt hur mycket jag älskar Zumba. Jag måste få ihop pengar och betala för ett kort så att jag kan träna det regelbundet igen. Vore helt underbart! Jag kände ju att med de extra kilona jag lagt på det senaste året, så var det mycket tyngre att röra på sig, men jag stod inte still en sekund, och trots att svetten skvätte åt höger och vänster så stod jag där med ett leende som räckte från öra till öra!

Mitt mål i år var att dansa Zumba 2-3 ggr i veckan, och sen gå en kurs i juli eller augusti och bli Zumba instruktör. Jag har fortfarande den drömmen, men det har inte riktigt fungerat i och med att jag inte jobbat så mycket som jag hade hoppats på. Hoppas, hoppas att jag kan få det gjort under det här året i alla fall! Gå ner massa i vikt, och bi Zumba instruktör. Det är det jag vill. =o) Ett litet sido projekt helt enkelt.

Enrique fick upp temperatureni salen. =o) (Photo av Dave Lintott, lintottphoto.co.nz)

Några av de lokala Zumba instruktörerna visade upp sina färdigheter. (bild lånad av Dave Lintott - lintottphoto.co.nz)

Bild lånad av David Lintott - lintottphoto.co.nz. Klicka HÄR för fler bra bilder från denna fantastiska kväll!

Och så en god omelett på det! =o)

När jag kom hem från Zumba Master Class igår kväll, lagade min partner en sen middag till mig bestående av en underbar omelett och så grönsaker så klart! Det var verkligen gott! Han lagar de bästa omeletterna! Han är inte ofta i köket och lagar mat, men han gör det bra. Jag tror att jag inte låter honom in i köket så ofta för jag vet vilken röra han ställer till med. Och jag hade rätt… Kommer in i köket på morgonen och finner pannan på spisen, skålar i diskhon och en tom påse på bänken. Men vad gör det…? Jag fick ju ett delicious kvällsmål i alla fall!