Guldkorn i ett hörn

Ibland snubblar man över något riktigt bra.

I söndags vandrade jag ner en liten bakgata,
vid Cuba Street i Wellington.
Jag har gått på den gatan många gånger, för de har små restauranger
där med mycket god mat. Undangömda små guldkorn helt enkelt.

Denna gråa söndag, fann jag ett annat guldkorn, nämligen bokaffär, Pegasus Books.
Jag har varit där en gång förut, men bara precis innanför dörren.

Ibland, om det blir för mycket saker runtom mig, blir jag så snurrig och orkar inte riktigt med. Så när jag tog det första steget in genom bokaffärens dörr, kände jag bara för att ge upp och gå ut igen. Men jag var ändå lite nyfiken på vad affären hade att bjuda på.

Det är en gammal bokaffär, med både använda och nya böcker.
De har allt, från Nya Zeelands historia, barnböcker, och aktuella storsäljare som
till exempel Henning Mankell eller Håkan Nesser.

Bokaffären luktade som en blandning av dammiga, gamla böcker, trä (de hade precis byggt ut bokaffären och installerat nya bokhyllor från golv till tak), mögel (men så är det ju NZ, och här är det snarare en regel istället för ett undantag att det finns mögel i hus som inte byggdes igår), och oxå en lukt av ett, eller flera, lukt ljus som placerats runtom i affären för att maskera de andra intrycken.

Till att börja med fick lukten mig att må illa, men som med de flesta lukter, blev jag snabbt van vid den och började min vandring runt bland alla historier; sanna och påhittade.

Det är en riktigt trevlig bokaffär egentligen.
Om man bortser från damm, spindelnät, gamla fåtöljer man inte riktigt kan sitta i, och den där lukten. Men böckerna är billigare än i en ”mainstream” bokaffär, och jag hittade två skandinaviska böcker (Mankell och Nesser) som kostade en tredjedel av vad de kostar på Bokia eller annan bokaffär. Ok, de är använda, men ändå! Ser ut som nya.

Och en annan positiv sak med affären…
Den inspirerade mig att skriva lite. Några idéer på en bok jag hållit på med ett tag.
Idéerna sprutade ur mig och jag kunde knappast skriva snabbt nog på min lilla iPhone.

Ibland krävs det en liten utflykt på bakgator, för att hitta ett Guldkorn i ett hörn.

(alla bilder tagna med iPhone 4)

Lukt och Smak

Känner mig så förvirrad utan vare sig lukt eller smak.

Så tänker jag: ”Nej, nu kniper magen, dags för lunch.”
Funderar på vad jag ska äta och inser att utan lukt och smak kvittar det ju.
Då glömmer jag bort lunchen och hunger känslan och kommer på den igen senare vid middagtid och tänker: ”Nej, nu kniper magen, dags för middag.”
Så går jag igenom samma procedur igen.

Igår blev det frukost och nåt mindre vid åtta på kvällen.
Nu är klockan snart fem på eftermiddagen och trots hunger ids jag verkligen inte äta när jag ändå inte känner nån smak.

Drömmer om chokladmousse, äggsmörgås, lite chips, Mariannes Drömskinka (som jag för övrigt har alla ingredienser till nu), medelhavs tonfisk sallad med oliver och ruccola och massa annat gott.

Men det får bli en annan dag.

P.S. Bilden är lånad från internet.

Mitt Första Minne

Mitt första minne. Vad är ett minne egentligen? Flyktiga bilder från en svunnen tid. Lukter som påminner oss om något vi inte kan sätta fingret på. Ljud som tar oss tillbaka till en tid som sakta tynar bort. Händelser som bara existerar i våra huvuden, som vi egentligen inte kan veta om de har hänt eller ej. Vad är mitt första minne? Jag ser ljus rosa bomulls tyg med små blå, blekta prickar och vita streck. En favorit tröja med massa små hål i efter alltför mycket tvätt. Men är det mitt minne? Eller bara en fabricerad tanke från något en annan person berättat för mig? En kjol i något stelt tyg, med svarta skotsk rutor och guld trådar. Jag vet att jag hade en sådan kjol som barn. Högklackade skor ute i snön. Nej, det är bara något som min mamma har berättat för mig åtskilliga gånger; hur jag gick ut i snön i mina ”klick-klackor” som jag kallade klackskorna. Jag kom hem från en semester och sprang ut i grannskapet, upp på en liten kulle och skrek för full hals ”Kom hit! Kom hit! Jag är hemma nu!” Också en händelse som någon berättat för mig. Så vad är egentligen mitt första minne? Jag ser för mig höga trösklar i ett äldre hus. Jag ser gröna ärtor och god brunsås. En collie valp som slickar mig i ansiktet och nosar på mina flätor. Mormor och min bror i skogen och små fotsteg i snön från skogstomtarna. Jag ser framför mig småfisk uppe i Norrland, Barbie dockor och nycklar i skogen. En alldeles för låg stol vid en skolbänk och sommar morgon på TV. Jag känner lukten av boning och granris runt julen; eller grillat kött och nyklippt gräs på sommaren. Ljudet av glassbilen, ekot på radion på morgonen och det familjära ljudet av pappas bil som kör in på infarten på eftermiddagarna. Alla barn som kom till huset på dagarna som dagbarn, jag ser He-Man och smurfarna. Min syster som fönar mitt hår och gör frisyrer på mig. Jag ser min bror och mig och andra barn från kvarteret plocka famnarna fulla av vitsippor på våren, och plocka hinkarna fulla med blåbär och lingon på hösten. Bilderna är många, och ljud och lukter för med sig mer bilder som jag tar för givet är mina tidiga minnen. Men hur vet vi säkert att de är minnen och inte en saga?

Hur många av oss tar med dessa tidiga minnen till våra vuxenliv? Och hur formar dem minnena oss? Gör de oss starkare eller svagare? Tänker vi tillbaka på vår barndom med glädje, sorg, ett leende eller med tårar brinnande bakom ögonlocken? En del personer blockar minnet så att de inte kan komma ihåg sin barndom på grund av traumatiska händelser. Andra personer, som jag, tänker på sin barndom mestadels med värme i hjärtat och ett leende på läpparna. Alla de där lukterna, ljuden och bilderna som bildade början på våra liv.

Mitt första minne. En varm känsla…

Vad är ditt första minne?

 

Fartfylld helg i Rotorua!

På andra sidan jorden finns det ett land med geysrar, och varma källor, precis som på Island!

Rotorua är en mycket populär turist stad på Nordön i Nya Zeeland. Det finns massor av saker att göra där. En helg är inte nock. Det är något jag fick lära mig i helgen.

Jag for till Rotorua med min partner på fredagen. När vi kom fram till Rotorua var det redan kväll, så vi gick ut och åt lite Thai mat och sen for vi till vårat motel för en tidig kväll.

 

På Agrodome får man bland annat se olika får raser och hur de klipper får. Ser ni Merino fåret? Snacka ull!

 

Lördagen började tidigt med ett besök på Agrodome. Agrodome är en farm som är öppen för turister! Där kan man se en show där man får se olika får raser, hur de klipper får, mjölkar en ko och matar små lamm. Det är en mycket rolig show så det är ett måste på Agrodome! =o) Man kan oxå åka på en liten tour runtom på farmen. Det gjorde vi och vi körde oxå igenom farmens Organic Orchard där vi såg ”kiwi vines” och ”feijoa bushes”. Vi fick oxå smaka på lite kiwi juice, kiwi vin och honung. Allt producerat på farmen!

 

Man kan oxå fara på "Farm Tour" och se lite olika djur som man får klappa och mata. Här ser ni får, lamas och kor bland annat.

 

Läs mer om Agrodome HÄR.

 

Ett besök på Agrodomes "Organic Orchard" är oxå trevligt och man får smaka kiwi juice, kiwi vin och honung. Allt producerat på farmen. Bilden överst till vänster visar Feijoa buskar, och bilden till höger visar Kiwi vines. Kan ni gissa vad som syns på den nedersta bilden? (svar längst ner på bloggen)

 

Efter besöket på Agrodome besökte vi en liten kulturell festival som hölls i Rotorua på lördagen. Det var musik, dans och mat från olika länder som Syd Afrika, Thailand, Filippinerna, Samoa, Kina, Japan, Fiji etc. Den blev ett par trevliga timmar i solen.

 

En Mud Pool utanför Rotorua. Riktigt häftigt att se hur leran bubblar och sprätter överallt.

 

Vi ville besöka Wai-O-Tapu Geothermal Wonderland eller Waimangu Volcanic Valley på eftermiddagen, men vi kom dit för sent, parkerna stänger runt klockan 17. Lite tidigt tyckte vi, speciellt på våren-sommaren. Men, men… Vi stannade till vid en Mud Pool på vägen tillbaka till Rotorua och det var mycket intressant att se hur leran bubblade och exploderade, trots den hemska ”ruttna-ägg” lukten.

Det blev lite indisk mat till middag, sen hade jag sån migrän att jag fick lägga mig tidigt. Lite synd, för vi hade ett spa i vårat motel rum och jag ville så, så gärna använda det innan vi skulle fara hem igen.

Söndagen blev en mycket bra dag. Den började med väldigt mulet väder, men snart kom solen fram och under dagen blev jag ganska bränd i nacken och i ansiktet… Typiskt mig att inte använda tillräckligt mycket solkräm.

 

Bild till vänster: Utsikt över en liten del av Wai-O-Tapu. Höger bild: Närbild på en utav Devil's Ink pots med olja på ytan av det kokande vattnet.

 

 

Från topp vänster: Svavel Kristaller, eller "vents" som kallas Fumaroles; Kokande vatten med sulfat mineraler vid "Frying Pan Flat"; vackra mönster vid "Bridal Veil Falls" som det rinnande, varma vattnet har bildat över många hundra år

 

Vi började dagen med att besöka Wai-O-Tapu Geothermal Wonderland. Jag älskade det! Ett underbart ställe som man bara MÅSTE besöka om man kommer till Nya Zeeland! Fullt av kratrer, geysrar, kokande vatten hål, ”rutten-ägg” lukt, ånga, värme, kristaller, underbara färger etc. Det är det största ”Hydrothermal system” i Taupo Volcanic Zone, i Nya Zeeland.

 

Den här platsen kallas för "Artist's Palette". Vatten från "Champagne Pool" (den blåare delen där det är mer ånga) rinner ut i området och tar med sig mineraler som kyls ner och kommer i kontakt med vår atmosfär vilket skapar dessa otroliga färger. Färgernas styrka beror på vatten nivåer och vindens riktning. Otroligt vackert!

 

Färgerna som man ser i alla dessa kratrer etc, kommer från mineraler. Här är en lista på de olika färgerna och mineralerna:

Grön – Kolloid Svavel / järnhaltiga salter

Orange – Antimon (halvmetallisk grundämne)

Lila – Mangan Oxid

Vit – Kiseldioxid

Gul – Svavel

Röd-Brun – Järnoxid

Svart – Svavel och Kol

 

Ren olja som kommit upp till ytan och format vackra mönster

 

Under marken är det ett vattendrag system som flödar och är uppvärmt av magma från tidigare vulkan utbrott. Vattnet är otroligt varmt, upp emot 300 grader på vissa ställen! Detta varma vatten absorberar mineraler från berg, stenar och klippor och transporterar dessa mineraler till ytan där de kommer ut som ånga och till sist är mineralerna absorberade in i marken igen.

 

Panoramic View över Kaingaroa Forest. "Frying Pan Flat" är en "eruption crater" med bubblande vatten och gula fumaroles som puffar ut illaluktande ånga.

 

Det är verkligen en otrolig upplevelse att vandra omkring bland dessa ångande, kokande vattenhål, trots stanken från svavelvätet.

 

Lake Ngakoro Waterfalls som rinner ut i Lake Ngakoro. Detta är i slutet av vandringen runtom Wai-O-Tapu Geothermal Wonderland. Sen går man tillbaka till början och får se ett par till otroliga kratrar och annat på vägen.

 

 

En otrolig neon grön-gul krater som är den sista kratern man ser i parken. Denna krater heter "Devil's Bath" och det är en mix av svavel och järnhaltiga salter. Intensiteten av färgen beror på hur molnigt det är. Det är absolut bäst att besöka Wai-O-Tapu wonderland när det är en fin dag med inte för mycket moln för då intensifieras färgerna i parken.

 

Det här är vandringarna man kan göra. Antingen bara en, två eller alla tre banor. Vi gjorde alla 3 och tog god tid på oss. Den längsta vandringen är bara 3 km, men räkna med minst runt 1 timme för hela vandringen för det finns SÅ mycket att se.

Det blev ett par timmars vandring runtom i Wai-O-Tapu och vi hann bli riktigt varma, både utav solen, promenaden, fotograferandet och av de otroligt varma ångorna som omgav oss. Så efter besöket i ”Geothermal Wonderland”, for vi till Rotoruas Polynesian Spa. Där njöt vi av en halvtimmes mys i en utav de privata, naturliga källorna. De var varma såklart, men oj vad skönt det var att bara ligga där och slappa av…trots lite otäck lukt såklart… =o)

Vi körde tillbaka till Auckland på eftermiddagen. En ungefär 3 timmars lång bilfärd från Rotorua till Auckland. Vi hade köpt en flaska vin på lördagen som vi bara drack ett glas utav innan jag var tvungen att lägga mig på grund av huvudvärk. I och med att man inte kan ta med sig vätska på flyget fick vi dricka vinet på flygplatsen. Så där satt vi och väntade på att gå ombord flyget och drack vin ur små McDonald’s koppar. Haha, kändes lite små lustigt. =o) Alkoholister!

Det var en mycket mysig helg, full med aktiviteter. Usräkta det långa inlägget, men jag visste inte riktigt hur jag skulle dela upp det hela, och jag ville få med allt kul som vi upplevde. =o)

Rotorua – ett måste för alla som besöker Nya Zeeland!

P.S. Svar på frågan ovan om vad ni ser på bilden: Det är Kiwis! Absolut inte färdig utvecklade utan bara kart än så länge.