Liten hälsning…

…för att säga att jag lever.
=o)

Imorgon tar jag en tripp över diket, till Sydney!

Ska göra en två dagars träning i Color Grading systemet Mistika.
Äntligen händer det grejer!!

Ser verkligen fram emot denna träning.
Blir mycket att försöka lära sig på två dagar, och det blir svårt att efteråt
försöka underhålla kunskapen, så jag inte får träning och sen glömmer allt
för att jag inte fått chans att leka mer med det systemet.

Park Road Post, Peter Jackson efter produktions bolag, använder Mistika systemet för alla sin efter produktion nu. Så jag hoppas att jag blir lite mer attraktiv för dem att anställa mi i nåt sorts jobb efter att jag haft min träning. Och kanske kan jag kolla med dem om jag kan låna deras system nån helg eller flera helger för att underhålla mina kunskaper, och göra color grades med mitt egna footage. Vore himla kul. =o)

Mistika användes för vissa aspekter när Tintin gjordes,
och kommer att användas för The Hobbit.

Blir tekniskt snack, och jag vet att sånt kan vara svårt att följa med i.
Så jag slutar när jag ligger på topp. ;o)

Nu ska jag sova.
Det är efter midnatt och flyget går 6.40. Måste vara på flygplatsen runt 5.

God helg till er alla!

Sviptur till Sydney

Trodde jag väl aldrig när jag växte upp, att jag skulle kunna ta en dagstur till Sydney, Australien! 

4-6 Maj var det Printex Mässa i Sydney. Detta sker bara vart fjärde år! Print och Scan företag, pappers försäljare, Colour Management softwares, textil printers, ink försäljare, grafiska designers, experter i alla områden, samlas på en och samma plats under 3 dagar, och visar vad just deras företga kan erbjuda, eller vad som kommer att komma ut i framtiden.

Printex logo för 2011 (bild lånad från internet)

Min partner och jag pratade om att åka på mässan i ett par dagar, men om man åker så förlorar man ju en dags arbete på jobb (alltså pengar), så i slutändan, hastigt och lustigt, bestämde vi oss för att åka för bara en dag, resa tidigt på morgonen och komma hem sent på kvällen, för att inte spendera pengar på hotell.

Så efter att jag somnade runt 12.3o natten till fredag, gick jag upp igen kl 3 och duschade och gjorde mig iordning. Med internationella flyg måste man checka in 2 timmar innan flyget går, så vi checkade in runt 4 på natten. Flyget tog oss till Sydney kl 6. Vi kom fram vid 8, lokal tid, (flyget tar runt 3 till 3,5 timmar).

Sydney Convention and Exhibition Centre (bild lånad från internet)

Trötta, men positiva, glada och förväntansfulla, tog vi tåg från flygplatsen till Sydney Convention & Exhibition Centre vid Darling Harbour. Sen började våra 6 timmar med att gå från ”bås” till”bås”, och se alla otroliga print och scanning maskiner, laminat maskiner, papper…allt! Det var så mycket att se, att vi bara hann täcka en tredjedel av hela området på hela dagen. Ok, vi stannade och pratade i nån timme med flera av återförsäljarna av olika maskiner, och vi lärde oss en himla massa! Speciellt jag…en otrolig ”learning curve”.

Det bor runt 4.5 miljoner människor i Nya Zeeland. Det bor runt 3.5 miljoner människor bara i Sydney!! Så ni kan ju tänka er att det var bra fullt med folk på mässan, och alla brinner för i princip samma sak. Ganska spännande. =o) Och de kan alla sin sak till 110%.

Denna bild är från Printex mässan 2007. (bild lånad från internet)

Att gå på en sån mässa med min pojkvän, att se all möjligheter vi har med vårat företag, spinna idéer och se hur förväntansfulla och uppsluppna vi blev av alla möjligheter som ligger för våra fötter (och svårigheter); vi var som barn dagen före julafton. =o) Men för att kunna expandera vårat företag måste vi nog först fortsätta i vår egna nisch en stund till och sen fundera på om vi vill lägga mer pengar på att göra andra, mer kommersiella saker i företaget, och undersöka fler av våra möjligheter.

Vi fick spendera tid tillsammans igår, vilket var länge sen. Min pojkvän jobbar nämligen 6 dagar i veckan, 60 timmar minimum, och sen jobbar han hemma med en stundande utställning. Så vi ser inte så mycket av varandra som vi skulle vilja.

Detta är oxå från printex 2007. Om jag inte ser helt fel, tror jag detta är en laminat maskin, alltså man sätter plast runt bilder för att bevara dem bättre, eller kanske använda dem utmohus, som posters eller annat. (bild lånad från internet)

Efter att ha stått upp, och gått runt på hårt golv i flera timmar, hade jag så ont i benen, och vi var tvugna att lämna mässan för att checka in för vårat flyg hem. Flyget gick efter 18.30, och vi var hemma igen vid midnatt, lokal tid.

Minst sagt en sviptur till Australien, men en givande sån. =o)

 P.S Jag hade kameran med mig till mässan, men tog aldrig några bilder, så ni får stå ut med tråkiga bilder från nätet. =o)

Från Yuppie Nalle till Mobil

När jag var liten var det inte vanligt att vi ”vanliga döda” hade datorer i huset. Det var en ovanlig ”leksak” som man mest hört talas om. Mobil telefoner kallades yuppie nallar eller yuppies och var stora som tegelstenar. Det var endast få utvalda som hade yuppies på den tiden.

Sen började man skolan och runt 4:e klass började datorerna dyka upp i skolan. Det bildades stora grupper runt en dator på rasterna och alla ville spela Tetris eller solitaire. Vi fick använda datorerna på svenska lektionerna med grammatik övningar, på engelska lektionerna med glos övningar eller på andra specifika lektioner där dator kunde vara ett bra redskap. Att skriva ett projekt eller en berättelse på datorn var inte ett måste och de flesta övade flitigt på handskrivna projekt istället för på dator skrivna. Samtidigt blev mobilen aningen mindre, men ingen utav mina klasskamrater ägde en egen mobil, man bara berättade om sin mamma eller pappa som hade ”en sån där trådlös, mindre telefon”. Bara en per familj såklart, samma med datorerna.

Åren gick och när jag var på högstadiet minns jag en dag när pappa kom hem från jobb med en dator. En egen dator! Alla på hans jobb hade fått beställa en dator som skulle användas mest till deras jobb bruk. Men i och med att min pappa jobbade på Televerket, jobbade han utanför hemmet, och vi fick använda datorn hemma så mycket vi ville. Det blev mer och mer vanligt att man skulle skriva sina projekt för skolan på en dator, vare sig man hade en hemma eller på skolan. Alla gick runt med sina disketter och sparade sina filer här och där, disketter krashade och man förlorade sina skol projekt. För vem hade egentligen lärt sig det där med back up? Mobilen blev ännu lite mindre och de flesta visste nu att det fanns företag om Nokia, Ericsson, Motorola etc. Det var fortfarande inte så vanligt att man hade en egen mobil telefon, och jag var mycket skeptisk till detta nya fenomen i den här åldern. Jag hade ju hört så mycket dåligt om mobil telefonen, som cancer i örat eller i hjärnan, nedsatt hörsel och farlig strålning. Pappa kom ständigt hem med nya mobil modeller i och med att han jobbade på Televerket och jag såg hur de blev mindre och mindre. Det var svårt att komma ihåg begreppet ”mobil telefon” efter att ha kallat dem yuppie nallar, eller yuppies så länge.

Högstadiet. Dator lektioner var ett måste för alla vare sig man gick estet programmet eller natur inriktade programmet. Man kämpade sig fram på dessa lektioner och förstod inte hälften av alla tekniska begrepp. Det blev mer vanligt att en familj hade åtminstone en dator i familjen och alla skol projekt skulle skrivas ut på en data maskin. Igen, inte många hade kommit på det där med att backa upp sina filer och den vanliga ursäkten för att inte ha gjort läxorna i tid gick från ”hunden åt upp den” till ”min diskett, eller min dator, krashade”. Nu hade de flesta en egen mobil. Du kunde ringa med den och sända sms. Sms var som en helt annan värld! Och samtidigt fick skolorna förbjuda mobil telefoner på lektionerna. Man fick låsa in mobilen i sitt skåp och vanligtvis låg den där en hel dag till man slutade skolan och såg om någon hade ringt eller sänt ett sms. Man kanske hade fått 1 sms på hela dagen, om man hade tur.

Tiden gick ännu mer. Tegelstenen till mobil gick ner till mini storlek med knappar man var tvungen att ha förstorings glas för att se. Sen upp i storlek igen när man insåg att mindre mobiler inte skulle fungera. Flera mega pixlar kamera, internet i mobilen, kalender, video, gps.. Datorerna gick från stor skärm , till plattskärm, större minne, större hård diskar, gick bort från disketter till usb minne, och nu har alla sin egna laptop. Små och ”portable”.

Nu sitter jag här, i slutet på 2009, med 2 mobil telefoner. En som fungerar bara i NZ och som hela tiden krånglar. En annan som fungerar i hela världen, men har inte alla inställningar som den andra mobilen och sämre kamera och video. Jag har en stor dator för studering och arbete, och en laptop och massor utav hårddisk utrymme.

Från att från början vara mycket skeptisk till denna nya teknik, har jag nu gått till att bli en teknisk geek. Mitt jobb går ut på att hantera all denna teknik och jag stirrar på en data skärm dagarna i ända. Vi mailar varandra hej vilt, vi textar, sänder meddelanden via facebook, twittrar, chattar, bloggar, pratar över skype med någon på andra sidan jorden… Ingenting fungerar numera utan all denna teknik.

När jag var liten skrev man brev till kompisar runtom i världen. Brevvänner. Man sände med teckningar, bilder och ordpussel. Vi hade engelska brevvänner på mellanstadiet och franska brevvänner på högstadiet. Nu har man hundratals vänner på facebook. All denna teknik… Så fort den kom.

Är all teknik bra, eller har den sina dåliga sidor oxå? Vad tycker du? Finns det nån grej du inte skulle vilja leva utan? Och vad i den tekniska världen skulle du definitivt kunna leva utan?

Tyck till!