Ut på Tur…

 

Det blir endel inlägg om Skandinavien nu känner jag.

Den här gången vill jag bara dela med mig av några bidler från en promenad i Lunedet.
Lunedet är ett naturreservat, bara några kilometer från där mina föräldrar bor i Kyrksten.
Man kan bada, campa, fika, gå på auktion, åka slalom på vintern, gå på skogspromenader, tipspromenad, leka på lekplatsen, spela minigolf, besöka
lite djur, handla på loppis… Det finns massor att göra i Lunedet och det blir
många turer dit på sommaren.

Detta är i Knappfors, Lunedet, där man kan besöka en gammal kvarn, se djur, besöka loppis etc. Väldigt mysigt i Knappfors.

Slussen i Knappfors, Lunedet.

Liten hackspett. =o)

shallow depth of field…

Det var inte direkt en varm sommar i år…

Omogna enbär.

Stilla och fint på sjön.

Min vackra brorson, William. =o)

Kära bror och sonen, Lukas.

Lite rallarosor mellan träden.

Älskar dessa härliga skogstigar.

Solnedgång…

 

Hult

En sak jag älskar med att vara hemma i Sverige,
är att njuta av naturen man numera inte är van vid.

Jag har hunnit med en hel del natur njutande så långt på min resa,
och jag räknar med att det blir mer.

Under den första veckan jag var hemma, bestämde min bror och jag för att gå upp till Hultberget, som ligger inte långt från mina föräldrars hus. Det är egentligen inget berg, bara en kulle. Men det är en liten bit att gå. Och det finns numera ingen stig (inte vad vi fann i alla fall) för efter att en massa skog har huggits ner är stigar och vägar vi kommer ihåg som barn, helt borta eller begravda under en massa ris.Vi gick genom gammal trollskog, där mossan låg tjock på marken och över
stenarna och en liten bäck trillade lågmält över stock och sten. Sen blev det
att hitta en väg genom tätvuxen ”ny” bladskog innan vi klättrade uppför backen
som blivit hal efter regn och stenar rullade på sig oroligt under våra fötter.
Så kom vi upp på toppen och undrade… Vart är Hultberget?Det visade sig att vi gått helt fel. Vi hade till och med klättrat högre upp än vi behövde.
Men Hultberget låg på andra sidan av en dal, och vi insåg då att vi inte skulle hinna dit innan solen gick nedanför horisonten. Så vi avslutade vår tur med att traska nerför, mot grusvägen, igen. Lyckliga, småskitiga, svettiga och med blöta skor gick vi hemåt, med kamrorna fulla av kort och huvudet fulla av minnen. Det var en mkt fin dag samman med bror. =o) Önskar man kunde ha flera såna dagar på ett år och inte bara ett par nu och då.Ett äventyr blev det i alla fall!
Och förhoppningsvis kan ni njuta lite av vår promenad, genom mina bilder.=o)

Ljus

Ny vecka, ny Fototriss.

Temat blev ljus denna vecka, resultatet av att dagarna hemma i Skandinavien blir längre och ljusare för varje dag som går.

Jag har inte haft tid att gå ut och ta nya bilder till veckans tema, så jag grävde fram bilder från mitt arkiv.

Ljus är väldigt viktigt när man fotograferar. Hur ljuset faller, kvaliteten av ljuset, ljusets färg, eller helt enkelt ”the lack of” ljus.

Ljus filtreras in i skogen, genom granarnas grenar, en vinterdag i Värmland, Sverige.

Ljus som sipprar in på en marknad i Timbouctou, Mali; Afrika.

Bara ”fake” ljus på gatorna i Tromsö, Norge; i January 2009.

Här hittar ni fler bidrag till veckans Fototriss.

Livet är en Lek

Minns ni den sista gången ni lekte?
Det minnet är starkt och klart i mina tankar.

Jag var tretton år gammal. Vid den åldern hade redan de flesta jämnåriga börjat sina vuxna liv, om än lite krackligt, och med många misstag, sömnlösa nätter och tårfyllda kuddöverdrag framför dem. Jag hade inte ens nuddat vid den tiden i mitt liv än.

Jag hade en bästa vännina. Vi umgicks jämt och jag trivdes i hennes sällskap och i sällskap med hennes familj. Tyvärr, med tiden, växte vi ifrån varandra, fick andra vänner, och umgicks inte alls längre.

Den här vänninan och jag växte upp tillsammans, for på semester tillsammans med våra familjer, och vi lekte jämt, antingen med Barbie, dockor, ute i skogen eller i hennes pappas verkstad.
Det var i hennes pappas verkstad, där hennes lillasyster och bästa vännina lekte, som jag hade min absolut sista lek, och oxå insåg att jag och min då bästa vännina, hade vuxit ifrån både lek, och varandra.

De yngre tjejerna lekte för fullt där i verkstaden, och jag och min vännina gick runt och visste inte vad vi skulle göra med vår dag. Vad gör man när man precis slutat leka, men inte stigit in i vuxen världen än? Så efter lite tjat från hennes lillasyster (som vi väldigt ofta lekt med under barndomen) bestämde vi oss för att vara med i deras lek där i verkstaden.

Det blev snabbt lite pinsamt. Vi kände oss obehagliga i denna lek-situation. Saker vi brukat skratta åt, var inte längre roliga. Att vara låtsas mamma eller pappa var inte alls lockande, och de mindre tjejernas lättsamma skådespel, störde oss, och påminde oss bara om att vi aldrig skulle leka så lättsamt igen.

Vi avslutade snabbt leken och jag gick hem. Jag tror att vi båda var lite lätt förvånade över att det inte hade varit kul att leka. Att vi inte riktigt visste hur man gjorde längre. Det var som att vår förmåga, den förmåga som varit en självklarhet i alla dessa år, helt plötsligt hade tagits ifrån oss.
Vi visste inte vad vi skulle göra av oss själva. Vad hände nu?

Den kvällen gick jag hem och sörjde. Sörjde den barndom som jag lämnat bakom mig, mindes de underbara tiderna med lek, skratt och glädje, och såg på min framtid som ett enda stort, svart hål. Vad fanns bakom den där tomma väggen?

Och senare insåg jag, att även fast leken från barndomen var över, så hade den vuxna leken bara börjat.

Hela livet är en lek, ett rollspel, och vi måste alla ha huvudrollen i våra egna liv.

Sköna Söndag

Natur, motion och kultur!

Man kan finna många olika sorters ormbunkar när man besöker Otari-Wilton's Bush, i Wellington, NZ.

Ovansidan och undersidan av en ormbunke.

Den här helgen blev det bara oplanerade aktiviteter, alltså en ”vi tar det på sparken” helg.

Utsikt från "Canopy Pathway" i Otari-Wilton's Bush

Vi besökte Otari-Wilton’s Bush (som jag skrev om för cirka 1 vecka sen). Min partner insåg att han hade glömt sina ”color-charts” när vi väl kom till ”skogen”. Så medan han for hem för att hämta dem, mitt i all trafik (det var nämligen Cricket match i stan vilket betyder massa trafik), gick jag en snabb 20-30 minuters promenad själv genom skogen. När han kom tillbaka gick vi en långsam 1-2 timmars promenad och fotograferade allt det gröna. Jag njöt av den underbara, rena skogs luften, lukten av fuktig jord och solen som filtrerades genom allt bladverk.

Det finns åagra olika vägar man kan ta i Otari-Wilton’s Bush

Olika närbilder tagna i Otari-Wilton's Bush i Wellington, NZ.

På sommaren i Wellington, är det mycket som händer i huvudstaden. I Januari är det gratis konserter i den Botaniska Trädgården, nästan varje dag. Igår frågade mina vänner Tess och Neil om jag ville bli med dem till trädgården, lyssna på musik och ha piknick. Det säger man ju inte nej till! =o)

Konsert i den Botaniska Trädgården i Wellington, NZ.

Artisten Kali Kopae, med sin fastman Jamie McCaskill och en van (som jag ej vet namnet pa) pa bongo trumma. Bild Under: Det ar otroligt vanligt i Nya Zeeland att folk gar runt barfota i ur och skur, sommar som vinter...

Artisten Kali Kopae, med sin fästman Jamie McCaskill och en vän (som jag ej vet namnet på) på bongo trumma. Bild Under: Det är otroligt vanligt i Nya Zeeland att folk går runt barfota i ur och skur, sommar som vinter...

Konserten började kl 19 och det var fullproppat av folk som ville njuta av musik, sol och god mat. Sångerskan vi lyssnade på, heter Kali Kopae. En utav de som hjälpte henne på gitarr och bas, Jamie McCaskill, känner jag från The New Zealand Film and TV School, för han var skådespelare i en utav våra ”Grad Films”. Lite kul att se honom igen. =o)

Ganska fullt med folk i den Botaniska Trädgården under konsert, den 16 januari, 2011

Mina vänner Tess och Neil njöt oxå av kvällssol, musik och piknick.

I alla fall….sidetracked… =o) Konserten var helt ok, speciellt en utav deras Maori sånger, som jag verkligen njöt utav. Piknicken var oxå mysig, med lite kex, olika pesto, ostar, vin, plommon etc. =o) Man blir bortskämd så här på sommaren.

Här är ett kort klipp från en utav låtarna de sjöng:

Kvällen avslutades med komedin Extract, vilken jag kan rekommendera!

Ja, det var min helg. Vad gjorde ni i helgen?

Otari-Wilton’s Bush

Du behöver bara köra 5 km utanför Wellington City Centre för att gå promenad i en utav Nya Zeelands original skogar.

Otari-Wilton’s Bush är Nya Zeelands mest speciella inhemska Botaniska Trädgård och Wellingtons största område med original skog.

Underbart att gå och mysa i skogen en stund.

Farmaren Job Wilton köpte 43 hektar med land år 1860. Han hade sett hur skogarna försvann i snabb takt för att ge väg åt farmar och för att bygga hus med. Därför bestämde sig Job Wilton för att bevara 17 hektar av sin mark och området kom att kallas ”Wilton’s Bush”.

Överallt man vänder sig finns det nåt at fota. =o)

Området är nu mycket större, och alla träd som växer i Otario-Wilton’s Bush, kommer från den originala skogen som Job Wilton sparade åt framtiden.

Otroligt vad naturen kan få till!

Det finns ett ”Fernery” i trädgården. Nya Zeeland har runt 40 olika ormbunks arter. Både stora, trädliknande och små buskar och klättrande ormbunkar finns att upptäcka runtom i landet, och i ”the Fernery” i Otari-Wilton’s BushSilver Fern är Nya Zeelands nationella märke, emblem eller vad man ska kalla det.

The Fernery i Otari-Wilton's Bush.

Det finns flera olika vägar man kan välja att gå i Otari-Wilton’s Bush. Ingen av dem är speciellt lång, utan alla vägar är mellan 20-60 minuter långa. Alla vägar tar dig upp och ner för kullar så lite tränad måste man vara för att ta sig runt. Eller så kan man bara njuta av medtagen piknick på området piknicks område! Man kan oxå gå en guidad tur i trädgården/skogen och lära sig massor om trädarter, hur man kan använda dem till mat, läkemedel eller om de är giftiga etc.

"Baby Ferns" eller vad man ska kalla dem. Så här fina och krulliga ser ormbunkarna ut innan de vecklar ut sig.

 

Otari-Wilton’s Bush är en perfekt tillflyktsort från Wellington Citys sus och dus.

Hanmer Springs

En liten stad, men full av turister och liv.

Inga flashiga pooler, ombytesrum eller rutcshkanor när Hanmer Springs först befolkades. (Bilden är lånad från internet)

Maorierna fann de varma källorna i Hanmer Springs för några hundra år sen, men de bosatte sig aldrig i området. Det var inte förrän i mitten på 1800-talet som stället började blomstra och bebyggelse gradvis ökade.

William Jones hette den man som ”upptäckte” de varma källorna. Nyheterna om hans ”upptäckt” spred sig snabbt och snart kom det fler och fler människor till området.

Bad, lek och njutning vid Hanmer Springs Pools & Spa (Bilden är lånat från internet)

Kul för alla åldrar! (Bilden är lånad från internet)

Till en början byggde man bara skydd för vind runtom källorna, och kvinnor och män fick turas om att bada i poolerna. En pinne med antingen en kjol eller ett par byxor, hängdes upp så att alla kunde veta om det var kvinnor eller män som badade.

Vägen in mot Hanmer Springs

Tidig morgon, precis utanför Hanmer Springs

I slutet på 1800-talet hade ett par hotell öppnats i området, och man kunde även erbjuda massage i samband med besök till värme källorna. Under 1900-talet utvecklades Hanmer Springs mer och mer, och numera kan man antingen njuta av den 42 gradiga sulfur poolen, eller leka i alla vatten rutshkaner och andra kuliga grejer för barn och vuxna. Där finns oxå ett café där man kan avnjuta en fika eller lunch och så kan man boka massage eller spa tid, ansiktsbehandlingar och annat. Man kan spendera en hel dag på Hanmer Springs Pools & Spa.

Vi tog bara denna kortare promenad, som tog oss ett par timmar i och med att vi stannade och fotograferade och filmade stup i kvarten. =o)

Promenad i skogen.

Vi spenderade den 29 December i Hanmer Springs. En mysig liten by måste jag säga, omgiven av skogar och kullar. Kändes som hemma i Värmland, förutom att vi inte har värme källor. =o) Vi tog en promenad i ”skogen” eller regnskogen eller vad man ska kalla det. Mycket trevligt och skönt att komma undan den otroliga hettan i solen en stund. Massa folk var ute och gick på de många vandrings lederna runtom Hanmer Springs. Kanske alla försökte bli av med några kilon efter all mat runt jul.

Lite promenad vid en bäck. Super mysigt litet ställe. =o)

På eftermiddagen njöt vi av att leka i vattnet och sen avsluta med vatten massage (en del pooler har liksom starka vatten strålar som man kan sitta vid och få en sorts massage) och 10 minuter i den 42 gradiga poolen. Underbart!

Man blir så trött efter att ha lekt i vatten, så vi åt bara lite middag på en närliggande restaurang/pub och sen tog vi natten. Vi såg fram emot en lång körning från Hanmer Springs till Queenstown dagen efter.