Canon EOS-1D X

Canon har annonserat ett nytt tillskott till sin familj!

Den nya kameran EOS-1D X, är den ultimata professionella kameran.I tisdags flög vi upp till Auckland, för att närvara vid Canons fest för annonseringen av den nya kameran. Canon fester hölls runtom i hela världen den dagen och även om många visste att Canon med säkerhet skulle annonsera en ny vara, blev det ändå många överraskade och uppskattande ”oh´s” och ”ah´s” när bilderna visades på denna spektakulära ”leksak”.

Så vad är det som är nytt med Canon EOS-1D X?

-”High Speed shooting at 12fps (14 fsp with mirror lock-up)”.
Detta är idealt för ”fixed-focus shooting” och för att fånga motiv i rörelse.

Det nya Autofocus systemet i kameran, med ”61 AF points”, ger en mer frihet att komponera sina bilder, plus att man får förhöjd ”subject tracking” och bättre fokus precision.
(Ursäkta att det blir så många engelska uttryck.
Jag kan inte de svenska termerna för allt detta.)

Det nya DiG!C systemet arbetar tillsammans med AE och kameran arbetar med ”subject recognition” genom färger, ljus och ansikts drag. Det hjälper oxå till med ”high-speed processing” och mindre ”noise” i bilderna.
Och hör på det här; Även om du följer ett ansikte som du ska fotografera, och andra ansikten kommer in i bilden, så fortsätter kameran att följa det ansikte du valde att följa från början! Så att fotografera sport eller liknande situationer med massa ansikten i bilden, blir mycket lättare!

”snabb knappar”

Kamerans meny har ändrats från tidigare EOS modeller.
Det kanske tar en stund att lära sig de nya menyerna, men det ska nu vara lättare och mer intuitivt att hitta vad du letar efter. Dessutom finns det snabb knappar eller vad man ska kalla dem, som du kan trycka på för att snabbt ändra en inställning istället för att behöva gå in i menyn.

Kameran har en ”full frame censor” med stora pixels av storlek 6.95 microns (om det säger er nåt) och ”18.1 megapixel image resolution”.
Dessutom kan du gå upp till 51200 ISO!!! Och detta kan man expandera till hela 204800 ISO! Gissa om det gick ett sus genom publiken när det annonserades. Man kan nu ta bilder i väldigt mörka förhållanden utan att få för mycket ”noise” i bilderna.
Något jag verkligen uppskattar när jag filmar.

Du kan filma i ”full-HD” (1920×1080: 24/25 fps)!
Dessutom har uppdateringar av CMOS och ”processing sensor” minimerat moire och falska färger i din video. Du manuellt ändra audio både före och under tiden som du filmar. Kameran stöder ALL-I ”compression format” och ”IPB format”. Sen vet jag inte om FCP7 stödjer de formaten. Kanske man blir tvungen att byta till FCPX i alla fall. =o/

Mr Peter Bush! Nya Zeelands mest kända sports fotograf.

Detta är helt klart ett stort steg framåt för Canon!
Och alla var som flugor runt maten när gardinerna öppnades ut till balkongen och där stod hela 5(!) sproilans nya Canon EOS-1D X och väntade på att bli omhändertagna. Tillsammans med nya EOS lenser som den nya 70-200mm f/2.8, 600mm f/4 etc.
Det tog lite tid innan man kunde armbåga sig fram och lägga sina händer på manicken.
Men den känns otroligt ”skön” att hålla i, har tyngd som de andra professionella Canon kamerorna, och smattret från den snabba ”shutter speed” lockande fram många leenden.
Vilka ”geeks” vi är va!?! =o)

Förlåt om jag inte riktigt ”make sense” när jag pratar om dessa tekniska grejer.
Det blir som sagt svårt att översätta allt till svenska…

Nordligaste Spetsen av Sydön

Cape Farewell är namnet på Nya Zeelands Sydös nordligaste spets.

Enligt historiker, var det James Cook, som gav namnet till Sydöns nordligaste spets. Han skulle resa från Nya Zeeland och över till Australien. Han såg mot den nordligaste spetsen av Nya Zeelands Sydö, som var den sista bit av land han såg på sin resa, och sa ”Farewell”. Därmed döptes platsen till Cape Farewell.

Här ser ni liten bild från Google Maps på Sydöns nordligaste spets och Cape Farewell och Farewell Spit.

Vi besökte Cape Farwell med företaget Farewell Spit Eco Tours . Efter en tur dit, for vi vidare till Farewell Spit. Farewell Spit är en tunn sandstripa som är runt 36 kilometer lång. Farewell Spit växer varje år, och man tror att den kommer att vara 2 km längre inom 5 år. Sanden kommer från erosion av bergen och sanden tas med av havet och skapar denna ”sandstrand”.

Tror att detta kallades "Face Rock", men inte helt säker. Det var på vägen från Cape Farewell till Farewell Spit.

Cape Farewell, Sydöns nördligaste spets.

I början av Farewell Spit ligger Fossil Point. Där stannade vi och fotograferade de fina stenarna som låg utspridda och kom dessutom nära till Fur Seals. Men man måste vara försiktigt med sälar och aldrig komma emellan dem och havet i och med att de flyr till havet om de känner sig hotade.

Häftiga stora stenar vid Fossil Point, Farewell Spit.

Fur Seal vid Fossil Point.

Det är bara de första 4 kilometrarna av Farewell Spit som är öppna för allmänheten, men om man far till Farewell Spit med ett ”Tour Company” kan man åka nästan helt till änden av stranden. Det gjorde vi, och vi besökte fyren. Där gick vi av och fick gå upp till toppen av fyren, såg oss omkring i de gamla ”lighthouse keeper’s” hus och dessutom avnjöt vi en kopp kaffe (eller te eller choklad) och lite kakor.

Fyren vid änden av Farewell Spit

Den södra delen av Farewell Spit är ganksa skyddda och det växer lite växter runtomkring. Under lågt tidvatten, kan vattnet gå tillbaka runt 7 kilometer och blottlägga runt 80 kvadrat meter av sand och lera! Det är som ett stort matbord för en massa fåglar, men oxå en dödsfälla för valar som relativt ofta blir strandade när tidvattnet sjunker.

Den norra delen är mer utsatt och ganska vindigt. Vindstyrkan är i genomsnitt runt 25 km/h. Vi fick erfara starka vindar när vi körde tillbaka från Fyren. Sanden spelade på markytan och skapade vackra mönster. Inte mycket växer på den norra delen av Farewell Spit på grund av all vind och hur mycket sanden rör på sig varje år.

Det känns lite som öknen i Dubai eller Timbuktu, på den nordliga delen av Farewell Spit.

Denna dag, Annandag jul, spenderade vi natten i en liten by som heter Motueka. Inte mycket som sker där förutom att det är som ett ankare och en hållplats för många som ska till Abel Tasman National Park, vilket vi besökte den 27 december. Men det är ett helt annat blogg inlägg. =o)