Queen Sally’s Diamond Deli

Detta är ett av mina favorit cafén i Lyall Bay, Wellington.

Queen Sally’s Diamond Deli skulle bara vara ett temporärt kafé när syster kafét/restaurangen Maranui förstördes i en brand.
Det lilla kaféet blev så populärt att även efter att Maranui öppnade sina dörrar igen, så fortsatte de att få massa nöjda kunder som inte kunde få nog av denna lilla, industriella, 60-70tals plats, och de bestämde sig för att fortsätta ha öppet.

Min film är som en liten ”promotional video” och ett sorts fanbrev. =o)
Hoppas ni tycker om den.
Lämna gärna kommentarer.
Ursäkta ljudet och jag vet att mitt stativ och jag själv syns i en del klipp….

Mitt Wellington; del 4

Jag tror att min absoluta favorit plats i Wellington, är Lyall Bay.

Här kan man strosa på stranden, se på när vindsurfarna eller de ”vanliga”
surfarna tacklar vågorna, härliga hundar som leker tafatt, ta en fika på Maranui
eller Queen Saly´s Diamond Deli, shoppa på några av de stora varuhusen
en bit bort, eller bara njuta med sin kaffe i gräset och se flygplanen komma och gå.
Det är en mysig plats med massa karaktär, sol och vind.

Kite surfers på stranden i Lyall Bay. Det vita huset till vänster i bild är Maranui.

Och precis i bakgrunden av strand och hav ligger flygplatsen.

Följande bilder visar oxå Lyall Bay, men på andra sidan av Lyall Bay, vattnet ni ser längst bort, ligger Evans Bay, och sen kommer man till Wellington CBD.

Lyall Bay, med Evans Bay och Wellington Harbour i bakgrunden.

Lyall Bay, med Evans Bay och Wellington Harbour i bakgrunden.

Lyall Bay med Wellington Airport i bakgrunden, och kullarna bakom flygplatsen ligger i förorten Strathmore.

Strathmore Hills med härliga moln.

Miramar Heights

Hus på en kulle ovanför Lyall Bay.

Ja…inte så säkert när en stor jordbävning slår till….

Där har ni det. Ännu ett kapitel ut Mitt Wellington. =o)

 

Solitär

Fototriss tema: Solitär
(det blir lite mer än 3 bilder. Men 3 grupper utav bilder i alla fall…)

Allena satt jag på en väderbiten stock på stranden och åt min brunch.
Solen spred leenden på vinter bleka ansikten, vinden lyste med sin frånvaro och lukten av hav transporterade mig till svunna tider på nordligare breddgrader.
På vägen hem igen, när molnen tagit över sitt domän, spred sig doften av nyklippt gräs till mitt sinne, och innan regnet åter härskade, låg minnet av barns skratt och lugna vågor kvar som en tunn dimma över området.

Snö!

Jag ser det snöar…!!!

Det var efterlängtat och förväntat.
Hela veckan har meterologerna i landet pratat om snö från södra Sydön till mitten av Nordön. Och de sa att det skulle komma idag.

För en gångs skull hade de rätt!

Jag flög ut med kameran, gjorde snöbollar och kastade runt och önskade att jag hade någon att ha snöbolls krig med. =o)
Men snön var så blöt att det nog blivit allvar av det snöbolls kriget med närmast isbollar iställer för snöbollar.

Nu får vädret rasa utanför, för jag sitter i det varma vardagsrummet och ska läsa lite bloggar.

Dessa bilder är oxå del av veckans Fototriss. Klicka Här för fler bidrag.

Kolla in en väldigt kort video Här, som min vän Andrew precis spelade in.

kram!

Ut på Tur…

…aldrig sur.

Kanske det ligger något i det gamla talesättet. Man får mer energi av att vara ute i friska luften och röra lite på fläsket.

Gick en timmes tur idag, upp och nerför en massa backar. Southern Walkway, heter den väg jag gick. Både stigar, trappor, backar och sen hamnar man ute på vägen igen. Inte så illa! Det var första gången jag gick den rundan. Kul att göra liten upptäcksfärd.

Här är några bilder från min tur.

Först tog jag bussen in till Kilbirnie (en utav Wellingtons förorter) och lämnade in en film jag lånat.

Hjärtformat löv på vägen.

Här jobbar jag. Två hus med 12 inneboende. I huset närmast på bilden, bor de 5 som kan ta mer vara på sig själva. I huset bakom bor de 7 som behöver mer hjälp och kontor och "staff room" ligger på nedervåningen i samma hus. Jag gick dit idag för att hämta min vattenflaska som jag glömt där.

Sen tog jag Southern Walkway hemåt. Man kan oxå gå in till Wellington City eller upp till Mount Victoria, men det får jag göra en annan gång. Bilden nere till vänster visar utsikten från toppen av den första kullen jag gick uppför.

Hamnade mitt i en tall skog på toppen av en annan kulle. Mysigt att gå i skogen tycker jag. Om än en liten skog. =o) Och nån fin blå blomma växte i en glänta!

Ja, sen kommer man ut på vägen och kan se ut över Lyall Bay och havet och grejer. Inte helt fel utsikt när man går tur. =o)

Vinter

Ena dagen sol, nästa regn.

När ni firar midsommar hemma i Svealand, firar vi midvinter här.

Det är inte som erat firande, men på skolor, hostels etc, firas det ”midwinter christmas”. Jag tyckte det var konstigt mitt första år i landet. Jul firas ju alltid på midvintern! Men…inte i det här landet. Så de ordnar en fejk jul och firar lite mitt i vintern. Inte helt fel. Två julaftnar om året! =o) Nja…de säljer ju inte jul grejer i affärerna eller dekorerar sina hus med jul dekorationer, men det blir ett mini firande i alla fall.
Dessutom går vi ju mot ljusare tider härnere nu, och det firas! Inte officiellt, men jag firade det med ett (eller ett par) glas vin i helgen. Yay!

Ganska höga vågor i Lyall Bay i söndags. Färjan mellan Wellington och Picton fick nog en "rough" tur.

Nya Zeeland, liksom de Skandinaviska länderna är avlångt, och vintern ter sig olika från Norr till Söder. De som vill åka skidor far oftast ner till Sydön, där de får ganska mycket snö. Men man kan oxå få snö på inlandet på Nordön.

Kite Surfing är populärt i Lyall Bay och det blir många tillfällen att öva sin taktik när den långa hösten kommer till stan.

Jag har bott i Wellington under de 5,5 år som jag varit i Nya Zeeland, och här är vintern mest blöt. Regn, vind… fukt överallt. Kan tära på syket. Innan vi fick en värmepump installerad, brukade vi sitta i soffan på kvällarna, med ett täcke över oss och en liten ”kupévärmare” under täcket. Haha! Ja, vad gör man inte för att vara varm.

Vågor och grått väder...

Som jag förklarat innan, är husen i Nya Zeeland för det mesta uselt byggda. Och de hus som är ett par år äldre, har inte isolering eller dubbla glas i fönstrena. Så när temperaturen faller utomhus, kan man nästan med säkerhet säga att det är samma temperatur inomhus. Centralvärme? Existerar inte. Nu har ett par företag börjat sälja nåt liknande, och om man bygger nytt hus är det nog en bra idé att installera, men i de äldre husen blir det svårare.

När vintern lägger sig över landet, går solen upp runt 7.30 på morgonen, och den går ner igen runt 17. Lite som en höst hemma i Mitt-Sverige.

Solnedgång över Lyall Bay. Inte speciellt färgglad....men ändå.

I år har vintern varit mildare än den varit på många år…tydligen. Jag såg till exempel massor av folk i shorts, t-tröja och flip-flops i lördags! I know….! Men det är som en nationaldräkt härnere, och den åker på så fort solen visar sig och temperaturen går över 12 grader.

Och så kan det helt plötsligt komma en sån här härlig dag, med klarblå himmel. Ser man bara på bilden kan man tro att det är mitt på sommaren.

På de åren jag bott i Nya Zeeland, har jag inte använt en vinterjacka, eller vinter kängor en enda gång. Man kommer längre med gummistövlar och en regnjacka, med en varm tröja under och hatt och vantar. Men jag ser ju dem som pälsar på sig stora jackor. Mest asiater faktist.

Och det blommar....mitt i vintern.

Det känns som att Wellington har två säsonger. Sommar, och en väldigt lång höst. Sommar mellan slutet av November till mitten av Mars, och resten höst, med regn och vind mestadels av tiden. Det kan bli lite deprimerande till tiders, men man klarar det.
Anledningen till att det inte känns som vinter, är väl oxå för att det finns så många ”ever green” träd och buskar här. Och buskar som blommar året om.

Är det nåt mer ni vill veta om vinter i Nya Zeeland, fråga bara! =o)

Kram

Turist i min ”egna” stad

Det är tur man får besök ibland så man får turista på hemmaplan!

Den 10 februari blev det sightseeing i Wellington. Besöket från Sverige ville shoppa lite, så vi började dagen på Lambton Quay, vilket är ”hjärtat” av staden och har flest affärer. Det är oxå Wellingtons ”business district”, fyllt med kostym klädda män och vikiga kvinnor som far fram på gatan med skyndande steg.

Lite shopping på Lambton Quay i Wellington CIty. Och så fann vi några roliga sockor på en utav affärerna. Haha!!! Hur kommer man på ett sånt namn på sockor!??

När vi alla blivit trötta på shoppandet, blev det en tur till mitt favorit café Maranui. Var ju tvungen att visa det för vännerna! =o) Och jag tror det gick hem hos dem oxå.

Härlig lunch på Maranui Café i Lyall Bay.

Besöker man Wellington, och är lite glad i film, borde man besöka The Weta Cave i Mirmar, vilket kallas för Wellywood. The Weta Cave har en liten utställning av vapen, rustningar, miniatyrer och annat som varit med i olika filmer som Sagan om Ringen-trilogin, Kin Kong, Narnia, The Frighteners och många fler. Självklart gick vi dit oxå och hälsade på en uruk-hai och Gollum i egen hög person. ;o)

Ett besök på Weta Cave i Miramar.

Lapade lite sol på kvällen, innan den försvann bakom kullarna. En väldigt bra dag. =o)