Nyårsafton vid Kibale Forest

Mitt i Kibale Forest National Park, ligger ett av Ugandas
mest populära och luxuriösa hotell, nämligen Kianynga Lodge.
(kolla in länken för bilder inne i hyddorna och huvudbyggnaden)

Där bodde vi under Nyårsafton 2012.
Hyddorna var stora och vackra, och allt gick på solenergi.
Sängarna var som två dubbelsängar. SÅ stora, och underbara.
Maten var trerätters luncher och middagar och första klass på allt.
Och ägaren, en engelskman, var väldigt välkomnande och intressant
att hålla en konversation med. Allt i allt var detta ställe underbart
och definitivt välförtjänta sina rekommendationer.
Dessutom kändes det som vi bodde i trähyddor, som ewokerna! =o)

På Nyårsafton gick jag en lång promenad med Shain, en utav de som var med oss på resan till Rwanda-Uganda. Ägaren av Kianynga Lodge hade berättat för oss att det fanns en fin stig vi kunde gå på som gick nere vid sjön, och sen hamnade man uppe på ryggen av en kulle innan man kom tillbaka till hotellet. Första biten av promenaden var ganska enkel, och vi såg en massa fint på vägen, och det fanns hundratals av fjärilar som flög runtom oss hela tiden. Kändes som vi var i nåt magiskt land. Men sen blev det bara värre och värre. Hela stigen hade vuxit över med grenar, gräs, rötter… Vi var lite rädda för spindlar och ormar, men vi tog oss sakta framåt, uppför backar och nerför igen. Om och
om igen. Vi svettades i den varma eftermiddagssolen, och vattnet tog slut. Men vi såg oxå mycket vackert på vägen, som det klara, turkos vattnet.
Och så mitt i allt kom vi fram till en glänta där kossor stod och betade! Fast de hade stora horn, så vi var inte helt säkra på om det faktist var kor. Vi smög oss förbi korna och kom till en ny stig som ledde oss förbi två pojkar som samlade ved. Och så kom vi till ett staket. Vi skulle gå under staketet (det var ganska högt), och jag böjde mig ner och ”riiiip!” Mina byxor gick sönder. Hahaha! Som jag skrattade. Efter den långa promenaden med massa klättrande, bränna sig på konstiga växter vi aldirg sett, ramla, bli skitiga, svettiga, törstiga, springa in i kossor… så går byxorna sönder oxå! Ja, vilken resa…
Men vi kom oss tillbaka till Kyaninga Lodge till sist i alla fall!

Efter en skön dusch, blev den en föreställning av en lokal kör/teater/ musik grupp. De framförde traditionella sånger och danser. Det var mycket vackert! Och medan de dansade och sjöng och spelade på sina trummor, bjöd ägaren av Kyaninga Lodge, på lite nibbles och bål. Det var riktigt mysigt och passande för Nyårsafton. =o)

Kvällen avslutades ute på balkongen vid huvudbyggnaden, med några gratis drinkar och trevliga samtal, medan det sjöngs och dansades från musik gruppen, syrsorna sjöng i gräset, och solen vilade under horisonten. Och natten vaggade oss till sömns och drömmarna förnimmade om ännu ett nytt år, i lyckans tecken.

Tänk, nu har halva 2012 gått.
Jag har inte kommit så långt som jag lovade mig själv att jag skulle detta år.
Men än är inte året över!
Än finns det tid för mina drömmar att gå i uppfyllelse. =o)

God Jul & Gott Nytt År!

Då, Kära läsare, är det dags för juleferie.

Jag tar sisådär 3 veckors ferie från bloggen.
Har inte hunnit med att uppdatera mycket i det sista,
och mindre blir det de kommande veckorna.
Och inte har jag hunnit vara inom alla er heller!
Men jag kommer tillbaka med nya krafter nästa år. =o)

Därför vill jag önska er alla en
Riktigt God Jul
& ett Gott Nytt År!!!

Så här idylliskt vil jag fira min jul. =o)

Istället blir det så här...

Delar med mig av en video, så kan ni
gissa vart jag kommer att spendera julhelgen!

Kramar!

Data ögon

Ögonen blir torra, och halsen irriterad. 

Efter ett långt uppehåll, då jag bara suttit vid datorn nån timme om dagen (istället för 10+ timmar som förut), har jag idag kommit igång igen.

Har suttit vid datorn hela dagen och klippt lite. Försöker få ihop fler videos från min partners och min roadtrip på Nya Zeelands Sydö mellan jul och nyår.

Berg utanför Hanmer Springs på Sydön.

Det har varit kul och spännande att gå igenom alla klipp igen, så här 5 månader senare. Man ser allt med nya ögon.

Men med tal om ögon… Jag har inte druckit tillräckligt med vatten under dagen, och mina ögon har torkat ut fullständigt, och halsen känns irriterad. Tröttheten har oxå börjat sega sig på. Men en liten paus så blir det nog bra.

Mount Cook, Nya Zeelands högsta berg.

Fossil Point vid Farewell Spit på Nya Zeelands Sydö.

Nej, nu ska jag ta en paus, dricka vatten, och sen äta lite middag kanske innan jag fortsätter med fin justeringen på dagens editing.

Ha en fin onsdag!

Nyår i Queenstown

En idyllisk liten stad bland bergen, förvandlas till en fest stad på Nyår.

När man skriver om sin resa så här i efterhand, är det nästan som att uppleva resan en andra gång! Plus i kanten! =o)

Queenstown är en utav mina favorit städer i Nya Zeeland. Staden ligger på den Syd-Västra delen av Sydön. Runt 28 tusen invånare bor i området, men runt högsäsong, och högtider så som Nyår, kan det bor runt 45 tusen människor i staden! Det är 50% med turister!

Runtom Queenstown ligger fjällen och kikar över invånarna. Och staden är byggd precis vid Lake Wakatipu. Insjön är 80 km lång, och därmed Nya Zeelands längsta sjö. The Remarkables är en bergs kedja som ligger på den Syd-Östra sidan av Lake Wakatipu. Bergskedjan heter The Remarkables för det är en utav bara två bergskedjor i världen som löper från Norr till Syd istället för Öst till Väst.

Queenstown är en stad som attraherar turister hela året. På sommaren är det Jet Boating, Bungy Jump, Mountainbiking, vandring, flug fiske, båtturer, flygning etc som lockar turister. Och på vintern kan man njuta av skidåkning och oxå besöka ”The Snow Farm” i Wanaka där man kan pröva sig längdåkning.

Fergburger har Nya Zeelands bästa burgare och är ett måste för alla som besöker Queenstown.

Och för er matintresserade så kan du i Queenstown finna Nya Zeelands godaste hamburgare. Fergburger heter stället där de säljer nästan löjligt stora hamburgare med alla möjliga olika smaker.

Nyår  började med moln över den mysiga staden Queenstown. Vi sov relativt länge och sen tog vi en tur upp emot Crown Range. Det är en krokig väg över bergen som leder till den lilla staden Wanaka. Vi for inte så långt som till Wanaka, men vi tog bilder utefter vägen och njöt av den underbara utsikten från toppen av Crown Ranges.

Lite närbild på en buske halvvägs upp på Crown Range Rd.

Här står "lilla" jag med fin utsikt i bakgrunden. Detta är halvvägs upp Crown Range Rd.

Det blev en mysig tur på Lake Wakatipu på eftermiddagen, ombord ångfartyget TSS Earnslaw. Ångfartyget kallas ”Lady of the Lake” bland invånarna i Queenstown. Fartyget har fraktat varor och passagerare sen 1912 och är nu ett av de sista ångfartyg, som drivs med hjälp av kol, i den Södra Hemisfären.

Man får oxå besöka kapten när man är ombord TSS Earnslaw. (Längst upp t.hö: en utav arbetarna skyfflar kol i "ugnarna". Nere t.vä: Kaptenen styr skeppet med stil.)

Trevlig tur på Lake Wakatipu ombord TSS Earnslaw.

Nyårsafton avslutades med ännu en tur i Crown Range där vi njöt den sista solnedgången 2010.

Solnedgång i Crown Ranges, sista solnedgången 2010.

Gratis konserter, folk överallt, fulla tonåringar och överfyllda restauranger och pubar. Det var så Nyår firades för de flesta som besökte Queenstown under Nyårs afton. Vi bestämde oss för att inte spendera tolvslaget bland fulla tonåringar på staden. Istället köpte vi Thai mat och for hem till Motellet där vi iförda myskläder njöt av maten och såg nåt sorts Nyårsprogram på TV. Sen såg vi fyrverkerierna från balkongen, men lite bubbel. Väldigt mysigt! =o)

Alla klär sig lika. Helt otroligt. Vad är det som är så snyggt med klänningar som nätt och jämnt skymmer rumpan? Oj, oj, oj....

Jag rekommenderar alla att besöka Queenstown om ni någonsin kommer till Nya Zeeland. Staden i sig är som sagt hemskt idyllisk och underbar. Sen kan man ta dagsturer till Milford Sound bl.a., och njuta av fjordar och fjäll från olika skepp.

God fortsättning på det Nya Året till er alla från mig!

 

Året som Gick

Ännu ett år har flugit förbi och det är dags att blicka mot ljusare tider.

Hoppas jag får se lite fint fyrverkeri ikväll!

Hur många där ute sätter sig inte ner på Nyårsafton, och blickar tillbaka på året som gick? Nästan alla skulle jag vilja säga. Man tänker tillbaka på semestrar, födelsedagar, roliga stunder, tunga tider etc.

Jag är inget undantag. =o) Jag började fundera på mitt år som gått. Vad har jag gjort under 2010, vad har jag åstakommit egentligen? Inte mycket… Visst, jag har fått ihop några bra videos, jag har sökt jobb och fått jobb 2 gånger och sagt upp mig en gång. Jag började dansa Zumba och fick sluta det oxå på grund av skador. 2010 var ett tungt år med andra ord. Fullt med ohälsosamma beslut och skador.

För att vara helt ärlig är 2010 ett år jag är glad att lägga bakom mig. Jag vill inte se tillbaka så mycket som jag vill se framåt. Jag vill gå in i det nya året med positiv energi och jag är fast beslutsam att bli mer hälsosam och få mindre skador under 2011.

Skål!

Jag kan inte heller komma på många saker som skedde runtom i världen i 2010. Känns som att jag sov igenom hela året. Ok, de få saker jag minns är Prinsessan Viktorias bröllop, att de hittade ”aliens” i USA, Pike River Mine olyckan där 29 män omkom, alla problem inför ”Commonwealth Games” i Indien, USAs stridstyrkor kom hem från Irak, jordbävningen på Haiti, …. ja, det var väl det. Nej, då, jag kommer nog på fler händelser ska ni se. =o)

Hade ni ett bra år? Vad var höjdpunkten och vad var botten nappet? Och hur ska ni fira denna kväll?

Hoppas ni alla får ett riktigt Gott Nytt År!!!

Barndom

När jag ser barn leka på gatorna här i Wellington, eller hur deras föräldrar lyfter ut cykeln från kofferten så de kan cykla på gåvägarna i stan, tackar jag gudarna att jag fick växa upp där jag gjorde. I de värmländska skogarna. Man behövde inte oroa sig för tungt traffikerade vägar. Mamma och pappa behövde ine packa ner cykeln i kofferten och ta mig till ett ställe där jag kunde cykla. Vi behövde inte uppsöka badland eller köra bil i flera timmar för att ta oss till stranden på sommaren. Vi somnade inte till bullret av traffik utanför våra fönster, utan hellre från vindens sus i de stora häng björkarna utanför huset, ugglorna i skogen, rävens skrik, golv som knakade och väggar som susade.

Jag kan tänka tillbaka på min barndom med ett leende på läpparna.

Vår:

Min bror och ag och mina två bästa kompis och deras storasyskon gick in i skogen bakom huset, bort mot en glänta där det var alldeles vitt av vitsippor. De växte överallt! Skogen luktade av varma barrträd efter att den varma vårsolen värmt upp dem. Marken var mjuk igen efter att tjärlen släppt och i bakgrunden hördes små fåglarnas kvitter, bäckar som återigen porlade och någon som klippte gräset för första gången den året. Vi sprang igenom de vita, bländade vitsipporna, skrek våra vårskrik, precis som Ronja och sen började vi plocka famnarna fulla. Varje syskon par plockade så mycket de orkade för att kunna ge sina föräldrar den största bukett med vitsippor de någonsin sett. Detta var det bästa tecknet på att våren kommit. Det och tussilago i dikes kanten.

Efter att ha plockat famnarna fulla med vitsippor och överraskat våra föräldrar var det dags att rita hopp hagor på gatan utanför våra hus och hoppa glatt fram och tillbaka i våra seglar skor. Eller så lekte vi kurragömma med våra basket kängor. Jag minns de där skorna som om det vore igår. Jag hade en grej för mina seglar skor i många år. När backen var fri från snö, åkte seglar skorna på. Några år senare var det basket kängor som var i ropet, och inte kunde jag vara sämre än alla de andra i kvarteret.

Medan vi barn tog ut våra cyklar för första gången det året, satte sig granntanterna i varandras trädgårdar eller på balkongerna och drack kaffe och åt nybakade bullar utomhus för första gången det året. Samtidigt droppade det från taken, vinden kylde och barnen skrek av förtjusning.

Sommar:

Jag har gått igenom många skolavslutningar i mitt liv, men den jag minns bäst var nån gång i låg eller mellan stadiet. Min mor jobbade den dagen så det var bara min far, storasyster och storebror som deltog i sommarsånger, hurrarop och musik från barn som precis börjat spela ett instrument. Efter skolavslutningen for vi hem och åt en utmärkt pinoccio tårta som min syster lagat. Jag var så lycklig! Jag älskade när min far kom till skolavslutningar eller konserter som jag deltog i. Jag var så stolt och så lycklig och kände det som att hela världen, just den dagen, var perfekt!

Nästan vart annat år for min mamma, min bror och jag till Norrland för att hälsa på min gammel morbror. Vi for nästan precis efter skolavslutningen och tog tåget till Kalix. Det var ett spännande äventyr. Mamma hade packat med tunnbröd med ost, skinka och sallad och juice i trekantiga tetrapak. Ahlgrens Bilar fick vi till efterrätt och kanske också en choklad boll om vi hade tur. Detta var vår speciella rese mat. Och vi älskade det!

Semester i Kalix var alltid lika underbart. Vi fiskade med metspö, kastspö eller fångade små fisk med håvar. Vi badade i det kalla vattnet, klättrade på hällerna som vattnet finslipat så att de var alldeles lena. Vi hörde om berättelser från förr i tiden, när min gammel morbror ägt renar, när han jobbat på ett stort fartyg, om hur han bara gick i skolan i ett par år, eller hur min mor varit som barn. Det var en härlig uppväxt.

Väl hemma i Värmland igen jag och min bästis ofta ner till badstranden, bara några minuter iväg med cykel. Där badade vi dagarna i ända. Ibland for vi med våra familjer till stränder längre bort, antingen med båt eller bil. Vi sov i tält och åt popcorn och berättade spökhistorier och lyssnade på Ronny & Ragge innan vi somnade i den varma sommar natten. Vi lekte dunken, kurragömma eller vita stenen med kvarterets alla barn. Pappa gjorde en vatten rutshkana i plast i våt trädgård som kvarterets alla barn förtjust for nerför. Vi grillade på kvällarna, vi hade midsommar fest och kräftskivor med grannarna. Vi åt egen odlade grönsaker. Vi for på små äventyr och lekte i den underbara trollskogen brevid vårat hus. Sommrarna var underbara, men alldeles för korta…

Höst:

Skolan började igen. Ofta med spänning. Nya ämnen, kanske en ny lärare, nya saker att lära, nya klasskamrater kanske ellr utflykter att se fram emot.

Vi lekte kurragömma i höstens alla löv eller hoppade i lövhögarna så att grannarna fick göra om sitt ryddings arbete. Vi lekte i regnet, satt inne och spleade spel, filmade oss själva och gjorde små musik videos. Vi såg på shlager festivalen som då hade en orkester oxå, vi diggade Carola och dansade till hennes vinnande låtar.

Hösten var en fin årstid…är en fin årstid, men den kändes alltid som en lång väntan. Väntan till vintern, till julen, och sen till vår och sommar igen…

Vinter:

När snön lagt ett beskydande täcke över vårat landskap, då kom pulkorna, bobben, skärtlapparna, skridskorna, skidorna och sparkarna ut från sina vrår. Vi for med våra pulkor, bobbar och skärtlappar nerför branta backar. Vi strevade uppför backarna och sen skrek av förtjusning nerför backarna igen. Vi gick till hockey rinken eller till den frusna sjön och trevade oss fram på våra ballerina skridskor. Vi åkte långfärds skidor och drack varm choklad och åt prickig korv smörgås på våra turer. Alla barn i området tog på morgonen fram sina sparkar och satte ihop dem till ett långt tåg. Sen for vi tillsammans nerför gatorna till busshållplatsen där vi väntade på att bussen skulle ta oss till skolan. Vi rullade enorma snöbollar upp för backen på vögen hem igen och byggde stora snögubbar i kvarteret.

Men bäst av allt var jullovet. När december gått med alla förberedelser i skolan och i hemmet. När man firat Lucia i alla skolor och kyrkor och knäcken hade kokats, lussekattorna och pepparkakorna bakats och glöggen inhandlats. När fjärde advent närmade sig och julen stod för dörren. Underbar julmat som spred sin doft i varje hus. Ljusen som brann både ute och inne, i ljusstake eller snölykta. Alla tomtar som gick från stuga till stuga och Kalle Anka som spelade på TV:n. Det var jul…

I mellandagarna brukade jag lägga pussel med min mor. Hon fick ofta ett pussel i julklapp. Min far gick runt i nya tofflor som han fick varje jul, min bror spelade nintendo eller tecknade och min syster kom på besök med sin lilla hund.

Sen nyår. Jag vet inte varför, men nyår har alltid känts vemodigt för mig. Man festar med god mat och dryck, umgås, skrattar, pratar minnen… Sen räknar man ner till tolvslaget och så är det plötsligt ett nytt år. Nya förhoppningar, nya drömmar, nya löften som ska uppfyllas… Men jag är alltid lika vemodig. Kanske är det för att man snart är ett år äldre, eller för att barndommen så snabbt for förbi. Eller för att man är rädd för det okända som det nya året har att erbjuda.

En sak är säker… Våren kommer snart igen. Sen sommaren, hösten och ett nytt nyår. Samma sak, varje år…