Akten att äta

Rastlöshet = Mat

Nästa år ska min sambo och jag eventuellt resa till Svalbard. Vi håller på och letar efter bra fotograf expeditioner som vi vill resa med.

Foto av Paul Nicklen.

Jag vill gå ner minst 30 kg till resan. 1 kg i veckan är mitt mål. Detta är en enorm morot för mig. Kunna sitta i flygstolarna mer bekvämt (det tar ju över 24 timmar att resa till Norden från NZ), kunna köpa bra, varma kläder i mindre storlek, röra mig mer fritt och därmed filma bättre. Åh, jag ser fram emot det!

Foto av Ole Jörgen Liodden.

Foto av Daniel J. Cox.

Jag började på allvar för en vecka sen, och har därmed gått hungrig i en vecka.
Idag fann jag mig själv i köket, med en skål chokladbolls deg i nävarna. What? Jag frågade mig själv varför. Och jag tror svaret är att jag är så van vid själva akten att äta.

Om jag ska se på tv och inte har nåt att plocka med (äta) då blir jag SÅ rastlös och kan inte koncentrera mig på en film eller tv-serie. Att gå på bio och inte köpa popcorn är ju nästan en kriminell akt.

Därför har jag börjat broderar igen, och lägger patiens medan jag ser på tv. Jag brukade alltid göra det när jag bodde uppe i Norge, och vet att det fungerar. Min partner irriterar sig på att jag inte bara kan sitta där och se en film, men måste göra nåt annat samtidigt. Adhd? Ja, kanske…

Varför är jag så beroende av mat? Av att slänga in den där maten i hålet i skallen och knappt ens tugga? Blir så lättretlig när jag är hungrig har jag insett. När vi var i Indien, på platser dit turister inte kommer så ofta, fick vi väldigt tråkig mat och jag åt knappt alls. Var så hungrig att jag inte kunde sova, jag bara drömde om mat. Hela tiden. Jag gick ner i vikt. Visst. Men när vi kom hem åt jag ännu mer. Som om jag var rädd att jag snart skulle hamna i samma situation igen, med den där hemska hungern.

Har visat bilden förut, men den tåls att visa igen. Detta är i Singapore, precis efter att vi varit i Indien där jag gick ner minst 10kg.

Jag är inte som andra. Om jag är hungrig äter jag inte vad som helst. Det var nåt jag lärde om mig själv i lumpen. Jag kan bara inte. Tycker jag inte om en viss mat spelar hungern ingen roll. Jag äter det bara inte. Och samma skedde alltså i Indien. Så nu hatar jag att vara hungrig, och det är väl därför jag äter så mycket. För att förhindra att hungern ska smyga sig på.

Här ser ni mig när jag var i lumpen.

Oj, blev ett långt, negativt inlägg detta.

Försöker bara få rätsida på mitt problem, och arbeta mig igenom det. Jag ska klara de där kilona innan sommaren 2012. Tänk vad stolt jag kommer att bli av mig själv!

Om ni har tips på hur man håller hungern borta (förutom att skvalpa i sig liter med vatten och tugga på morotstavar) upplys mig gärna! =o)

Kram till er alla!

Farväl till Värnplikten

Det har blivit bestämt att värnplikten ska avskaffas i Sverige. Ett beslut som det stod om i de svenska tidningarna igår. En ceremoni på Stockholms Slott sågs som ett officiellt farväl till den 109 år gamla institutionen.

På skjutövning

Endast 3 röster i riksdagen avgjorde beslutet om att värnplikt nu ska slopas. De största anledningarna för att slopa värnplikt tycks vara ekonomi och att värnplikt ses som omodern och överflödig. Men många menar oxå att Sverige nu spelar med landets framtida säkerhet.

Worén och Rupertsson

Värnplikt infördes i Sverige i början på 1800-talet. Då för att skydda Sverige mot framtida invadering från Ryssland. Utbildningen var då bara en knapp vecka lång, men tiden blev längre och längre med åren. Efter första världskriget bestämdes det att Sverige skulle rusta ner. Men när andra världskriget blossade upp blev det bråttom att rusta landet igen. Regeringen hade vunnit det föregående valet med en slogan om att inte ge mer pengar till det Svenska försvaret. Så de som ryckte in i det militära inför det stundande kriget, fick lära sig att kriga, utan vapen…

Åtskilliga gånger har det stått tidningar om värnpliktiga som farit illa, blivit dåligt behandlade och till och med vådaskott eller bara fel behandling av vapen som tagit de unga männens liv. Befälens behandling av de värnpliktiga ändrades med åren och den hårda jargongen är idag inte lika orättvis, hård eller kränkande.

Hinderbana och Vapentjänst

Beriden och Gående Högvakt på Stockholms Slott

Jag på beriden högvakt. Mamma och pappa är på besök i Stockholm på bilden längst ned till vänster.

Personligen tycker jag att värnplikt borde finnas kvar i Sverige. Pojkar rycker in i lumpen och kommer ut som män. De får lära sig grundläggande saker om hur man tar hand om en grupp, följer order och klarar sig själv. Nuförtiden måste inte ens alla pojkar göra lumpen, utan bara en tredjedel, om ens det, av landets ungdommar rycker in varje år i de olika regementen. Kvinnor gör lumpen frivilligt sedan 80-talet och det är numera helt vanligt att se en blandad grupp med ungdommar lära sig de grundläggande reglerna för krig.

"Gröna" bilder från min tid i lumpen

De två personer som läser min blogg, vet att jag själv gjorde lumpen i 2002. Jag gjorde värnplikten i Livgardets Dragon Trumpetarkår, i Stockholm. Det var ett av de bästa åren i mitt liv, även fast jag många gånger bara längtade bort från kasernen K1 på Lidingövägen. Jag lärde mig mycket om mig själv, vad jag klarar av, hur mycket jag kan pressa mig själv eller bli pressad av andra. Hur jag fungerar i en grupp och att  jag svimmar om jag måste stå stilla på en plats för länge. =o)

Olika bilder på LDK-02 när vi spelade

Många länder har slopat värnplikten genom åren och infört en yrkesmilitär. Bland dem är Nya Zeeland, där jag nu bor. Reklamer på TV, radio och plakat på gatorna försöker locka till sig ungdommar att utföra militär utbildning. De får sina studier betalade om de studerar på universitet, men de måste fortsätta att göra den militära utbildningen under tiden.

Jag vet inte hur det kommer att bli i Sverige, jag vet inte om det blir bättre eller sämre. Jag vet bara att en ny era har startat i det avlånga landet i norr, och en gammal era är begravd. Hur blir det nu? Den som lever får se… Vad tror du?

Olika bilder på mig i lumpen