Det Blev Det Här

Rusade runt hela dagen igår för att hitta presenter.

Och så här i efterhand önskar jag nästan att jag bara hade köpt 2-3 saker
och inte en hel korg med grejer.
Men fint blev det och den blivande mamman blev väldigt glad! =o)

Jag kunde inte hitta en korg med ett handtag,
verkar som att NZ inte har såna ”normala” saker.Men det blev en korg i alla fall, men en baby filt i.
I filten la jag en liten body, en solhatt, organiskt sollotion för barnet, ett presentkort
på barnvakt (no expiry date), skumpa till föräldrarna, två olika blåmögel ostar,
en ”roulad” av frukt och nötter och lite choklad.

Blev riktigt fint!
Och trots att min plånbok nu är tom, så känner jag mig så där
lycklig som jag alltid blir när jag kan ge en riktigt fin och genomtänkt present till någon.
=o)

Det blev en mycket trevlig eftermiddag/kväll på
Southern Cross Bar & BBQ Grill
i Wellington.
Vi (förutom den blivande mamman) drack lite bubblande vitt vin, och åt gott.
Massa härliga skratt och ”djupa” snack om The Bachelor. Haha!
Jag har inte varit på tjejkväll på evigheter, säkert 4 år eller nåt,
så detta var verkligen en treat!

Farewell Pupu Springs

Te Waikoropupu Springs och Farewell Spit.

Vi tog den vackra vägen från Motueka till Collingwood, den 13 februari, för att besöka Farewell Spit. På vägen dit, stannade vi vid Te Waikoropupu Springs (PuPu Springs). Det är en taonga (uppskattad), och waahi tapu (helig) plats för Maori folket, både lokalt och nationellt. Enligt Maoriernas traditioner är PuPu Springs waiora (den renaste, mest äkta typ av vatten), vilken är en wairua (andlig) och fysisk källa för liv. Vattnet har använts för att kurera människor och har varit en plats för ceremonier vid födsel, död och när resande kom eller gick.

PuPu Springs ligger mellan Motueka och Farewell Spit på Sydön, Nya Zeeland.

Vattnet vid PuPu Springs är så klart att man horisontellt sett, kan se hela 63 meter bort, under vattnet. Det är ett världsrekord för färsk vatten. Man ser hur vattnet bubblar upp från under marken, och det bubblar upp på ytan. Nästan som kokande vatten.

Cikador finns det överallt i Nya Zeeland på sommaren, och de är väldigt höglöjudda, nästan öron bedövande högljudda... Men ändå ganska vackra att se på!

Tyvärr har vattnet, eller algerna (är inte helt säker) fått nån sorts sjukdom, så man får absolut inte ta i vattnet, för då kan man sen föra denna sjukdom vidare i landet när man tar på andra saker. Lite synd, för vattnet såg himla inbjudande ut.

Väldigt lågt tidvatten vid Farewell Spit.

Vi for till Farewell Spit efter att vi sett klart på det klara vattnet. Det var väldigt lågt tidvatten när vi kom fram till Farewell Spit, och man kunde gå långt ut på den torra sanden. Det låg snäckor och spiror överallt som hade lämnat små spår i sanden, de små, små krabborna sprang ut och in ur sina hålor, och hundratals av svarta svanor njöt av middagsbordet som dukats upp för dem. Barn lekte i det lilla vatten som låg kvar här och där, och folk gick långt bort i horisonten på promenad. Vi njöt i fulla drag av en lagom lång promenad, härlig, varm sand mellan tårna och endast en liten bris mot vår hud. Perfekt kväll!

Sydön har så massa vackert att bjuda på. =o)