Vinter

Ena dagen sol, nästa regn.

När ni firar midsommar hemma i Svealand, firar vi midvinter här.

Det är inte som erat firande, men på skolor, hostels etc, firas det ”midwinter christmas”. Jag tyckte det var konstigt mitt första år i landet. Jul firas ju alltid på midvintern! Men…inte i det här landet. Så de ordnar en fejk jul och firar lite mitt i vintern. Inte helt fel. Två julaftnar om året! =o) Nja…de säljer ju inte jul grejer i affärerna eller dekorerar sina hus med jul dekorationer, men det blir ett mini firande i alla fall.
Dessutom går vi ju mot ljusare tider härnere nu, och det firas! Inte officiellt, men jag firade det med ett (eller ett par) glas vin i helgen. Yay!

Ganska höga vågor i Lyall Bay i söndags. Färjan mellan Wellington och Picton fick nog en "rough" tur.

Nya Zeeland, liksom de Skandinaviska länderna är avlångt, och vintern ter sig olika från Norr till Söder. De som vill åka skidor far oftast ner till Sydön, där de får ganska mycket snö. Men man kan oxå få snö på inlandet på Nordön.

Kite Surfing är populärt i Lyall Bay och det blir många tillfällen att öva sin taktik när den långa hösten kommer till stan.

Jag har bott i Wellington under de 5,5 år som jag varit i Nya Zeeland, och här är vintern mest blöt. Regn, vind… fukt överallt. Kan tära på syket. Innan vi fick en värmepump installerad, brukade vi sitta i soffan på kvällarna, med ett täcke över oss och en liten ”kupévärmare” under täcket. Haha! Ja, vad gör man inte för att vara varm.

Vågor och grått väder...

Som jag förklarat innan, är husen i Nya Zeeland för det mesta uselt byggda. Och de hus som är ett par år äldre, har inte isolering eller dubbla glas i fönstrena. Så när temperaturen faller utomhus, kan man nästan med säkerhet säga att det är samma temperatur inomhus. Centralvärme? Existerar inte. Nu har ett par företag börjat sälja nåt liknande, och om man bygger nytt hus är det nog en bra idé att installera, men i de äldre husen blir det svårare.

När vintern lägger sig över landet, går solen upp runt 7.30 på morgonen, och den går ner igen runt 17. Lite som en höst hemma i Mitt-Sverige.

Solnedgång över Lyall Bay. Inte speciellt färgglad....men ändå.

I år har vintern varit mildare än den varit på många år…tydligen. Jag såg till exempel massor av folk i shorts, t-tröja och flip-flops i lördags! I know….! Men det är som en nationaldräkt härnere, och den åker på så fort solen visar sig och temperaturen går över 12 grader.

Och så kan det helt plötsligt komma en sån här härlig dag, med klarblå himmel. Ser man bara på bilden kan man tro att det är mitt på sommaren.

På de åren jag bott i Nya Zeeland, har jag inte använt en vinterjacka, eller vinter kängor en enda gång. Man kommer längre med gummistövlar och en regnjacka, med en varm tröja under och hatt och vantar. Men jag ser ju dem som pälsar på sig stora jackor. Mest asiater faktist.

Och det blommar....mitt i vintern.

Det känns som att Wellington har två säsonger. Sommar, och en väldigt lång höst. Sommar mellan slutet av November till mitten av Mars, och resten höst, med regn och vind mestadels av tiden. Det kan bli lite deprimerande till tiders, men man klarar det.
Anledningen till att det inte känns som vinter, är väl oxå för att det finns så många ”ever green” träd och buskar här. Och buskar som blommar året om.

Är det nåt mer ni vill veta om vinter i Nya Zeeland, fråga bara! =o)

Kram

Regn och bad

Lurigt väder med regn och solsken samtidigt.

Ända sen vi planerat en resa till Sydön på ”jullovet”, har jag sett fram emot att besöka Abel Tasman National Park. Jag har varit som ett litet barn och sett framför mig solsken och de långa, vita sandstränderna i national parken.

Sånt här såg jag framför mig när jag drömde om Abel Tasman National Park. (Biden är lånad)

Abel Tasman National Park är Nya Zeelands minsta National Park. Parken är döpt efter Abel Tasman som var den första Europeiska utforskaren som såg Nya Zeeland.

Det var ganska fint väder i början på turen genom Abel Tasman National Park.

Lyckan var stor när vi den 27 December tog en båttaxi runtom i national parken. Vi skulle gå av vid ett ställe och gå runt i några timmar och fotografera och filma, se fåglar och annat djurliv, njuta av naturen och självklart bada i det klara vattnet.

Denna stora sten ser ut som ett klyvet äpple, därmed namnet "Split Apple Rock".

Men drömmarna och förhoppningarna regnade bort. Dagen började så vacker, men medan vi for fram på havet i Abel Tasman National Park började det regna. Regnet ökade bara mer och mer och vi fick besluta oss att stanna på båttaxin istället för att gå av och gå en promenad. Inte kul att bli dyngsur och vandra runt med kameror runt nacken. Men vi fick i alla fall se lite av national parken.

Molnigt och dimmigt när vi besökte national parken.

Efter turen på båttaxin stannade vi i Kaiteriteri (där båttaxin stannar) och åt lunch. Då kom solen fram igen och värmde våra frusna kroppar. Vi bestämde oss för att stanna i Kaiteriteri en stund och jag fick bada i det 17 gradiga havet och sola medan fint regn föll över min kropp. En ganska lustig känsla. En stekande sol, och kallt, fint regn samtidigt. Det var så skönt att bada i havet och jag njöt i fulla drag, trots att jag aldrig fick vandra runt i Abel Tasman National Park. Men det får bli en annan gång helt enkelt! =o)