Nyårsafton vid Kibale Forest

Mitt i Kibale Forest National Park, ligger ett av Ugandas
mest populära och luxuriösa hotell, nämligen Kianynga Lodge.
(kolla in länken för bilder inne i hyddorna och huvudbyggnaden)

Där bodde vi under Nyårsafton 2012.
Hyddorna var stora och vackra, och allt gick på solenergi.
Sängarna var som två dubbelsängar. SÅ stora, och underbara.
Maten var trerätters luncher och middagar och första klass på allt.
Och ägaren, en engelskman, var väldigt välkomnande och intressant
att hålla en konversation med. Allt i allt var detta ställe underbart
och definitivt välförtjänta sina rekommendationer.
Dessutom kändes det som vi bodde i trähyddor, som ewokerna! =o)

På Nyårsafton gick jag en lång promenad med Shain, en utav de som var med oss på resan till Rwanda-Uganda. Ägaren av Kianynga Lodge hade berättat för oss att det fanns en fin stig vi kunde gå på som gick nere vid sjön, och sen hamnade man uppe på ryggen av en kulle innan man kom tillbaka till hotellet. Första biten av promenaden var ganska enkel, och vi såg en massa fint på vägen, och det fanns hundratals av fjärilar som flög runtom oss hela tiden. Kändes som vi var i nåt magiskt land. Men sen blev det bara värre och värre. Hela stigen hade vuxit över med grenar, gräs, rötter… Vi var lite rädda för spindlar och ormar, men vi tog oss sakta framåt, uppför backar och nerför igen. Om och
om igen. Vi svettades i den varma eftermiddagssolen, och vattnet tog slut. Men vi såg oxå mycket vackert på vägen, som det klara, turkos vattnet.
Och så mitt i allt kom vi fram till en glänta där kossor stod och betade! Fast de hade stora horn, så vi var inte helt säkra på om det faktist var kor. Vi smög oss förbi korna och kom till en ny stig som ledde oss förbi två pojkar som samlade ved. Och så kom vi till ett staket. Vi skulle gå under staketet (det var ganska högt), och jag böjde mig ner och ”riiiip!” Mina byxor gick sönder. Hahaha! Som jag skrattade. Efter den långa promenaden med massa klättrande, bränna sig på konstiga växter vi aldirg sett, ramla, bli skitiga, svettiga, törstiga, springa in i kossor… så går byxorna sönder oxå! Ja, vilken resa…
Men vi kom oss tillbaka till Kyaninga Lodge till sist i alla fall!

Efter en skön dusch, blev den en föreställning av en lokal kör/teater/ musik grupp. De framförde traditionella sånger och danser. Det var mycket vackert! Och medan de dansade och sjöng och spelade på sina trummor, bjöd ägaren av Kyaninga Lodge, på lite nibbles och bål. Det var riktigt mysigt och passande för Nyårsafton. =o)

Kvällen avslutades ute på balkongen vid huvudbyggnaden, med några gratis drinkar och trevliga samtal, medan det sjöngs och dansades från musik gruppen, syrsorna sjöng i gräset, och solen vilade under horisonten. Och natten vaggade oss till sömns och drömmarna förnimmade om ännu ett nytt år, i lyckans tecken.

Tänk, nu har halva 2012 gått.
Jag har inte kommit så långt som jag lovade mig själv att jag skulle detta år.
Men än är inte året över!
Än finns det tid för mina drömmar att gå i uppfyllelse. =o)

Afrikanskt regn

I Uganda finner man den världskända Queen Elizabeth National Park.

Här möts Lake Edward med Lake George genom Kazinga Channel.

När jag var i Uganda i början på året,
tog vi en liten cruise på Kazinga Channel.

Kanalen är känd för att attrahera ett stort och varierande utbud
av fåglar och djur. Där finner du oxå världens största koncentration
av flodhästar och ett stort nummer av Nilkrokodiler.

Vi for ut på kanalen i hopp om att få massa vackra bilder
och spännande video på dessa varelser.
Men nästan så fort som båten lämnat sandbanken, rullade regnet in ovan oss,
och STORA droppar regn föll och gjorde alla genomblöta. Jag vet inte om ni
upplevt afrikanskt regn? Det är som att en enda droppe innehåller 100
vanliga regndroppar! Som om nån kastar vattenballonger på en. Duggregn
blir som ett spöregn hemma i Sverige. Det är ganska otroligt…

Det var nästan omöjligt att få en bra bild (i alla fall för mig). Regnet gjorde allt
väldigt mörkt, så jag fick använda en hög ISO. Min kamera (Canon 550D)
klarar inte av mörka situationer så bra, och mina bilder fick en grynig effekt
pga den höga ISOn. Men jag delar i alla fall med mig av några bilder. =o)

Vi fick i alla fall se massa flodhästar och ett par krokodiler!

På vägen tillbaka till vårat hotell körde vi oxå förbi Ekvatorn!
Ett gammalt monument visade att vi nu var vid ekvatorn,
och turistiga bilder togs såklart för att föreviga ögonblicket.
=o)

Lär känna Rwanda

Om man säger till folk att man ska till Rwanda, är den vanligaste reaktionen: Really? Why?

Kanske för att de flesta har folkmorden i landet färskt i minnet.
Även fast det skedde 1994, för 18 år sen.

(Detta blir ett långt inlägg för jag vill att ni ska veta mer om
Rwandas bakgrund och vart landet är idag, innan jag skriver mer om vår resa)

Folkmorden i Rwanda, the genocide, pågick i cirka 100 dagar, mellan April och Juni.
Under den tiden mördades runt 800 000 tutsier av mestadels hutuer.
Rwandas Patriotiska Front, RPF, bildades 1990, och ledaren var Paul Kagame. Gruppen bestod mestadels av Tutsier som levde i exil i Uganda, efter ”the Tutsi exodus” 1959. Tyvärr såg regeringen RPF som ett hot mot ledandet av landet, och de ökade förtrycket mot de Tutsier som fortfarande levde i Rwanda. Presidenten Juvénal Habyarimana såg detta som ett tillfälle att ena Hutuer i landet genom hatet mot Tutsier, och oxå öka sin egna populäritet.

Vi kör på Kigalis gator, mot Genocide Memorial.

Krig mellan RPF och regeringen pågick i runt 2 år. Sen skrevs ett fredsavtal under, 1993.
Runt 2000 Tutsier mellan 1990-1992.
Grupper som var emot Tutsier, växte sig starkare och starkare och regeringens företrädare och högt uppsatta militärer höll med dessa millisgrupper. Mest känd är Interahamwe. Det var Habyarimana själv som startade gruppen, och hans mål var att helt utrota Tutsier i landet. Samtidigt pågick propaganda genom olika medier och i skolor i landet, där man sa rätt ut att Tutsier var dåligt folk och behövde utrotas. Habyarimana hade full kontroll över landets media och kunde utföra en noga planerad propaganda mot Tutsier. Interahamwe millisen var tränad i mass mord…Massmord teknik.

Två ensamma rosor på en utav mass gravarna vid Genocide Memorial i Kigali.

FN och många länder i Västvärlden, visste vad som pågick i Rwanda.
Fler och fler Tutsier flydde till närliggande länder, speciellt till Uganda. Samtidigt pågick fredsavtal mellan Interahamwe och RPF. Men om de avtalen var seriösa, det vet jag inte. Verkar mer som en manöver för att lura utländska medier och få FN att se åt ett annat håll. Föra dem bakom ljuset helt enkelt… Det skrevs ju på ett fredsavtal, som jag nämnde ovan, och en liten FN styrka sändes till Rwanda, UNAMIR, mest för att se till att freden hölls i landet. Men bland Rwandas Hutu-extremister kokade hatet över och våldet blev värre och värre. UNAMIR:s befälhavare, General Romeo Dallaire, försökte få förstärkning flera gånger när han insåg att förhållandena i Rwanda var långt allvarligare än vad FN först trott, men FN ignorerade varningarna och ansåg att tillståndet i landet var stabilt.

Några utav hundratals foton på offren under Mass Morden i Rwanda. (Genocide Memorial)

6 April 1994, markerar början av Mass Morden i Rwanda.
Den dagen sköts President Habyarimanas plan ner och han och Burundis President som oxå var i planet, avled.
Macheter, pistoler, yxor, och andra vapen, delades ut till Interahamwe millisen runtom i landet, och mördandet startade.

Grymma handlingar och skräck och förfäran vi inte ens kan föreställa oss, präglade de tre vårmånaderna April, Maj, Juni, 1994. Tutsier slaktades, och även Hutuer som inte ville vara med och mörda Tutsier, slaktades.

Tutsier sökte fristad i kyrkor runtom i landet, där de trodde att de skulle vara trygga.
Men det gjorde det bara lättare för Hutuerna…

En kvinnlig vakt vid Saint Therezas Church i Nyamata utanför Kigali.

Vi besökte en utav de kyrkor där folk sökt fristad.
Saint Therezas Kyrka i Nyamata, söder om Kigali.
Jag vill nu varna känsliga läsare, för vad jag kommer att berätta är väldigt magstarkt…
En italiensk kvinna, Tonia Locatelli, tog in flera tusen Tutsier till den romersk-katolska kyrkan och skyddade dem. Hon försökte få tag i utländska medier och regeringar för att berätta för dem vad det var som verkligen pågick i Rwanda. När millisen fick reda på detta, kom de till kyrkan, band Tonia till ett träd, och sköt henne. Sen gick dem till kyrkan och kastade in granater bland folket. Runt 10,000 personer inne i kyrkan. Ni kan tänka er hur hårt packade de var därinne. Ingenstans att fly när granaterna kastades in och maskingevären avfyrades. Föräldrar skyndade sina barn mot den delen av kyrkan dit granaterna inte nådde. Men där väntade ”soldater” som tog barnen i armarna och slog deras ben i väggen tills det bara var trasor kvar. Blod finns fortfarande kvar på väggarna i kyrkan. En kvinna våldtogs av 29 olika män. Sen körde de upp ett spett genom henne och ut genom huvudet. Ett barn lades på henne och ett annat spett kördes genom barnet och kvinnan så att de satt fast tillsammans. Det var sån hon upptäcktes när de överlevande gick igenom kyrkan och alla kroppar, några dagar senare.
Det finns nu en speciell grav för denna kvinna. Man kan se hennes kista inne i kyrkan som nu är Nyamata Genocide Memorial.
När vår guide berättade om alla hemska saker som hänt folket inne i kyrkan, kände jag en klump växa i halsen och tårarna bränna bakom ögonlocken….
Sen visades vi runt inne i kyrkan där alla offrens kläder ligger på de gamla kyrkbänkarna. Endel kläder har benstumpar fastbrända i sig… Nerför en trappa kommer man till en sorts krypta, med offrens skallar och ben. Det blev för mycket för mig. Jag kände mig instängd och behövde luft. Jag skyndade mig ut i den stekande solen och lätta brisen.

Poliser är vanligt förekommande runtom i Rwanda. Polis och militär. Men de inger ingen rädsla, mest trygghet...

Även fast kyrkan eller Rwandas Genocide Memorial i huvudstaden Kigali, får mig att känna mig så maktlös och ledsen för vad Tutsier (och endel Hutuer) fick gå igenom, känner jag oxå att det är väldigt viktigt att alla som besöker Rwanda, oxå besöker dessa ställen.
Man måste få med sig av landets historia,
för att förstå hur långt landet har kommit på dessa 18 år.

En moped taxi med passagera på Kigalis gator.

Rwandas infrastruktur kollapsade helt under mass morden.
RPF gav sig in i landet för att stoppa Mass Morden, och Hutuer skyndade sig till närliggande länder för skydd. Flest Hutuer flydde till närliggande Kongo.
Över 2 miljoner Tutsier och Hutuer dog eller flydde landet under mass morden. Man ville få hem alla som flytt landet, men i många länder och ”camps” där dessa flyktingar bodde, sa man att det inte var helt säkert att fara hem, det var Hutuer som spredde sin ideologi i ”the camps” och satte skräck i de flyktinagr som bodde där, så det tog lång tid innan alla flyktingar, eller de flesta, kom tillbaka till sitt hemland.
Rwanda hade 7 miljoner invånare innan the Genocide,
och de förlorade runt 2 miljoner invånare…..på 3 månader.

Vackra Rwanda!

Landet har kommit tillbaka starkt!
Dess nuvarande President är Paul Kagame, som var ledare för RPF och han är en stor anledning till att Rwanda kommit på fötter igen och att det går så bra för landet.
Han styr landet med en järnhandske. Och då menar jag inte på ett dåligt sätt. Han har kontroll helt enkelt och Rwanda är ett av de mest framgångsrika länder i Afrika nu.
Vår guide i Rwanda, Freddie, och många andra som vi pratade med, sa att i ett land som Rwanda, måste man ha en president som kan styra och vara bestämd och vara en person som folket nästan är lite rädd för. Full demokrati fungerar inte… Inte än i alla fall.
Men folket i Rwanda är ett glatt folk, och man ser aldrig svältande barn. Såg kanske 3 kvinnor som tiggde på gatorna i Kigali. Om de bara kunde gå ut och leva på landet i en byggd, för det växer grödor av alla de slag överallt i Rwanda.
Det är ett väldigt grönt land och det mesta växer som ogräs där!
Det är otroligt att det är så rent fint och organiserat överallt. Små rabatter precis överallt och folk tar verkligen hand om sina hem och trädgårdar.
Det är ett mycket rent land. Inget skräp på sidan av vägen, bara rent och fint. Varannan söndag måste alla invånare ut och städa runtom det område där de bor. Det gör ju så att man inte slänger skräp runtom sig, för man vet att man måste plocka upp det senare i alla fall. Plastkassar är förbjudna. När vi kom till flygplatsen i Kigali, bar jag en plastpåse, men de bad mig att slänga den med en gång.
Rwandas trafik är oxå organiserad. Alltså som den är i vilket land i Europa som helst! Man har till och med system för mopeder som agerar som taxi. Och alla som är moped taxi måste ha hjälm och en hjälm till sina passagerare.

Det är fortfarande uppror vid gränsen till Rwanda, speciellt i Kongo.
Men detta är under kontroll, för tillfället…
Jag hoppas bara att freden i Rwanda fortsätter i en lång tid framöver.
De förtjänar ett bättre liv efter vad de upplevt.

Nu har ni en lite bättre bild av Rwanda. Kanske.
Eller så har jag bara skrivit en massa strunt i det här inlägget! =o)
Försöker ta med så mycket information som möjligt, men jag vet att det blir svårt att läsa och ta in allt. Hoppas ni lärde er nåt i alla fall. Och läs gärna mer på internet och i böcker om ni finner ämnet intressant.

Sverige har ett utvecklings samarbete med Rwanda och har bidragit med miljontals av kronor. Det var nog därför jag kom in i Rwanda utan visum. Samma för Unter och Shine från USA.Låt oss aldrig glömma vad som hände i Rwanda,
och låt oss föra kunskapen om händelserna vidare i generation till generation.

Vi börjar med slutet

Nu är jag hemma igen!

Kom fram till Christchurch vid midnatt och for hem till Wellington imorse.
Känner mig nästan bakfull, efter alltför lite sömn, jet lag etc.
Blir en tidig kväll för mig…hoppas jag. =o)

Tänkte visa er de souvenirer jag införskaffade i Afrika.

Smycken blev det mycket av, det tycker jag är kul, och det finns så massa fint i Afrika.

De gula örhängena och det blå halsbandet är gjorda av papper! Fråga mig inte hur de gör det.... =o) De svarta armbanden är gjorda av elefant hår!

Och jag köpte tyger! Bara två olika tyger, men det kan jag säkert köpa mer av under en annan resa. =o) Tanken är faktist att rama in tygerna!
Kanske låter hel konstigt, men jag tyckte det kunde vara en kul idé. =o)
De ser nästan lite 60-70-tals aktiga ut tygerna, men jag tyckte de var tjusiga.
Kanske blir det tyg över för ett par kuddar oxå, för att liksom knyta samman rummet lite.
Vardagsrummet är det tänkt. Vi får se vad det blir…Och så blev det lite giraffer och zebror…
Jag brukar aldrig köpa souvenirer så detta är storslaget för att vara mig.=o)
Nästa inlägg kommer att handla mer om själva resan.

Kram!