Omedelbar Tillfredsställelse

I dagens samhälle, peppras vi med omedelbar tillfredsställelse.

Mycket har blivit tillrättalagt för att vi ska kunna få vad vi vill när vi vill.
Hyr en film online, köpa kläder eller möbler online,
eller gå till butiker som har öppet dygnet runt.
Till och med vad vi äter har sin grund och botten i att vara snabbt
och ge dig en omedelbar tillfredsställelse.

Men denna trend har under de senaste året (eller åren) börjat att ändra sig (i alla fall ehmma i Skandinavien), och numera är det många som försöker jonglera jobb, barn, gym, skol aktiviteter och  middagar med vänner och familj, med hemmabakat bröd, syltningar, marmelader, lång kok och annat.

 Det är ju absolut inget fel i detta!
Men många blir stressade av att inte ha det perfekta, städade och inredda hemmet,
lukten av hembakat bröd i huset, och rena, glada barn som springer runt, en lysande karriär, en man som är perfekt och hjälpsam, och så en framgångrik blogg på det…

Jag tänkte jag skulle slänga mig på trenden med
hemmabakat bröd och pröva mig på ett projekt som tar lite längre tid.
Nämligen surdeg!

Tro det eller ej, men det var under ett långt samtal med min bror som jag fick en massa
tips på surdeg, och vad jag kunde göra med det. Han svär vid sitt hemmabakade knäckebröd med surdeg, och sa att jag bara måste pröva att baka det.
Så det är mitt nya projekt.
Knäckebröd gjort på surdeg!

Idag har jag därför gjort grunden till detta.
Bus enkelt!

Min bror rekommenderade rågmjöls surdeg. Så det bestämmde jag mig för att göra.Jag blandade bara 200 ml fingervarmt vatten,
med 175 g rågmjöl och 1 msk honung.
Blanda allt noggrant och häll över i glasburkar.Täck burkarna med plast folie.
Det ska stå i rumsvärme i två dagar innan jag gör nåt mer med det.Om två dagar visar jag nästa steg. =o)

Ledig Dag

Jag tycker det är lite svårt med de där lediga dagarna.

Planen är ju att bli ett eller annat, alltså göra nåt med mitt liv, ha en karriär och sånt.

Jag jobbar fyra dagar i veckan; Måndag, Tisdag, Onsdag och Lördag.
Så Torsdag och Fredag blir på ett sätt min helg.

Men jag känner att det är svårt att få en hel dag med bara avslappning.
När jag har en ledig dag ska det städas, lagas mat som kan frysas in till kommande luncher och middagar, handlas mat, fixa med räkningar och ”invoices” och annat.
Jag vill hinna läsa om ”color grading” och ”film editing”. Jag vill hinna klippa och färg korrigera mina egna filmer. Jag vill blogga, läsa bloggar, redigera mina bilder…
Dessutom vill jag lära mig nya saker, leta efter kurser så jag kan komma
mig vidare med min karriär och mitt liv.

Och så vill jag finna tid till gymet såklart. Läsa en bok, se en film, umgås med vänner och partner. Gå turer, sola (när solen nu behagas titta fram), och läsa inrednings tidningar etc.

Stressen att hitta ett bättre, mer välbetalt jobb ligger oxå där och pressar på.

Bild lånad från internet

Så hur gör man då med sina lediga dagar?
Tar man det när man blir äldre eller?

Vad gör ni när ni har en ledig dag?

Trevlig Söndag!

Att nå sina mål

I alla fall att komma riktigt nära…

Jag har varit medlem på mitt gym ett tag nu.
Idag hade jag min första ”re-assesment”.

Även fast jag inte gått ner så mycket som jag ville, är jag ändå nöjd med resultatet.
Jag har gått ner ca 5 kg, tonat upp armarna med 2 cm per arm.
Förlorat 3,5 cm på ett ben och 2,5 cm på det andra benet.
Midje måttet är dessvärre detsamma, men, men…

Jag är nöjd för det lilla. =o)
Det går i alla fall framåt!
Sakta men säkert.

Bara att fortsätta med planerade måltider och meny för varje vecka, för det är tydligt att det fungerar. Och det gör mig mindre stressad,
plus att jag inte vräker i mig en massa onyttiga ting. Bra!

Maui and the Sun – Mode Show

Jag har alltid sett mig själv som en okonventionell tjej. Aldrig varit speciellt intresserad i att shoppa eller i att klä mig i det senaste modet. Nu har jag insett att det aldrig hade med ett ointresse i mode. Det hade att göra i min egna självkänsla och min stora kroppshydda. Att shoppa har alltid varit ett helvete rent ut sagt. Leta byxor i månader innan man finner ett par. (Jag köper två – Linnéa du vet vad jag pratar om.) Toppas har varit lättare att hitta, men jackor ska vi inte ens prata om! Skor…alltid tyckt om skor, men i och med att jag redan är så lång har jag alltid hållit mig borta från högklackat. Därmed är jag nu som Bambi på hal is när jag sätter på mig skor med lite klack.

Dansen under föreställningen, i form av solen

Men något har hänt med mig i det sista. Jag har fortfarande svårt att hitta kläder och allt det där. Men nu provar jag skor med klack, jag älskar skor mer än någonsin och fann ett par snygga ”shoe boots” på en billig skoaffär här i Wellington häromdagen. Tyvärr kostade de 50 NZD, vilket var 50 NZD mer än avd jag äger för tillfället, men jag fann dem! De var så fina. Mörk grå i fake mocca. SÅ fina. =o)

Och i och med att jag tog steget fullt ut och kontakatde online mode tidningen thread.co.nz, så skriver jag numera om mode oxå! Vilket i sin tur betyder att jag får gå på mode visningar! Kan det bli bättre för en tjej som precis upptäckt att hon faktist älskar mode. =o)

Svart, läder topp - symboliserar den Mörka Tiden innan solen fångades

I går, lördag 20 Mars, gick jag på en modevisning på Te Papa, Nya Zeelands nationella muséeum i Wellington.

Att vara mamma,  artist, model, utexaminerad design skol elev, och entreprenör kan vara minst sagt stressigt. Blanda ner framtida mode designer i soppan och så får du fram Tessa Baile-Lont, tjejen som i lördags hade sin första egna mode visning. Tessa läste industriell design på design skola i Wellington. Hon använde denna bakgrund, sin Maori bakgrund, och det nutida modet för att skapa sin kollektion. Med denna blandning skapade hon något unikt, jordligt, sexigt och spännande.

Långa kjolar, klänningar och asymetriska toppar symboliserar mauis beslut att fånga solen

Tessa sa att hennes liv började gå alltför fort, dagarna bara rann iväg. Hon vände sig till den traditionella Maori berättelsen om hur Maui saktade ner Solen. Maui var en Maori krigare som tillsammans med andra krigare bestämde sig för att sakta ner solen som flög alltför fort fram på himlen och gjorde så att dagarna var för korta för alla göromål som Maorierna ville hinna med. Berättelsen vill få oss att ta vara på dagen och sakta ner vårat tempo. Detta ville Tessa förmedla med sin kollektion.

En kort, kobolt blå klänning. "Tid för lek efter att solen fångats", förklarade Tessa.

Tessa gjorde alla mönster själva i datorn, sen sändes dessa mönster till Auckland och stora industriella vävnings maskiner tillverkade tyger med dessa mönster vävda in i dem. Tessa fick tygerna och skapade sen sin kollektion som är väldigt inspirerat av Maori traditioner och mönster, men oxå nytänkande. Tessa visade en lekfull sida tillsammans med den mer moderna sida och hennes Maori rötter allt i ett.

Även dans visades under den korta Mode Showen. Tidigare erfarenhet av dans med en mode show imponerade mig inte alls, men den här gången fungerade det. Dansen symboliserade solen i berättelsen om Maui och Solen. Berättelsen lästes upp för oss

En gul-vit byxdress. "Som graffiti", förklarade Tessa

samtidigt som solen dansade och ett nytt klädplagg visades för oss. Varje modell och kläderna hon bar symboliserade en viktig del i berätelsen, och de förde berättelsen framåt. Tessa berättade att varje klädesplagg symboliserade viktiga element i Maori historien och vårat vardagliga liv och Tessas personliga uttryck för dagens samhälle blandat med det förflutna.

En svart läder topp symboliserade den Mörka Tiden, innnan Maui fångade solen.

Långa klänningar, kjolar och asymmetriska toppar med Maori inspirerade mönster, urtvättade fäger, symboliserade Mauis val att fånga solen.

Den röda "lava" klänningen. Något för nästa julfest?

En vacker, röd klänning i ett skimrande material representerade lava, eller solens varma, röda strålar.

En intressant svart, kort klänning som var helt handvävd och knuten samman med en massa små handgjorda rep representerade repen som Maui och hans krigare använde för att fånga solen. Det var en minst sagt intressant klänning, en favorit bland många åskådare.

Moderna, 1960-tals inspirerade kläder

När berättelsen utvecklades gjorde kläderna det oxå. Snart gick kollektionen från mer traditionella och Maori inspirerade kläder till moderna och 1960 tals inspirerade kläder. En rosa och vit mönstrad arbets ”kostym”, eller en byxdress med en elegant vit jacka för den mer familje orienerade kvinnan.

Varje plagg hade sin plats i Maori berättelsen och vår egna historia och nutid.

"String Dress" - representerar repen som Maui använde för att fånga solen. Det är oxå den klänning som fler åskådare ville köpa av Tessa

Efter showen var alla VIP gäster (mig inkluderad) bjudna att ta ett glas vin och äta fingermat tillsammans med modellerna och Tessa Bailey-Lont. Under de 5 minutrar som jag pratade med Tess kom två kvinnor fram och ville köpa Tessas ”rep klänning”. Hon blev väldigt smickrad och förklarade för dem att hon inte hade satt något pris på kläderna än. Jag frågade Tessa om hon planerar att sälja sin kollektion. ”Om jag får tag på en sömerska som kan hjälpa mig så kan jag gott tänka mig att sälja kläderna”, svarade Tessa. ”Men just nu är det alltför mycket arbete för bara en person. Ett plagg tar lång tid att sy klart”.

Jag hoppas att Tessa får tag på en sömerska som kan hjälpa henne. Jag har en känsla av att vi komemr att se mycket mer av Tessa i framtiden.

Tessa Bailey-Lont håller tal efter Mode visningen

Fotoalbum och hemgjorda kort

Jag känner några personer som tar sig tiden varje år, varje högtid, att göra sina egna kort. Julkort, påskkort, födelsedags kort… De spenderar timmar vid sitt köksbord, musik i bakgrunden, bordet fyllt med bilder, färgglatt papper, guld och silver pennor, klistermärken, kaligrafi boken uppslagen… De finner glädje i att med sina egna händer och fantasi, skapa dessa otroliga kort som de flesta bara drömmar om att skapa. De sänder dem land och rike runt till släkt och vänner och sprider glädje.

De flesta går till snabbköpet i stan och köper pack med 10 julkort i, skriver under och sänder iväg. Och ingen kollar snett på en för att man köpt dessa massgjorda julkort. Det är den tiden vi lever i nu. De flesta är för upptagna med sina liv för att ta tiden att göra sina egna kort.

Hemmagjort julkort

Jag beundrar dem som gör sina egna julkort, de som sysslar med sina scrapbooks och finner tiden att sätta in alla bilder på barn, husdjur och familje semester i album.

För många år sen, säkert 6 år sen nu, spenderade jag mycket tid med att framkalla foton, sätta in dem i album, skriva små noteringar om varje kort, gärna roliga. Jag ritade bilder i albumen och klistrade in små märken. Allt för att göra albumen roliga att bläddra i och för att jag tyckte att det var otroligt kul! Jag antar att detta kallas ”scrapbooking” borta i usa…

Det fanns spänning i att fotografera med sin gamla film kamera, sända iväg rullarna och vänta en vecka innan man kunde se bilderna och inse att bara hälften blev bra. Sen spendera timmar (oftast på kvällarna) med att säta in alla bilder (bra och dåliga) i fina album. Det var en charm i hela processen.

Sen blev den digitala kameran billig nog för var och en och de flesta (inklusive mig själv) slutade framkalla sina foton. Istället lät man bilderna hopa upp sig på datorn. Sällan går man tillbaka och bläddrar igenom alla bilde man tagit. Om en släkt eller vän kommer förbi sätter man dem inte framför datorn och visar bilder. Ok, det händer, men inte så ofta… Förr tog man bara fram albumet och lät släkt och vänner bläddra bäst dem ville medan de slurpade på sitt kaffe och åt sin kaka.

Scrapbooking

Allt fler personer förlorade bilderna på barn, husdjur, familje semestrar, fester etc för att datorn krashade. Många hade knappt hört ordet ”backup”. Nu lägger man in sina bilder på datorn och på en extern hårddisk för ”backup” och där sitter bilderna. År efter år, medan hårddiskarna samlar damm.

Jag har lovat mig skälv att jag ska ta tiden en helg (eller en hel vecka), och gå igenom bilderna jag tagit på semester etc de senaste åren. Välja ut de bästa bilderna och sen skriva ut dem. Köpa fina album och göra som på den gamla goda tiden. För jag tycker att album är charmiga. Jag tycker hemgjorda julkort, påskkort eller födelsedags kort är charmiga. Någon har lagt ner tid på det, någon har spenderat kraft, energi och pengar för att få korten eller albumen att bli fina. Inte bara för oss själva utan för vår släkt och vänner och framtida generationer.

Framkallar du dina foton nuförtien? Sätter du in foton i album? Gör du dina egna kort till släkt och vänner? Eller har tiden och stressen kommit ifatt dig och du gör som de flesta andra och köper färdig gjorda kort och låter fotona ”samla damm” på en hårddisk?

Vad gör du med dina bilder? Gör du dina egna högtids kort? Berätta gärna!

Gammalt fotoalbum