Maranui Besök

Det var ett tag sen jag besökte mitt favorit café, Maranui,
men igår fick jag äntligen anledning att gå dit, med en av mina vänninor.Älskar atmosfären inne på Maranui.
Lite 60 eller 70 tal, blandat med modernt, och en surfar känsla
(surfar gör man i havet precis brevid), och LifeSavers färgerna
är ”incorporated” i interiöret, (gult och rött), samtidigt som
det är lite Industriell stil över det hela.

Min vännina, hennes tre månader gamla prinsessa, och jag,
njöt av god frukost, gott kaffe, få jollra med prinsessan,
och catch up on gossip och livets stora frågor. =o)
En riktigt mysig morgon!

Om ni någonsin besöker Wellington,
då måste ni ta ett besök till Maranui.
Deras smoothies och milkshakes ”are to die for”,
deras fish tortilla eller quesdillas är underbara, kaffet
superbt (Havana Kaffe), atmosfären är funky, laid back
och aningen högljudd, och utsikten är magnifik,
över havet och stranden.

Trevlig helg allesammans!

Det Blev Det Här

Rusade runt hela dagen igår för att hitta presenter.

Och så här i efterhand önskar jag nästan att jag bara hade köpt 2-3 saker
och inte en hel korg med grejer.
Men fint blev det och den blivande mamman blev väldigt glad! =o)

Jag kunde inte hitta en korg med ett handtag,
verkar som att NZ inte har såna ”normala” saker.Men det blev en korg i alla fall, men en baby filt i.
I filten la jag en liten body, en solhatt, organiskt sollotion för barnet, ett presentkort
på barnvakt (no expiry date), skumpa till föräldrarna, två olika blåmögel ostar,
en ”roulad” av frukt och nötter och lite choklad.

Blev riktigt fint!
Och trots att min plånbok nu är tom, så känner jag mig så där
lycklig som jag alltid blir när jag kan ge en riktigt fin och genomtänkt present till någon.
=o)

Det blev en mycket trevlig eftermiddag/kväll på
Southern Cross Bar & BBQ Grill
i Wellington.
Vi (förutom den blivande mamman) drack lite bubblande vitt vin, och åt gott.
Massa härliga skratt och ”djupa” snack om The Bachelor. Haha!
Jag har inte varit på tjejkväll på evigheter, säkert 4 år eller nåt,
så detta var verkligen en treat!

Baby Shower

En vän till mig ska ha barn i slutet av November.

Idag ska vi träffas och jag ska hjälpa henne shoppa runt lite för de sista sakerna innan underverket anländer. Ser verkligen fram emot det!! =o)

På lördag ska några vänner till henne träffas och äta middag ilag.
Det är egentligen ingen Baby Shower, men jag vill SÅ gärna ge henne något.
Men vad?

(Bild lånad från internet)

Tanken var att köpa en korg och fylla med  grejer.
Då är frågan: Vad ska jag fylla den med?

Vill inte att det bara ska vara till barnet, men oxå till henne, (och till pappan).
Kanske bubblor att ha i badet, en tidning hon gillar, eller annat kul.
Men jag vill inte att det ska bli en super dyr present heller.

Någon som har lite tips?

Livet är en Lek

Minns ni den sista gången ni lekte?
Det minnet är starkt och klart i mina tankar.

Jag var tretton år gammal. Vid den åldern hade redan de flesta jämnåriga börjat sina vuxna liv, om än lite krackligt, och med många misstag, sömnlösa nätter och tårfyllda kuddöverdrag framför dem. Jag hade inte ens nuddat vid den tiden i mitt liv än.

Jag hade en bästa vännina. Vi umgicks jämt och jag trivdes i hennes sällskap och i sällskap med hennes familj. Tyvärr, med tiden, växte vi ifrån varandra, fick andra vänner, och umgicks inte alls längre.

Den här vänninan och jag växte upp tillsammans, for på semester tillsammans med våra familjer, och vi lekte jämt, antingen med Barbie, dockor, ute i skogen eller i hennes pappas verkstad.
Det var i hennes pappas verkstad, där hennes lillasyster och bästa vännina lekte, som jag hade min absolut sista lek, och oxå insåg att jag och min då bästa vännina, hade vuxit ifrån både lek, och varandra.

De yngre tjejerna lekte för fullt där i verkstaden, och jag och min vännina gick runt och visste inte vad vi skulle göra med vår dag. Vad gör man när man precis slutat leka, men inte stigit in i vuxen världen än? Så efter lite tjat från hennes lillasyster (som vi väldigt ofta lekt med under barndomen) bestämde vi oss för att vara med i deras lek där i verkstaden.

Det blev snabbt lite pinsamt. Vi kände oss obehagliga i denna lek-situation. Saker vi brukat skratta åt, var inte längre roliga. Att vara låtsas mamma eller pappa var inte alls lockande, och de mindre tjejernas lättsamma skådespel, störde oss, och påminde oss bara om att vi aldrig skulle leka så lättsamt igen.

Vi avslutade snabbt leken och jag gick hem. Jag tror att vi båda var lite lätt förvånade över att det inte hade varit kul att leka. Att vi inte riktigt visste hur man gjorde längre. Det var som att vår förmåga, den förmåga som varit en självklarhet i alla dessa år, helt plötsligt hade tagits ifrån oss.
Vi visste inte vad vi skulle göra av oss själva. Vad hände nu?

Den kvällen gick jag hem och sörjde. Sörjde den barndom som jag lämnat bakom mig, mindes de underbara tiderna med lek, skratt och glädje, och såg på min framtid som ett enda stort, svart hål. Vad fanns bakom den där tomma väggen?

Och senare insåg jag, att även fast leken från barndomen var över, så hade den vuxna leken bara börjat.

Hela livet är en lek, ett rollspel, och vi måste alla ha huvudrollen i våra egna liv.

Kungligt Bröllop

Kul med bröllop, men varför måste det vara så stelt?

Håller med en av kommentarerna jag fick på det föregående inlägget. Bröllopet var SÅ stelt!! Tänker tillbaka på Kronprinsessan Viktorias bröllop med sin Prins Daniel, och på hur kära de såg ut, hur de såg på varandra, fick special musik spelad till dem… Allt såg mycket mer personligt ut.

Ett väldigt stelt och opersonligt kunga bröllop i StorBritannien. (bild lånad från internet)

Prins William och Prinsessa Katherines bröllop var bara stelt. Musik som i och för sig var vacker (endel av det), men ingenting personligt. Bara enstaka ögonkast på varandra och hela bröllopet verkade otroligt gammalmodigtoch traditionellt.

Vet inte riktigt vad jag tyckte om Kronprinsessan Viktorias klänning på bröllopet... Lite små tråkig, eller? (bild lånad från internet)

Till och med kyssen på balkongen var stel. Den första kyssen verkade bara pinsam, men den andra kyssen mer äkta.

En "awkward" kyss på balkongen, men kanske det berodde på de 2 biljoner tittare som färväntansfullt såg på? (bild lånad från internet)

Woops! Kunde ni inte vänta till bröllopsnatten? (bild lånad från internet)

Jag har alltid tyckt att Will och Kate ser mer ut som goda vänner, eller syskon, än ett romantiskt par. De håller sällan i hand, de ser inte på varandra med de där kärleks blickarna… De ser ut som om de blivit tvingade in på något.

Bröllops foto med hela familjen. (bild lånad från internet)

Ett mer avslappnat bröllopsfoto. (bild lånad från internet)

Min syster skrev i sin kommentar att en kinesisk spåman hade spått att de skulle vara tillsammans i 4 år. Ja, vi får väl se hur det blir med det. Man rynkar väl kanske lite på ögonbrynen åt Skiljsmässor i de Kungliga krokarna, även om Prins Charles skiljde sig från sin Diana.

Kate Middleton såg verkligen ut som en Prinsessa i sin klänning. (bild lånad från internet)

Visst var Kate vacker i sin brudklänning, inget snack om saken. Och hennes mottagnings klänning var oxå en dröm. Men ett bröllop handlar ju inte bara om mode. Det handlar om kärlek, att vilja spendera resten av sitt liv med en person, om ömhet, lycka, respekt och trygghet.

Klänningen som Kate bar på bröllops mottagning middagen var oxå vacker, men jag tyckte bröllops klänningen var finare. Kanske svårt att sitta i de under en middag dock... (bild lånad från internet)

Vad tyckte ni om bröllopet?

Svenskt Besök!

Finns det nåt bättre, än besök från vänner (eller familj) som man inte sett på över 1 år?!!!

I månader har jag längtat till den 29 Januari, 2011. Och i helgen var nedräkningen avklarad!

Jag mötte mina svenska vänner på Wellingtons flygplats och omfamnade dem i ett surrealistiskt virr-varr av känslor och tankar.

Uppe på Mt Vic (Mount Victoria), runt 21 på lördagen.

Det kändes som att det var igår jag såg dem senast, men på nåt sätt hade vi förflyttats till Nya Zeeland på andra sidan jorden. Att ha dem hemma i mitt hus kändes underbart och konstigt på en och samma gång. Vilken dröm att få visa nära vänner hur man bor på andra sidan jorden! =o)

Haha! Vi skrattade så massa åt den här mannen som sprungit upp till toppen på Mt Vic och sen stretchade lite roligt på toppen. Roligt...eller var vi bara avundsjuka, månne!?! =o)

Det blev Taco-mys (oj, det var inte igår man hade taco-mys med svenska vänner!) på kvällen, och sen blev det en biltur upp till Mount Victoria och runt i Wellington City medan mörkret sakta la sig.

Söndagen började med bara lite vind, men vind styrkan ökade snabbt och piskade håret i ansiktet.

På söndagen hade vi mysig frukost, innan vi for till marknaden i stan på en kort visit. Sen for vi till Wairarapa regionen, som ligger på andra sidan av Rimutaka bergen. En svindlande resa över bergen, måste jag säga, men en väldigt fin väg som man inte borde missa om man kommer till Nya Zeeland.

Har visat bild på Rimutaka Ranges förut, men...Här är en till! =o)

Vi for först till Paua World, som ligger i byn Carterton. Paua är snäckskal, med otroligt vackra färger och mönster. De har använts både som mat och smycken i många tusen år. Maorierna brukade smycka sina snidade figurer i trä, med Paua Shell som ögon. Du kan köpa halsband, armband, örhängen, broscher, knivar, magneter…ja, allt, utsmyckat med Paua Shell. Till och med toaletterna inne på Paua World affären, hade Paua Shell i sitsen! =o)

Paua World finner du i Carterton, Wairarapa Region. Till och med toalettsitsarna är utsmyckade med Paua skal!

Färden fortsatte vidare genom Masterton och ut till Castlepoint. En mycket fin och mysig plats med en stor sandtrand och en vacker fyr! Det var väldigt massa blåst vid Castlepoint. Mina vänner sa att de aldrig varit med om så massa vind. He-he… =o) ”There’s a first for everything!”

"Home of the Lost Soles", på stranden i Castlepoint, Wairarapa.

Fur Seal som vi kom riktigt nära när vi gick på stigen upp till fyren.

Vi gick på stranden till den lilla stig som leder upp till fyren. Där vid sidan av stigen låg det en ”Fur Seal” och gottade sig! Vi var 3-4 meter ifrån sälen, som gjorde sig till för oss såg det ut som, och posade inför våra kameror. Vi gick upp till fyren, och sen gick vi en liten promenad runt spetsen av klippan, och tillbaka ner till stranden igen, där sälen fortfarande satt kvar.

Fyren i Castlepoint, Wairarapa. Så massa vind att man trodde man skulle flyga bort!

Lite kul skylt som hängde inne på toaletten vid Castlepoint stranden.

Nu de svenska vännerna fortsatt sin tur norrut på Nordön, och deras första stopp är Mount Taranaki i New Plymouth. De får säkert en underbar resa runtom på Nordön. Jag vill bara tacka för 2 underbara dagar med så mycket skratt att käkarna gör smått ont. =o) Men jag kommer ju att se dem igen innan de lämnar Nya Zeeland, och det ser jag fram emot!

Måste ju pröva sig på den nationella ölen när man kommer till ett nytt land. =o) Tui är en populär öl i Nya Zeeland. Det finns en vacker fågel i NZ som heter Tui.

Glögg och Biscotti

Här är en video jag gjorde häromdagen när jag hade några vänner över på Förjuls Mys.

Inte den bästa videon direkt. Och jag hade ingen tid att Color Grade videon så färgerna stämmer inte överens överallt. Men, men… =o)