Bjurtjärn Kyrka

Mina föräldrar bor i ett område som heter Kyrksten, utanför Karlskoga.

Där växte jag upp.
Och den lokala kyrkan, Bjurtjärn Kyrka, har jag besökt många gånger.
Där döptes jag, min syster och jag konfirmerades där
och det var oxå där min bror gifte sig.
Dessutom hade vi de flesta av våra skolavslutningar där varje Juni, och
diverse skol konserter till påsk, jul osv.Jag känner att kyrkan har en alldeles särskild plats i mitt hjärta.
Försöker besöka den när jag är hemma, bara för att gå runt lite.
Den här gången berättade familjen att takplattor, av koppar, stulits så de
var tvugna att plocka ner delar av taket och sätta upp ett annats slags plåt.Är det inte för sorgligt? Inte ens taket på en kyrka får vara heligt.
Det är så mkt skit jag hört om sen jag flyttade hem som gör att jag blir väldigt
förvånad över vart Sverige är på väg. Till och med folks koppar grejer ute i
hagen blir stulna och det ska vandaliseras överallt och härjas.
Nej, nåt måste göras annars ser hela Sverige ut som en förort snart….Men i alla fall! =o)
Delar med mig av lite bilder från Bjurtjärn Kyrka som bygdes på 1600-talet.
På den tiden var området rikt på metaller och socknen växte sig större och större. Man reste en kyrka som senare fick utvidgas i olika stadier tills den såg ut som den gör idag.
En kors kyrka.

Trevlig helg allesammans!

Hult

En sak jag älskar med att vara hemma i Sverige,
är att njuta av naturen man numera inte är van vid.

Jag har hunnit med en hel del natur njutande så långt på min resa,
och jag räknar med att det blir mer.

Under den första veckan jag var hemma, bestämde min bror och jag för att gå upp till Hultberget, som ligger inte långt från mina föräldrars hus. Det är egentligen inget berg, bara en kulle. Men det är en liten bit att gå. Och det finns numera ingen stig (inte vad vi fann i alla fall) för efter att en massa skog har huggits ner är stigar och vägar vi kommer ihåg som barn, helt borta eller begravda under en massa ris.Vi gick genom gammal trollskog, där mossan låg tjock på marken och över
stenarna och en liten bäck trillade lågmält över stock och sten. Sen blev det
att hitta en väg genom tätvuxen ”ny” bladskog innan vi klättrade uppför backen
som blivit hal efter regn och stenar rullade på sig oroligt under våra fötter.
Så kom vi upp på toppen och undrade… Vart är Hultberget?Det visade sig att vi gått helt fel. Vi hade till och med klättrat högre upp än vi behövde.
Men Hultberget låg på andra sidan av en dal, och vi insåg då att vi inte skulle hinna dit innan solen gick nedanför horisonten. Så vi avslutade vår tur med att traska nerför, mot grusvägen, igen. Lyckliga, småskitiga, svettiga och med blöta skor gick vi hemåt, med kamrorna fulla av kort och huvudet fulla av minnen. Det var en mkt fin dag samman med bror. =o) Önskar man kunde ha flera såna dagar på ett år och inte bara ett par nu och då.Ett äventyr blev det i alla fall!
Och förhoppningsvis kan ni njuta lite av vår promenad, genom mina bilder.=o)