Mali

Ser på nyheterna om Mali och drömmer mig tillbaka till när jag var där.

Jag besökte Mali i Dec-Jan, 2009-2010.
Då for vi från huvudstaden Bamako, och hela vägen upp till Timbuktu.

4379766427_9d15156960

En tjej som bär tvätten ner till floden.

Redan när vi var där började det bli lite oroligt i de norra delarna.
Vi skulle till Festival au Desert, en öken festival utanför Bamako, dit Malis
största artister, och andra stora Afrikanska och världsliga artister kommer.
Men festivalen som skulle hållas ute i öknen, fick flytta in till Timbuktu, på grund av banditer som figurerade i utkanten, och hot om att kidnappa turister.

Sen dess har detta bara eskalerat!
Islamistisk milis har tagit över. Några av världens äldsta böcker och andra skrifter har förstörsts och folk har blivit drivna på flykt från sina hemstäder.
Häromdagen skickade Frankrike in trupper efter att Malis president Dioncounda Traore, who declared a state of emergency because of the militants’ advance.

4380522248_6f572441f7

Lunch tillagas. Höns gryta.

Imorse när jag såg på nyheterna sa de att de franska trupperna redan tagit tillbaka staden Konna som militant tog efter en strid med Mali militär. Sen pratade de om hur både franska och Mali militär driver den islamistiska milisen tillbaka upp mot öknen.

4415939313_ea1e7c5751

En liten by vid floden.

Det fick mig på ett sätt att rycka till.
Hmm… driva folk bort från något, och inte direkt lösa en konflikt.
Detta kommer aldrig sluta. De där ”rövarna”, eller ”terroristerna” som många kallar dem,
vill ju fortfarande ta över landet, och det kommer väl inte ändras bara för att de drivs bort?
Eller?
Jag skulle inte bli förvånad om de kommer tillbaka om några år med större styrkor
och försöker göra om det som de nu ser ut att misslyckas med. Eller är jag bara cynisk?

4451731845_afd150de57

En inomhus marknad i Timbuktu.

Jag tyckte om Mali.
Visst, det var varmt, torrt, kargt… Men det hade en viss charm.
Speciellt Dogon country.

4452505612_a5972e0332

Denna bild är från Timbuktu, när vi en kväll väntade på att det skulle vara en kamel tävling. Några ungdomar började spela fotboll med lokal borna.

Har tyvärr inga bilder från Timbuktu, de ligger på en hårddisk nån annanstans, men jag delar med mig av andra bilder, som ni säkert redan sett. =o/

Fortsatt Trevlig Helg!760264BD9C0CE35E82A8FAAEADBE2A46

Ett tårfyllt farväl

Finns det nåt värre en att ta farväl av de man älskar?

Att komma hem till min familj är en sån glädje att det känns som att man ska spricka!
Men lika sorgligt blir det när man ska gå skilda vägar igen.

Min sista dag i Bergsfjord, nord Norge, gick jag och min syster en promenad tillsammans i det grå vädret, och fotograferade, filmade och pratade. Försökte liksom få in så mycket prat som möjligt innan det var dags att ta farväl för den här gången.

Fiskebruket som syns, och färjan som jag skulle med några timmar senare.

Rallaros med Silda som skymtar bakom.

Det är konstigt det där när man snart ska ta farväl.
Man liksom pratar på och skrattar och skojar som om inget ska hända.
Man vidrör inte riktigt ämnet om det oundvikliga. Man låtsas som att allt är som det ska.
Men inombords gråter man redan. Bröstet snörps åt och skrattet känns lite ihåligt.
Att ha en familj som är så nära varandra är underbart, men det blir desto jobbigare att
bo så långt ifrån varandra. Fast jag skulle inte för livet vilja ha det annorlunda…egentligen.
Så blev det dags att säga hade för den här gången.
Men nånstans inom mig visste jag att vi snart ska ses igen.
Det får inte bli 3 år den här gången. Men snart…mycket snart.

Det går Framåt

Livet är som en Ketchup flaska.
Först sker ingenting, sen sker allt på samma gång.
(Detta inlägg kan kännas långt att läsa, så gå och
häll upp en kopp kaffe innan du sätter igång…)

http://jennahill.files.wordpress.com/2012/05/1.jpg

Så här kan en bild se ut före och efter color grading…

Jag har varit i kontakt med en tjej här i Wellington, Sarah, som startat upp ett eget företag.
Företaget heter Transmit.
Sarah har en klippare redan som hjälper henne med projekten, men behöver en colorist.
Så jag träffade henne för några veckor sen och hon förklarade att hennes företag är menat att göra reklam eller promotion videos och liknande för olika företag. Och meningen är att hennes lilla företag ska kunna livnära sig på pengarna de får för dessa projekt. Så vi pratar inte några små företag med 100 NZD att spendera på en film, utan företag med lite djupare fickor.
Häromdagen ringde Sarah och sa att nu har hon ett projekt på G. Det är en kort 4 min promotion video och hon vill att jag ska color grade filmen! På Tisdag ska vi träffas och diskutera lite mer omkring det hela. Men det är verkligen spännande!
Detta blir (om allt går som det ska), mitt första, professionella, betalda jobb som colorist!
https://i1.wp.com/www.slrlounge.com/wp-content/uploads/2012/03/Hollywood-Before-and-After.jpg

Bara nån dag senare dimper det in ett mail i min inbox från en tjej som håller på med en kortfilm, Zora’s Quest. En lärare från Film Skolan jag gick på hade rekommenderat mig till henne att göra coloring på hennes kortfilm! Det kändes himla skönt att jag blivit rekommenderad måste jag säga. =o)

I WANT this book!

Och som grädden på moset fick jag en förfrågan på vimeo från ett företag i USA som undrar vad jag tar betalt som frilansare. De har precis startat sitt Post Production företag och behöver en frilansande colorist.

Så ni ser ju!
Först inget, sen allt på en gång!

Och till råga på allt så sker allt detta bara 2 veckor innan jag ska resa hem till Sverige!
Är inte det typiskt så säg….

Men jag ska i alla fall försöka få den 4 min promo videon gjord.
Och jag vill väldigt gärna jobba med kortfilmen oxå. Ska träffa regissören och Director of Photography till veckan och diskutera projektet så får vi se vad jag kan göra.

Nu har jag ÄNTLIGEN en helg ledig, efter 7 dagar i sträck på jobb.
Var väldigt trött igår kväll, men vaknade såklart upp kl 8.30 imorse.
Är inte det typiskt när man har en ledig dag.
Men det har blivit en morgon med flera koppar kaffe, städat huset, svarat på email,
regisserat lite bilder, planerat de kommande veckorna, och saker jag måste införskaffa
innan Sverige resan. Lääängtar!!!

Hoppas ni får en trevlig helg med massa sol!

Dogon Country

Har inte hunnit med mycket mer än jobb i det sista.

Det är inte bara bloggen som blir lidande, och mina frånvarande
kommentarer från era bloggar. Men oxå mitt arbete med mina
egna filmer ligger där och väntar på lite uppmärksamhet.

Men i denna vecka fick jag äntligen färdigt en film jag arbetat med i mååånga månader.
Det är en liten rese dokumentär från Mali, där jag var i 2009-2010.
Mali är ett ganska stort, kustlöst land i västra Afrika. Stora delar av landet ligger i Sahara öknen. Där har du bland annat Timbuktu som är landets största administrativa område. Det har oxå en mycket rik historia. Men detta berättar jag mer om i en annan film.

Den här filmen handlar om Dogon Country, som ligger vid Bandiagara klippan,
och där finns hundratals mindre byar där Dogon folket bor.
När man besöker Mali kan man gå på en flera dagars tur genom Dogon Country.
Man går från en by till en annan, sover på taket till deras små hyddor, blir bjuden på deras egna mat (det blir kyckling eller lamm oftast, med antingen couscous, pasta eller hemmagjorda pommes frites, och nån sorts sås), och man får se deras hantverk, och deras fantastiska gamla byar uppe bland bergen.
De byggde alltid sina byar i bergen för att bättre kunna se fienden.
Men allt detta förklarar jag i filmen.
(För att se en film på ungefär den mat vi blev bjudna på, klicka Här.)

Enjoy!
(Och kom gärna med lite feedback.
Ursäktar i förväg för det dåliga ljudet.)

Melbourne

Som sagt, det blev en helg i Melbourne som 30-års present.

Skönt att bara komma utanför Nya Zeeland lite (trots att det inte var länge sen vi var på resande fot) för det kan kännas lit klaustrofobiskt i detta lilla land.

Vi kom fram till Melbourne runt 21-22 så det blev ostbricka och frukt på hotell rummet:
Väldigt mysig kväll.

Vaknade vid 6 morgonen efter!! I know… Men i Nya Zeeland var det ju redan 8.
Efter en god, lång hotell frukost, tog vi en promenad i morgon solen, längsmed
Yarra River, bland massa kaféer och restauranger, Melbourne Aquatic Centre, segelbåtar, broar och så firande av det Kinesiska Nyåret.

Rundeln under bron på andra bilden uppifrån, är ett café/bar!! Såg riktigt trevlig ut. =o)

Vid lunchtid for vi med en liten ”cruise” båt på Yarra River och såg saker från ett annat perspektiv. Efter båtturen blev det en busstur runtom Melbourne och så ut till Mount Dandenong där vi fick mata Sulphur-crested Cockatoo. Lite äckligt med deras långa klor och grejer, men oxå häftigt att se hur de åt varje litet frö var för sig.

Crown Plaza var hotellet vi bodde på.

När vi kom tillbaka in till Melbourne City, tog vi en promenad i eftermiddags hettan, tillbaka till hotellet. Väl där var vi helt slutkörda från att ha vaknat upp så tidigt, och ha varit ute i 30 grader plus hela dagen. Melbourne var verkligen SÅ varmt. Somrigt och fint. =o)

Så istället för att duscha, göra sig iordning och gå ut till nån restaurang; beställde vi upp mat till hotell rummet och mös framför en film.
Ok, kanske inte så Party som de flesta har det på sin 30-års dag, men jag njöt i stora drag i vårat fina hotell rum med två separata rum; ett vardagsrum och ett sovrum, under ett svat, mjukt täcke och min man brevid mig.

Det blev en mycket bra födelsedags helg måste jag säga. =o)
Lite sight-seeing, god mat, vila och att bara få vara tillsammans.

Nu är det tisdag och det har varit Back to Reality i två dagar.
Påbörjad veckan med jobb mellan 7-15.30, efter att ha somnat runt 2.30.
Idag jobbade jag till 17 och sen gym. Nu är jag bara så trött.
Men det är dags att laga sallad till min lunch imorgon och sen gå och sova.

Trevlig Vecka!

Tack!!

För alla fina grattis hälsningar!

Och ett speciellt tack till kära syster som grattade
mig på sin blogg, Hjem Kära Hjem.
=o)

Förutom att jag inte kunde spendera en hel dag med min familj eller mina vänner,
så blev det ändå en mycket bra födelsedag.

Jag lagade en Rulltårts Trifle à la Leila på förmiddagen.
Sen kom en väninna på kaffe besök och hade med sig en present
och sin söta lilla dotter Ida. Vi njöt Trifle, kaffe och skvaller.

Min partner sa till mig på morgonen att det skulle bli en överraskning senare på dagen.
Han bad mig packa en väska för vi skulle köra någonstans.
Kanske till nåt fint hus ute i bushen nånstans, tänkte jag.
Han kom hem från jobb runt 14 och vi började köra.
Han körde liksom mot flygplatsen och jag utbrast ”Vi ska flyga nånstans!”
Men nej, min partner sa att han skulle bara stanna lite snabbt vid ”The Warehous” (ett stort varuhus med billiga kläder, möbler, pennor, blommor, dvd´s etc) för han behövde köpa lite underkläder. Han hade tjatat om det i några dagar så jag tänke inte mycket på det.
Men så körde han förbi The Warehouse och då skrek jag igen ”Vi ska flyga nånstans!”

Och visst skulle vi det!
Auckland tänkte jag. Eller kanske Queenstown eller nåt liknande.
Så checkade vi in och då fick jag reda på hemligheten.
Vi skulle spendera helgen i Melbourne, Australien!!!
=o)

Och vilken helg det blev!
Bilder kommer i nästa inlägg.

Just nu får ni njuta av bilder av min första Trifle.

Tänk att jag redan hunnit bli 30!!
Tack igen! =o)

En krånglig resa

Aldrig har en resa börjat så krångligt….

Det är efter en resa som denna som man inser vilken tur vi haft med alla andra resor.
Då pratar jag om själva flyg resan.
Resan till Rwanda tog runt 50-60 timmar allt i allt. Himla långt…

Vi flög från Wellington till Christchurch där vi väntade i många timmar på vårat flyg till Kuala Lumpur. På Christchurch flygplats mötte jag Jon (från Kanada, men bor i NZ), Stephen ”Unter” (från USA, men bor i NZ) och Alicia med sin son Ben (båda Kiwis). De var de första 4 personerna utav 8 som skulle med oss till Afrika på en foto resa.

Vi kom med vårat flyg med Air Asia X och flög till Kuala Lumpur.
Air Asia är billigare än många andra flygbolag, men man får absolut inte samma service. Måltiderna är bara själva huvudmålet, ingen liten sallad, frukt, efterrätt eller kaffe. Heller inget alkohol eller läskedryck etc. Man får huvudmålet och en liten flaska vatten och det är allt. Vill man ha annat får man betala för det. Och under en lång flygresa måste man bara ha massa vatten, så man får hosta upp kosing. Det är så bolaget tjänar pengar. Det finns heller ingen tv, så man måste se till att ta med böcker, iPhone, korsord och grejer för att få den 11 timmar resan att gå. Man kan såklart hyra ett entertainment set, med en liten tv, men batteriet håller bara i 5 timmar. Igen…ett sätt för flygbolaget att tjäna pengar.

När vi väl kom fram till KL, trängdes vi in i ett litet rum utan AC eller någon luft över huvudtaget. Folk trängdes åt alla håll och kanter för att komma fram till de 3 anställda som försökte ge folk biljetter till deras nästa flyg. Bråk bröt ut mellan familjemedlemmar och vi såg hur tiden flög fram och hur vi skulle missa vårat nästa flyg om vi inte kom fram snart.
När vi äntligen kommer fram till kvinnan bakom den lilla disken, säger hon att vi måste ha visum för att göra en transit i Mumbai, Indien. What? Jodå, sån var det. Alla utom de med NZ pass (alltså bara Alicia och lilla Ben) var tvugna att ha visum. Och vi skulle INTE komma ombord flyget utan visum. Och det skulle ta runt 4 dagar att få det. Och ännu konstigare blev det… Det var bara om man flög med Air Asia som man behövde visum, för man var tvungen att byta från en flygplats till en annan. Vi missade flyget. Men inga problem, försäkrade en utav arbetarna som försökte hjälpa oss. Det fanns flera flyg under dagen, nästan ett flyg i timmen. Men det lät ju bra! Vi skulle bara få tag i Indiska Ambassaden coh se vad som kunde göras för oss. Så där satt vi…fast i KL. Och inte fick vi tag i den Indiska Ambassaden heller. Vi frågade en annan Air Asia arbetare om vi kunde i alla fall preliminär boka platser på nästa flyg till Mumbai. Jo, det kunde vi. Nästa flyg skulle gå nästa dag. What? Visade sig att den kvinna som sagt att det gick flera flyg hela dagem till Mumabi, hade helt fel. Det gick bara ett flyg OM DAGEN till Mumbai.
Vi bestämde vi oss för att bita i det sura äpplet och köpa nya flygbiljetter från KL till Mumbai, med ett helt annat flygbolag så att vi kunde förbipassera både en natt på hotell i KL, och visum för transit i Mumbai.

Pool vid Hotel Des Milles Collines

Vi kom äntligen fram till Mumbai, och hade några timmars väntan. Vi träffade Vanessa och Cameron där. Vanessa är Kiwi och Cameron är från Australien. De har bott i Singapore de senaste året, så de kom därifrån. Vårat flyg till Nairobi var försenat en timme. Vi tänkte att det var fortfarande ganska ok, vi skulle precis hinna med flyget från Nairobi till Kigali i Rwanda. När vi väl kom ombord flyget i Mumbai, satt vi fast på landbanan i ännu en timme eller mer. Ni förstår ju vart detta bär hän… Japp, vi missade flyget i Nairobi.
Lyckligt nog fanns det ett till flyg några timmar senare som vi kom med.
Och när vi äntligen kom fram till Kigali, svettiga, skitiga, hungriga efter riktig mat och trötta som bara den, mötte vi de sista två medlemmarna på ”the tour”, nämligen Bryce, från Australien, och Shine, från USA.

Alicia och hennes son Ben.

Vi for till hotellet Des Milles Collines, samma hotell där ”Hotel Rwanda” händelsen tog plats. Inte där filmen filmades, utan där de riktiga händelsera som filmen bygger på, tog plats.
Vi duschade och for sen till ett trevligt kafé och åt lite mat och drack White Chocolate something-something whackaccino. =o) En riktigt god kaloribomb som vi med gott samvete tryckte i oss efter vår lååånga flygresa och boende på flygplatser.

Hotel Des Milles Collines

Ja, sån började vårat äventyr.
Mycket kan gå fel innan det blir rätt!
=o)