Sunset Fun

Tänkte vi skulle besöka Penang, Malaysia igen. Vid solnedgång…

Det börjar bli varmt här i Wellington.
Men inte alls så varmt som vi hade det i Penang!

Ljumma kvällar, vackra solnedgångar, lite drinkar, underbar mat…
Härligt! Vi vill tillbaka. =o)

Tänkte bara dela med mig av några foton från solnedgång i Batu Feringgi Beach,
vid vårat resort Golden Sands Resort.


Abel Tasman

Gylle Stränder, Klarblå Vatten, Granit Klippor, Vackra promenad stigar, Kayaker… Abel Tasman National Park, har allt

Och vi besökte Abel Tasman den 12 februari. Förra gången jag var där, regnade det så vi bestämde oss för att inte gå av båten. Den här gången började mulet, men det sprack snart upp och blev strålande sol.

Vackra granit klippor, stränder som är tillkomna av rostat järn och vackert, klart vatten. Underbart!!

Vi tog Aqua Taxi som tog oss förbi alla gyllene stränder, och på vägen tillbaka kan man sen hoppa av vid en strand och bli upphämtas av en annan Aqua Taxi senare på dagen. Det var så vi hade planerat dagen… När de flesta passagerarna hoppat av båten och vår förare sa att han skulle visa oss runt lite extra i national parken…då stannade motorn. Vi drev runt där på ett ganska ”rough sea” och blev lite smått illamående. Vi väntade i nån timma på att en tekniker skulle komma och titta på vår båt. I och med att det var så massa vågor på havet, blev vi först bogserade till en lugnare vik och så fick vi hoppa över till en annan taxi som tog oss till Anchorage Beach.

Vi spenderade 3 timmar på Anchorage Beach. Vi var alla lite urkna efter nån timme på det rullande havet, så vi vilade mest på stranden, försökte få färg på våra skandinaviska kroppar och jag badade i havet såklart! Måste man ju göra. =o) Det blåste en hel del på stranden, men det gjorde inte så massa. Vi fick ju en skön dag på stranden i alla fall!

Att ta Aqua Taxi runtom i parken är ett bra sätt att ta sig runt. I alla fall om man inte vill vandra, utan bara njuta av stränder och havet! =o)

Abel Tasman National Park är en relativt ung national park, som etablerades 1942. Det är oxå Nya Zeelands minsta national park, men en av de mest besökta. Parken är döpt efter Holländaren Abel Janszoon Tasman som var den första europé att upptäcka Nya Zeeland.

Ska du resa till Nya Zeeland och till landets Sydö? Glöm inte att sätta din fot i den här national parken, och njut av klart vatten och gyllene stränder, eller promenera på den kända Abel Tasman Coast Track.

Hej Sydön!!

På bara 2 månader har jag varit på Sydön 2 gånger. Lyx!

Om man reser till Nya Zeeland, måste man besöka Sydön! Den 11 februari for vi med vårat svenska besök till Sydön och gottade oss. Färjan gick från Wellington klockan 8 på morgonen, och vi var framme i Picton runt 11.30. Det tar vanligtvis 3 timmar att resa mellan de båda öarna, men vi var lite sena.

Vi tog Blubridge färjan från Wellington till Picton. Man kan oxå ta the Interislander.

Vi reste på den kringel krokiga vägen Queen Charlotte Drive, från picton till Havelock. Det är så massa fint att se på den vägen. Vi stannade till i Havelock och åt lunch på The Mussel Pot. Det är en restaurang som specialiserar sig på The Green-lipped Mussels, men man kan oxå köpa pasta, hamburgare och stek bland annat. Ett mycket trevligt ställe. Och musslorna fick tummen upp av de som åt av havets läckerheter.

The Mussel Pot är en restaurang i Havelock, som ägs utav italienare. De koncentrerar sig på Green-lipped mussels, men du kan oxå få annan god mat!

När vi väl kom fram till Motueka där vi skulle bo, och efter att vi kommit oss till rätta i den lilla ”stugan”, for vi till Kaiteriteri, som ligger bara cirka 20 minuter från Motueka. Kaiteriteri Beach är en helt otrolig sandstrand, som kommit att bli min favorit. =o) Klockan var runt 19-20 när vi var på stranden, men det var ritkigt varmt ute, och i och med att det var lågt tidvatten, var det vamt och skönt på den grunda delen av havet. Jag tog till och med ett dopp! Tänka sig…

Kaiteriteri Beach är nog min favorit strand i Nya Zeeland...så långt! =o)

Det var en superb start på vår helg!

Svenskt Besök!

Finns det nåt bättre, än besök från vänner (eller familj) som man inte sett på över 1 år?!!!

I månader har jag längtat till den 29 Januari, 2011. Och i helgen var nedräkningen avklarad!

Jag mötte mina svenska vänner på Wellingtons flygplats och omfamnade dem i ett surrealistiskt virr-varr av känslor och tankar.

Uppe på Mt Vic (Mount Victoria), runt 21 på lördagen.

Det kändes som att det var igår jag såg dem senast, men på nåt sätt hade vi förflyttats till Nya Zeeland på andra sidan jorden. Att ha dem hemma i mitt hus kändes underbart och konstigt på en och samma gång. Vilken dröm att få visa nära vänner hur man bor på andra sidan jorden! =o)

Haha! Vi skrattade så massa åt den här mannen som sprungit upp till toppen på Mt Vic och sen stretchade lite roligt på toppen. Roligt...eller var vi bara avundsjuka, månne!?! =o)

Det blev Taco-mys (oj, det var inte igår man hade taco-mys med svenska vänner!) på kvällen, och sen blev det en biltur upp till Mount Victoria och runt i Wellington City medan mörkret sakta la sig.

Söndagen började med bara lite vind, men vind styrkan ökade snabbt och piskade håret i ansiktet.

På söndagen hade vi mysig frukost, innan vi for till marknaden i stan på en kort visit. Sen for vi till Wairarapa regionen, som ligger på andra sidan av Rimutaka bergen. En svindlande resa över bergen, måste jag säga, men en väldigt fin väg som man inte borde missa om man kommer till Nya Zeeland.

Har visat bild på Rimutaka Ranges förut, men...Här är en till! =o)

Vi for först till Paua World, som ligger i byn Carterton. Paua är snäckskal, med otroligt vackra färger och mönster. De har använts både som mat och smycken i många tusen år. Maorierna brukade smycka sina snidade figurer i trä, med Paua Shell som ögon. Du kan köpa halsband, armband, örhängen, broscher, knivar, magneter…ja, allt, utsmyckat med Paua Shell. Till och med toaletterna inne på Paua World affären, hade Paua Shell i sitsen! =o)

Paua World finner du i Carterton, Wairarapa Region. Till och med toalettsitsarna är utsmyckade med Paua skal!

Färden fortsatte vidare genom Masterton och ut till Castlepoint. En mycket fin och mysig plats med en stor sandtrand och en vacker fyr! Det var väldigt massa blåst vid Castlepoint. Mina vänner sa att de aldrig varit med om så massa vind. He-he… =o) ”There’s a first for everything!”

"Home of the Lost Soles", på stranden i Castlepoint, Wairarapa.

Fur Seal som vi kom riktigt nära när vi gick på stigen upp till fyren.

Vi gick på stranden till den lilla stig som leder upp till fyren. Där vid sidan av stigen låg det en ”Fur Seal” och gottade sig! Vi var 3-4 meter ifrån sälen, som gjorde sig till för oss såg det ut som, och posade inför våra kameror. Vi gick upp till fyren, och sen gick vi en liten promenad runt spetsen av klippan, och tillbaka ner till stranden igen, där sälen fortfarande satt kvar.

Fyren i Castlepoint, Wairarapa. Så massa vind att man trodde man skulle flyga bort!

Lite kul skylt som hängde inne på toaletten vid Castlepoint stranden.

Nu de svenska vännerna fortsatt sin tur norrut på Nordön, och deras första stopp är Mount Taranaki i New Plymouth. De får säkert en underbar resa runtom på Nordön. Jag vill bara tacka för 2 underbara dagar med så mycket skratt att käkarna gör smått ont. =o) Men jag kommer ju att se dem igen innan de lämnar Nya Zeeland, och det ser jag fram emot!

Måste ju pröva sig på den nationella ölen när man kommer till ett nytt land. =o) Tui är en populär öl i Nya Zeeland. Det finns en vacker fågel i NZ som heter Tui.

Moreaki Boulders

Så var semestern slut för den här gången. Men först, en tur till Moreaki Boulders på väg till färjan i Picton.

Moreaki Boulders på Sydön i Nya Zeeland.

Vad är då Moreaki Boulders? Jo, det är stora, runda sten block som man kan finna på Koekohe Beach mellan Moeraki och Hampden på Nya Zeelands Sydö.

Här är en jobbig bild på mig bland Moreaki Boulders.

Dessa stora runda stenblock skapades under Paleocen perioden vilken var runt 57-65 miljoner år sen. Det är i princip en sammansmältning av sten och annat som format stenblocken på havets botten. Ungefär på samma sätt som pärlor formas i ostron, formades dessa stenar. I ostron är det ofta ett sandkorn som är kärnan och som med tiden formar en pärla. Med Moreaki Boulders var det fossiler eller ben fragment som utformade kärnan av stenblocken, och sen la sig lime mineraler i lager över kärnan och allt eftersom tiden gick formades sfärerna. De största blocken är runt 3 meter i diameter, och väger flera ton.

Fler runda stenblock.

Allt eftersom de svarta ler klipporna på stranden har eroderat, har Moreaki Boulders kommit fram.

Lite mer närbild.

Det är ett utav 101-måsten för folk att besöka Moreaki Boulders när man kommer till Nya Zeeland. Och det är minst sagt häftigt att går runt bland dessa runda stenblock och förundras över vad fiffig världen är. =o)

Ett utav 101-måsten när man besöker Nya Zeeland är att besöka Moreaki Boulders på Sydön.

Nu är det ”back to reality” och imorgon börjar jag jobba. Gott med lite klirr i kassan.

Wellington visar sig från sin Bästa Sida

Sol, sol, sol och bad och mer sol…

I går, lördag, visade sig Wellington verkligen på sin bästa sida. Det finns ett talesätt här som lyder: Nothing beats Wellington on a Good Day, och det är faktist sant!

Wellington Waterfront med små "boat shedsd", segel båtar och grejer. Bilden längst upp till vänster visar den Nya Zeeländska "native" Pohutukawan som blommar nu i December.

Wellington är inte en speciellt stor huvudstad. Det är gå avstånd till det mesta i stan. Bara 5-10 minuters promenad från alla affärer ligger stränderna. Och bara nån minuts promenad från stränderna ligger restauranger, pubar och klubbar. Wellington är bra på det sättet.

Och i nästan en hel vecka nu har vi haft otroligt väder i Nya Zeelands huvudstad. Sol, sol och mera sol. Vinden lyste oxå med sin frånvaro både fredag och lördag. Annars är ju Wellington oxå känt för sin vind. Det är ingen slump att staden kallas för Windy Welly. Men som sagt, i helgen var det underbart!

Oriental Parade är ett populärt tillhåll under Wellingtons soliga dagar

Jag gick en liten promenad utmed The Waterfront och Oriental Parade igår. Massor av folk överallt som njöt av sol och värme. Underbart!

Kramar!

Wairarapa

Wairarapa Regionen ligger inte så långt ifrån Wellington, men vägen dit är krokig och går över Rimutaka bergen.

Krokiga vägar över Rimutaka Ranges i Wairarapa regionen

Blir man lätt åksjuk, så rekommenderar jag inte den krokiga vägen till Wairarapa. Men det är den snabbaste vägen att köra dit. Vägen är krokig och går upp och igenom ”the Rimutaka Ranges”, med bara några bräckliga staket på sidan av vägen som inte kommer att rädda någon som kör av vägen. Det är minst sagt en hissnande resa.

Åkrar i Wairarapa regionen

När man väl kommer till andra sidan, till Wairarapa regionen, möts man av vingårdar och fält där både får och kor betar av det gröna gräset. Där finns några mindre byar som man kan besöka. Bland annat Masterton och Carterton.

Man kan oxå besöka fyren vid Castlepoint, eller den vackra platsen Lake Ferry. Jag besöker Wairarapa regionen med jämna mellanrum, särskilt de små byarna. Häromveckan for jag och min partner till Lake Ferry.

Lake Ferry i Wairarapa regionen

Lake Ferry är bara en liten semester plats, med några få fastboende familjer. Där finns en liten pub/café/restaurang som alltid har besökare, både lokalbor och turister. Själva Lake Ferry ligger precis vid havet och är nätt och jämnt åtskiljt av en stor strand som formas och ändras för varje gång jag besöker platsen.

Vågorna slår rogivande mot stranden

Det är så rogivande vid Lake Ferry och jag älskar att fara dit och bara vara, se på vågorna som bryter mot stranden, dricka en varm choklad och njuta av en vacker solnedgång. De flesta dagar är nämligen solnedgången vid Lake Ferry spektakulär!

Solnedgång vid Lake Ferry i Wairarapa regionen

Om ni någonsin besöker Nya Zeeland, se till att besöka Wairarapa regionen och Lake Ferry. =o)

Alla bilder har blivit tagna med en Hasselblad xpan kamera.