Året som gick – 2011

2011 har präglats av stora naturkatastrofer och politik.

Mest minns jag såklart den stora jordbävningen i Christchurch, där 180 personer dog.
Eller jordbävningen och tsunamin i Japan där flera tusen dog, skadades eller saknades.Den långa tunga vintern som spred sig över Europa och till ställen där vintern
inte är lika vanligt. Och torkan i Afrika där hunger och törst har tagit liv.Upplopp i England över vad som verkade vara en bagatell i slutändan.
Andra upplopp runtom i världen som ledde till uppresningar genom
Mellan Östern och Bin Ladens och Muammar Gaddafis död.

Ockupationen på Wall Street som spred sig som en eld och blev en världsrörelse.Den fruktansvärda skottlossningen och bombdådet i Oslo
där flera ungdomar fick sätta till livet.Amy Winehouse tog sitt sista andetag i Juli; Andy Whitfield förlorade kampen med sjukdom i September; Ryan Dunn gjorde ett stunt för många i Juni; Elisabeth Taylor slutade väl aldrig ”bedazzle” hela världen, men lämnade oss i Mars och Steve Jobs lämnade ett tomrum bakom sig i Oktober.
Mycket har hänt det här året. Många hemska saker.
Tyvärr är det oftast dem man kommer ihåg….
Förutom den stora nyheten: The Royal Wedding!
Mitt i allt annat som hänt under året kommer det lite i skymundan faktist
och känns mindre viktigt…Året är inte slut än. Och om det blir någorlunda som andra år,
kan vi vänta oss ytterligare nyheter mellan jul och nyår.
Vi får hoppas att det inte blir så.

Kolla in den Här länken, med årets mest ”powerful images”.
Vad minns du mest från året som gått?

En Observering

Bara en liten observering från de senaste 4 dagarna….

När jag, den 22 februari, skrev om jordbävningen som drabbat Christchurch, slog min blogg nytt rekord i läsare. 255 läsare på en dag! Tackar. =o)

Den 23 februari, fortsatte jag rapporterna från den här sidan av jorden, dels för att jag visste att de svenska nyheterna inte nämnde mycket om det, dels för att uppdatera familj och vänner, och dels för att det är det som känns viktigt just nu. Jag hade 211 läsare den dagen.

Så kom tredje dagen efter jordbävningen. Torsdag den 24 februari. Jag skrev uppdateringar och om mina egna minnen från staden. Intresset hade svalnat betydligt, och bloggen hade endast 130 besökare.

Nu är det den fjärde dagen efter det stora skalvet. Dagen har bara börjat, och jag har endast haft 67 besökare.

Den 22 februari slog min blogg rekord i läsare, men efter det svalnade intresset av jordbävningen i Nya Zeeland.

Ser ni hur intresset svalnat? Jag vet, jag vet… ni sitter där på andra sidan jorden och bryr er inte så massa om vad som sker på den här sidan. Varför skulle ni? Ni kanske aldrig har besökt Nya Zeeland, eller staden i fråga. Ni kände säkert ingen som var med om katastrofen… Och om det hade varit en naturkatastrof i…Spanien, så kanske jag inte hade ägnat mer än ett enda inlägg åt nyheten.

Men… detta har oxå fått mig att inse hur lite jag intresserar mig i saker som sker runtom i världen. Vi matas med nyheter hela dagarna, från alla slags medium. När stänger vi av? När slutar vi bry oss? 9/11…alla satt vid sina tv apparater i ett par dagar, men efter det nöjde man sig med en uppdatering en gång per dag. Samma med Katrina katastrofen, folk som svälter runtom i världen, krigen som pågår, demonstrationerna i Egypten, oroligheterna i Libyen… Hur länge orkar vi bry oss? I hur många dagar orkar man följa nyheterna slaviskt och suga in sig alla detaljer? Inte tror jag en vanlig Svensson gör det inte… Men det är bara mina tankar, och min observering.

Vad tror du?