Dogon Country

Har inte hunnit med mycket mer än jobb i det sista.

Det är inte bara bloggen som blir lidande, och mina frånvarande
kommentarer från era bloggar. Men oxå mitt arbete med mina
egna filmer ligger där och väntar på lite uppmärksamhet.

Men i denna vecka fick jag äntligen färdigt en film jag arbetat med i mååånga månader.
Det är en liten rese dokumentär från Mali, där jag var i 2009-2010.
Mali är ett ganska stort, kustlöst land i västra Afrika. Stora delar av landet ligger i Sahara öknen. Där har du bland annat Timbuktu som är landets största administrativa område. Det har oxå en mycket rik historia. Men detta berättar jag mer om i en annan film.

Den här filmen handlar om Dogon Country, som ligger vid Bandiagara klippan,
och där finns hundratals mindre byar där Dogon folket bor.
När man besöker Mali kan man gå på en flera dagars tur genom Dogon Country.
Man går från en by till en annan, sover på taket till deras små hyddor, blir bjuden på deras egna mat (det blir kyckling eller lamm oftast, med antingen couscous, pasta eller hemmagjorda pommes frites, och nån sorts sås), och man får se deras hantverk, och deras fantastiska gamla byar uppe bland bergen.
De byggde alltid sina byar i bergen för att bättre kunna se fienden.
Men allt detta förklarar jag i filmen.
(För att se en film på ungefär den mat vi blev bjudna på, klicka Här.)

Enjoy!
(Och kom gärna med lite feedback.
Ursäktar i förväg för det dåliga ljudet.)

Annonser

Melbourne

Som sagt, det blev en helg i Melbourne som 30-års present.

Skönt att bara komma utanför Nya Zeeland lite (trots att det inte var länge sen vi var på resande fot) för det kan kännas lit klaustrofobiskt i detta lilla land.

Vi kom fram till Melbourne runt 21-22 så det blev ostbricka och frukt på hotell rummet:
Väldigt mysig kväll.

Vaknade vid 6 morgonen efter!! I know… Men i Nya Zeeland var det ju redan 8.
Efter en god, lång hotell frukost, tog vi en promenad i morgon solen, längsmed
Yarra River, bland massa kaféer och restauranger, Melbourne Aquatic Centre, segelbåtar, broar och så firande av det Kinesiska Nyåret.

Rundeln under bron på andra bilden uppifrån, är ett café/bar!! Såg riktigt trevlig ut. =o)

Vid lunchtid for vi med en liten ”cruise” båt på Yarra River och såg saker från ett annat perspektiv. Efter båtturen blev det en busstur runtom Melbourne och så ut till Mount Dandenong där vi fick mata Sulphur-crested Cockatoo. Lite äckligt med deras långa klor och grejer, men oxå häftigt att se hur de åt varje litet frö var för sig.

Crown Plaza var hotellet vi bodde på.

När vi kom tillbaka in till Melbourne City, tog vi en promenad i eftermiddags hettan, tillbaka till hotellet. Väl där var vi helt slutkörda från att ha vaknat upp så tidigt, och ha varit ute i 30 grader plus hela dagen. Melbourne var verkligen SÅ varmt. Somrigt och fint. =o)

Så istället för att duscha, göra sig iordning och gå ut till nån restaurang; beställde vi upp mat till hotell rummet och mös framför en film.
Ok, kanske inte så Party som de flesta har det på sin 30-års dag, men jag njöt i stora drag i vårat fina hotell rum med två separata rum; ett vardagsrum och ett sovrum, under ett svat, mjukt täcke och min man brevid mig.

Det blev en mycket bra födelsedags helg måste jag säga. =o)
Lite sight-seeing, god mat, vila och att bara få vara tillsammans.

Nu är det tisdag och det har varit Back to Reality i två dagar.
Påbörjad veckan med jobb mellan 7-15.30, efter att ha somnat runt 2.30.
Idag jobbade jag till 17 och sen gym. Nu är jag bara så trött.
Men det är dags att laga sallad till min lunch imorgon och sen gå och sova.

Trevlig Vecka!

En krånglig resa

Aldrig har en resa börjat så krångligt….

Det är efter en resa som denna som man inser vilken tur vi haft med alla andra resor.
Då pratar jag om själva flyg resan.
Resan till Rwanda tog runt 50-60 timmar allt i allt. Himla långt…

Vi flög från Wellington till Christchurch där vi väntade i många timmar på vårat flyg till Kuala Lumpur. På Christchurch flygplats mötte jag Jon (från Kanada, men bor i NZ), Stephen ”Unter” (från USA, men bor i NZ) och Alicia med sin son Ben (båda Kiwis). De var de första 4 personerna utav 8 som skulle med oss till Afrika på en foto resa.

Vi kom med vårat flyg med Air Asia X och flög till Kuala Lumpur.
Air Asia är billigare än många andra flygbolag, men man får absolut inte samma service. Måltiderna är bara själva huvudmålet, ingen liten sallad, frukt, efterrätt eller kaffe. Heller inget alkohol eller läskedryck etc. Man får huvudmålet och en liten flaska vatten och det är allt. Vill man ha annat får man betala för det. Och under en lång flygresa måste man bara ha massa vatten, så man får hosta upp kosing. Det är så bolaget tjänar pengar. Det finns heller ingen tv, så man måste se till att ta med böcker, iPhone, korsord och grejer för att få den 11 timmar resan att gå. Man kan såklart hyra ett entertainment set, med en liten tv, men batteriet håller bara i 5 timmar. Igen…ett sätt för flygbolaget att tjäna pengar.

När vi väl kom fram till KL, trängdes vi in i ett litet rum utan AC eller någon luft över huvudtaget. Folk trängdes åt alla håll och kanter för att komma fram till de 3 anställda som försökte ge folk biljetter till deras nästa flyg. Bråk bröt ut mellan familjemedlemmar och vi såg hur tiden flög fram och hur vi skulle missa vårat nästa flyg om vi inte kom fram snart.
När vi äntligen kommer fram till kvinnan bakom den lilla disken, säger hon att vi måste ha visum för att göra en transit i Mumbai, Indien. What? Jodå, sån var det. Alla utom de med NZ pass (alltså bara Alicia och lilla Ben) var tvugna att ha visum. Och vi skulle INTE komma ombord flyget utan visum. Och det skulle ta runt 4 dagar att få det. Och ännu konstigare blev det… Det var bara om man flög med Air Asia som man behövde visum, för man var tvungen att byta från en flygplats till en annan. Vi missade flyget. Men inga problem, försäkrade en utav arbetarna som försökte hjälpa oss. Det fanns flera flyg under dagen, nästan ett flyg i timmen. Men det lät ju bra! Vi skulle bara få tag i Indiska Ambassaden coh se vad som kunde göras för oss. Så där satt vi…fast i KL. Och inte fick vi tag i den Indiska Ambassaden heller. Vi frågade en annan Air Asia arbetare om vi kunde i alla fall preliminär boka platser på nästa flyg till Mumbai. Jo, det kunde vi. Nästa flyg skulle gå nästa dag. What? Visade sig att den kvinna som sagt att det gick flera flyg hela dagem till Mumabi, hade helt fel. Det gick bara ett flyg OM DAGEN till Mumbai.
Vi bestämde vi oss för att bita i det sura äpplet och köpa nya flygbiljetter från KL till Mumbai, med ett helt annat flygbolag så att vi kunde förbipassera både en natt på hotell i KL, och visum för transit i Mumbai.

Pool vid Hotel Des Milles Collines

Vi kom äntligen fram till Mumbai, och hade några timmars väntan. Vi träffade Vanessa och Cameron där. Vanessa är Kiwi och Cameron är från Australien. De har bott i Singapore de senaste året, så de kom därifrån. Vårat flyg till Nairobi var försenat en timme. Vi tänkte att det var fortfarande ganska ok, vi skulle precis hinna med flyget från Nairobi till Kigali i Rwanda. När vi väl kom ombord flyget i Mumbai, satt vi fast på landbanan i ännu en timme eller mer. Ni förstår ju vart detta bär hän… Japp, vi missade flyget i Nairobi.
Lyckligt nog fanns det ett till flyg några timmar senare som vi kom med.
Och när vi äntligen kom fram till Kigali, svettiga, skitiga, hungriga efter riktig mat och trötta som bara den, mötte vi de sista två medlemmarna på ”the tour”, nämligen Bryce, från Australien, och Shine, från USA.

Alicia och hennes son Ben.

Vi for till hotellet Des Milles Collines, samma hotell där ”Hotel Rwanda” händelsen tog plats. Inte där filmen filmades, utan där de riktiga händelsera som filmen bygger på, tog plats.
Vi duschade och for sen till ett trevligt kafé och åt lite mat och drack White Chocolate something-something whackaccino. =o) En riktigt god kaloribomb som vi med gott samvete tryckte i oss efter vår lååånga flygresa och boende på flygplatser.

Hotel Des Milles Collines

Ja, sån började vårat äventyr.
Mycket kan gå fel innan det blir rätt!
=o)

Petronas Towers

Oxå kallade Petronas Twin Towers.

Du finner dem i Malaysias huvudstad, Kuala Lumpur.

När vi besökte Kuala Lumpur, såg vi tornen från många olika vinklar.
Från marken, från samma våning på hotellet, från sidan,
framifrån, från Kuala Lumpur Tower…

Här är lite fakta om tornet:
-Tornen är 451.9 m höga (till toppen av spirorna).
-Det var världens högsta byggnad i 6 år, innan Taipei 101 var färdigt i 2004.
-Men Petronas Towers är fortfarande de högsta Twin Towers i världen.
-Vid botten av tornen ligger Suria KLCC, ett 140,000 m2 stort shopping centre.
-Det finns oxå en stor park vid botten av tornen där det finns jogging tracks, pool för barnen och en stor lekplats plus stora gröna områden för picknikar etc.

I alla fall, här är några bilder på tornen

 

Sunset Fun

Tänkte vi skulle besöka Penang, Malaysia igen. Vid solnedgång…

Det börjar bli varmt här i Wellington.
Men inte alls så varmt som vi hade det i Penang!

Ljumma kvällar, vackra solnedgångar, lite drinkar, underbar mat…
Härligt! Vi vill tillbaka. =o)

Tänkte bara dela med mig av några foton från solnedgång i Batu Feringgi Beach,
vid vårat resort Golden Sands Resort.


Teluk Bahang Jetty Fishing Village

Att ligga vid poolen och sola sig (och smälta bort i 40-graders värme) är alltid trevligt, men är man nu på ett helt nytt ställe måste man ju utforska lite oxå.

En dag bestämde vi oss för att fara till ”The Tropical Fruit Farm” i Penang.
Men lokalborna sa att frukt säsongen var över och vi med all sannolikhet skulle se mer från ett vanligt ”fruit stall” utefter vägen.
Istället hyrde vi en taxi för några timmar, och for runt ön Penang.

Lite kokos vatten och kokos kött är svalkande och gott i värmen.

Rambutan, Durian och Jackfruit.

Cacao och mini kokosnötter.

Vi stannade ganska länge vid Teluk Bahang Jetty Fishing Village, inte långt från Batu Feringgi där vi bodde. Teluk Bahang betyder ”Bay of Heat Wave” och jag undrar om det syftar på de otroligt varma vindarna som svepte in över havet. För varmt, det var det. Kändes som jag kommit ut ur duschen, så blöt i svett var jag.
Tydligen var byn känd för en utav sina fisk och skaldjur restauranger, ”The end of the world”, men den restaurangen förstördes i Tsunamin 2001.
Passande namn på restaurangen….

Det är alltid så spännande att se hur folk arbetar på ett mer traditionellt sätt, eller arbetar med ting som man inte är van vid riktigt. Nu har ju jag jobbat i en fiske fabrik, men där var allt så mycket mer modernt. Fast jag fascineras ändå av att se hur de moderna fiskarna arbetar. Det är något så…rått över det hela.

I vilket fall som helst, nu ville jag berätta om Teluk Bahang och fiskarna där. =o)
Eller berätta och berätta…visa er bilder snarare.
Bilder säger ibland mer än ord som ni alla vet.
Jag kan bara säga att när vi var på den låååånga bryggan och såg fiskarna jobba med sina nät, så såg det ut som väldigt tungt arbete, men alla var i gott mod och skrattade, skojade och jobbade tillsammans tills alla fiskebåtar fått näten ombord och var redo för samma arbete följande dag.

Georgetown, Penang, Del 2

Som jag sa i det förra inlägget,
det finns massor att se i och runtom Gerogetown.

Vi besökte ett av många tempel i området, som heter ”Goddess of Mercy Temple”.
Det heter nåt annat på kinesiska, men jag minns inte vad det var.
Templet är tillägnat Kuan Yin och det började byggas 1728 av Kineser som kom till området, men blev inte färdigställt förrän 1800.

Penang Hill är en populär turist ”attraktion”.
Man tar cable car upp till toppen av Penangs högsta kulle, som är över 800 m över havet.
Vi hade inte så mycket tid däruppe, så när vi väl sett utsikten och gått runt en stund och druckit ”100 Plus” (en sorts soda dryck som innehåller salter man svettas ut hela tiden), for vi ner igen till vår chaufför som väntade troget.
Men om ni kommer till Penang, och besöker Penang Hill, så kan ni se en blomster trädgård, ”bird park”, och man kan fara på en sorts ”golf car tour” omkring på kullen.

Ett tips som säkert många av er tagit del av på era resor runtom i världen.
Fot massage!
Man kan få billig fotmassage nästan överallt.
Inte bara fotmassage, men oxå hel kropps massage, eller de delar av kropåpen du vil ha masserade. Billigaste fot massagen här kostar runt 52 sek.
Säkert inte lika billigt som på andra ställen i världen, men billigare än hemma!
Så det har vi gottat oss med ett par gånger, och jag körde helkropps massage en dag, och ”ear candeling”.
Ear Candeling är både hyllat och sågat av flera. De sätter ett sorts ihåligt ljus i örat som de sätter eld på. Bara en liten låga. =o) Och medan ljuset brinner, masserar de runt alla hålor i och runt ansiktet. Näsa, ögon, öron, hals… När ljuset brunnit så mycket som det ska brinna, kan de öppna ljuset (det är som en rulle) och se hur mycket vax som kom ut. Jag vet…lite snuskigt. Men otroligt att det fungerar!
Eller….?
Efter att ha läst runt lite på internet om detta, ser jag att väldigt många är skeptiska.
Men folk jag pratat med på vår resort, som gått och fått öronen gjorda för att de haft lock, eller ont i öronen, säger att locket och det onda försvunnit.
Så var och en för sig. Eller vad det heter….

Lite mer bada nu kanske!
=o)