Det Blev Det Här

Rusade runt hela dagen igår för att hitta presenter.

Och så här i efterhand önskar jag nästan att jag bara hade köpt 2-3 saker
och inte en hel korg med grejer.
Men fint blev det och den blivande mamman blev väldigt glad! =o)

Jag kunde inte hitta en korg med ett handtag,
verkar som att NZ inte har såna ”normala” saker.Men det blev en korg i alla fall, men en baby filt i.
I filten la jag en liten body, en solhatt, organiskt sollotion för barnet, ett presentkort
på barnvakt (no expiry date), skumpa till föräldrarna, två olika blåmögel ostar,
en ”roulad” av frukt och nötter och lite choklad.

Blev riktigt fint!
Och trots att min plånbok nu är tom, så känner jag mig så där
lycklig som jag alltid blir när jag kan ge en riktigt fin och genomtänkt present till någon.
=o)

Det blev en mycket trevlig eftermiddag/kväll på
Southern Cross Bar & BBQ Grill
i Wellington.
Vi (förutom den blivande mamman) drack lite bubblande vitt vin, och åt gott.
Massa härliga skratt och ”djupa” snack om The Bachelor. Haha!
Jag har inte varit på tjejkväll på evigheter, säkert 4 år eller nåt,
så detta var verkligen en treat!

”Useless in the war”

Även om det är utmanande att jobba med mentalt sjuka, äldre personer, så har det sina ljusa stunder oxå.

Härom dagen skulle jag ge medicin till en av våra äldre herrar. Han satt mitt emot mig i ”the meds room” och pratade om Sverige.

”How are the king and queen?” frågade han.
”Just fine, thank you”, svarade jag som om jag skulle vara väldigt nära kungafamiljen.
”What are they up to these days”, fortsatte denna äldre man.
”Oh, I think they´re on vacation at the moment”, svarade jag.

Han fortsatte att säga nåt om Sverige.
Han är ganska svår att förstå, så jag bad honom upprepa sig.
”Do I have to teach you about your own culture?” sa han då.
Jag flinade lite och så återgick vi till medicinerna.

Men så var det nåt som inte var som det skulle. Han ville inte ha sina mediciner.
Helt plötsligt slår han näven hårt i bordet och skriker:
”You were useless in the war!”
Sen stormar han ut ur medicin rummet.

Jag kunde inte annat än att skratta. Mina kollegor kom springande och frågade om allt var ok, och sen skrattade vi tillsammans åt hela händelsen.

Om man någonsin säger ”I don´t know”, till någon av den här mannnens frågor, då svarar han alltid: ”You don´t know much, do you?”

Denna äldre man levde under andra världskriget, och han pratar ofta om att Sverige var neutralt. Inte alls bra, enligt honom. En av mina kollegor föddes i Tyskland (men växte upp i England). Henne kallar han ”the Nazi”. Och en annan av mina kollegor är från Holland. Hon kallas för ”the dutch spy”. Jag är bara ”the swedish girl”.

Ja, endel dagar får man många saker att le åt. =o)