Film Studier

Ett år av minnen.

Jag har aldrig riktigt visat eller berättat vad vi gjorde på Film Skolan jag gick på i 2008. Därför tänkte jag dela med mig med bilder och lite information från mitt år på The Film and Television School of Wellington.

Skolåret delades in i fyra terminer. Varje termin gjorde vi flera uppgifter, men alltid en större uppgift per termin. En av de första uppgifterna vi fick, var att göra en musikvideo. Här är min video. Den filmades under 3 olika dagar, på tre olika inspelnings platser.

I slutet av den första terminen fick vi spela in en film tillsammans med en Nya Zeeländsk regissör och en ”director of Photogrpahy”, båda professionella med flera filmer under bältet. Regissören var Geoff Murphy och DoP var Phil Burchell. Filmen hette Death and Santa, och det var elever i mitt ”crew” som skrev manuset. I korthet handlade filmen om att Death och Santa klagar på sina yrken, så de bestämmer sig för att byta arbeten för en dag. Tyvärr har jag ingen film att visa, men nedan ser ni bilder från inspelningen.

Första inspelningsdag var utomhus.

Andra och sista inspelningsdag, inomhus.

Andra terminen skulle alla skriva sina egna draman, och de fick inte vara längre än 5 minuter. Sen skulle man stå för all för produktion själv, göra ”props”, träna med skådespelarna, göra ”storyboards” och allt som ingår i förberedningar inför en film. Under själva produktion regisserade vi våra egna filmer, medan resten av klassen hade olika uppgifter för varje film. I efter produktion fick alla klippa någon annans film. Mitt 5-minuters drama heter Dirk and Desiree och här kan ni kolla in det. Tyvärr laddade jag upp filmen med helt fel aspect ratio, men, men…

I tredje terminen fick vi börja arbeta med riktiga film kameror, närmare bestämt en Arri super 16 kamera.För att vi skulle lära oss hur kameran var satt samman, hur det går till på ett film set med allt man ska göra och hinna med inom en tidsram, lära oss om ljus, film stock och allt sånt, fick vi göra något som kallades för ”film intensiv”. Under 1 vecka, filmade vi olika väldigt korta filmer med denna super 16 kameran och varje dag hade vi en ny roll. Alla fick pröva på nästan alla roller. Här nedan ser ni en film från en utav de dagarna, då jag var ”art department”.

Tredje terminen fick vi pröva på att göra animerade filmer oxå. Eller… en animerad film. Vi hade en vecka på oss att komma på en story, göra våra sets, storyboards och allt som skulle till. Det här är vad jag fick till.

Man avslutar sitt år på The Film School med att göra ”graduation films” eller ”grad films” som vi kallade dem. Vårat ”crew” var så stort (tror vi var över 20 personer) så vi fick göra 3 grad films. I slutet av den tredje terminen kom vi överens om tre manus som elever från vårat crew hade skrivit. Så började för produktion. Jag var Casting Director under för produktion coh hade som uppgift (tillsammans med en andra casting director och två assistenter) att hitta skådespelare och extras till alla tre filmer. Ingen enkel uppgift kan jag säga. Allt är gjort utan några pengar, så skådespelarna måste vilja jobba gratis.

När fjärde terminen började hade vi 2 veckor tror jag det var, att färdigställa all för produktion, och sen började vi filma! Under varje film hade alla en ny roll. På den första filmen var jag Director of Photographer. Gjorde inte ett speciellt bra jobb måste jag medge, men, men… På den andra filmen var jag Focus Puller och på den tredje filmen var jag Production Manager.

Nu minns jag inte hur många dagar vi filmade… 3 dagar eller så per film, och sen var vi tvugna att ha 1-2 dagar ledigt efter det. Innan nästa film skulle filmas, hade vi alltid 2-3 dagar med lite för produktion för att få ihop kostymer, props och skådespelare etc.

När alla tre filmer var färdig inspelade, var det dags för efter produktion. Alla hade en roll och vi delades in för att arbeta i 3 olika team som skulle färdigställa varsin film. Jag var Color Grader i efter produktionen, för den filmen jag varit Director of Photographer för. Jag hade en svår uppgift att försöka rätta till alla de misstag jag själv gjort i produktion, men det bästa var att jag insåg att det var just Colorist som jag ville bli ”när jag blir stor”. =o)

Jag har ingen utav filmerna som jag kan visa er, men här följer bilder från film inspelningarna. Och en liten film som en utav de andra killarna i vårat crew filmade under vår sista kväll i för produktion. Han gjorde en video i efter produktion oxå, men den finner jag inte tyvärr.

Första graduation filmen. Jag var Director of Photography och Grader på denna film.

Foton från den tredje graduation filmen.

Firande och BBQ sista dagen på skolan.

Även fast detta inlägg är väldigt långt, hoppas jag att ni fann det intressant. =o)

Barndom

När jag ser barn leka på gatorna här i Wellington, eller hur deras föräldrar lyfter ut cykeln från kofferten så de kan cykla på gåvägarna i stan, tackar jag gudarna att jag fick växa upp där jag gjorde. I de värmländska skogarna. Man behövde inte oroa sig för tungt traffikerade vägar. Mamma och pappa behövde ine packa ner cykeln i kofferten och ta mig till ett ställe där jag kunde cykla. Vi behövde inte uppsöka badland eller köra bil i flera timmar för att ta oss till stranden på sommaren. Vi somnade inte till bullret av traffik utanför våra fönster, utan hellre från vindens sus i de stora häng björkarna utanför huset, ugglorna i skogen, rävens skrik, golv som knakade och väggar som susade.

Jag kan tänka tillbaka på min barndom med ett leende på läpparna.

Vår:

Min bror och ag och mina två bästa kompis och deras storasyskon gick in i skogen bakom huset, bort mot en glänta där det var alldeles vitt av vitsippor. De växte överallt! Skogen luktade av varma barrträd efter att den varma vårsolen värmt upp dem. Marken var mjuk igen efter att tjärlen släppt och i bakgrunden hördes små fåglarnas kvitter, bäckar som återigen porlade och någon som klippte gräset för första gången den året. Vi sprang igenom de vita, bländade vitsipporna, skrek våra vårskrik, precis som Ronja och sen började vi plocka famnarna fulla. Varje syskon par plockade så mycket de orkade för att kunna ge sina föräldrar den största bukett med vitsippor de någonsin sett. Detta var det bästa tecknet på att våren kommit. Det och tussilago i dikes kanten.

Efter att ha plockat famnarna fulla med vitsippor och överraskat våra föräldrar var det dags att rita hopp hagor på gatan utanför våra hus och hoppa glatt fram och tillbaka i våra seglar skor. Eller så lekte vi kurragömma med våra basket kängor. Jag minns de där skorna som om det vore igår. Jag hade en grej för mina seglar skor i många år. När backen var fri från snö, åkte seglar skorna på. Några år senare var det basket kängor som var i ropet, och inte kunde jag vara sämre än alla de andra i kvarteret.

Medan vi barn tog ut våra cyklar för första gången det året, satte sig granntanterna i varandras trädgårdar eller på balkongerna och drack kaffe och åt nybakade bullar utomhus för första gången det året. Samtidigt droppade det från taken, vinden kylde och barnen skrek av förtjusning.

Sommar:

Jag har gått igenom många skolavslutningar i mitt liv, men den jag minns bäst var nån gång i låg eller mellan stadiet. Min mor jobbade den dagen så det var bara min far, storasyster och storebror som deltog i sommarsånger, hurrarop och musik från barn som precis börjat spela ett instrument. Efter skolavslutningen for vi hem och åt en utmärkt pinoccio tårta som min syster lagat. Jag var så lycklig! Jag älskade när min far kom till skolavslutningar eller konserter som jag deltog i. Jag var så stolt och så lycklig och kände det som att hela världen, just den dagen, var perfekt!

Nästan vart annat år for min mamma, min bror och jag till Norrland för att hälsa på min gammel morbror. Vi for nästan precis efter skolavslutningen och tog tåget till Kalix. Det var ett spännande äventyr. Mamma hade packat med tunnbröd med ost, skinka och sallad och juice i trekantiga tetrapak. Ahlgrens Bilar fick vi till efterrätt och kanske också en choklad boll om vi hade tur. Detta var vår speciella rese mat. Och vi älskade det!

Semester i Kalix var alltid lika underbart. Vi fiskade med metspö, kastspö eller fångade små fisk med håvar. Vi badade i det kalla vattnet, klättrade på hällerna som vattnet finslipat så att de var alldeles lena. Vi hörde om berättelser från förr i tiden, när min gammel morbror ägt renar, när han jobbat på ett stort fartyg, om hur han bara gick i skolan i ett par år, eller hur min mor varit som barn. Det var en härlig uppväxt.

Väl hemma i Värmland igen jag och min bästis ofta ner till badstranden, bara några minuter iväg med cykel. Där badade vi dagarna i ända. Ibland for vi med våra familjer till stränder längre bort, antingen med båt eller bil. Vi sov i tält och åt popcorn och berättade spökhistorier och lyssnade på Ronny & Ragge innan vi somnade i den varma sommar natten. Vi lekte dunken, kurragömma eller vita stenen med kvarterets alla barn. Pappa gjorde en vatten rutshkana i plast i våt trädgård som kvarterets alla barn förtjust for nerför. Vi grillade på kvällarna, vi hade midsommar fest och kräftskivor med grannarna. Vi åt egen odlade grönsaker. Vi for på små äventyr och lekte i den underbara trollskogen brevid vårat hus. Sommrarna var underbara, men alldeles för korta…

Höst:

Skolan började igen. Ofta med spänning. Nya ämnen, kanske en ny lärare, nya saker att lära, nya klasskamrater kanske ellr utflykter att se fram emot.

Vi lekte kurragömma i höstens alla löv eller hoppade i lövhögarna så att grannarna fick göra om sitt ryddings arbete. Vi lekte i regnet, satt inne och spleade spel, filmade oss själva och gjorde små musik videos. Vi såg på shlager festivalen som då hade en orkester oxå, vi diggade Carola och dansade till hennes vinnande låtar.

Hösten var en fin årstid…är en fin årstid, men den kändes alltid som en lång väntan. Väntan till vintern, till julen, och sen till vår och sommar igen…

Vinter:

När snön lagt ett beskydande täcke över vårat landskap, då kom pulkorna, bobben, skärtlapparna, skridskorna, skidorna och sparkarna ut från sina vrår. Vi for med våra pulkor, bobbar och skärtlappar nerför branta backar. Vi strevade uppför backarna och sen skrek av förtjusning nerför backarna igen. Vi gick till hockey rinken eller till den frusna sjön och trevade oss fram på våra ballerina skridskor. Vi åkte långfärds skidor och drack varm choklad och åt prickig korv smörgås på våra turer. Alla barn i området tog på morgonen fram sina sparkar och satte ihop dem till ett långt tåg. Sen for vi tillsammans nerför gatorna till busshållplatsen där vi väntade på att bussen skulle ta oss till skolan. Vi rullade enorma snöbollar upp för backen på vögen hem igen och byggde stora snögubbar i kvarteret.

Men bäst av allt var jullovet. När december gått med alla förberedelser i skolan och i hemmet. När man firat Lucia i alla skolor och kyrkor och knäcken hade kokats, lussekattorna och pepparkakorna bakats och glöggen inhandlats. När fjärde advent närmade sig och julen stod för dörren. Underbar julmat som spred sin doft i varje hus. Ljusen som brann både ute och inne, i ljusstake eller snölykta. Alla tomtar som gick från stuga till stuga och Kalle Anka som spelade på TV:n. Det var jul…

I mellandagarna brukade jag lägga pussel med min mor. Hon fick ofta ett pussel i julklapp. Min far gick runt i nya tofflor som han fick varje jul, min bror spelade nintendo eller tecknade och min syster kom på besök med sin lilla hund.

Sen nyår. Jag vet inte varför, men nyår har alltid känts vemodigt för mig. Man festar med god mat och dryck, umgås, skrattar, pratar minnen… Sen räknar man ner till tolvslaget och så är det plötsligt ett nytt år. Nya förhoppningar, nya drömmar, nya löften som ska uppfyllas… Men jag är alltid lika vemodig. Kanske är det för att man snart är ett år äldre, eller för att barndommen så snabbt for förbi. Eller för att man är rädd för det okända som det nya året har att erbjuda.

En sak är säker… Våren kommer snart igen. Sen sommaren, hösten och ett nytt nyår. Samma sak, varje år…