Ledig Dag

Jag tycker det är lite svårt med de där lediga dagarna.

Planen är ju att bli ett eller annat, alltså göra nåt med mitt liv, ha en karriär och sånt.

Jag jobbar fyra dagar i veckan; Måndag, Tisdag, Onsdag och Lördag.
Så Torsdag och Fredag blir på ett sätt min helg.

Men jag känner att det är svårt att få en hel dag med bara avslappning.
När jag har en ledig dag ska det städas, lagas mat som kan frysas in till kommande luncher och middagar, handlas mat, fixa med räkningar och ”invoices” och annat.
Jag vill hinna läsa om ”color grading” och ”film editing”. Jag vill hinna klippa och färg korrigera mina egna filmer. Jag vill blogga, läsa bloggar, redigera mina bilder…
Dessutom vill jag lära mig nya saker, leta efter kurser så jag kan komma
mig vidare med min karriär och mitt liv.

Och så vill jag finna tid till gymet såklart. Läsa en bok, se en film, umgås med vänner och partner. Gå turer, sola (när solen nu behagas titta fram), och läsa inrednings tidningar etc.

Stressen att hitta ett bättre, mer välbetalt jobb ligger oxå där och pressar på.

Bild lånad från internet

Så hur gör man då med sina lediga dagar?
Tar man det när man blir äldre eller?

Vad gör ni när ni har en ledig dag?

Trevlig Söndag!

God Jul & Gott Nytt År!

Då, Kära läsare, är det dags för juleferie.

Jag tar sisådär 3 veckors ferie från bloggen.
Har inte hunnit med att uppdatera mycket i det sista,
och mindre blir det de kommande veckorna.
Och inte har jag hunnit vara inom alla er heller!
Men jag kommer tillbaka med nya krafter nästa år. =o)

Därför vill jag önska er alla en
Riktigt God Jul
& ett Gott Nytt År!!!

Så här idylliskt vil jag fira min jul. =o)

Istället blir det så här...

Delar med mig av en video, så kan ni
gissa vart jag kommer att spendera julhelgen!

Kramar!

Livet är en Lek

Minns ni den sista gången ni lekte?
Det minnet är starkt och klart i mina tankar.

Jag var tretton år gammal. Vid den åldern hade redan de flesta jämnåriga börjat sina vuxna liv, om än lite krackligt, och med många misstag, sömnlösa nätter och tårfyllda kuddöverdrag framför dem. Jag hade inte ens nuddat vid den tiden i mitt liv än.

Jag hade en bästa vännina. Vi umgicks jämt och jag trivdes i hennes sällskap och i sällskap med hennes familj. Tyvärr, med tiden, växte vi ifrån varandra, fick andra vänner, och umgicks inte alls längre.

Den här vänninan och jag växte upp tillsammans, for på semester tillsammans med våra familjer, och vi lekte jämt, antingen med Barbie, dockor, ute i skogen eller i hennes pappas verkstad.
Det var i hennes pappas verkstad, där hennes lillasyster och bästa vännina lekte, som jag hade min absolut sista lek, och oxå insåg att jag och min då bästa vännina, hade vuxit ifrån både lek, och varandra.

De yngre tjejerna lekte för fullt där i verkstaden, och jag och min vännina gick runt och visste inte vad vi skulle göra med vår dag. Vad gör man när man precis slutat leka, men inte stigit in i vuxen världen än? Så efter lite tjat från hennes lillasyster (som vi väldigt ofta lekt med under barndomen) bestämde vi oss för att vara med i deras lek där i verkstaden.

Det blev snabbt lite pinsamt. Vi kände oss obehagliga i denna lek-situation. Saker vi brukat skratta åt, var inte längre roliga. Att vara låtsas mamma eller pappa var inte alls lockande, och de mindre tjejernas lättsamma skådespel, störde oss, och påminde oss bara om att vi aldrig skulle leka så lättsamt igen.

Vi avslutade snabbt leken och jag gick hem. Jag tror att vi båda var lite lätt förvånade över att det inte hade varit kul att leka. Att vi inte riktigt visste hur man gjorde längre. Det var som att vår förmåga, den förmåga som varit en självklarhet i alla dessa år, helt plötsligt hade tagits ifrån oss.
Vi visste inte vad vi skulle göra av oss själva. Vad hände nu?

Den kvällen gick jag hem och sörjde. Sörjde den barndom som jag lämnat bakom mig, mindes de underbara tiderna med lek, skratt och glädje, och såg på min framtid som ett enda stort, svart hål. Vad fanns bakom den där tomma väggen?

Och senare insåg jag, att även fast leken från barndomen var över, så hade den vuxna leken bara börjat.

Hela livet är en lek, ett rollspel, och vi måste alla ha huvudrollen i våra egna liv.

Picton and Nelson

Under ”jullovet” for jag med min kjäreste till Nya Zeelands Sydö och njöt av både sol, bad, regn, god mat och djurliv.

För att komma sig till Sydön från Nya Zeelands huvudstad, Wellington, måste man först antingen flyga över från Nordön, eller ta färjan som går flera gånger om dagen, varje dag, mellan de båda öarna. För att kunna köra bil runtomkring på Sydön, bestämde vi oss för att ta färjan över den här gången.

The Interislander är en utav två färjor som går mellan Wellington på Nordön och Picton på Sydön i Nya Zeeland.

Det tar cirka 3 timmar att resa från Wellington på Nordön, till Picton på Sydön, med färja. Under turen kan man bara njuta av en kopp kaffe och den otroliga naturen som omger en. Från öppet hav till mysiga fjordar.

Picton är en liten by. Den har dock förändrats och blivit större med åren och det ska bli intressant att se hur stor den byn är om 10 år! Där finns restauranger, små närliggande stränder och du har oxå nära till djur och natur från Picton. Men de allra flesta reser bara snabbt igenom Picton och vidare till andra spännande destinationer.

Vi såg några roliga brevlådor på vår tur mellan Picton och Nelson.

Bara ett par timmar med bil, antingen längs med kusten eller på större vägar, ligger den soldränkta staden Nelson. Verkligen en pärla på den sydliga spetsen av Sydön. Staden har fler soltimmar än många andra städer runtom i landet och det är ett väldigt populärt ställe för semesterfirande Nya Zeeländare och andra turister.

Gott med lite läskande Ginger Beer på resan.

På vår resa på Sydön, bestämde vi oss den här gången för att inte spendera så massa tid i Nelson i och med att vi besökt den staden förut. Men vi sov där en natt, från Juldagen till Annandag Jul 2010. Vi såg massor av Nya Zeeländare och turister som njöt sin jul på den stora stranden Tahunanui strax utanför Nelson City. En underbar sandstrand som blir riktigt stor när det är lågt tidvatten. Det är det mest traditionella sättet att fira jul på i Nya Zeeland. Med en stor piknick korg på en sandstrand, tillsammans med familjen och de badar, äter och spelar olika spel på stranden. Inte helt fel det! =o)

Nya Zeeländare och turister firar Juldagen på Tahunanui Beach i Nelson.

Vi avnjöt den bästa Thai mat jag någonsin ätit, på en restarurang i Nelson som heter The Golden Bell Thai Restaurant. Verkligen helt underbar mat. Jag beställde en satay gryta med massa goda grönsaker och kyckling. Om ni någonsin besöker Nelson, måste ni gå till den restaurangen. Mmmm….. Det var en lite annorlunda Juldags middag. Men oj, vad gott! =o)

Underbar utsikt på resan mellan Picton och Nelson.

Det var en bra början på vår bilresa på Sydön.

Barndom

När jag ser barn leka på gatorna här i Wellington, eller hur deras föräldrar lyfter ut cykeln från kofferten så de kan cykla på gåvägarna i stan, tackar jag gudarna att jag fick växa upp där jag gjorde. I de värmländska skogarna. Man behövde inte oroa sig för tungt traffikerade vägar. Mamma och pappa behövde ine packa ner cykeln i kofferten och ta mig till ett ställe där jag kunde cykla. Vi behövde inte uppsöka badland eller köra bil i flera timmar för att ta oss till stranden på sommaren. Vi somnade inte till bullret av traffik utanför våra fönster, utan hellre från vindens sus i de stora häng björkarna utanför huset, ugglorna i skogen, rävens skrik, golv som knakade och väggar som susade.

Jag kan tänka tillbaka på min barndom med ett leende på läpparna.

Vår:

Min bror och ag och mina två bästa kompis och deras storasyskon gick in i skogen bakom huset, bort mot en glänta där det var alldeles vitt av vitsippor. De växte överallt! Skogen luktade av varma barrträd efter att den varma vårsolen värmt upp dem. Marken var mjuk igen efter att tjärlen släppt och i bakgrunden hördes små fåglarnas kvitter, bäckar som återigen porlade och någon som klippte gräset för första gången den året. Vi sprang igenom de vita, bländade vitsipporna, skrek våra vårskrik, precis som Ronja och sen började vi plocka famnarna fulla. Varje syskon par plockade så mycket de orkade för att kunna ge sina föräldrar den största bukett med vitsippor de någonsin sett. Detta var det bästa tecknet på att våren kommit. Det och tussilago i dikes kanten.

Efter att ha plockat famnarna fulla med vitsippor och överraskat våra föräldrar var det dags att rita hopp hagor på gatan utanför våra hus och hoppa glatt fram och tillbaka i våra seglar skor. Eller så lekte vi kurragömma med våra basket kängor. Jag minns de där skorna som om det vore igår. Jag hade en grej för mina seglar skor i många år. När backen var fri från snö, åkte seglar skorna på. Några år senare var det basket kängor som var i ropet, och inte kunde jag vara sämre än alla de andra i kvarteret.

Medan vi barn tog ut våra cyklar för första gången det året, satte sig granntanterna i varandras trädgårdar eller på balkongerna och drack kaffe och åt nybakade bullar utomhus för första gången det året. Samtidigt droppade det från taken, vinden kylde och barnen skrek av förtjusning.

Sommar:

Jag har gått igenom många skolavslutningar i mitt liv, men den jag minns bäst var nån gång i låg eller mellan stadiet. Min mor jobbade den dagen så det var bara min far, storasyster och storebror som deltog i sommarsånger, hurrarop och musik från barn som precis börjat spela ett instrument. Efter skolavslutningen for vi hem och åt en utmärkt pinoccio tårta som min syster lagat. Jag var så lycklig! Jag älskade när min far kom till skolavslutningar eller konserter som jag deltog i. Jag var så stolt och så lycklig och kände det som att hela världen, just den dagen, var perfekt!

Nästan vart annat år for min mamma, min bror och jag till Norrland för att hälsa på min gammel morbror. Vi for nästan precis efter skolavslutningen och tog tåget till Kalix. Det var ett spännande äventyr. Mamma hade packat med tunnbröd med ost, skinka och sallad och juice i trekantiga tetrapak. Ahlgrens Bilar fick vi till efterrätt och kanske också en choklad boll om vi hade tur. Detta var vår speciella rese mat. Och vi älskade det!

Semester i Kalix var alltid lika underbart. Vi fiskade med metspö, kastspö eller fångade små fisk med håvar. Vi badade i det kalla vattnet, klättrade på hällerna som vattnet finslipat så att de var alldeles lena. Vi hörde om berättelser från förr i tiden, när min gammel morbror ägt renar, när han jobbat på ett stort fartyg, om hur han bara gick i skolan i ett par år, eller hur min mor varit som barn. Det var en härlig uppväxt.

Väl hemma i Värmland igen jag och min bästis ofta ner till badstranden, bara några minuter iväg med cykel. Där badade vi dagarna i ända. Ibland for vi med våra familjer till stränder längre bort, antingen med båt eller bil. Vi sov i tält och åt popcorn och berättade spökhistorier och lyssnade på Ronny & Ragge innan vi somnade i den varma sommar natten. Vi lekte dunken, kurragömma eller vita stenen med kvarterets alla barn. Pappa gjorde en vatten rutshkana i plast i våt trädgård som kvarterets alla barn förtjust for nerför. Vi grillade på kvällarna, vi hade midsommar fest och kräftskivor med grannarna. Vi åt egen odlade grönsaker. Vi for på små äventyr och lekte i den underbara trollskogen brevid vårat hus. Sommrarna var underbara, men alldeles för korta…

Höst:

Skolan började igen. Ofta med spänning. Nya ämnen, kanske en ny lärare, nya saker att lära, nya klasskamrater kanske ellr utflykter att se fram emot.

Vi lekte kurragömma i höstens alla löv eller hoppade i lövhögarna så att grannarna fick göra om sitt ryddings arbete. Vi lekte i regnet, satt inne och spleade spel, filmade oss själva och gjorde små musik videos. Vi såg på shlager festivalen som då hade en orkester oxå, vi diggade Carola och dansade till hennes vinnande låtar.

Hösten var en fin årstid…är en fin årstid, men den kändes alltid som en lång väntan. Väntan till vintern, till julen, och sen till vår och sommar igen…

Vinter:

När snön lagt ett beskydande täcke över vårat landskap, då kom pulkorna, bobben, skärtlapparna, skridskorna, skidorna och sparkarna ut från sina vrår. Vi for med våra pulkor, bobbar och skärtlappar nerför branta backar. Vi strevade uppför backarna och sen skrek av förtjusning nerför backarna igen. Vi gick till hockey rinken eller till den frusna sjön och trevade oss fram på våra ballerina skridskor. Vi åkte långfärds skidor och drack varm choklad och åt prickig korv smörgås på våra turer. Alla barn i området tog på morgonen fram sina sparkar och satte ihop dem till ett långt tåg. Sen for vi tillsammans nerför gatorna till busshållplatsen där vi väntade på att bussen skulle ta oss till skolan. Vi rullade enorma snöbollar upp för backen på vögen hem igen och byggde stora snögubbar i kvarteret.

Men bäst av allt var jullovet. När december gått med alla förberedelser i skolan och i hemmet. När man firat Lucia i alla skolor och kyrkor och knäcken hade kokats, lussekattorna och pepparkakorna bakats och glöggen inhandlats. När fjärde advent närmade sig och julen stod för dörren. Underbar julmat som spred sin doft i varje hus. Ljusen som brann både ute och inne, i ljusstake eller snölykta. Alla tomtar som gick från stuga till stuga och Kalle Anka som spelade på TV:n. Det var jul…

I mellandagarna brukade jag lägga pussel med min mor. Hon fick ofta ett pussel i julklapp. Min far gick runt i nya tofflor som han fick varje jul, min bror spelade nintendo eller tecknade och min syster kom på besök med sin lilla hund.

Sen nyår. Jag vet inte varför, men nyår har alltid känts vemodigt för mig. Man festar med god mat och dryck, umgås, skrattar, pratar minnen… Sen räknar man ner till tolvslaget och så är det plötsligt ett nytt år. Nya förhoppningar, nya drömmar, nya löften som ska uppfyllas… Men jag är alltid lika vemodig. Kanske är det för att man snart är ett år äldre, eller för att barndommen så snabbt for förbi. Eller för att man är rädd för det okända som det nya året har att erbjuda.

En sak är säker… Våren kommer snart igen. Sen sommaren, hösten och ett nytt nyår. Samma sak, varje år…