Akten att äta

Rastlöshet = Mat

Nästa år ska min sambo och jag eventuellt resa till Svalbard. Vi håller på och letar efter bra fotograf expeditioner som vi vill resa med.

Foto av Paul Nicklen.

Jag vill gå ner minst 30 kg till resan. 1 kg i veckan är mitt mål. Detta är en enorm morot för mig. Kunna sitta i flygstolarna mer bekvämt (det tar ju över 24 timmar att resa till Norden från NZ), kunna köpa bra, varma kläder i mindre storlek, röra mig mer fritt och därmed filma bättre. Åh, jag ser fram emot det!

Foto av Ole Jörgen Liodden.

Foto av Daniel J. Cox.

Jag började på allvar för en vecka sen, och har därmed gått hungrig i en vecka.
Idag fann jag mig själv i köket, med en skål chokladbolls deg i nävarna. What? Jag frågade mig själv varför. Och jag tror svaret är att jag är så van vid själva akten att äta.

Om jag ska se på tv och inte har nåt att plocka med (äta) då blir jag SÅ rastlös och kan inte koncentrera mig på en film eller tv-serie. Att gå på bio och inte köpa popcorn är ju nästan en kriminell akt.

Därför har jag börjat broderar igen, och lägger patiens medan jag ser på tv. Jag brukade alltid göra det när jag bodde uppe i Norge, och vet att det fungerar. Min partner irriterar sig på att jag inte bara kan sitta där och se en film, men måste göra nåt annat samtidigt. Adhd? Ja, kanske…

Varför är jag så beroende av mat? Av att slänga in den där maten i hålet i skallen och knappt ens tugga? Blir så lättretlig när jag är hungrig har jag insett. När vi var i Indien, på platser dit turister inte kommer så ofta, fick vi väldigt tråkig mat och jag åt knappt alls. Var så hungrig att jag inte kunde sova, jag bara drömde om mat. Hela tiden. Jag gick ner i vikt. Visst. Men när vi kom hem åt jag ännu mer. Som om jag var rädd att jag snart skulle hamna i samma situation igen, med den där hemska hungern.

Har visat bilden förut, men den tåls att visa igen. Detta är i Singapore, precis efter att vi varit i Indien där jag gick ner minst 10kg.

Jag är inte som andra. Om jag är hungrig äter jag inte vad som helst. Det var nåt jag lärde om mig själv i lumpen. Jag kan bara inte. Tycker jag inte om en viss mat spelar hungern ingen roll. Jag äter det bara inte. Och samma skedde alltså i Indien. Så nu hatar jag att vara hungrig, och det är väl därför jag äter så mycket. För att förhindra att hungern ska smyga sig på.

Här ser ni mig när jag var i lumpen.

Oj, blev ett långt, negativt inlägg detta.

Försöker bara få rätsida på mitt problem, och arbeta mig igenom det. Jag ska klara de där kilona innan sommaren 2012. Tänk vad stolt jag kommer att bli av mig själv!

Om ni har tips på hur man håller hungern borta (förutom att skvalpa i sig liter med vatten och tugga på morotstavar) upplys mig gärna! =o)

Kram till er alla!

Vakna!

Alltid är det nåt.

Igår var värmepump installatören 1 timme sen, och inte ringde han innan och sa att han skulle bli sen. Nej, det är nog för svårt.

När vi går på bio på Reading Cinemas i Wellington, NZ, parkerar vi i deras parkeringshus. Enkelt och nära, och man får alltid en parkering, även om det är lite på den dyra sidan. Igår såg vi Pirates of the Caribbean (dålig film för övrigt), och den började kl 22 och slutade runt 00.30.
Vi gick till parkeringshuset och till vår bil. Körde ner till båset där man betalar för parkeringen…. Ingen var där. Allt var stängt. Dörrar hade till och med stängts för utgången. What?? Så vi försökte febrilt hitta ett nummer till nån som kunde komma och släppa ut oss. Till sist hittade vi numret till säkerhets vakterna. När de kom blev de förbannade för oss för att vi inte läst skylten där det står att parkerings huset stänger vid midnatt. Vilken skylt? Den utanför parkeringshuset? Vi såg ingen skylt. Vakten blev oxå arg för att vi kommit in i parkeringshuset över huvudtaget. ”It’s supposed to be locked!” sa han irriterat. Till sist, efter mycket om och men säger vakten att vi måste betala 50 dollar (runt 250 sek) och så kan han släppa ut oss. Vi hade inge pengar på oss, så han tog våra detaljer och sa att han skulle sända en ”invoice”. Yeah, whatever…. Som om vi kommer att betala det. En borttappad parkeringslapp kostar 20 dollar, så varför måste vi betala hela 50 dollar för att bli utsläppta så att vi kan komma hem?
Vi kör ut ur parkeringshuset och letar febrilt efter den där skylten där det står att de stänger vid midnatt. Efter en stund hittar vi den…. Det är en liten, liten skylt som är lite i skymundan. Och de förväntar att folk ska se den skylten när de kör in i parkeringshuset? Whatever… Detta är SÅ typiskt Nya Zeeland, inget tänkande whatsoever, och det börjar bli riktigt gammalt…

Reading Cinemas på Courtenay PLace i Wellington, NZ. (bild lånad från internet)

Till saken hör att det var inte bara vi som var instängda! En annan bil kom till båset oxå, lika förvirrade som vi. Hur ofta sker detta egentligen? Tydligen väldigt ofta enligt den där griniga vakten. SÅ gör nåt åt det! Det är ju tydligt att det är nåt som inte fungerar! ”That’s not my thing to do, I shouldn’t have to tell anyone about this”, sa vakten. *suck* Men om han rapporterar vidare till sina chefer så kanske hela grejen kan gå vidare och de kan investera i en större skylt till exempel!?!

Igår var oxå vårat hus alarm lite knepigt, så jag ringde alarm företaget och de sa att de var tvugna att sända ut någon och omprogramera vårat alarm. Senare sa min partner att telefonen nog inte blivit lagd på som den skulle och då får alarmet fnatt. Så jag ringde företaget igen och sa det. De sa att de ville komma ut i alla fall och kolla för det var kod 6 som felade vårat system, och då måste de om programera. Hade det avrit kod 8 så hade det varit ett kommunikations fel. Så en man skulle komma kl 8 denna morgon och kolla alarmet. Jag var uppe före 8 och väntade. Och väntade. Vid 8.35 ringde jag företaget och frågade vart den där mannen var. ”Och, sorry, it was a communication failure like you said. I should’ve called you yesterday to let you know no one was coming to your house”.
What??? Ja, du skulle ha ringt!!! Vad är det som sker egentligen? Var är ”customer service” i landet? I toaletten eller?

Folk prisar den ”laid back” stilen i Nya Zeeland. ”Åh, det är så laid back och underbart, ingen stress.” Men om man vill ha något gjort, ja då får man banne mig göra det själv!!! Jag är så trött på det här. Vi till och med pratade om att flytta efter de här 3 händelserna. Det är ju bara prat, men man blir ju så irriterad och trött. Alltid måste man vara på folk och pusha dem för att de ska göra sitt jobb.
*suck*

Så här minns jag inte att det var hemma i Sverige, eller i Norge? Fast jag hade ju inte mitt egna hem där heller.

Bygga hus i Nya Zeeland...nja, inte så säker på det. (bild lånad på internet)

När vi för några år sen pratade om att bygga vårat egna hus, då sa vi att om vi gjorde det skulle vi flyga in folk från Skandinavien för att göra jobbet, även om det betyder familj och vänner, för de gör det bättre än byggare i det här landet. Vi har hört om många mardröms liknande projekt från vänner, där huset läcker med en gång efter att det blivit byggt, grannarna hade en vägg som blåste ner under bygget av deras hus, och byggarna ville att dem skulle betala extra för att bygga upp väggen igen. What? Det var ju byggarnas fel!

Ja, sån är det här i landet. Och listan på liknande händelser kan göras hur lång som helst. Jag menar…det tog över 2 år för nån att installera en värmepump till exempel.
Nu har jag väl klagat nog för ett helt år eller? =o)
Vi har i alla fall ännu en fin vinterdag, inte ett moln i sikte. Jag ska njuta en kopp kaffe och frukost, sen blir det jobb i eftermiddag/kväll.

Ta hand om er!

The King’s Speech

The King’s Speech, was like a very good book; hoping it would never end. And when it did; wishing for a sequel.” – Tine på Facebook

Kom precis hem från bio, där jag såg filmen The King’s Speech. Det är en av de bästa filmer jag sett på mycket länge!

Collin Firth som King George VI i The King's Speech

Filmen, i kort, handlar om Kung George VI och hans stamning. En enkel berättelse, men med underbara skådespelare som Collin Firth, Geoffrey Rush och Helena Bonham Carter, blir den ”enkla” berättelsen ett mycket angenämt tidsfördriv.

Collin Firth gör rollen som King George VI, otroligt bra. Har nog aldrig sett honom göra en bättre roll förut. Jag hoppas naturligtvis att han vinner en Oscar i årets Oscars gala. Nominerad är han i alla fall. Samma med Geoffrey Rush, som spelar Collin Firth talpedagog. Han är helt otrolig i sin lite excentriska karaktär. Han är nominerad för ”Best Supporting Actor” och jag håller tummarna för honom oxå.

Geoffrey Rush som Collin Firths talpedagog

Helena Bonham Carter har aldrig varit en utav mina favoriter, men att se henne i en allvarlig roll, var uppfriskande! Hon gjorde ett mycket bra jobb, och även hon är nominerad för ”Best Supporting Actress” i The Academy Awards i år.

Collin Firth och Helena Bonham Carter

Jag känner mig väldigt lycklig efter att ha sett The King’s Speech. Ni vet den där känslan man har när man läser en väldigt bra bok som man bara inte kan lägga ifrån sig. Sån känner jag (och kände när jag såg filmen) just nu. Jag vill se den igen!

Och filmfotograferingen (eller cinematography som det heter på engelska) var helt otrolig. Underbar ljussättning, naturtrogen färg korrigering, vackra kamera vinklar…Ja, det var helt enkelt en perfekt film upplevelse, nåt man inte får väldigt ofta.

Jag säger bara: Se den!